Torpruinen Källstugan

Vi har nåt till tvåsiffrigt, den tionde Söndagsturen har ju genomförts. Datumet var den 31 januari, veckorna rullar på i en rasande fart.

Denna gång tog vi oss söder ut från Boxholm, ja, det var den sydligaste Söndagsturen på hela säsongen! Det finns en hel del vackra platser och skogar lämpliga för en Söndagstur i trakten från Hester, vidare mot Brokulla och till Norra Börshult. Torp- och Söndagsturseldar har tänts lite varstans i området genom åren, men aldrig tidigare vid Källstugan, torpruinen intill vägen mellan Brokulla och Norra Börshult. Däremot så hade vi en Torptur vid Stenkullen en gång i tiden, en torpruin som ligger inne i skogen ett par hundra meter sydost om Källstugan. Den Torpturen ägde rum den 20 februari 2005, det har alltså hunnit gå nästan 11 år sedan dess.

Det var en lite grå söndagsmorgonen den sista januari, temperaturen låg på någon grad över noll grader, och det snöklädda landskapet från Söndagsturen innan var som bortblåst. Det milda vädret gick hårt åt snön under veckan, till och med de flesta snöhögarna försvann. Den gråa morgon ändrades dock under förmiddagen, för himlen sprack upp allt mer, och till och med solen visade sig. Det var riktigt skönt i skogen, och vindarna - som varit riktigt hårda vissa dagar den senaste veckan - var denna söndag ganska så måttliga.

När Söndagsturer arrangeras en bit bort, brukar det tendera att komma något mindre folk, men man får nog säga att mer kom till Källstugan denna söndag än vad vi hade vågat hoppas. Men visst, det var skönt väder, och många längtade väl ut i naturen. Drygt 50 personer räknade jag till som kommit för att lyssna på berättare Inger Rosenberg. Fantastiskt! Det var också en del löpare ute och sprang, och om jag räknat rätt så var de sju stycken.

Området där Källstugan ligger lär ha kallats för Funkestan. Det var en liten by bestående av flera torp och backstugor och som låg relativt nära varandra. Det var Källstugan, Stenkullen, Funkan samt ett par backstugor som låg knappt 300 meter väster om Källstugan, nämligen Källhemmet och Brudstugan. Den sistnämnda stugan, Brudstugan, blev öde redan 1879 och det är osäkert exakt var den legat. Och idag finns ingen av de uppräknade stugorna kvar.
Källstugan fanns kvar åtminstone 1973 för då fotograferade Boxholms AB stugan. Dessa bilder kan ses genom att klicka här: Bild 1 och bild 2.

När Källstugan byggdes är lite osäkert, men mycket tyder på att det var kring år 1814. Det är i alla fall troligt att den första stugan tillkom då. Källstugan finns inte med i husförhörsboken som sträcker sig mellan 1800-1807. Husförhörsboken mellan åren 1808-1818 saknas tyvärr i Ekeby! Däremot finns Källstugan med i husförhörsboken som sträcker sig mellan 1819-1832. I den kan man se att Jonas Andersson, född 1788 i Åsbo och hustrun Stina Månsdotter, född 1786 i Trehörna, flyttade till Källstugan år 1814. Och det är väl ganska sannolikt att de kan ha ha varit de första som bodde i Källstugan. Sex barn får Jonas och Stina och fem av dessa föds när de bor i Källstugan. En son dör tidigt, och hustrun Stina dör också tidigt. Hon var bara 49 år när hon dog 1835, och i dödboken står det noterat "sjuk i åtta dagar", och "slag" som dödsorsak.

I en senare husförhörsbok, nämligen den som sträcker sig mellan 1841-1852 dyker det upp en ny stuga, nämligen Kärrstugan, och. Och intill namnet står det noterat "nybygge 1841, på 50 års förpantning". Och dit flyttade Jonas Andersson, han lämnad alltså Källstugan 1841 och flyttade till Kärrstugan, och det står att han var "sjuk av värk, ej arbetsför". Även några av hans döttrar bodde hos honom till och från. Men var Kärrstugan låg är det knappast någon som vet. Det bör väl ha varit ganska så nära Källstugan kan man tro.

