Kullebovägen, allmänningen

Veckorna rullar på och nu kan säsongens elfte Söndagstur summeras. Det är fortfarande vinter, även om vi har haft en del dagar i veckan som har gett en viss vårkänsla. Nog är det ljuvligt när snön är borta, solen skiner och temperaturen klättrar en bit över noll grader. Dessutom blir ju dagarna allt längre. Solens nedgång infaller idag 1,5 timma senare än när det var som mörkast.

Platsen för denna Söndagstur var ju på Kullebovägen, och jag kan tänka mig att många - när de tog del av programmet - var lite frågande till detta namn, och var den vägen finns. Men Kullebovägen står den på den vägskylt som pekar på den lilla skogsvägen som ansluter till vägen mellan Sinkan och Höghult/Hammarskog. I skogarna väster om Lilla Bäck finns det - och har funnits - en hel del torp. Bohult finns ju kvar, Kullebo däremot är borta, och Hultet (före detta soldattorp) finns kvar. Förr i tiden ringlade sig den gamla vägen förbi dessa torpstugor, och vägstumpen som idag kallas Kullebovägen är förstås namngiven efter torpet Kullebo.

Den nuvarande vägen från Sinkan, förbi Lilla Bäck och vidare mot Hammarskog och Höghult tillkom på 1920-talet. I Krafttagets bildarkiv finns en bild på ett gäng nödhjälpsarbetare som byggde den "nya" vägen. Klicka här!

Den nya vägen kom ju att gå på behörigt avstånd från torpen och den har ju en betydligt rakare sträckning. Kullebovägen, där Söndagsturen ägde rum, var tidigare vägen mellan Kullebo och Hultet. Det är en jämn gräsbevuxen skogsväg idag, men antagligen var den betydligt ojämnare och besvärligare att ta sig fram på förr i tiden. På den gamla häradskartan från 1870-talet är den markerad som en prickad linje, och det tyder på att det var en väldigt dålig väg, kanske mer som en stig.

Men när Söndagsturerna planerades så tyckte jag Kullebovägen var en perfekt plats! Den ligger vid sidan av den större vägen, men det är mysig storskog på platsen, och lätt att ta sig fram. Nu är det snöfritt i markerna, men om det ska bli så vet man ju inte när Söndagsturerna planeras. Men på Kullebovägen hade vi kunnat vara även om det varit en halv meter snö!

Februari månads första Söndagstur bjöd på ett riktigt härligt väder. I varje fall om man är mer förtjust i vårväder än traditionellt vinterväder. För trots att datumet ju var den 7 februari så kändes det mer som en dag i april. Temperaturen låg kring 3-5 plusgrader, på morgonen men det steg till 7-8 grader fram på förmiddagen. Vinden kändes som helt obefintlig (cirka 8 m/s), och dessutom visade sig ju solen också. Det blev en i princip helt klar himmel, och solen strålade bakom ett lätt soldis. Man kan ju säga att vi har otroligt tur med vädret när det är Söndagstur! Bättre än denna söndag kan vädret knappast vara.

Det vackra vädret lockade förstås ut många människor till skogen. En exakt publiksiffra är det som vanligt svårt att ange, men det var nog ganska nära 60 personer i publiken. Dessutom så var det ju som vanligt en del löpare som fick vätska i skogen. De var kanske något färre än vanligt, men så var nog en del som brukar springa inblandade i arrangemanget Götalandsmästerskapet på skidor vid Vivåsen. Skidtävlingen gjorde också att löparna inte utgick med springrundorna från Vivåsen denna söndag.

Berättaruppdraget på Kullebovägen hade ju Madeleine Håkansson. Hon skulle egentligen ha tagit på sig högtalarvästen den förra säsongen, men då drabbades hon av influensa och feber och blev tvungen att lämna återbud. Det är förstås sådant som kan hända, men annars har vi varit väldigt förskonade från återbud. Vi löste återbudet förra året med att jag själv skötte berättandet.

Madeleine Håkansson hette Ögren tidigare. Men sedan förra vintern har hon hunnit gifta sig med sin Paul.

Den som besöker Apoteket i Boxholm ibland kanske känner igen hennes ansikte, hon är nämligen chef på Apoteket Hjärtat i Boxholm.

Madeleine pratade om smärta! Det handlade om smärta i olika former, om förmågan att känna smärta, och i princip allting i ämnet smärta. Madeleine pratade lugnt och tydligt, och det var lätt att hänga med i det hon sa. Som arrangör av Söndagsturerna är det fascinerande att konstatera hur mycket olika ämnen det går att få ta del av i boxholmsskogarna. Det kan var tankeväckande, humoristiskt, fascinerande eller väldigt intressant. Längst ner på denna sidan finns länk till en ljudupptagning av Madeleine från skogen.

 

Nästa söndag är det den 14 februari, och det har blivit dags för Söndagstur nummer tolv. Platsen är då Öringe, och en höjd intill vägen som jag gissar att många inte har varit uppe på tidigare. Se startsidan för mer information om var elden brinner.

Berättaruppdraget har Lillemor Persson. Lillemor är mamma till Mikael Lüddeckens Persson och som hade berättaruppdraget en söndag den förra säsongen och som har uppdraget igen den 21 februari. Lillemor har tidigare ordnat med aktiviteter på Bjursdalen och fortfarande håller hon i kurser i östgötska på Bjursdalen. Och jag tror att det kommer att handla en hel del om östgötska också denna söndag.

VÄLKOMNA!

Klas

Se bilder från Söndagsturen på Kullebovägen

Lyssna på Madeleine Håkansson (längd: 21:36)