I vacker hagmark norr om Sjögarp

Årets första månad - januari - har vi lagt bakom oss, likaså har vi nu lagt nio Söndagsturer bakom oss. Februaris första Söndagstur ägde rum den femte i månaden. Platsen var i en vacker hagmark cirka 600 meter norr om Sjögarp. Det var en plats som man kan säga blev vald mest av en slump. I höstas såg jag mig omkring i området kring Sjögarp och torpet Dammen, utan att först egentligen hitta någon riktigt trevlig Söndagstursplats. Då jag en dag parkerat bilen och var på väg in i skogen så kom en traktor åkande i riktning mot mig. Traktorn stannade och Eric Carpholm öppnade dörren och undrade vad jag sysslade med. Jag sa precis som det var, att jag letade efter en lämplig plats för en Söndagstur, och efter lite småprat så pekade Eric på kullen ute i hagmarken och föreslog den platsen, det vill säga på motstående sida mot vad jag tänkt mig. Fast egentligen tyckte även jag att den platsen var jättefin och trevlig på alla sätt, men ska man vara i denna hagmark så bör man ha tillstånd av markägaren, men det fick jag ju plötsligt eftersom det är Eric som också äger marken. Även taggtråd och elstängsel kändes som ett besvärligt hinder, men det visade sig inte alls vara svårt att ta sig fram, trots mycket tråd av olika slag. Det gick att ta sig till kullen utan att behöva forcera någon taggtråd.

Jag tycker att den lövträdsbevuxna platsen kändes perfekt för en Söndagstur. Det är en sån där plats som man ser från vägen då man åker förbi men som man knappast tar sig till om man inte har någon anledning till det. På andra sidan kullen ligger dessutom en skjutbana och sommartid går det ju ofta hästar i hagen.

Februari är ju här och man kanske kan säga att vintern går in i andra andningen. Eller kanske den tredje... Det har varit en vecka med mest grått väder, en temperatur kring nollan och ingen snö. Nu visar dock väderprognoserna att den kommande veckan blir kall. Jo, det är ju några veckor kvar tills vi kan börja hoppas på vårtemperaturer, men ljuset kommer tillbaka i en rasande takt nu! Just idag den 5 februari så går solen ner klockan 16.33 i Boxholm, och det är nästan en och en halv timma senare än vid vintersolståndet. Kommande söndag dalar solen klockan 16.50. Just ljusets återkomst och fåglarnas kvitter är väl ändå det trevligaste med den tid som råder och som väntar nu...?

Att vinden nu tar ny sats visade sig denna förmiddag. Lite snö föll under lördagen och förvandlade det gröna landskapet till ett vitt och mer typiskt februarilandskap. Det var verkligen inte mycket snö som föll, men tillräckligt för att det mesta skulle bli vitt. Och för att göra vägarna halkiga. Temperaturen låg kring nära noll grader, eller rent av något över nollan, en temperatur vi haft många söndagar i vinter. Lite vind var det dock denna söndag, även om den inte kändes av så mycket vid Söndagstursplatsen. Jag tyckte det var en riktigt skön, men lite gråmulen, vinterdag.

Kerstin Olefalk Palm hette huvudpersonen vid denna Söndagstur, det var alltså hon som hade berättaruppdraget. Kerstin har tidigare setts vid någon enstaka Söndagstur, även om hon inte är en lika flitig besökare som sin man, Mikael Palm. Men det är alltid kul när det är en premiärberättare som får ta på sig högtalarvästen, och i även - som i detta fall - en kvinna. Det brukar av någon anledning vara något enklare att få klart med manliga berättare, även om vi försöker att ha ungefär lika många av varje kön. Denna säsongen är det åtta manliga berättare och sex stycken kvinnliga. Kerstin pratade om sin resa i livet. Om uppväxten i Skåne, flytten till Östergötland och hur hon hamnade i Boxholm. Hon berättade om sitt liv i Boxholm, och om sina gärningar i livet. Åhörarna fick veta att det omöjliga många gånger är möjligt.

Och åhörarna, det vill säga publiken, var hyfsat stor även denna söndag. Något över 40 personer kom för att lyssna på Kerstin, kanske 45 personer. Fem personer var det som syntes vid vätskebyttorna.

Lyssna på Kerstin via länken nedan.

 

Kommande söndag är det Therese Lindquist som har berättaruppdraget. Therese är en av Boxholms kommuns allra senaste världsmästare, troligen den allra senaste. Hon är nämligen en väldigt sportig tjej och väldigt duktig på mountainbike. I september förra året tog Therese guld i världsmästerskapet i Mountainbike i klassen D45-49 och i disciplinen Cross Country, tävlingen ägde rum i Italien. Jag ville gärna ha Therese till en Söndagstur, detta för att få veta mer om hennes idrottande men Therese var tveksam. Hon hann med att säga nej innan det ändå blev ett ja. Jättekul att hon ändrade sig, och välkomna alla nästa söndag för att höra på Therese Lindquist.

Platsen för kommande Söndagstur är vid Sandlidens vackra stenmurar. Se startsidan.

VÄLKOMNA!

 

Klas

Se bilder från Söndagsturen i hagmarken norr om Sjögarp.

Lyssna på Kerstin Olefalk Palm (längd: :)