Snö och kyla gör det besvärligt, men vi gör vad vi kan för att söndagsturerna ska kunna rulla vidare, och jag hoppas att det löser sig även för de söndagsturer som återstår av säsongen. Söndagen den 10 januari var temperaturen dock riktigt dräglig. Sex, sju minusgrader är ju ganska lagom för en dag en bit in i januari. Ändå var det lite mindre folk som tog sig till söndagstur denna gången mot vad vi är vana vid, och då elden brann vid Brudesten strax intill, Brokulla. Flera trotjänare saknades denna gången, kanske kändes skidsport på TV mer lockande än att ta sig ut i snön och kylan. De gick dock miste om den enormt vackra snöklädda naturen, och ett enormt intressant föredrag av Birgit Eriksson! Jag räknade till 43 personer kring elden. Och så var det 5-6 orienterare som fick vätska vid Brudesten.

Löparna fick garanterat pulsa mycket i djup snö. För de som åkte bil och bara behövde promenera till elden var det betydligt enklare, det hade Torsten Frödestam på Brokulla gård sett till. Jag ringde honom för att berätta vad som var på gång på hans marker, och om det gick bra att parkera bilarna vid Brokulla, och det gjorde det ju, och då erbjöd han sig också att köra från Brokulla med traktorn upp till eldplatsen, detta för att få bättre promenadväg. Han lyckades även ploga sträckan, åtminstone delvis. Fantastiskt. Och stort tack för detta.

Intill Brudesten brann alltså elden, en sten som inte ser så mycket ut för världen. Jag har hört att på den stenen lär bruden ha vilat på väg till kyrkan för att gifta sig! Och det lär ju ha varit Ekeby kyrka, så man kan ju förstå om en del raster behövdes. Förbi Brudesten gick ju förr i tiden vägen från Kulla, Torsebo och Kröcklekulla och vidare norr ut. Vägen, eller stigen idag, kommer ut vid Lilla Herkhult. Vägen framgår tydligt på häradskartan från 1870-talet (klicka för att se kartan)
Jag funderade på var någonstans jag hört eller sett detta, alltså att bruden vilade sig på Brudesten, men det står i boken Tusenårssteg. Var sen DOM har fått uppgiften ifrån, alltså de som skev boken, det vet jag inte…
 

Brudesten är också en gränssten. Den finns redovisad och beskriven på en karta från 1786. Det är en rågångsbestämning, det vill säga karta samt en utförlig beskrivning av kartan och gränser. Det står på ett ställe (här med modernare stavning):
”Brudesten nummer 1. Jordsatt, en halv aln ovan jord, något i väster lutande, visar med bredden nästan norr och söder".
Brudesten markerar en punkt där Kröcklekulla, Norra Börshult, Lilla Herkhult och Brokullas marker möts!
 

Inte långt från Brudesten torpmärkte Ekeby Hembygdsförening och Boxholms OK 1974 en liten stuga som hetat Brudstugan. Ekeby Hembygdsförening och BOK har ju markerat ödetorp sedan 1968, och år 1974 fick Kröcklekulla skola samt alltså Brudstugan minnesskyltar. Brudstugan hade jag aldrig sett på någon gammal karta så för fem, sex år sedan tog jag mig till området för att försöka hitta torpskylten. Vi vet att stugan kom till 1819 och försvann 1879, och den låg på Brokullas ägor. Jag hade med mig häradskartan från 1870-talet men på den finns inte Brudstugan redovisad. Däremot finns gränserna på den kartan och jag förstod när jag var vid Brudesten, gränserna var ju tydligt målade på träden. Jag tänkte då att jag kan väl se om jag hittar Källhemmet, ett torp som Hembygdsföreningen och BOK inte har markerat. Så jag stod vi ”gränskorset”, Brudesten alltså, vände den gamla kartan rätt, och gick in i skogen på Norra Börshults ägor. Och där fick jag se skylten för Brudstugan!! Alltså vid det torp som ju varit Källhemmet, så det var ju alltså felmarkerat!
Och Brudstugan låg ju, som sagt, på Brokullas mark, medan Källhemmet ju legat på Norra Börshults. Så det har gjorts en ny skylt, så nu står det Källhemmet på skylten vid ruinen.
Var Brudstugan har legat däremot, det har vi ingen aning om. Men i närheten av Brudesten kan man ju anta. På den gamla häradskartan finns det ingen åker intill Brudesten, vilket det ju gör idag, så spåren efter stugan kan ju mycket väl försvunnit då man bröt åker. Det är väl dessutom mycket troligt.

