|
Söndagsturerna säsongen 2018-2019, en sammanfattning En lyckad och varierad säsong Mellan Västra och Stora Herkhult, 2 december
Ann-Charlott Feldt Söndagsturerna har oftast startat sista söndagen i november men denna säsong skedde premiären den 2 december. Det fick räcka, och jag tyckte det passade att starta första advent, och dessutom var det ju inget uppehåll vid jul och nyår inplanerat. Ann-Charlott Feldt var först ut och hon fick ta på västen på en kulle mellan Västra och Stora Herkhult. Det var en vacker kulle och i ett naturskönt område dit någon Torp- eller Söndagstur aldrig har förlagts tidigare. Trevligt att komma till detta område! Lite drygt 40 personer kom till premiären och det var ju en mycket bra siffra! Många hade kanske längtat till att vi skulle köra igång... Vädret var lite gråmulet men det var i vind att tala om så det var en riktigt behaglig premiär. Ann-Charlott kunde vi lyssna på även den förra säsongen och hon är van att hålla föredrag i sitt arbete som arkeolog. denna gång pratade hon om Linköpings slott och dess historia. Många lockades säkerligen att besöka Linköpings slott efter att ha lysna på Ann-Charlott. Lyssna på Ann-Charlott Feldt (längd: 40.41)
Intill Lillån, Linneberg, 9 december
Johnny Alf Andra advent genomfördes den andra Söndagsturen för säsongen och platsen blev vid Linneberg. Elden tändes på en kulle öster om Lillån och öster om järnvägen, ganska nära vägen mot Råstocken och Smedstorp. Johnny Alfredsson och hans hustru kommer till Söndagsturer lite då och då och en dag fick Johnny frågan om att ta på högtalarvästen en söndag. Han accepterade och det kom att bli denna gråa och till en början även lite blöta söndag. Tyvärr var den helt nya högtalarvästen inte helt frisk, den skickades sedan på reparation, men jag tror nog att alla uppfattade ändå vad som sades, även om ljudet var lite "skröligt". Johnny pratade om sin uppväxt men framförallt om intresset för fjällvandring. Det är ett intresse hos honom som började redan för 52 år sedan så han har upplevt och sett enormt mycket av fjällvärlden och även bott många nätter i tält i fjällen. Strax över 30 personer kom och lyssnade på Johnny, antagligen skrämde det lite tråkiga vädret bort en del publik. Lyssna på Johnny Alfredsson (längd: 40:33)
Mellan Hester och Brokulla (vid torpruin Jonsberg), 16 december
Bernt Mattsson Att Bernt Mattsson blev en av säsongens berättare tycker jag kändes riktigt trevligt. Bernt och hustru Yvone uppfattas nog ett typiskt boxholmspar men det har ju bara bort på orten sedan 1968! Sin livshistoria pratade Bernt om på denna Söndagstur, han och hustru är ju ursprungligen från den uppländska landsbygden. Historien var så fascinerande att jag valde att göra en artikel till Länstidningen som byggde på berättelsen från denna Söndagstur. Platsen för elden denna söndag var på en kulle strax öster om järnvägen och intill vägen mot Brokulla, Fiskevik etcetera. Det var en trevlig plats, lättillgänglig men med en känsla av att befinna sig en bra bit ute i vildmarken. Vädret var behagligt denna söndag. Lite grått och med en temperatur nära noll grader och med ett litet tunt lager av pudersnö på marken. Publikantalet låg på nära 40 personer, kanske ågot mer till och med och det får ju anses som bra.
Hembygdsgården Boden, Ekeby, 23 december Gustaf Montelius
Det blev en trivsam julsöndagstur, så trivsamt att det blev spontandans runt elden mot slutet. Publiken uppgick till runt 45 personer och vädret var ganska så "julaktigt". Temperaturen låg på strax under nollan och ett lätt lager med snö fanns på marken.
I Österskogen strax norr om Fällhagen, 30 december Anders Hylén
Ingen ljudfil från denna Söndagstur, ett önskemål från Anders.
