Nä, jag är verkligen inte förtjust i årstiden vinter. Månaderna november, december, januari och februari skulle jag egentligen kunna vara utan. Fast nu är jag kanske inte helt ärlig… För inte skulle man uppskatta våren lika mycket om man inte precis genomlidit en lång och mörk vinter. Sen ÄR det ju faktiskt härligt med fyra årstider och det finns ju dagar även under vintermånaderna som kan vara riktigt ljuvliga. Men man kan ju gilla vissa årstider betydligt mer än andra och jag tycker ju mycket, mycket mer om våren än vad jag gör om vintern!

När söndagsturerna drar igång så är det väldigt mycket vinter kvar. Men jag och Ann-Sofie ser Söndagsturerna som en nedräkning till våren, på något sätt känns det som att Söndagsturerna får vintern att gå lite fortare.

Nu har vi i alla fall räknat klart för denna gång. Femton Söndagsturer har genomförts, och därmed är vi i mål med säsong nummer fjorton med Söndagsturer.
Sedan år 2012 har Johan Birath agerat vårtecken, det vill säga han har fått avsluta varje säsong med Söndagsturer sedan dess. I år var jag dock lite orolig för hur det skulle gå, Johan har nämligen en längre tid besvärats av en ond rygg, och han ansåg inte att han skulle kunna stå rakt upp och ner en längre tid och prata. Han skulle behöva sitta eller ha något att hänga på meddelade han, men jag tröstade Johan med att platsen jag valt inte skulle innebära några problem för honom. Jag lovade att reservera en parkeringsplats för honom och vid riktig kris så skulle han kunna sitta i bilen och prata!

Nära korsningen av Centralvägen och Fridlystagranvägen var platsen för denna Söndagstur. Mitt ute på Allmänningens tassemarker hade jag alltså placerat Johan men numera finns det ju riktigt bra bilvägar även på allmänningen så det var inga större besvär att ta sig till platsen. En av charmen med Söndagsturerna är ju att eldplatsen kan variera enormt mycket. En söndag kan elden brinna vid Ekhöjden inne i tätorten, en annan söndag långt ute på allmänningen. Men oftast så kan man komma Söndagsturen ganska nära med bil om man så vill och man behöver sällan gå särskilt långt. Även äldre som har svårt att gå ska kunna besöka Söndagsturer, och de som vill gå långt har alltid en möjlighet att göra så ändå, de kan ställa bilen långt ifrån och ta en promenad.

Vädret vid den sista Söndagsturen har varierat MYCKET genom åren. Det är bara två år sedan som Johan skulle ha pratat vid Wigersberg men det var kallt och snön låg djup så vi flyttade elden till Motionsgården. Jag minns också 2006 då vi höll till vid Flemminge arbetarebostäder. Det kom massor av folk men det var svinkallt och mycket snö.

Men motsatsen har också förekommit många gånger, alltså att det varit varmt och skönt och mycket vårlikt. Denna avslutningssöndag 2020 var väl vädret ett mellanting kan man säga. Snöfritt, molnigt, tre-fyra plusgrader och en del vind. Men jag tycker det var en riktigt skön marssöndag, man for inte illa på något sätt ute i skogen.

En bra publiksiffra blev det även denna söndag, kanske inte så överraskande. Många lockas ju att komma på Söndagstur när Johan ska ta på högtalarvästen. Jag hamnade på drygt 50 personer när jag räknade och Ann-Sofie kom fram till att det var 56 personer, så det stämmer säkert. Boxholmare känner man ju i regel igen, och de som kommer på Söndagsturer är ofta välbekanta ansikten, men det fanns ett par på denna Söndagstur som var obekanta. Det var ett lite äldre par och det visade sig att de var från Finspång! De hade sett i Länstidningen att det var sista Söndagsturen så de hade åkt till Tranås och övernattat där och nästa dag hade tagit sig till skogarna på allmänningen för att lyssna på Johan på Söndagsturen! Häftigt!

Johans berättarämne denna söndag handlade bland annat om gamla tiders avrättningar, ett ämne som han ansåg passande eftersom vi befann oss nära Brännbålskärr, en gång i tiden en avrättningsplats. Det var många i publiken som grinade illa när Johan beskrev metoder på hur man förr i tiden hade ihjäl andra människor.

Lyssna på Johan via länken nedan.


I slutet av varje referat brukar jag alltid skriva lite kort om den kommande Söndagsturen men så kan det inte bli denna gång. Om det blir en kommande säsong med Söndagstur vet jag inte, nu måste vi först smälta de femton söndagarna vi arrangerat och det kan ta tid. Jag har skrivit en del om hur vi tänker om framtiden under rubriken ”till sist” i sammanfattningen av Söndagsturerna. Hur som helst, det har varit en helt fantastiskt trevlig säsong med Söndagsturer, säsongen känns svårslagen! Även om den känslan ju infinner sig efter varje genomförd säsong...

Men visst är det trevligt att få bekräftelse på att Söndagsturerna är uppskattade i all sin enkelhet. Vi blev presentade med både en bok och en flaska vin denna sista Söndagstur säsongen 2019-2020.
Men hur som helst, det känns verkligen bra att slippa tänka på den söndag som kommer. Det blir skönt att inte behöva grotta ner sig i väderprognoserna, och om det blir snöoväder eller storm nästa söndag, det skiter jag egentligen i. Nästa helg lär det bli fokus på Karl-Johans frågesport och den äger ju rum inomhus
Det är en härlig tid vi har framför oss nu, en tid när naturen vaknar till liv igen, ljuset och värmen återkommer, det är helt underbart! Jag och Ann-Sofie längtar ut med vår husvagn, aldrig är det väl så härligt att vakna upp i husvagnen som på en ödslig camping tidigt på våren. Det hoppas jag snart kan bli av med det kan nog dröja till påsk, bland annat för att skiftschemat ser ut som det gör. Men vi ska ha en härlig minisemester på ett hotell utanför Ängelholm också. Då ska vi verkligen koppla av och eventuella framtida Söndagsturer tänker jag inte ägna en tanke!

Tack för denna säsong med Söndagsturer!

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid korsningen Centralvägen och Fridlystagranvägen

Lyssna på Johan Birath (längd: :)