Skogsstugan, torpruin nära Brännbålskärr

Söndagstur den 22 februari 2009

Berättare: Tor-Erik Kierman

Skogsstugan var platsen för söndagsturen den 22 februari. Eller torpruinen efter Skogsstugan, idag återstår ju bara en liten upphöjning i marken efter spiselmuren. Skogsstugan var en backstuga belägen ett par hundra meter öster om Brännbålskärr och utefter den gamla vägen mellan Boxholm säteri och Mossebo säteri. Just vid platsen för Skogsstugan håller den gamla vägen på att växa igen, men det är en väldigt vacker plats, och att det varit en väg en gång i tiden syns tydligt. Ett par vårdträd växer intill vägen vid Skogsstugan och de står grova och ståtliga.

Arne Pettersson berättade för mig intill elden att hans pappa förr i tiden promenerade den gamla vägen från Enemossen till torghandeln i Boxholm varje lördag. Nämnas kan att Enemossen är beläget en bra bit bortanför Mossebo, det ligger till och med i Röks socken. Så det var en enorm promenad som Arnes far fick gå varje lördag.

Denna söndag var en riktigt vacker vinterdag, och ett snöfall kvällen före hade bäddat in landskapet och satt en extra skönhet på den djupa Holavedsskogen.

Tor-Erik Kierman var söndagens berättare. Men innan han fick ordet så hälsade som vanligt undertecknad välkommen. Eftersom vi befann oss nära Brännbålskärr så kom jag att berätta riktigt mycket om platsen där vi befann oss. Jag väljer därför att här återge det jag pratade om till största delen i sin helhet:

Vägen mellan Lilla Bäck och vidare till Trehörningstorp och Mossebo är ju riktigt gammal, medan Centralvägen här utanför inte alls är särskilt gammal. Centralvägen kom ju till på 1900-talet (1930-talet trodde någon i publiken). Vägen från Lilla Bäck går ju i stort sett lika dant idag som den alltid har gjort, men här, nära Brännbålskärr har man ju dragit om vägen lite granna. Jag vet inte, men man kan ju tänka sig att det gjordes när Centralvägen byggdes. Men detta är ju den gamla delen, det syns ju också riktigt tydligt.

Här intill har torpet Skogsstugan legat. Om den stugan har jag egentligen inte särskilt mycket att säga. Den har alldeles nyligen fått en minnesskylt. Jag var här för ett par, tre år sedan och då fanns ingen skylt. ”Där har vi ett objekt som skulle kunna torpmärkas” tänkte jag. Krafttaget och Boxholms OK torpmärker ju i Ekeby socken. Men häromåret satte Rinna upp en minnesskylt. På kartor har det sett ut som om Skogsstugan skulle kunna ha legat i Ekeby, men Rinna har nog gjort rätt som märkt ut torpet, för platsen är säkerligen Rinna socken. Men vi är nu väldigt väldigt nära gränsen mellan Ekeby och Rinna socken. O andra sidan har gränsen flyttats i detta område genom åren, så Skogsstugan har nog faktiskt legat i Ekeby också.

Vid sockengränsen placerade man ofta förr i tiden avrättningsplatsen. Och vid Brännbålskärr har det funnits en avrättningsplats! Det är ett rykte som vi ju känt till sedan länge, och numera vet vi detta alldeles säkert, för vi har hittat ett dokumenterat fall. Det är Gunilla Kindberg och Johan Birath som i gammal historisk dokumentation kunnat konstatera detta. Visst är det spännande med ett dokumenterat fall om en avrättning vid Brännbålskärr! Eller Korsbacka rätteplats som då var namnet. På den gamla häradskartan kallades Brännbålskärr för Kongsbacka, och det står Bränbolskärr i ett kärr som ligger i ”den” riktningen. Vi vet ju att det legat en avrättningsplats vid Brännbålskärr men i övrigt är det många frågetecken. Vi vet till exempel inte den exakta platsen för avrättningsplatsen. Var låg den??? Kanske låg den nära kärret som kallas Brännbålskärr på kartan? Jag läste häromåret en mycket intressant och spännande bok som heter ”Döden i skogen”. Där kan man bland annat få veta att avrättningsplatserna ju ofta låg nära vägarna. De skulle ju synas för folk och vara avskräckande. Vi har ju ett berg här. Man vet aldrig, men det KAN ju vara här som avrättningsplatsen legat…

Jag ska inte redogöra för hela historien om avrättningen som ägt rum vid Brännbålskärr. Vill man så går det att läsa hela rättegångsdokumentationen på Krafttagets webbplats. Men det handlade om Tidelag. Och den dömde var Olow Börjesson från Arvidstorp på Laggarps ägor i Åsbo socken. I dödboken kan man läsa:

1774: Död 16/11

Olof Börgesson, son och dräng ifrån Arfwidstorp, halshögs och på båle brändes för tidelag, på Korsbacka rätte plats, tå han på werlden lefwat en syndare. 41 år 8 månader och 3 weckor.

Åsbo avlösningslängd 1730-1809

1774: d 16 november

Afrättades på Korsbacka afrättsplats son och drängen Olow Börjesson uti Arfwidstorp för tidelag, och på båln brändes.

Föräldrarna till denne Olow Börjesson hette Maria Börje Gudmundsson och Brita Nilsdotter från Trappan.