Åstugan, Strålsnäs, 6 januari Mikael Ström Ett nytt år kom, och den första Söndagsturen 2019 ägde rum på trettondagen, det vill säga den 6 januari. Då förlades Söndagsturen till Mikael och Helena Ströms bostad, Åstugan i Strålsnäs, och det kom mycket folk. Det var strax under 60 personer på plats, denna ganska så grådisiga dag då temperaturen låg på några grader på plussidan. Det var den högsta publiksiffran så långt, även om det inte skulle komma att bli den högsta publiksiffran för säsongen. Men det har visat sig att när det är Söndagstur i Strålsnästrakten så kommer det mer folk än när det är Söndagstur när tätorten Boxholm. Märkligt! Åstugan ligger helt nära Lillån, och intill vägen som går fram till Ingemarstorp, en plats man knappast lär hamna vid om man inte har en speciell anledning, till exempel att besöka en Söndagstur. För Mikael och Helena är detta ett drömboende måhända, det var i alla fall drömboende som genomsyrade Mikaels föredrag. han berättade också om tillbyggnaden av Åstugan som de nyligen har gjort, ett stort projekt som inneburit mycket arbete! Lyssna på Mikael Ström (längd: 19:41)
Sinkan, 13 januari Marie Hagsten
Sinkan heter det lilla åttakantiga huset som lär ha varit en
grindstuga till Boxholms säteri. Marie Hagsten har arbetat på
Östergötlands museum och där fokuserat på gamla byggnader och
byggnadsvård, men hon är numera pensionär. Ann-Charlott Feldt
tipsade om Marie Hag
Brusarp Karlsberg 2, (hemma hos Paul och Madeleine Håkansson), 20 januari Paul och Madeleine Håkansson
Vårkänslor redan den 20 januari... Nä, det är ju inte riktigt
som det ska va men jag tycker ändå det kan va trevligt. Både Paul och Madeleine har pratat på Söndagsturer tidigare men då var för sig. Jag skrev om paret till Länstidningen förra våren och det var då som idén föddes om en Söndagstur hemma på deras tomt och att de skulle ta berättaruppdraget gemensamt. Och så blev det också. Madeleine började med att prata och berätta om sina vägar i livet och inte minst sin koppling till Rinna och varför hon tycker om den trakten så mycket, en trakt som Paul sedan har lärt sig att också tycka om. Det blev en lyckad Söndagstur på alla sätt, till detta bidrog förstås det härliga vädret. Det gjorde att det kom ganska så mycket folk, jag räknade till en publik på 50 personer. Lyssna på Paul och Madeleine Håkansson (längd: 20:05)
Kulle sydväst om Södra Timmerö, 27 januari Barbro Bornsäter
Redan den 22 februari 2015 kunde vi lyssna på Barbro Bornsäter
på en Söndagstur och denna söndag var Barbro tillbaka. Barbro
från Stockholm fick ta sig upp på en kulle
Lyssna på Barbro Bornsäter (längd: 28:58)
Nära vägen fram till tågverkstan, 4 februari
Margareta Sigbladh Kvällstidningarna använder ju gärna uttryck som snösmockor och det gjorde de inför helgen den 3-4 februari. Och visst fick vi snö, vi vaknade till ett kritvitt snötäckt landskap denna söndagsmorgon. Platsen för elden denna söndag var i en skog strax norr om Löverhult, väldigt nära centralorten alltså. Det var ju en stor fördel med tanke på att snödjupet var ganska djupt. Skulle vi behövt ta oss ut på små skogsvägar hade det blivit besvärligt. berättaruppdraget hade Margareta Sigbladh från Gnosjö. Jag fick kontakt med Margareta våren 2017 och jag kom att hjälpa henne i samband med att hon tog initiativ till en föreläsning i Blåviks kyrka om Alfortsläkten sommaren 2017. Vi har sedan dess haft viss kontakt och det kändes självklart att fråga henne om hon kunde tänka sig att Söndagstursprata. Vädret gjorde ju Margareta och hennes man fundersamma, "kommer det något folk...?" Jag lovade att det kommer det att göra, och jag räknade till runt 30 personer och det får väl anses godkänt, även om nog många stannade hemma på grund av all nysnö. Men jag tycker att detta blev en av de bästa Söndagsturer vi haft! Margareta pratade på ett suveränt och lättsamt sätt om sina förfäder och om sin koppling till Blåvikstrakten en trakt som hon älskar. Och så det fantastiskt vackra vinterlandskapet, sällan har vi tänt elden i ett så vackert snöklätt landskap som denna söndag. Lite speciellt också att ha Söndagsturen så nära Boxholm men ändå i en ganska okänd skog för de flesta. Lyssna på Margareta Sigbladh (längd: 29:33)
