Säsongens åttonde Söndagstur är nu historia. Eftersom det ska bli femton Söndagstur denna vinter är därmed mer än hälften av turerna genomförda. Åtta Söndagsturer är avklarade, sju stycken återstår.

Det har gått en månad sedan vintersolståndet, så när som på några dagar. Och visst märks det att dagarna blir längre, framförallt på eftermiddagarna, det är där som skillnaden är som störst. Solens nedgång infaller mellan två och tre minuter senare för var dag som går så ljuset kommer tillbaka ganska så fort nu, och om en vecka infaller solnedgången en timma senare jämfört med strax innan jul.

Platsen för denna Söndagstur var vid en något undanskymd göl som ligger mellan Kohagen och Lilla Bäck. Strax efter att man svängt in på den gamla Hagebyvägen så ligger gölen i skogen till vänster (väster) om vägen. Där har vi haft en Söndagstur tidigare. Den 22 januari 2012 så hade Håkan Jutterdal berättaruppdraget på exakt den plats där jag nu hade planerat en Söndagstur. Då var det en vacker gammal skog med resliga tallar. Underlaget var dessutom väldigt jämt och behagligt, detta eftersom sten har brutits i området för mycket länge sen. Nu tyckte jag det kunde passa att återigen förlägga en Söndagstur till den väldigt rogivande gamla skogen. Ungefär 160 meter efter att man har svängt in på den gamla Hagebyvägen så finns där ett fornminne, det är en domarring enligt skyltarna på platsen (klicka för att läsa mer om fornminnet). Och eftersom vi skulle komma att passera detta fornminne så tyckte jag att det passade utmärkt att låta Anja Praesto få berättaruppdraget uppe i skogen intill den lilla gölen. Nu visste jag att Anja knappast skulle prata om forntiden, och hon är ju heller inte arkeolog, men hon är ju en av Östergötlands museums berättarnamn som vi fått till denna säsong. Därför tyckte jag att det passade att hon fick se ett av de skyltade fornminnen som finns i bygden.

Jag besökte platsen dagen innan Söndagsturen och irriterades då rejält att en skogsmaskin strukit stenröset (fornminnet) med de stora hjulen och skapat djupa hjulspår alldeles intill. En snitsel som någon antagligen satt upp innan skogsavverkningen för att hänsyn skulle tas till fornminnet har skogsmaskinen kört rakt över! Jag delade bilder på Facebook hur det såg ut och Ann-Charlotte Feldt på Östergötlands museum reagerade på vad hon såg och hon har nu anmält skadan till Länsstyrelsen.

På tal om domarringen, där har vi faktiskt också haft en Söndagstur en gång i tiden. Johan Birath hade berättaruppdraget vid domarringen den 4 januari 2009, då visade termometern minus 16 på morgonen!

Jag minns inte exakt, men jag tror det var några dagar innan jul som jag till min förfäran fick se att skogen avverkats på min tänkta Söndagstursplats. Den gamla fina skogen intill den lilla gölen fanns helt enkelt inte kvar. Men så är det ju, skogar avverkats och detta är ju naturligt. En tid senare tog jag mig till platsen för att ta en närmare titt och för att se var vi skulle förlägga elden. Då beslöt jag att trots det nygjorda hygget ha elden där jag tänkt från början. Det nya hygget var förhållandevis rent, och jag tyckte att det kunde vara trevligt att folk fick se gölen och den kanal som en gång i tiden har grävts och där en fördämning också har funnits.

En fördel med att skogen tagits ner lagom till denna Söndagstur var ju att vi kunde njuta av solens strålar, det var i alla fall vad jag tänkte. Detta var en sanslöst vacker söndag, det fanns inte ett moln på himlen. Men vad jag inte räknat med var att solen inte skulle nå över berget som ligger alldeles söder om gölen, så platsen där elden tändes låg i skugga, trots att skogen tagits ner. Det var lite synd, men det var ändå en riktigt skön januaridag och vi såg ju omgivningarna bada i solljus... Temperaturen låg på strax över nollan och det var helt lugnt. Ett problem som uppstod var att det var svårt att sätta upp gamla kartor över området, något jag bukar göra vid varje Söndagstur, likaså brukar jag anslå Söndagstursprogrammet. Det fanns ju inga träd nära elden! Nåja, det fanns ett torrträd hyfsat nära, och där fick jag sätta upp kartorna.

Anja Praesto hade alltså berättaruppdraget och hon lyckades verkligen fängsla publiken! Hon har varit med vid nyligen gjorda gravöppningar i Riddarholmskyrkan då man tagit prover på skeletten för att försöka utröna vem som är Magnus Ladulås. Jag ska inte berätta om resultatet av detta utan jag föreslår att ni lyssna via ljudlänken nedan. Det kommer ni inte att ångra! Men ett tema i Anjas anförande kom att bli grabben i graven bredvid...

Anja nämnde ju också en gravöppningsblogg som hon skrev i samband med projektet, den hittar ni genom att klicka här.

En riktigt bra publiksiffra kunde vi glädjas åt också. Runt 55 personer tog sig ut i solskenet och till Västerskogen för att lyssna på Anja Praesto. Mycket glädjande. Dessutom var det en del som löptränade och som fick vätska på platsen.

 

Nästa söndag är det dags för Söndagstur nummer nio i ordningen. Då är det Vikky Schander som ska ta på sig högtalarvästen. Hon har haft ett väldigt händelserikt liv, något som vi säkerligen kommer att få höra en del om. Hennes stora intresse är ju konsten, ett ämne som hon garanterat kommer att prata om. Publiken kommer få veta vad konsten betyder för henne och varför hon aldrig kan sluta med den.
Vikky hälsar alla välkomna att höra hennes berättelse.

Platsen för Söndagsturen blir i trakten av Strålsnäs. Man svänger vänster vid före detta macken i Strålsnäs vid färd på gamla riksväg 32. Strax finns Bergslund och Brantliden på vänster sida, nedanför backen ligger Ingemarsvallen till höger. Söndagsturen äger rum i skogen öster om den gamla landsvägen, 250 meter söder om Ingemarsvallen.

 

 

Klas

Se bilder från Söndagsturen mellan Kohagen och Stora Bäck.

Lyssna på Anja Praesto (längd: 26:13)