Det var ju nästan så man hade lite vårkänslor när det var dags att be sig till säsongens andra Söndagstur. Johan Carpholm på Boxholms Skogar lovade i höstas att vid behov ploga vid Brännvinslia om det skulle behövas men det fanns absolut inget behov för detta. Temperaturen steg en bra bit över noll grader denna söndag så det var helt enkelt en riktigt skön vinterdag. Det hade ju varit trevligt om solen visat sig men det gjorde den tyvärr inte, men det kändes ändå som en vårdag. Nu stod det ju visserligen den 12 februari i kalendern, så det är nog bäst att ligga lite lågt och inte prata om våren än. Men att vintern är på gång märks om inte annat på ljuset. Solen gick upp 7.30 denna dag vilket kan jämföras med 8.47 kring juletid. På eftermiddagen är skillnaden ännu större. Klockan 15.09 gick solen ner när det var som mörkast men den dag, alltså den 12 februari, försvann solen i horisonten klockan 16.46.

I arton år levde undertecknad med Torpturer och därefter Söndagsturer. STF Folkunga (Svenska turistföreningens lokalavdelning) kör vidare med Söndagsturerna, även om det sker i betydligt blygsammare omfattning jämfört med tidigare, men två Söndagsturer denna vintern är ju ändå himla trevligt. Krafttaget och Boxholms OK står ändå som medarrangör. Referat, bilder, och ljudinspelning går ju att ta del av på Krafttagets hemsida, och Boxholms OK äger de båda högtalarvästarna.

Det har ju varit ganska behagligt att ta sig till Söndagstur som vem som helst i publiken, men just denna Söndagstur vid Brännvinslia blev ju lite annorlunda. Ann-Sofie, hustru till undertecknad, har haft berättaruppdraget på Söndagsturer hela elva gånger tidigare! Så detta var alltså den tolfte gången som hon pratade vid en eld i skogen. Här är länkar till referaten för hennes tidigare berättaruppdrag:

Dalen, den 26 december 2010

Fångstgrop öster om Karsbo, den 8 januari 2012

Centralvägen, den 17 februari 2013

Brostugan, den 12 januari 2014.

Mellan Skäggenäs och Sjögarp, den 1 mars 2015.

Skoghill den 27 december 2015

Freby den 6 mars 2016

I en vacker skog nära Norra Kvisslehult, den 5 mars 2017

Norr om Brantliden och intill gamla Rv 32, Strålsnäs, den 10 december 2017

På den östra sidan om Lillån vid Bocketorpabron, den 3 mars 2019

Mellan Södra Timmerö och Lövhagen, den 12 januari 2020

Undertecknad har ju många gånger också tagit på högtalarvästen eftersom jag ju sedan 2004 ungefär alltid har hälsat välkommen, och ibland även berättat om platsen innan huvudpersonen (berättaren) fått ordet. Men just denna söndag blev det ju faktiskt ungefär som förr i tiden. Ann-Sofie tog på den ena högtalarvästen i och med att hon hade berättaruppdraget och jag tog på den andra eftersom mitt uppdrag blev att berätta om platsen, alltså om Brännvinslia. Kjell Knutsson i STF Folkunga började dock med att hälsa den stora publiken välkommen. Och att berätta om Brännvinslia blev ganska enkel uppgift eftersom jag skrev om Brännvinslia till Länstidningens Sommartidning 2021. Där fanns därmed alla fakta så det var ju bara att plocka ut de intressanta delarna. Här följer mitt manus:

 