Mellan Lagnebrunna och Sjögarp, 10 februari Catharina Lekander
När jag frågade Catharina om hon kunde tänka sig att komma till
Boxholm och prata på
Nära Gröna Dalen, 17 februari Jörgen Auer
Jörgen Auer har blivit en rutinerad Söndagsturspratare, denna
säsongen fick han berättaruppdraget för fjärde gången. Han Lyssna på Jörgen Auer (längd: 19:00)
Hembygdsgården Hybbeln, Åsbo, 23 februari Kjell-Åke Trygg
Lyssna på Kjell-Åke Trygg (längd: 40.20)
Intill Lillån öster om Bocketorp, 3 mars Ann-Sofie Johansson
Lyssna på Ann-Sofie Johansson (längd: 42:27)
Femhundra meter nordväst om Lilla Bäck, 10 mars
Johan Birath För åttonde säsongen i rad var det Johan Birath som avslutade säsongen med Söndagsturer. Vädret vid avslutningssöndagen har varierat mycket genom åren. I början av mars kan snö ligga djup och våren kan vara avlägsen men det kan också vara barmark och många plusgrader och vissa år har nog till och med tussilago och blåsippor börjat visa sig. I år blev det något mellanting kan man säga. Ett tunt puder med snö låg på marken och temperaturen låg på nära noll grader. Om man tittade uppåt denna förmiddag så fanns det både moln och en hel del blå himmel så vädret blev riktigt bra, där fanns det inget mer att önska. Johan Birath kom med bil från Norrköping denna förmiddag, men han hade en marginal på runt 10-15 minuter. Vad han skulle prata om hade han inte klart för sig förrän i princip in i det sista. Ämnet handlade om religion och Johan pratade i drygt 43 minuter om detta ämne som nog i många öron kan verka ganska trist. Men Johan har ju en berättarkonst som få, om ens någon, kan matcha. Det blir dels lärorikt och han pratar på ett sätt så att det blir intressant, och sen halkar han ju in på sidospår ibland som lockar till mycket fniss och skratt. Jag räknade till 49 personer runt elden, som var förlagd på en plats "bortanför" Lilla Bäck. Det var en bra plats där det ju fanns en plan för parkering strax intill. Men det kom många bilar så vändplanen var proppfull med bilar, men det löste sig på ett bra sätt. Lyssna på Johan Birath (längd: 43.36)
Till sist... ...Så kom då den 10 mars, ett datum som kändes väldigt avlägset när säsongen med Söndagsturer rullade igång. Ännu en säsong med "turer" är nu historia. Därmed har vi arrangerat fem säsonger med Torpturer och tretton säsonger med Söndagsturer. Åren går... Det har varit en bra säsong tycker jag. Underbara huvudpersoner - det vill säga berättare - bra platser och vädret har vi också haft tur med. Det som skaver något är att intresset sviktar något jämfört med förr om åren. Många tidigare trogna besökare har fallit i från under åren eller har med ålderns rätt tvingats vara hemma och publik har inte tillkommit i samma utsträckning. När det förr i tiden ofta var en publik runt 70-80 personer så kom vi i år över en publik på 60 personer endast en söndag. Är vädret lite grått så blir det genast mindre folk, likaså om det är en bra bit utåt skogen som elden tänds. Då har det varit kanske lite drygt trettio personer. Är folk känsligare för vädret nuförtiden...? Det kändes nästan pinsamt när Jörgen Auer tog sig från Mantorp för att Söndagstursprata och bara lite drygt 20 personer kom och lyssnade. När Ann-Sofie pratade var vi exakt 20 personer runt elden, trots att det var helt underbart i skogen men dagen började ju med regn! Och så var det Vasaloppet förstås... Men sen finns det ju trogna besökare, publik som vi beundrar att de kommer till eldarna söndag efter söndag. Anders och Anita Thunell från Tranås till exempel. Anders berättade att