|
Kyla och rekordmycket snö gjorde arbetet med söndagsturerna besvärligt, men...: ...Det blev en lyckad säsong som genomfördes (nästan) som planerat Den fjärde säsongen med söndagsturer kan nu summeras. Eller den nionde säsongen om Torpturerna inkluderas. Det var ju till säsongen 2001-2002 som Torpturerna rullade igång, premiären var vid Harfällan. Denna säsongen var premiären vid...: Söndagen den 29 november, minns ni den dagen? Det var en lite gråmulen höstdag, markerna var fullkomligt snöfria, och det känns ganska så länge sedan. Det var också den söndagen som BOK:s och Krafttagets söndagsturer rullade igång. Elden brann vid Rosebo källa, och Eije Fasth svarade för berättandet. Vem kunde DÅ ana att denna vintern skulle bli den kallaste och snöigaste på mycket, mycket länge...?
Söndagen därefter var vi i Göstrings urskog och lyssnade på Hans
Carlander. Den låga solen försökte tränga sig igenom träd och
grenar, och löparna kunde fortfarande njuta av barmark. Luciadagen var det Lönnshult som var platsen för söndagsturen. Det hade blivit kallare och ett tunt, tunt snölager hade kommit. Jag minns att jag då sa något om att det var ett alldeles lagom tjockt snötäcke, "det behöver inte komma mer..." Stefan Kindberg pratade "räddningstjänst", och Johan Birath berättade om Lönnshult. Lillån, Strålsnäs, 20 december Mer snö fick vi ju dock som bekant. Redan till söndagen därpå hade det kommit betydligt mer av den vita varan. Och det hade blivit riktigt kallt! Sångarbröderna var då "berättare", detta tillsammans med Lennart Johansson, och elden brann intill Lillån i Strålsnäs. Söndagsturerna har rullat på utan avbrott den här säsongen, de stora helgdagarna inföll ju mitt i veckan. I mellandagarna tog vi oss till stenstolparna nära Smedstorp. Nu hade vi ett riktigt vackert vinterlandskap, och det krävdes en viss fysisk ansträngning för att ta sig till stolparna uppe på berget, något som framförallt berättare Johan Birath fick erfara. Johan litar ju inte heller på mina uppgivna avstånd, han brukar kalla det för "orienterarmeter". Att jag upplyser om att avstånden är uppmätta med GPS hjälper inte... Väl framme vid stenstolparna vet jag dock att Johan tyckte det var trevligt, i alla fall när han fått pusta ut.
Knallen, 3
januari Brudesten / Källhemmet, 10 januari Helgen därpå var Brudesten / Källhemmet platsen för söndagsturen. Kylan hade ett fast grepp om landet, och det bidrog nog till att åskådarleden var något glesare än vanligt. Lite synd, för Birgit Erikssons berättande om Gustaf Nilsson från Kisatrakten och som skrev dikter var en höjdare!
Gruvhål NO
Stortorp, 17 januari Bleckenstad den 24 januari var nog den mest besökta söndagsturen. Möjligen i konkurrens med Sommen folkets park. Det blev helt klart än av de mest annorlunda söndagsturer vi haft. Efter sedvanligt berättande (av Magnus Johansson) blev vi ju guidade i den hypermoderna ladugården. Något som besökarna garanterat uppskattade. Var det mest folk vid Bleckenstad så var det minst folk söndagen efter. Då var vi vid Hoppet, inte långt från Mörklången. Den söndagen minns jag som kanske den mest natursköna söndagsturen. Men elden brann långt ute i skogen och det var rejält kallt den dagen, och det skrämde säkert folk. Men de hade sig själva att skylla! Kylan kändes aldrig så besvärande, och det var mycket intressant att lyssna på Patric Hallén. Och så var ju naturen som sagt otroligt vacker den dagen. Inga problem att ta sig till Hoppet var det heller. Åke i Mörklången hade skottat till Hoppet. Detta utan att vi bett honom! F.D Sommen Folkets park, 7 februari Söndagsturen i före detta Sommen Folkets park blev välbesökt. Söndagsturerna i tätorter eller nära mycket bebyggelse drar, förståeligt nog, mer folk än annars. I Sommen kunde vi lyssna till Konny Hörberg, ordförande i Sommen hembygdsförening. han berättade bland annat om Sommens samhälle och dess historia. Snön låg nu djup i markerna, och vägen till före detta folkparken hade skottats av undertecknad. Och skotta fick vi göra också till den enormt fina kolbotten som vi valt ut till söndagsturen den 14 februari. Den låg mellan Bocketorp och Södra Kvisslehult. Sten Nordquist skulle prata kolning och kolarhistoria, och då ville vi ju självklart ha elden vid en kolbotten. Bengt Carlsson, Gunnar Palmqvist och Anders Thunell hade skottat gångvägen till kolbotten. Utan skottningen hade vi omöjligt kunnat vara på platsen. Nu blev denna söndagstur kanonbra! Inställt! Viken, Inställt! 21 februari En
vecka senare skulle vi till Viken. Kjell Wiström plogade,
undertecknad och Tommy Svanström skottade fram till torpruinen.
