Askaremålen... Denna idyll ute på allmänningen. En liten torpstuga, inbäddad av höga kullar, sten och moras, och skog, skog, skog... Jag funderade dock på om Askaremålen egentligen ska kallas för torp, för torp var ju stugor som hörde till en gård, de låg på en gårds mark. Men i en husförhörsbok från 1800-talet kallas Askaremålen för frälsetorp på allmänningen. Nåja, det får vara hur det vill, vi uppfattar i alla fall den gamla charmiga stugan för ett torp.
Söndagsturer har vi haft flera stycken vid Askaremålen.

Den 20 januari 2008 ägde Söndagsturen rum vid Askaremålen, och då kunde vi lyssna på Arne Stolt. Han och hustrun har ägt Askaremålen sedan år 2000 och det är dem som har förvandlat Askaremålen till den idyll som det är idag.

Den 4 december 2011 var tanken att ha Söndagsturen vid Harfällan, en stuga som en gång i tiden låg några hundra meter söder om Askaremålen. Den allra första torpturen ägde rum vid Harfällan - det var den 16 december 2001 - och i december 2011 var min tanke att återkomma till den platsen. Men stormar och avverkningar hade gjort framkomligheten till Harfällan besvärlig så Söndagsturen ägde rum mitt emellan Askaremålen och Harfällan.

Nästa gång vi kom till Askaremålen med Söndagsturen var "julsöndagsturen" den 21 december 2014. Mia och Ann-Sofie sjöng och Brittis Johansson kom som tomte, det var ju första gången vi körde leken/tävlingen "gissa tomten".

Nu tyckte jag dock det var läge att komma tillbaka till Askaremålen. Jag hade en speciell anledning att tycka så, jag ska återkomma till det, men så har det också gått mer än fem år sedan vi var där senast med en "tur". Det trevliga paret Arne och Marianne Stolt trodde jag inte skulle ha något emot ett besök med Söndagsturen i Askaremålen och det hade de inte heller. Även om Arne först var lite tveksam, men det var för att han trodde att jag ville att han skulle ha berättaruppdraget. Men så var det ju inte, jag önskade ju bara att vi skulle få hålla till vid platsen. Jag har förresten gjort en artikel till Länstidningen om Arne och Marianne Stolt och deras kära Askaremålen. Artikeln fanns med i tidningen den 31 januari 2014, men det kan också läsas här!

Men det som kom att oroa mig rejält var vädret! Meteorologerna pratade tidigt om en riktig stökig söndag med stormbyar och rejält med regn. En kvällstidning hade till och med rubriken "skräckregn"! Vad nu detta innebär... Min skräck var dock pratet om stormbyar. Askaremålen ligger inbäddat långt ute i skogen och när det är stormbyar känns inte platsen så lämpligt, det får ju inte vara farligt att ta sig till en söndagstur!

Jag följde ännu en gång väderprognoserna noga och den visade faktiskt uppehåll i Boxholm söndag förmiddag. Regnet väntades längre väster ut, och den där prognosen stämde GANSKA så bra. Man kan ju se var det regnar genom radarbilder numera och regnet närmade sig Boxholm på söndagsmorgonen i en rasande fart men strax innan det kom hit vek regnet liksom av, eller stannade upp... Men visst, vi klarade oss inte helt från regnet, det gjorde vi absolut inte, men det kunde ju ha varit mycket värre! Som i Västergötland till exempel. Stunden vid Askaremålen innebar regn ibland, och sen upphörde regnet, och sen kom det lite igen. Men det fanns en del möjligheter för att söka skydd, men man blev faktiskt inte särskilt blöt även om man så att säga stod i det fria och utan paraply.

Även vindarna kändes ganska måttliga denna förmiddag, de väntades att öka under eftermiddagen, och vi tyckte vinden slet rejält i träden när vi kom hem så även på den punkten kunde det ha varit värre.

Men det är klart, vädret var ju inte jättebra, men vi som vågade oss till Askaremålen denna söndagsförmiddag ångrar nog knappast besöket där! Vi var 33 personer som lyssnade på huvudpersonen och det tycker jag var mycket bra med tanke på vädret och vad meteorologerna pratat om, samt det faktum att vi var en bra bit utåt skogarna. Men det blev ju riktigt gemytligt och mysigt intill brasan som Arne Stolt tänt intill ett vindskydd vid Askaremålen.