Brudstugan fanns alltså mellan åren 1819-1879. Det beboddes av Jonas Johansson (Jonsson) med familj. Han står som utfattig i en kyrkbok, och för sönerna står det också mindre smickrande anteckningar på flera ställen, såsom "lösdrivare"...

Källstugan vet vi inte när den byggdes, men den fanns kvar till 1886.

Bilder från kyrkböckerna kan ses här: Brudstugan och kyrkboken för 1833-1841, och Källstugan 1878-1883.

Birgit Eriksson var ju dagens berättare. Hon berättade en helt bedårande historia om en man vid namn Gustaf Nilsson, och detta på ett mycket målande sätt. Gustaf Nilsson föddes i trakten av Kisa 1910, och han var gravt missbildad i ansiktet vid födseln. Han kunde inte äta eller suga, men föräldrarna fick nys om någon i Vadstena som skulle kunna åtgärda missbildningen. Och så blev det, och lille Gustaf blev, om inte helt återställd, så i alla fall mycket bättre. Han kunde nu äta i alla fall. Gustaf växte upp och Birgit berättade om mannens fortsatta liv. Hans ansiktsskada gjorde att han pratade genom näsan och även smackade, vilket förstås gjorde livet besvärligt på många sätt. Ändå trivdes Gustaf mycket bra med sitt liv. Han började jobba som dräng när han gick ut sjätte klass, men det var ett liv som han aldrig riktigt trivdes med.

Under hela sitt liv skrev Gustaf Nilsson dikter. Birgit läste en del av dessa dikter. Hon började med de han skrev som riktigt ung, för att fortsätta med ett urval från ju äldre han blev. Dikterna kom senare också att tryckas i små häften, vilka snart tog slut så att fler fick tryckas upp. Trubadur Fred Johansson lär även ha tonsatt en del av dikterna.

Mot slutet så fick vi ju också veta vem denne Gustav Nilsson var, nämligen en farbror till Birgit Eriksson!

Ja, det blev i sanningen en riktigt trevlig söndagstur! Välkomna till en ny söndagstur den 17 januari. Det blir säsongens åttonde, så nu har vi kommit halvvägs. Berättare nästa gång är Jan Hallgren.

Nytt 20100207:

Ibland är ju världen bra liten... Jag har ju min släktforskning utlagd här på Krafttaget (den finns här!), och en syssling till mig boende i Rimforsa hittade denna släktforskning. Hon heter Ingegerd Lövgren och vi, samt mor och far, träffades vid ett par tillfällen under 2009 och pratade och utbytte bilder och annat om våra gemensamma Hall-släktingar. Ganska fantastiskt, det är ju inte länge sen vi inte ens kände till varandras existens! Ingegerd läser också med intresse mina referat från söndagsturerna, och hon mailar mig och berättar att hon mycket väl känner till Gustaf Nilsson som Birgit berättade om vid söndagsturen vid Brudesten / Källhemmet! Framförallt är det Ingegerds man Åke som känner tre bröder till Birgit (en är dock död nu). Åke och Ingegerd har också träffat Birgits pappa Holger. Ingegerd mailade mig en tidningsartikel från 1980, och artikeln gjordes då Gustaf Nilsson uppvaktades på sin 70-årsdag. Artikeln kan nu läsas här på hemsidan och den är utlagd som en pdf-fil. Klicka här för att läsa artikeln!

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Brudesten / Källhemmet