Vi befinner oss vid Svartån, det känner ni givetvis till. Men det finns många platser längs med Svartån som har särskilda namn. Räknat från Timmeröbadet så hittar vi och upp mot Tolhemsbron så finns det platser med namn som Sörängsströmmen, Lönnshultaforsen, Borgaströmmen, Svartgölen, Rövaretorpsgölen och Pilströmmen. Och så finns det ju en plats mellan Sörängsströmmen och Borgaströmmen som kallas för Brännvinslia!
Jag vet inte, men man kan ju tänka sig att det har varit populärt hos vissa att dricka brännvin vid denna plats med det är inte därför platsen heter som den gör. "Lia" i namnet kommer av liden vilket är ett gammalt namn för backe eller sluttning, och brännvin i namnet härrör sig från den tid då boxholmarna samlades just här för att dela på den tunna brännvin som de köpt vid gården Enshult.
Severin Fredriksson hette en man som till eftervärlden har räddat mycket information om Enshults bränneri och om törstiga boxholmare. Enligt Severin så hade ägaren till gården Enshult förvärvat tillstånd till brännvinsbränning på livstid. Detta betydde att tillståndet varade så länge innehavaren eller hans maka levde. På detta sätt blev Enshults bränneri kvar långt efter att andra brännerier på grund av ändrad lagstiftning måste läggas ned. I Enshult brändes brännvin till 1914.
En av staten utsedd kontrollant, ofta en militärperson, skulle se till så att inga olagligheter förekom, varken vid tillverkningen eller vid försäljningen. Brännvinet som framställdes skulle tappas i tjänliga ekfat som rymde minst 250 liter eller 100 kannor, samt säljas i parti om minst ett sådant fat.
Att köpa en dylik brännvinstunna kostade som regel 250-275 kronor, och det var ju väldigt mycket pengar vid den tiden. En bonde måste sälja två eller tre kor för att få ihop så mycket pengar.
Men problem är ju till för att lösas så man gick ihop några personer och skramlade ihop tillräckligt med pengar, något som alltså inte var tillåtet! Brännvinstunnan hämtades till någon gård under nattens tysta timmar då lagens väktare sov, och så delades innehållet broderligt.
Sen fanns det ju de som hade det ännu sämre ställt och som inte kunde köpa mer än till exempel en kanna av varan, det motsvarade 2,617 liter. Det innebar ju att det behövdes väldigt många människor som slog sig samman om en tunna på 250 liter brännvin. Man spred då ut ryktet att ”de hade fått en kalvko i Enshult” och råmjölk fanns att köpa på en viss plats. Den som fått uppdraget att inköpa brännvinstunnan måste ju ha pengar med sig till bränneriägaren. Det löstes på så sätt så att de som ville ha del av ”råmjölken” placerade sina tomkärl på en viss angiven plats och i kärlet låg betalningen. När så ombudet fått in tillräckligt med pengar så köptes en tunna som fraktades till den angivna platsen där fördelningen skedde, och det kunde vara till Brännvinslia.
Djungeltelegrafen var effektiv, ur buskar och bergsskrevor kom beställarna av den destillerade drycken, men sen försvann de lika stilla och tyst. Men det påstås att ett stycke bort hade de ofta svårt att låta bli att smaka på varan…
Länsmannen och fjärdingsmannen beslöt sig för att sätta stopp på olagligheterna. Nykterhetsfolket lovade att meddela lagens väktare när ”råmjölksuttaget” skulle ske, men detta kom ju ofta till motpartens kännedom så de valde helt enkelt en annan dag.
Länsman förstod snart att han blivit lurad och då måste andra metoder tillgripas för att stävja ofoget. Då tog man till utfrågningsmetoden.
Vid ett bondkalas där länsman var en av gästerna tog far i huset fram den fina fyrkantiga flaskan med kungens namnchiffer på, och då anade länsmannen att det inte stod rätt till. Han frågade därför barskt. "Hur har du kunnat skaffa detta?" Svaret kom rappt. "Jag gör som kommissarien och patron, jag köper ett fat själv."
Vid en rättegång var en misstänkt uttagare av brännvin från Enshult kallad till rätten och han förhördes och fick frågor om en annan misstänkt brännvinköpare. Domaren undrade om den mannen är känd och den utfrågade svarade "Jo, det är han. Men han har nyligen rest till Amerika."
Vid ett annat tillfälle då det var rättegång om förmodade olagligheter i samband med brännvinsutskänkning hävdade naturligtvis den anklagade sin oskuld, och han ombads då att namnge några personer som skulle kunna intyga hans ärlighet. Den anklagade räknade då upp en hel hoper med folk men när rätten kollade upp de där namnen så visade det sig att alla vara döda! Rättens ordförande utbrast upprört:
- Men snälla du, alla du räknar upp är ju döda!
- Ja, NU ja, svarade den anklagade.
 

Det kom runt 60 personer till Brännvinslia denna söndag. En bra siffra, och de fick en väldigt trevlig stund vid den vackra platsen, det kan jag garantera. Vädret var ju Ann-Sofie är duktig på att föreläsa om favoritämnet språkhistoria. Ämnet kan man kanske förledas att tro är lite torrt, men publiken som lyssna på henne brukar snart trollbindas. Nu pratade hon också om många idiomatiska uttryck som finns, och många log när det förstod varifrån uttrycken kommer ifrån. Till exempel säger vi "lägga rabarber på", och det låter ju mycket konstigt. Men det handlar ju om en felhörninig. Uttrycket kommer ifrån "att lägga embargo på".

Lyssna gärna på Ann-Sofie via länken nedan.

 

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid Brännvinslia

Lyssna på Ann-Sofie Johansson, samt lite Klas Johansson i början (längd: :)