Söndagsturerna har verkligen fått upp ångan nu. Så tycker jag det känns och med detta vill jag mena att veckorna rullar på i en rasande takt och vi har nu sju Söndagsturer genomförda, och åtta stycken återstår. Det är visserligen bara mitten av januari och det dröjer ännu flera veckor innan man kan börja spana efter den vår som kommer så småningom, men ljuset är på väg tillbaka, och nu kan man faktiskt märka en skillnad. Solen går idag ner en halvtimma senare (klockan 15.40) jämfört med vid vintersolståndet, det är klart att detta märks om man är observant.

Marie Hagsten hade berättaruppdraget denna söndag och jag kan tänka mig att många undrat sedan årets program släpptes vem denna Marie är. Att vi knutit Marie Hagsten till oss för att prata på en Söndagstur beror på Ann-Charlott Feldt. Marie har arbetet på Östergötlands museum, det vill säga på samma arbetsplats som Ann-Charlott. Marie fick där fokusera på byggnader och byggnadsvård, men med ålderns rätt är Marie numera dagledig kan man säga. Och Ann-Charlott gav oss förslaget att kontakta Marie, arbetskamraten som kände till ganska väl vad Söndagsturer är för något, Ann-Charlott hade ju berättat.
Jag och Ann-Sofie besökte kulturreservatet Öna förra våren, det var under ”Öna-dagen”, och där var det Marie Hagsten som berättade om det vackra kulturreservatet. Där passade vi på att prata med Marie, men det var ganska nära att vi ändå hade sparat hennes namn till kanske nästa säsong. Eftersom Marie fokuserat på byggnader i arbetet så ville hon också prata vid någon byggnad, och det kunde i princip vara vilken byggnad som helst. Men jag hade länge ingen riktigt bra idé på lämplig byggnad, inte förrän jag fick höra att Jennie Sandström (f.d. Pettersson) arrenderar den gamla grindstugan till Boxholm säteri, alltså Sinkan. Jag fick veta att Jennie inte hade något alls emot att vi förlade en Söndagstur till Sinkan, och kontakt togs med Marie Hagsten och hon fick veta att hennes berättaruppdrag skulle bli vid en gammal grindstuga. Det gjorde nog Marie en anings fundersam för det hörde nog inte till vanligheterna att hon stötte på grindstugor i arbetet. Men när jag tog kontakt med Marie en dryg vecka innan denna Söndagstur så berättade hon att hon varit och sett platsen och stugan. Sinkan är ju en lite speciell stuga, ibland brukar den ju gå under namnet ”åttakanten”, stugan har ju en sådan form. Sinkan har sett allt mer förfallen ut på senare tid så det är ju trevligt att det åter har börjat grejas och pysslas vid den lilla stugan.

På häradskartan står det skrivet ”Grindstuga” och inte Sinkan, men i husförhörsböckerna så används namnet Sinkan. Jag vet inte varifrån namnet Sinkan kommer, men jag har inbillat mig att resenärer blev sinkade vid platsen och att namnet uppkommit av detta, men det är bara en egen teori. I husförhörsboken för Ekeby år 1800-1807 kan man se att Carl Tollin och hans hustru Brita Stina Jansdotter bodde i Sinkan vid den tiden. Carl kom till stugan från Östra Tollstad redan år 1774, han var då 20 år och 1782 gifter han sig med artonåriga Brita Stina Jansdotter från Sya och paret bor i Sinkan och får flera barn. Vad jag kan se föds åtminstone sju barn när de bor i Sinkan men prästen har ritat ett kors vid fyra av de barnen. Men var det samma Sinka som idag? I efterföljande kyrkbok bor familjen kvar i Sinkan och stugan ligger då under Södra Bäck, en gård som är borta men som låg helt nära. Personligen tycker jag därför allt tyder på att det handlar om samma Sinkan, men det kan ju ha byggts en ny stuga någon gång. År 1774 kanske det var en helt annan stuga på platsen.