Vi har ju fått tre berättarnamn från Östergötlands museum till denna säsong, nämligen Björn Ivarsson Lilieblad, Anja Praesto och Ann-Charlott Feldt. Björn och Anja har vi redan kunnat lyssna på, nämligen den 8 december (Björn) och 19 januari (Anja). Och denna söndag var det alltså dags för det tredje museenamnet, det vill säga Ann-Charlott. Hon vet vad Söndagsturer är för något och jag kan tänka mig att det var hennes idé att tre personer från Östergötlands museum skulle kunna ta berättaruppdrag. Ann-Charlott har vi dock kunnat lyssna på både den 14 januari 2018 och vid premiären den förra säsongen, det var den 2 december 2018.

 När jag hade fått de tre namnen från Östergötlands museum så skrev Ann-Charlott så här till mig: "Hittar du något torp eller stenigt och eländigt småbruk att parkera mig i närheten av så blir det extra bra. Då kan man ha lite magra åkrar som miljöexempel". Först så visste jag inte riktigt vad som skulle kunna tänkas passa men plötsligt kom jag att tänka på Askaremålen. Det måste väl ändå anses vara ett stenigt och eländigt småbruk, det var alltså därför jag tyckte det passade bra att komma tillbaka till den vackra platsen. Numera är ju knappast Askaremålen ett stenigt och eländigt småbruk, utan snarare en mysig idyll mitt i den djupa skogen men många stenrösen runt omkring minner om det som varit... Askaremålen kändes klockrent för Söndagsturen med Ann-Charlott Feldt.

Att Ann-Charlott ville prata vid ett stenigt småbruk berodde på att hon planerat att prata om Öna. Det vill säga om kulturreservatet Öna som ägs av Östergötlands museum och som ligger i Nykils socken. Ann-Charlott berättade om Önas historia, om levnadsöden vid Öna och om hur det kom att tillfalla Östergötlands museum. På Youtube finns en film om Kulturreservatet Öna, det kan ni se genom att klicka här!

Men Ann-Charlott hade också grävt lite i Askaremålens historia. Arne och Marianne Stolt har hört att Askaremålen tillkom runt år 1750 men genom att studera mantalslängder kunde hon konstatera att Askaremålen fanns redan 1704.

Längst ner på denna sida finns en ljudinspelning av Ann-Charlott Feldt.

 

Vi har kommit till den sista Söndagsturen i februari, den äger rum nästa söndag som är den 23 februari. Då har Elisabet Nylund berättaruppdraget.

Jag brukar alltid fixa en annons som publiceras i Boxholmsbladet inför varje säsong med Söndagsturer, och det var väldigt jobbigt att konstatera att jag begått åtminstone ett stort misstag när jag gjorde annonsen till denna säsong. Där kan man nämligen läsa att Kjell-Åke Trygg har berättaruppdraget den 24 februari, Elisabets namn fanns inte med! Jag använder föregående års annons som mall när jag gör den nya annonsen och jag missade helt enkelt att plocka bort Kjell-Åke och stoppa in Elisabet. Jag är lite rädd att det finns de som klippt ut annonsen och satt upp den där hemma, men jag hoppas och tror att alla med intresse av Söndagsturerna får rätt information ändå. De elektroniska evenemangskalendrarna har rätt uppgifter och där hämtar ju alla tidningar uppgifterna. Corren, Länstidningen och Östgötatidningen har varit flitiga med att ta med Söndagsturerna i evenemangsspalter/rutor och där har även berättarnamnet stått med. Jag hoppas det blir så kommande vecka också. Här på hemsidan har det ju hela tiden varit rätt, och jag meddelar också vad som gäller på sociala medier.

Så som sagt, kommande söndag kan vi lyssna på Elisabet Nylund. Jag vet inte alls vad hon ska prata om men hon är uppväxt i Södertälje och hon har bott på lite olika platser med sin man Gösta och de tre döttrarna. Det var år 2013 som hon och hennes man bosatte sig i Boxholm och alldeles vid skogen på Ringvägen. Hon har sina rötter i Alfortsläkten och de kan ju följas ner till 1600 talet på olika platser vid Sommen. Under sitt yrkesverksamma liv har Elisabeth arbetat inom människovården, både kommunalt och i landsting och inom kyrka. Senaste tiden som vikarierande diakon i Boxholms kommun.
Intresset för bild, symbol och musik ledde henne till att bli Bild-symbolterapeut och hon har haft en del kurser i detta och där just trädet ofta visat sig som en betydelsefull symbol för många... Så även för Elisabeth.

Platsen för Söndagsturen blir i en skog strax väster om Tolhemsbron. Det är mellan Skyttebo/Jansbo och Alarp/Börshult, och på den västra sidan av vägen.
Vägvisning börjar utefter Malexandervägen vid Södra Timmerö.

VÄLKOMNA!

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid Askaremålen

Lyssna på Ann-Charlott Feldt (längd: 43:44)