Andra advent är här, och det är ju ingen tvekan om än att det lackar mot jul. Det är kanske svårt att tro när snön lyser med sin frånvaro och vi inte har haft några som helst riktigt kyliga dagar. Visserligen har ju temperaturen på senare tid sakta men säkert dalat, men den håller sig nära noll. För undertecknad, och som ju organiserar och grejar med dessa Söndagsturer (även om jag har hjälp också), så är ju detta ett underbart väder! Att arrangera Söndagsturer är SÅ mycket enklare när det är grönt och fint! Parkering av bilar löses enklare, det går att ta sig fram på vägar och man slipper pulsa för att ta sig fram till skogs. Tidigare år så har jag i vissa fall kört både med snöslunga och skottat snö, så som sagt, för min högst personliga del, så har jag inget emot att det är snöfritt. Men visst, några centimeter pudersnö just över jul och nyår kan väl vara trevligt. Jag vet också att barn och skidåkare vill ha snö, men önskan om en grön vinter är min personliga och helt egoistiska önskan. Det är väl tur att det blir som det blir och det är bara att gilla läget vare sig vintern blir grön, eller om vi får en vargavinter!

Snön gör ju att det blir lite ljusare säger en del, men jag brukar svara att det finns pannlampor... Men visst är det en mörk tid just nu, men det är faktiskt bara exakt två veckor till vintersolståndet. Ibland undrar man om solen varit uppe över huvud taget, men nånstans finns den ju där bakom molnen. Idag, den 7 december, gick solen upp över horisonten klockan 8.30 och den försvinner klockan 15.11. Jordens rotationsaxel lutar nu bort från solen men lutningen bromsas nu upp, och den 21 december börjar lutningen åter att tippa åt andra hållet. Dagarna börjar då att bli längre igen! En del säger att det står helt still vid den tiden, men så är det inte. Faktum är att eftermiddagsljuset kommer smygande tillbaka förvånansvärt fort. Men innan vintersolståndet så är förändringen för solens nedgång liten.

Det är många nya berättare vid Söndagsturerna denna säsongen, det känner nog de flesta till. Men vi startade med en gammal bekant, Claes-Göran Olson, och vi fortsätter med en person som också har pratat på en Söndagstur tidigare, nämligen Birgit Eriksson. Jag hade fått tips om att Birgit nog gärna ställer upp och pratar igen, så hon fick frågan och vi fick ett ja till svar. Kul! Birgit pratade vid en Söndagstur den 10 januari 2010 då elden brann vid Brudesten (klicka för referat och för att se bilder från den söndagsturen). Jag vill minnas att Birgit också hade berättaruppdraget den 4 februari 2007 också, då brann elden vid Kröcklekulla skola. Hoppas jag inte har fel på den punkten.

Nu fick Birgit ta till orda vid en vacker plats på Långlidens marker. Jag tycker det är väldigt grant kring Långliden, Karl-Erik Karlsson på gården vårdar verkligen sina marker på ett naturskönt sätt. Att se alla dessa gärdesgårdar är en fröjd för ögat. När jag planerade säsongen så hade jag inte riktigt kläm på exakt var vid Långliden vi skulle hålla till, men till slut bestämde jag mig för en plats till vänster om vägen vid färd upp mot gården. Där, i staketöppningen och intill skogen, och med utsikt över landskapet tyckte jag det passade bra att tända elden. Och så fick det bli!

Vädermässigt så var denna söndag väldigt lik premiärsöndagen. Ingen snö i sikte, en temperatur kring nollan, och ganska så vindstilla. En skön dag för att ge sig ut i skog och mark på Söndagstur. Jag räknade till 45 personer som samlades kring brasan för att lyssna på dagens berättare, Birgit Eriksson. Det var också bra uppslutning bland löparna. Det var åtminstone ett tiotal som var ute och sprang och som drack av vätskan, det framgår av bilderna jag tog, men det kan mycket väl ha varit fler löpare men som jag inte fick med på bild.

Birgit Eriksson berättade om en resa hon gjort, nämligen till Kilimanjaro. Birgit fascinerades av Kilimanjaro redan som barn, hon tyckte namn var lite kul. Senare fick hon klart för sig att Kilimanjaro var ett berg, och tanken på namnet och berget har sedan funnits genom livet, och hon började drömma om att resa dit. I slutet av 1990-talet blev drömmen verklighet! Birgit Eriksson är en väldigt duktig berättare, och pratade om sin resa på ett målande och fascinerande sätt. Som åhörare kändes nästan som att vara med henne på vandringen upp till toppen! Birgit pratade i ungefär 25 minuter och alla stod helt stilla och var knäpptysta och lyssnade intresserat. det var verkligen en intressant historia, och lyssna gärna på Birgit och om hennes resa till Kilimanjaro. Länk har ni precis efter årets program och karta på sidan om Söndagsturerna.

Nästa söndag är det den tredje advent, och det är då dags att tända den tredje elden för säsongen. Då ska vi till en hage nordväst om Boxholms säteri. Åk förbi avtagsvägen till säteriet, liksom Sinkan (åttakantiga huset). Platsen är sedan i hagen till vänster!

Berättare kommande söndag är Rolf Båvius. Rolf bor på Älgsjö gård och som ligger väster om Skänninge och norr om Bjälbo. De som besökt de dramatiserade guidningarna vid Bjälbo kyrka som brukar äga rum om somrarna har säkerligen träffat Rolf. Det är nämligen han som brukar spela Birger Jarl!

Välkommen tillbaka till Söndagsturen nästa söndag!

 

Klas

Se bilder från söndagsturen i hagen sydväst om Långliden