Jag tycker att alla årstider har sin tjusning, jag har till och med svårt att förstå de som lämnar Sverige och sticker till varmare breddgrader under den mörka vintern. En av de stora fördelarna med att bo här uppe i norra Europa är ju att årstiderna skiftar väldigt mycket. Men även om det är positivt med årstidernas växlingar och den variation de innebär så behöver man ju inte tycka att alla fyra årstiderna är lika trevliga och trivsamma. Jag har inga större svårigheter med att hitta positiva saker om våren men vad gäller vintern är det ju värre… Det har ju heller inte blivit enklare sedan jag började arrangera Söndagsturer, snö gör ju arrangemangen krångligare att arrangera. Men ett snötungt landskap är förstås enormt vackert, is på sjöar är trevligt och många gillar att åka skidor. Och det är kul när barn kan vara ute i snön och leka. Men som sagt, för egen del känns det numera som att vinter är ett antal veckor då det knappt finns något dagsljus, då man kan skippa tankar på husvagnsutfärder och då man helt enkelt får roa sig till stora delar inomhus. Det är halkigt, elförbrukningen ökar, man måste pälsa på sig massor av kläder och... Ja, ni kan det där förstås... Samtidigt är det ju som så att våren knappast skulle vara så underbar och efterlängtad om vi inte ”lidit” igenom månaderna november till februari. Söndagsturerna roar oss, men jag och Anso använder ju samtidigt arrangemangen för att räkna ner till våren, så är det ju. Nu har den trettonde Söndagsturen genomförts, den sista i februari månad. På fredag vänder vi blad igen, då är mars här.

Förra året var våren sen, väldigt sen till och med och vi hade snö under hela månaden mars. Vi får se hur det blir i år, men nu har vi haft flera veckor med plusgrader - förutom bakslaget i torsdags - och vi har väl i princip glömt det vackra snötyngda landskapet i början av februari. Det var ju helt magiskt då, knappast någon Söndagstur har varit så mysig och naturskön som den vi hade den 3 februari. Men i torsdags, i torsdags kom ju ett av de bakslag som brukar komma! Landskapet blev vitt igen men det blev ju inte riktigt så mycket snö som SMHI trodde ett tag. Men nog kändes detta snöoväder onödigt, för redan igår lördag blev det åter flera plusgrader, och denna söndag var det ju ett fullständigt fantastiskt härligt väder! I alla fall om man som jag längtar till våren, för det var väldigt svårt att förstå att det fortfarande bara var februari. Solen värmde skönt och i luften var det flera plusgrader. Eftersom plusgraderna återkom så snabbt så smälte ju nysnön undan igen med rasande fart och vid Hybbeln var det nästan helt snöfritt, det var bra ett litet tunt snölager här och var.

Vi minns förra året, även då kom det en stor mängd med snö i början av februari, precis som i år alltså. Skillnaden då var att det kyliga vädret fortsatte vecka efter vecka och det var som sagt inte förrän en bit in i april som all snö var borta. Den 4 februari hade Diana Laitinen Karlsson berättaruppdraget på Söndagsturen och på grund av snön fick platsen för Söndagsturen flyttas lite grann. En av de som närvarade på den Söndagsturen var Kjell-Åke Trygg och om jag inte minns fel så var det där och då som en förfrågan ställdes, nämligen om han kunde tänka sig att ta berättaruppdraget på en Söndagstur. Det blev inget negativt svar i alla fall men han fick frågan åter igen när vi på eftersommaren mer på allvar började planera för Söndagsturerna.

Kjell-Åke hade ett önskemål om platsen för sin Söndagstur, ”någonstans vid Grönlund, kanske Hybbeln” skrev han. Jag tyckte hembygdsgården Hybbeln passade utmärkt, inte minst eftersom vi ju denna säsong varit vid Boden, hembygdsgården i Ekeby. Det passade ju att få med även Åsbos hembygdsgård och i den trakten har aldrig en Söndagstur ägt rum tidigare vad jag kan minnas.

Jag var lite fundersam över var parkering skulle kunna ske, vid evenemang sker tydligen parkering på ängen alldeles intill hembygdsgården. Och eftersom snön försvann och ängen var hyfsat fast så gick det att förlägga parkering dit som det var tänkt. Många parkerade ju dock en bra bit därifrån och promenerade fram till Hybbeln och en del Strålsnäs- och Åsbobor gick säkert hemifrån.

Kjell-Åke Trygg växte upp i en fastighet som ligger något öster om huvudgården på Grönlund. Fadern var lantarbetare och Kjell-Åke levde sina första år i den trakten, och det är år som har påverkat honom, han har mängder av underbara minnen från uppväxten vid Grönlund. Kjell-Åke berättade om dessa minnen i solskenet vid Hybbeln. Skogen och naturen var hans lekplats. Ett av hans tidigaste minnen från trakten var när han som fem- eller sexåring satt på en sten och såg när stugan från torpet Fällan uppfördes vid hembygdsgården Hybbeln, året var 1956.

Det blev en riktigt trevlig Söndagstur och till detta bidrog både Kjell-Åke och det helt underbara vädret. Kjell-Åke är inspelad, lyssna gärna på filen här nedan.

Kul att så många tog sig till hembygdsgården Hybbeln och denna Söndagstur. Vi räknade till 62 personer som stod eller satt kring Kjell-Åke och elden. Därtill var det ju många som löptränade och fick vätska vid plasten.

 

Nästa söndag är det den 3 mars och det är dags för säsongens näst sista Söndagstur. Vi ska då till Bocketorpabron, alltså bron över Lillån mellan vägen mot Malexander och Södra Kvisslehult. Där i trakten har vi haft Söndagstur många gånger förr, men denna gång är vi på östra sidan om Lillån, och på norra sida om vägen. Det är väldigt nära vägen, alltså inte långt att gå om man inte vill.

Berättaruppdraget nästa söndag har Ann-Sofie Johansson och hon är van vid att ta på högtalarvästen. Detta blir nämligen den tionde gången som hon pratar på en Söndagstur. Vad hon väljer för ämne denna gång vet jag faktiskt inte, men det brukar ju alltid bli intressant när hon har berättaruppdraget.

Vasaloppsveckan börjar nu och nästa söndag äger stora Vasaloppet rum. Jag hoppas dock att ni skippar TV:n och väljer Ann-Sofie och naturen i stället.

Välkomna nästa söndag!

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid hembygdsgården Hybbeln

Lyssna på Kjell-Åke Trygg (längd: 40:20)