han varit med på alla Söndagsturer i vinter! Bengt och Marianne Söderström är också trogna besökare, de har missat endast EN Söndagstur denna säsongen. "Leif i Saxabäcken", Janne Bark och Micke Palm bör också nämnas här, det är sällan de missar någon Söndagstur. Sen finns det personer som också kommer ganska ofta - bara de kan - men som har en del andra förehavanden om söndagarna ibland. Men detta är saker som läggs i plusskålen, och som gör att det är kul att jobba med Söndagsturerna. Den stora publiken vid hembygdsgården Hybbeln var också väldigt trevligt. Ann-Sofie och jag brukar släppa alla tankar på Söndagsturer när säsongen är över, jag vill inte fundera på nästa vinter förrän framåt sensommaren. Men lite har vi ändå pratat om framtiden och tanken på att köra en kortare säsong har faktiskt diskuterats, även om jag ogillar att göra en halvmesyr. Men att eldarna i skogarna återkommer nästa vinter känns väl trots allt ganska troligt. Till detta bidrar att vi faktiskt har en del namn klara, alltså som kan komma att ta på högtalarvästen. Jag fick ett meddelande tidigare i vinter från Ann-Charlott Feldt och som då berättade att Östergötlands museum ska hålla stängt i tre år (vid det här laget har museet redan stängt). I gengäld ska personalen ut i länet och hjälpa till i olika sammanhang, ge föreläsningar och så vidare. Så jag fick därför frågan om jag vill ha tre berättarnamn till nästa vinter. Svaret blev förstås att "det låter klart intressant" eller nåt i den stilen... Johan och Ann-Sofie hoppas jag vi kan räkna med igen och så har vi ytterligare ett par namn som jag ser som klara, plus ett par namnidéer, men som sagt; nu ska vi ju inte tänka på nästa vinter på länge! Jag och Ann-Sofie ska fira att en säsong nu är genomförd. Vi börjar nästa söndag då vi har tänkt att briljera i Boxholmsmästerskapet i frågesport, Claes-Göran Olson blir som vanligt vår lagkamrat. Sen ska vi också iväg på en hotellhelg, Simrishamn är målet denna gång. Och sen väntar snart husvagnsutfärder, men vi kan nog inte komma iväg förrän till påsk. Men det är ju en underbar tid som väntar nu när vintern är över... Vi ses!
|
redsson
Söndagsturen
som äger rum den söndag som infaller innan jul brukar vi se till
att den blir lite annorlunda. Vi brukar ha ett musikaliskt
inslag samt köra leken "gissa tomten". Jag frågade Gustaf
Montelius ganska tidigt om han kunde stå för lite
musikunderhållning just denna söndag och det accepterade han.
Han bor ju n
ära
hembygdsgården Bode så det passade ju att hålla till där, vid
magasinsbyggnaden kan man få lite tak om vädret är dåligt. Det
blev en mycket lyckad Söndagstur detta, trots att Gustaf tappat
rösten på grund av lunginflammation. Han hade därmed svårt att
sjunga men spela kunde han ju. Gustaf spelade och tidvis hjälpte
publiken till med sången. Han hade tryckt upp texterna på papper
som delades ut. Att det var Anders Montelius som var den
utklädda tomten hade ju knappast någon svårt att räkna ut, det
syntes ju ganska tydligt. Först dragna rätta svar blev Karin
Samuelsson som kunde glädja sig åt en gräddost från Boxholm
mejeri tack vare detta svar. 
Julhelgen
och nyårshelgen inföll på vardagar i år, därför rullade
Söndagsturerna på utan uppehåll. Söndagsturen i mellandagarna
förlades till en vacker mossbevuxen äldre skog, ganska så nära
bostadsområdet Fällhagen. det var en plats där Boxholm,s OK haft
höstblot och där Skogskarlarnas klubb har haft ett evenemang med
eld i skogen. Berättaruppdraget denna söndag hade Anders Hylén.
Vid förfrågan bad han att få fundera men det tog bra några
minuter tills han ringde tillbaka och svarade att han åtar sig
berättaruppdraget. Anders pratade till största delen om sin
livsresa, från uppväxten i Sya om hur han kom att bli frisör och
om hur han hamnade i Boxholm. Det är bara synd att just detta
inte blev inspelat, men det var ett önskemål från Anders själv.