Men det hade pratats om att ett snöoväder skulle dra in över
vårt län, eller snarare två snöoväder. Så blev det också, och
för första gången kom en söndagstur att ställas in. Eller
snarare att skjuta upp. Vi bestämde att det får bli en
söndagstur till Viken den 14 mars i stället.. Öringe fabrik "torpmärktes" 2009, och nu tyckte vi att det kunde passa att förlägga en söndagstur dit också. Så blev det också och Bertil "Kölis" Karlsson anlitades som berättare. Det blev riktigt trevligt, och vi fick veta mycket om fabikens historia, och om livet i Öringe förr i tiden. Denna söndagen gjorde inte snön livet särskilt besvärligt för oss heller... Bokskogen vid säteriet var tänkt som säsongens avslutande söndagstur. Det var tillika Vasaloppssöndagen, och av någon anledning brukar ju avslutningen och Vasaloppet sammanfalla. Knappa 50 personer var det i publiken, så säkerligen stannade många hemma på grund av Vasaloppet på TV, detta trots en vacker marssöndag. Elden var tänkt att placeras mitt i bokskogen, men på grund av alla snö höll vi till utefter vägen Sinkan-Säteriet, och nära dammen. En fin plats det också. Birgitta Palmqvist svarade för berättandet. Så kom vi fram till den 14 mars och det var dags för den uppskjutna söndagsturen till Viken. Det hade kommit mer snö så Kjell Wiström fick ploga ännu en gång ner till torpet Sjökullen där bilar parkerades, samt över gärdet fram mot Viken. Och vi var tvungna att ännu en gång skotta den sista biten till torpruinen, vilket undertecknad och Jens Fasth gjorde. Mycket arbete, men det var det värt tycker jag. Det blev en bra avslutning med kanonfint väder och en naturskön trakt. Dessutom bjöd ju Krafttaget på korv med bröd. Något som Lennart föreslog på Krafttagets årsmöte. Johan Birath fick vid Viken berätta den ruskiga mordhistorien från 1847. Det var då Anders Andersson i Viken högg ihjäl Anna Jonsdotter, och som också bodde i stugan. Historien berättade Johan på ett mycket gripande och målande sätt, även om han lät bli att gå in så djupt på likbesiktningen... Själv blev jag denna avslutningssöndag rejält tackad av Karl-Johan. Han bröt nämligen av Johan Birath mitt i hans berättande, (vilket de båda herrarna kommit överens om), detta för att tacka mig för arbetet med söndagsturerna och tillhörande vätskeservice till löparna. Och Karl-Johan gjorde förstås detta väldigt fyndigt; jag fick nämligen brännvin, vatten och bröd!! Och så stack han till mig en chokladkartong också.
Nu är det skönt att kunna släppa söndagsturerna. Det känns behagligt och avslappnat, men lite tråkigt på samma gång kanske... Det fantastiska intresset gör ju att det är ett tacksamt arbete. Att det blir söndagsturer även nästa säsong är väl troligt, jag har tänkt att den 28 november vore ett lämpligt premiärdatum. Faktum är att jag har några namn på berättare praktiskt taget klara, (Johan Birath, Anders Wikström, Ann-Sofie Wistrand. Och Hans Carlander lät intresserad att prata ännu en gång) och en del namförslag har jag fått, men fler förslag på berättare välkomnas! Våra söndagsturer är, som jag förstått, unika. Geniala men unika på samma gång. På ett relativt enkelt sätt får vi ut massor av folk i skog och mark. Den 22 april är det kulturvsdag i Östergötland. Det brukar det vara två gånger om året, oftast på länsmuseet men ibland på andra platser i länet, och i vår äger kulturarvsdagen rum i Boxholm! Intresset brukar vara jättestort, senast (på länsmuseet i höstas) var det fullsatt, vilket innebar 150 åhörare. Vi får se om det blir lika mycket deltagare den 22 april, då det blir kulturarvsdag på Folkets Hus i Boxholm. Hur som helst; då vill man att jag ska prata om våra söndagsturer! Jag har lovat att försöka... Klas
|
