Nedanför fornborgen nära Sinkan

Ännu en Söndagstur kan läggas till handlingarna. Säsongens tionde eld har vid det här laget slocknat, tiden rusar på i ett rasande tempo. Nu har vi så få Söndagsturer kvar att det inte längre är så svårt att ha de som återstår i minnet… Vi närmar oss dessutom mitten av februari och solen står allt högre på himlen och våren närmar sig med stormsteg, även om det är svårt att tro när naturen är inbäddad i ett ganska så tjockt snötäcke.

Det var ju natten till förra lördagen som vi fick ett rejält lass med snö och sådant krånglar ju till tillvaron för en arrangör av Söndagsturer. Förra söndagen flyttade vi elden till en mer lättillgänglig plats, det var en smidig lösning. Till denna söndagen var jag mer bekymrad. Jag ville bra gärna ha elden mellan de markanta bergen strax norr eller nordväst om Sinkan. Det brukar gå bra att parkera bilarna i hagen strax intill bergen men det funkar ju inte när det ligger typ tre decimeter snö på gärdet. Men redan förra söndagen tog jag telefonen och ringde upp Christian Örup på Boxholms säteri och som äger gärdet. Christian var väldig trevlig och tillmötesgående, han lovade nämligen att ploga upp en parkering till Söndagsturen! Vilken lättnad och Christian Örup ska ha en stor eloge för detta!

Snön som föll lagom till förra helgen har legat kvar hela veckan, kylan har ju hållit i sig. Även denna söndag var lite småkylig, temperaturen låg på två, tre minusgrader och det får väl anses normalt en söndag en bit in i februari. Det var ganska molnigt, men det var härligt att se solen göra vissa försök att visa sig när vi anlände till skogen. Några snöflingor singlade i luften när vi drog oss hemåt men det var uppehåll hela tiden, och ingen vind att tala om. En väldigt fin vinterdag helt enkelt.

Zenita Norell hade berättaruppdraget och hon skrev till mig några dagar innan Söndagsturen, "tänk om det inte kommer något folk". Jag försäkrade att det behöver du inte oroa dig för. Jag tillade att "en trogen skara kommer varje söndag och jag gissar att det blir mellan 40 och 50 personer i publiken". Och det var en riktigt bra gissning, det var exakt rätt faktiskt, men det var nog närmar 50 personer än 40. Jättekul! Även en del löpare syntes vid vätskebyttorna men jag kan inte svara på hur många de var.

Det är ett par höga bergknallar strax norr om ängsmarken men elden placerades mellan de båda bergen. Om någon ville ta sig upp på något av bergen så fick de göra detta på eget bevåg. Det ena av bergen är en fornborg, i alla fall enligt Riksantikvarieämbetets hemsida Fornsök. Där kan man läsa detta:
Fornborg, ca 120x110 m (NNV-SSÖ) vilken begränsas av stup S, Ö, och ställvis i V. I övrigt med branta sluttningar och klyftbildningar. I N begränsas borgen av två vallar, 22 och 55 meters längd, 2-3 m bredd och 0,3-1 meters höjd, bestående av 0,5-1 m stora stenar. I SV är ytterligare en vall belägen på en avsats. Vallen är 23 meter lång, 2-3 meter bred och 0,3-1 meter hög, bestående av 0,5-1 meter stora stenar. I vallens ytterkant är upplagt 1-2 meter stora block. Ingång 1 meter bred. Den nedre norra vallen är delvis utrasad. Borgplatån är kraftigt kuperad och ca 50x30 m (VNV-ÖSÖ).

Zenita Norell hette alltså huvudpersonen vid denna Söndagstur. För bara ett knappt år sedan hade jag inte en susning om vem Zenita Norell var. Men i somras så var det Zenita som tog emot turister vid Boxholms bruksmuseum. Jag skrev om museet till Länstidningens turistbilaga och det gjorde också att jag kom att prata en hel del med Zenita. Hon dök sedan upp i Johan Petterssons musikal - Mordet vid Stjärnesand - på teaterladans scen i Boxholms Folkets park på sensommaren. Där hade Zenita en ganska så stor roll, hon hade ju till exempel ett sångnummer i musikalen och jag tyckte att hon verkligen imponerade. Jag sa till min fru Ann-Sofie att Zenita kanske vore intresserad av att prata på en Söndagstur.
Lite senare stötte vi på Zenita på ett av Boxholms matställen och då passade vi på att fråga henne! Vi förklarade vad fenomenet Söndagsturer är för något och Zenita fick frågan om hon kunde tänka sig att ta berättaruppdraget en söndag. Och hon sken upp som en sol och sa ja med en gång! Då blir man riktigt, riktigt glad som arrangör också. Det kändes att hennes ”ja” verkligen kom från hjärtat, detta tyckte hon lät kul!

Sen har veckorna gått och plötsligt började det bli dags. Zenita erkände att plötsligt hade det blivit svårt att bestämma berättarämne. Men jag hade meddelat henne att det brukar bli bra då berättaren blir personlig, alltså berättar om sin egna resa i livet, och detta tog Zenita fasta på. Hon berättade om olika bitar i livet, från uppväxten i Huskvarna och hur hon kom att hamna i Boxholm. Zenita har en hel del släktingar i Boxholm, hennes mamma hette Ragvald som flicka.

Zenita var en helt suverän berättare och hon berättade lättsamt och hon fick publiken att skratta flera gånger. Det är bara att hålla med min mamma som i bilen hem sa: "Vilken fantastisk människa!" Lyssna gärna på Zenita via länken nedan.


Fyra Söndagsturer återstår nu, och kommande söndag är vi framme vid den 18 februari. Då är det ingen mindre än Ingela Svensson som vi kommer att få lyssna på, alltså sångerskan, artisten, entertainern Ingela Svensson. Hon är ju uppväxt i Strålsnäs så därför tyckte jag det passade bra att förlägga Söndagsturen till en skog i Strålsnästrakten. Jag letade efter en vacker plats intill Lillån och jag fastnade för en skog intill Ådalsvägen samt Lillån, men om det är en vacker plats kan ju diskuteras… Nåja, där kommer elden att tändas i alla fall.
Vägvisning blir det utefter vägen mot Västra Harg, mellan bron över järnvägen och Åsbo skola, alltså vid korsningen Åsbovägen och Ådalsvägen.
Elden tänds kring klockan 10.00 och Ingela kan vi lyssna på klockan 10.45. Välkomna!

 

Välkomna nästa söndag, mer information finns på förstasidan.

Klas

 

Se bilder från Söndagsturen nedanför fornborgen nära Sinkan.

Lyssna på Zenita Norell (Längd 26:05)