Det är klart att det vore intressant att veta när Sinkan byggdes, men det är nog svårt att få klarhet i detta. Sinkan finns alltså med i den första tillgängliga husförhörsboken i Ekeby, den börjar på år 1788 och där framgår att Carl Tollin kom till stugan 1774 och det är antecknat att han var skräddare. Kanske var Tollin den första som bodde i Sinkan men det är inget vi kan veta eftersom äldre husförhörsböcker saknas i Ekeby. Det fanns i alla fall ingen stuga på platsen så tidigt som 1684, det kan man se på en karta från detta år.

Jag lade ut en bild på Sinkan i Krafttagets Facebookgrupp, och det visade sig att många hade minnen från denna stuga. Bland annat hade Håkan "Krock" Nilsson saker att dela med sig av om Sinkan. Han kunde berätta att i Sinkan bodde en gubbe, Gunnar Fransson hette han, en man som var född i Trehörna 1891 och som dog i Sinkan den 10 mars 1970 (uppgifterna från programmet "Sveriges dödbok).
Håkan berättade att denne Gunnar blev kallad till en dam, hon ville att han skulle avliva katten. De stod vid dörren och då kom katten. Han frågade "är det den här katten det gäller?" "Ja" sa damen, då slog han igen dörren på katten så han dog.

Mannen hade ju träben och enligt Håkan "Krock" så skulle han klättra över ett staket en gång, men han snubblade, geväret small av så han sköt av sig benet.
Sen finns det en historia till... Det kom raggare till gubben i Sinkan en gång, de hade hört att han hade brännvin. Och det ville de ju ha, så de gick in till gubben som satt vid köksbordet och hotade honom! Men då tog gubben fram en kniv och så satte han kniven i träbenet! Raggarna visste ju inte om att gubben hade träben så de sprang ut från stugan vettskrämda!

Marie Hagsten är ju proffs på gamla byggnader och hon hade mycket intressant att berätta om grindstugor i allmänhet men även om Sinkan. Hon hade teorier om namnet och hon tyckte att stugans placering kändes konstig, eftersom huvudinfarten till säteriet ju är via allén en bit bort. Hon är också klart osäker på att det är samma stuga idag som under 1700-talet, men vi kan ju inte vara säkra på någonting egentligen. Tyvärr fanns det denna gång inte möjlighet att titta in i stugan, annars kanske Marie hade kunna se detaljer som styrkt sannolikheten på hur gammal stugan kan vara.

Kul att riktigt många dök upp till denna Söndagstur. Jag räknade till 50 personer i publiken och det kan nog ha varit någon skymd som jag missade att räkna. Dessutom bör det ha varit åtta personer som fick vätska vid Sinkan.

Snön yrde ganska rejält, men det var ju en ganska trivsam vinterdag, temperaturen låg på strax under noll grader.

Kan tillägga också att Boxholms Orienteringsklubb satsade lite extra på denna Söndagstur. På Karl-Johan Noréns initiativ fick de som löptränade mat i Vivåsen efter löpningen, och även vi arrangörer kunde ta del av detta. Trevligt!

Den 20 januari är det dags för den åttonde Söndagsturen, och då ska vi till Brusarp, Karlsberg 2, så är adressen och där bor Paul och Madeleine Håkansson. Både Paul och Madeleine har pratat på Söndagsturer tidigare men då var för sig. Denna gång är tanken att de ska ha uppdraget tillsammans. Bakgrunden är att jag gjorde en artikel till Länstidningen om Paul och Madeleine, den fanns i tidningen den 4 maj förra året. Där - under samtalet i det vackra vårvädret - framförde jag idén om en Söndagstur hemma där de bor och att de kunde prata om sina egna livshistorier och om hur de möttes. Och nu är det alltså dags!
Åk mot Ryckelsby och välj där vägen som går norr ut, den som går mot Rinna/Särstad/Hogstad. Från rondellen i Boxholm är det 14,8 kilometer till Söndagsturen. Från Ryckelsby är det tre kilometer fram till Paul och Madeleine Håkansson.
Elden tänds som vanligt kring klockan 10, och berättaruppdraget sker klockan 10.45. Välkomna!
 

 

 

 

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid Åstugan

Lyssna på Marie (längd: 33:06)