En annan sak som vi vet angående denna avrättning är att Olow Börjesson fick övernatta i Lilla Bäck innan färden fortsatte till Brännbålskärr för avrättning. Detta upptäckte Johan Birath i sin forskning. Man kan ju undra om Olow Börjesson sov gott den natten…

Kongsbacka eller Korsbacka är alltså det tidigare namnet på Brännbålkärr. Jag sa att frågetecknen är många, och ett är varför i jöösse namn inte Brännbålskärr har fått fortsätta heta Kongsbacka eller Korsbacka! Man kan ju tycka att det är ett trevligare namn än Brännbålskärr! Men det kanske var som en kompis sa; det vill säga som för Bertil Krölle. Alla sa Krölle så till slut bytta han namn och tog namnet Krölle. Kanske blev det något liknande med Brännbålskärr...

Avrättningen av Olow Börjesson är den enda avrättning här som vi känner till. Men nog borde väl fler ha mist livet här?! Vi vet ju inte det, men inte skulle väl namnet Brännbålskärr ha kommit till om det bara varit en avrättning?

Det finns en annan historia, nämligen om en klockare i Väderstad. Han hette Anders Forselius och begick självmord. Självspillningar fick ju inte begravas i vigd jord som det kallades, det vill säga på kyrkogården. Självspillningar betraktades förr i tiden på samma sätt som om man mördat någon. Hade man mördat sig själv eller någon annan, det var alltså samma sak. Typ... Anders Forselius skulle begravas på allmänningen. De som bar honom tyckte det var tungt att bära så de grävde helt sonika ner denne Anders Forselius på Skräppes ägor. Sen flyttades han dock en liten bit så han hamnade på allmänningen nära sjön Hultaren. Där har vi varit med elden en söndag för några år sen. Men var skulle då Anders Forselius begravas från början? Jo, vid Brännbålskärr! Det kan väl knappast ha varit någon slump, utan han skulle väl få vila vid de andra avrättade. De som blivit avrättade, och de som avrättat sig själva!

Afdragaren, alltså han som gjorde jobbet, bodde ju i Skogbo. Det låg några hundra meter strax söder om Brännbålskärr. Där hade vi en söndagstur för några år sen, men då var det riktigt kallt, så det kom inte så många besökare då. Kanske kan vi ha elden där igen så småningom.

Själv så tycker jag om att studera kartor, och gärna gamla kartor. Häromåret hittade jag på Lantmäteriets länk ”Historiska kartor” en karta från 1723 (klicka på länken för att se kartan, och klicka sen på kartan för att förstora den) och den visar Boxholms säteri och Mossebo säteri samt vägen där vi nu befinner oss, nämligen vägen mellan säterierna. På kartan ser man Lilla Bäck, Mellan Bäck, det är nuvarande Stora Bäck, samt Södra Bäck som är borta. Även några torp nära vägen finns med, samt avrättningsplatsen vid Brännbålskärr! En liten bila är ritad på kartan, och så står det Rätteplats eller Brännebåhl på allmänningen. Det var riktigt häftigt att hitta den kartan!

Det är också intressant att kartan är från 1723, alltså 51 år INNAN Olow Börjesson fick sluta sitt liv vid Brännbålskärr. Det tyder väl också på att fler än Olow fått sluta sina dagar här nånstans…

Man borde ju egentligen undersöka terrängen vid Brännbolskärr. Det borde ju finnas stenhögar där de avrättade grävdes ner. Det är också beskrivet i boken ”Döden i skogen” hur det brukar se ut, och man brukade samla ihop sten och lägga över graven.

Sedan fick Tor-Erik Kierman, dagens "egentliga" berättare ordet. Tor-Erik pratade, precis som utlovats föregående söndag, om datorer och utvecklingen på det området. Kanske främst om datorer på Boxholms AB där Tor-Erik ju varit anställd. Han hade också med sig Boxholms AB:s första "dator", som i stort sett endast bestod av en terminal. Den var från 1970. Tor-Erik pratade om forna tiders hålkort, och vilken enorm utveckling det blivit på datorområdet. En period hade man de anställda registrerade på en dator där minneskapaciteten var 8 KB. Senare blev man tvungen att utöka minneskapaciteten, då blev det 16 KB. Hur mycket är då 8 eller 16 KB (kilobyte)? Jo, otroligt lite. Tycker man idag! Det går 1000 KB på en Megabyte. Och det går 1000 MB (megabyte) på en GB (gigabyte). Idag köper man ett litet USB-minne på 8 GB i affären för under 200 kronor. Det är en svindlande utveckling!

Riktigt många hade tagit sig till Skogsstugan vid Brännbålskärr. Det var långt ut i skogen, snöfall kvällen innan, och mycket sport på TV vilket gjorde att jag trodde att det skulle bli glesare än vanligt i publikleden denna dag, men intresset var som vanligt, det vill säga fantastiskt. En grov uppskattning är att det nog var ett 60-tal vid elden. Och fyra BOK:are som tränade och kom till Skogsstugan för att få vätska. Jätteroligt.

På en av bilderna från söndagturen finns en något egendomlig stenformation (tyvärr lite översnöad). Den ligger alldeles intill Skogsstugan. Vi vet inte vad detta varit. Kanske någon av er kan svara på det.

Kul att Corren besökte denna söndagstur. Det var reporter Gunilla Rech som kom på besök. Hon kom ju tyvärr inte riktigt i tid, men det kommer väl förhoppningsvis ett reportage i tidningen i veckan ändå. Det är ju inte helt lätt att hitta rätt i de djupa skogarna, och dessutom kom Gunilla från Mossebohållet, och från det hållet fanns ju ingen vägvisning.

Kommande söndag är det landshövding Björn Eriksson som är berättare. Jag fick svar på ett mail från Björns sekreterare under fredagen om att allt är okej. Välkomna då!

Se bilder från denna söndagstur!