Men det stod ju ”50 års förpantning”, och vad innebär då det? Jo denna förklaring har jag hittat på nätet:

Förpantningstorp uppstod som en följd av torparens strävan att erhålla säkrare besittningsgrunder. Förpantningstorpen innehades alltid på bestämd tid – vanligen 49 år. Återlösningsvillkoren gjordes emellertid så besvärliga och kostsamma att upplåtelsen i praktiken gällde för all framtid. Torparen erlade en rätt hög pantsumma vid tillträdet. Däremot var den årliga ersättningen till jordägaren i form av dagsverken och/eller pengar låg. Om jordägaren ville återta torpet efter förpantningstidens utgång skulle han återbetala pantsumman jämte ränta samt ibland ge torparen ersättning för gjorda förbättringar, t ex odlingar och byggnader. Denna summa blev oftast så hög att jordägaren avstod från att inlösa torpet. Torparen fick härigenom säkrare besittningsvillkor, medan jordägaren från början på en gång erhöll ett större kontant belopp.

En ny familj flyttade till Källstugan 1841 och det var Anders Månsson och Maja Stina Andersdotter och ett antal barn. De kom från Skrukeby och de flyttade till Göteborg 1852!

Jonas Andersson dör i Kärrstugan 1863, och samtidigt står det att "åbyggnaden är raserad". Jonas dog av lunginflammation enligt dödboken, och han blev 79 år. Kärrstugan fanns således från 1841 och till och med 1863, alltså endast i tjugotvå år.

Till Källstugan kommer det nya familjer under årens gång, och andra flyttar därifrån. Men många är det som levt sina liv i Källstugan, vars minne nu bevaras av en skylt vid platsen.

Vid denna Söndagstur var det dags för ännu en premiärberättare! Sedan ett par säsonger tillbaka så har en hel del Söndagsturer besökts av ett trevligt par som bor i Sommen. De heter Kjell Taengh och Inger Rosenberg. De bor på Kungsvägen 49, vilket är det samma som det före detta järnvägshotellet. När jag och Ann-Sofie började diskutera kommande berättare så tänkte vi på det trevliga paret från Sommen, kanske ställer någon av dem upp som berättare på en Söndagstur!? I juli månad förra året ägde Amerikaveckan rum i Ydre och Kisa, och jag och Ann-Sofie besökte åtminstone ett par av evenemangen under veckan. Och vid ett av dessa evenemang stötte vi på paret från Sommen, och redan då och där ställde vi frågan om Söndagsturerna! Och vi fick då ett ”ja” från Inger Rosenberg! Så kom det säg att Inger blev berättare på en Söndagstur, och hon fick alltså ta på sig högtalarvästen vid Källstugan den 31 januari!

Inger berättade om en riktig häftig resa hon och en kompis företog sig i ungdomen, nämligen kring år 1974. Resan gick till Grekland, Istanbul (och vidare genom Turkiet), Persien, Indien, Sri Lanka med mera, och hon återgav historien på ett mycket trevligt och underhållande sätt. Det första meddelandet till föräldrarna om var hon höll hus var i form av ett brev från Istanbul... Inger pratade lugnt och eftertänksamt, vilket också var väldigt uppskattat. Lyssna gärna på Inger Rosenberg via ljudlänken nedan.

 

Nästa söndag är det den 7 februari. Då tänds den elfte Söndagsturselden för säsongen, och platsen är då på Kullebovägen. Se startsidan för mer information hur ni tar er dit.

Berättaruppdraget har Madeleine Håkansson. Madeleine skulle ha pratat på en Söndagstur redan den förra säsongen, men hon drabbades då av maginfluensa och feber så hon fick då ställa in. Men nu gör vi ett nytt försök. Hon hette förresten Madeleine Ögren förra säsongen, men sedan dess har hon gift sig, så numera är efternamnet Håkansson. Många känner nog igen henne från Apoteket i Boxholm.

VÄLKOMNA!

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid torpruinen Källstugan

Lyssna på Inger Rosenberg (längd: 24:56)