Publiken var ganska så talrik denna ganska så fina söndag i sena
december. Temperaturen låg på runt noll grader och den lågt
stående solen visade sig också. det var väl en orsak till att
runt 45 personer tog sig till skogen och denna Söndagstur. En
som var på plats var Frida Glenning Ströberg från Corren. Hon
gjorde ett reportage om Söndagsturerna, väldigt trevligt.
stens
namn och Marie hade inget emot att komma till en Söndagstur men
hon ville i så fall gärna prata vid en byggnad. Och det fick bli
vid Sinkan, en stuga som hyrs av Jennie Sandström. Det var en
söndag då snön yrde ganska så kraftigt men trots detta så var
det många som tog sig till denna Söndagstur, runt 50 personer
räknade jag till. Mycket glädjande. Marie pratade om gamla
byggnader i allmänhet men även om Sinkan och självklart hade hon
teorier om den gamla grindstugan, Sinkan finns med i kyrkböcker
redan på 1780-talet. Här kan nämnas att jag i efterhand har
konstaterat att Sinkan var obebott under några år precis i
början av 1900-talet. Jag tyckte detta kändes märkligt och
funderade på om det var då som den nuvarande åttakantiga
byggnaden uppfördes. Marie Hagsten anser dock att byggnaden är
äldre. Men sedan har Eva Björkegren berättat för mig att hennes
mamma av en äldre kvinna på sjukhemmet fått veta att den
åttakantiga stugan - alltså Sinkan - från början fanns vid "Mellansjö
slott", en anläggning som fanns vid Asplången nära Mellansjö
mejeri. Då jag läser om "Mellansjö slott" i boken Malexander så
kan man där läsa att Mellansjö slott bestod av en rosa
enplansbyggnad och att flyglarna var runda paviljonger. Kanske
är Sinkan en före detta rund paviljong!! Det är inte alls
osannolikt att det förhåller sig på detta vis och att en av
paviljongerna uppfördes vid Sinkan.
Söndagsturen hemma hos Paul och Madeleine Håkansson var en
söndag då vårkänslorna nästan kom krypande. Det var en solig och
härlig januarisöndag med en temperatur strax under noll grader
och med bara ett lätt puder med snö på marken.
i
den östgötska och boxholmska myllan för att komma till elden,
närmare bestämt sydväst om Södra Timmerö, ett stenkast från
vägen mot Andersbo/Laxberg. Barbro är ju dotter till Leif och
Jane som bor i Saxabäcken i Malexanderskogarna och datumet för
Barbro att Söndagstursprata var ju ganska bra valt, pappa Leif
hade nämligen födelsedag dagen innan. Vädret denna söndag var ju
långt ifrån så trivsamt som söndagen innan, till exempel kunde
vinden kännas kylig om man inte klätt sig ordentligt. Det var
gaska mulet på morgonen och det började sedan att snöa lätt fram
på förmiddagen. Det mindre trivsamma vädret kanske var en orsak
till att publiksiffran var något lägre denna söndag. Men runt 30
personer var vi alla fall som lyssnade på Barbro. De som
stannade hemma missade Barbros historielektion, hon tog oss
nämligen med många miljoner år bakåt i tiden. Barbro berättade
till exempel om dinosaurier, urtidsdjuren som funnits även i
vårt land, trots att det knappt finns några spår av dinosaurier
här, men det beror på istiderna som sopat bort spåren och tagit
detta med sig ut i Östersjön fick vi veta.
en
Söndagstur blev hon väldigt överraskad och säkert lite chockad
också. Catharina och tvillingsyster Cristina växte upp i Boxholm
och var mina klasskamrater men när vi skulle börja högstadiet
flyttade familjen till Åtvidaberg. Men tjejerna glömmer inte
uppväxten i Boxholm och de har mest ljusa minnen härifrån. När
jag såg att Catharina flyttat till Åtvidaberg igen dök tanken
upp, kanske vill hon berätta om sina minnen i en boxholmsskog.
