Intill vägen väster om Johannesberg Fjättmunna

Vi körde igång den 29 november, då tändes den första elden. Nu är den 13 mars här, och den sista elden har slocknat. Det innebar att en säsong med sexton Söndagsturer har genomförts, fler än någonsin! Att starta upp Söndagsturerna den första advent och avsluta den andra söndagen i mars tycker jag känns alldeles lagom, och det kom att innebära sexton Söndagsturer denna säsongen.

Jag tycker det har varit en kanonsäsong på alla sätt! Vädret tycker jag har varit nära nog perfekt för en Söndagstursarrangör. Jag är glad om det inte vräker ner stora mängder med snö, och det har det ju inte gjort i vinter. Aldrig har vi drabbats av ruskväder om söndagarna heller, tvärtom har det vissa gånger varit ett fantastsikt fint väder. Riktigt kallt har det heller aldrig varit. Och vad ska man tycka om berättarna...? Jo, helt suveräna är min åsikt! Ämnena har varit enormt varierande men det är ju just detta som är så roligt! Man vet aldrig vad man som besökare på en Söndagstur kommer att få höra.

Johan Birath avslutade årets säsong, precis som han brukar göra numera. För så har det varit varje år sedan år 2012, alltså att Johan får agera vårtecken. Han är ju Föreningen Krafttagets ordförande, och trivs väl inte så jättebra i skog och mark egentligen, men jag kan tänka mig att det kan gå ann att ta sig till gran och tall när vädret är lite drägligare, vilket det ju finns anledning att tro att det är när vi hunnit in i mars.

Säsongens avslutningsplats kom att bli vid en liten skogsväg väster om Fjättmunna. När jag och Eddy Rosenlöf kollade in eldplatsen vid Gröndalen, där elden brann den 3 januari, så var vi inne på denna skogsväg. Eddy visste att man därifrån kan se kyrktornet i Ekeby, och det var egentligen den enda orsaken till att det blev en Söndagstur just där. Och så valde jag att placera Johan som berättare intill skogsvägen, jag hade nog en tanke att Johan kanske därmed kunde komma in på Fjättmunna i sitt föredrag, det är ju en spännande historisk plats. Eller Ekeby kyrka, det kunde ju passa med tanke på att tornet syns 2,1 kilometer bort.

Meteorologerna lovade solsken över södra Sverige denna marshelg. Väderkartorna dominerades av stora solar, och det kändes ju kanon med tanke på den sista Söndagsturen. Därför var det förvånande att solen aldrig visade sig under lördagen. Det låg ett lock med moln över Boxholm hela den dagen, och söndagen blev på exakt samma sätt! Det var visserligen vindstilla och en temperatur på något över nollstrecket, men långt ifrån så soligt och grant som väderprognoserna visat. Högtrycket låg säkert parkerat över Sverige, men det är ju ingen garanti för klart väder, och som sagt, tyvärr kunde vi inte njuta av solen i skogen. Trots detta var det många som ville ut på Söndagstur. Jag räknade till nära 60 personer i publiken, och ett flertal löpare fick vätska vid platsen. Den ena bilen efter den andra rullade in på den lilla grusvägen, och det blev faktiskt nära på trafikkaos. Jag hade flaggat för att parkeringsmöjligheten just vid Söndagstursplatsen var begränsad, men att parkering fanns längre in på vägen, eller alldeles i början, men då fick man gå 300-400 meter. Nu blev bilarna stående på rad mitt på vägen, någon hade tydligen glidit ner i diket längre fram, men allt löste sig ju till slut.

Johan Birath dök upp i absolut sista stund. Klockan var nog 10.47 innan jag kunde hälsa välkommen men det kan ju - trots allt - anses acceptabelt. Och Johan Birath var i högform, fri från influensan som däckat honom tidigare i vinter. Hans berättarämne kom att bli Sveriges regentlängd, det vill säga kungarna från Gustaf Vasa fram till våra dagar. Johan pratade fullständigt fritt ur minnet, inte minsta anteckning tittade han på, karln är verkligen en gudabenådad berättare! Ett ämne som Sveriges kungar kan ju kännas stentrist att lyssna till, men Johan kan ju få vilket ämne som helst att bli intressant. Samtidigt är ju Sveriges historia och dess kungar ett spännande ämne, absolut, det tycker nog de flesta, men Johan kan säkert få den minsta ointresserade att bli intresserad.

Johan har tidigare inte velat låta sig bli inspelad, men idag godkände han att jag startade diktafonen, och därmed går det att lyssna på Johans föredrag via länken som finns längre ner på denna sida. Det rekommenderas!

 

Därmed tackar jag (Klas) och Ann-Sofie för denna säsong med sexton Söndagsturer. Våra närmaste planer framgår i slutet av säsongens sammanfattning som jag också rekommenderar er att läsa. Vi tackar alla som gjort säsongen så lyckad som den blivit. All publik givetvis, det är ju tack vare er vi håller på med detta. Och tack till alla berättare, det är otroligt att det går att få ihop så många duktiga berättarnamn, belöningen är ju endast en gräddost. Därmed får jag också passa på att tacka Ovako som sponsrat med alla ostar. Även el- vätske- och vägvisningsansvarig ska självklart också ha ett stort tack, de är också en viktig kugge i maskineriet!

Nu tänker vi göra annat om söndagarna, det kan nog bli att vi går tipspromenader ibland om söndagarna när tid finns, de startar upp nästa söndag (den 20 mars). Kanske kommer vi att ta oss till skogs på eget bevåg ibland, och husvagnen och dess ägare längtar ut nu. På vintern 2016-2017 tänker vi inte än...

Klas

Se bilder från Söndagsturen väster om Fjättmunna och Johannesberg

Lyssna på Johan Birath (längd: 57:21)

Läs en sammanfattning av Söndagsturerna, säsongen 2015-2016