Och berätta om vad som hände sedan, och hur det var att vara med
i melodifestivalen vilket Catharina, Cristina och lillasyster
Helena var 1985. Efter en lång fundering fick jag ett "ja" från
Catharina och hon kom att få ta på högtalarvästen i en skog
mellan Lagnebrunna och Sjögarp. Catharina pratade om precis det
jag önskade, alltså om Boxholmsminnen och om vad som sedan
hände. Snön som låg riktigt djup helgen innan hade smält så
knappt någonting fanns kvar. Denna söndag var det några
plusgrader och tidvis visade sig solen bakom molnen, en riktigt
fin dag alltså. Lite drygt 50 personer kom till skogen intill
motionsspåret som letar sig fram mot Skäggenäs, en riktigt bra
publiksiffra alltså. I publiken fanns några före detta
klasskamrater som kanske var de på sina allra första
Söndagsturer... 
har tagit på högtalarvästen tre säsonger på raken, men förra
vintern fick han fritt, men nu så var han tillbaka. Jag
placerade Jörgen som berättare när elden tändes i skogen strax
intill Gröna Dalen, alltså söder om Boxholm, förbi de vackra
hagarna och gärdesgårdarna vid Långliden. Jörgen är det alltid
trevligt att lyssna på och denna söndag pratade han om förr i
tiden, eller snarare om vad som ÄR förr i tiden. Han berättade
också om hur det kom sig att han började skriva om hästsport och
om intresset för hästsport. Tyvärr så började denna söndag
ganska så blöt, det regnade lite lätt och vindrutetorkarna på
bilen fick slå ett och annat slag på väg till skogen. Men
temperaturen låg på 5-6 plusgrader och regnet upphörde och i
skogen kom det att bli riktigt skönt och trivsamt. men man kan
anta att vädret avskräckte och så var det ju en bit att
förflytta sig för att komma till denna Söndagstur. Det var
faktiskt inte mycket mer än drygt 20 personer kring elden denna
söndag, den lägst publiksiffran för säsongen så långt. Det känns
faktiskt lite surt, ska vi jobba vidare med Söndagsturerna så
vill det till att publiken kommer också, även om det är lite
gråväder. Och jag är ju säker på att ingen på plats denna söndag ångrade sig
efteråt.
Var
publikantalet klent föregående söndag så var det desto bättre
denna söndag. När Söndagsturen kom till hembygdsgården Hybbeln i
Åsbo så var det säsongens bästa publiksiffra så långt, 62
personer. Vädret spelar stor roll för hur stor publik det ska
bli och denna söndag var det ett ljuvligt vårvinterväder och
trots konkurrens av skid-VM ville många komma till idylliska
Hybbeln för att njuta av solen och för att lyssna på Kjell-Åke
Trygg. Temperaturen låg på flera plusgrader och solen värmde
skönt. Kjell-Åke hade själv föreslagit platsen för denna
Söndagstur, han är nämligen uppväxt vid Grönlund, familjen bodde
i en fastighet strax öster om huvudgården och fadern var
lantarbetare vid Grönlund. Kjell-Åke berättade om sina minnen
från trakten, och från de tidiga uppväxtåren. Kjell-Åkes hjärta
klappar starkt för Åsbotrakten, helt klart. Senare i livet
ägnade sig Kjell-Åke en del åt politiken, han var under en tid
kommunalråd i Tranås. Numera bor han i Boxholms kommun, adressen
är Laxliden och bostaden ligger inte så långt från draget i sjön
Sommen.
Mars
kom och den första söndagen i mars kolliderar ju Söndagsturen
med Vasaloppet. Det brukar innebära ett något lägre publikantal
jämfört med andra Söndagsturer och när man dessutom vaknar och
tittar ut och ser att det regnar, då anar man att det kan bli
riktigt uselt med publik. Elden tändes vid Bocketorpabron,
nämligen på en kulle på östra sidan om Lillån men norr om vägen.
Vid Bocketorpabron har vi varit flera gånger förr och det är
fint intill Lillån och det finns en del plats
för bilar. Men som vi befarade så var publikantalet den lägsta
för säsongen denna söndagen, vi var 20 personer som stod kring
elden. Knappast någon ångrade dock att de prioriterade skogen
och Ann-Sofie framför Vasaloppet, för regnet upphörde och det
var helt underbart i skogen. Det var motigt att dra sig hemåt
efteråt! Ann-Sofie är ju dessutom en suverän föreläsare. Denna
gång blandade och gav Anso en hel del. Det blev till exempel en
del språkhistoria, hur vårt språk har formats och om våra äldsta
ord samt en del om varför vi säger som vi gör men där vi
egentligen inte vet varför.