Freby

Säsongens näst sista Söndagstur är nu också avklarad. Tänk så fort tiden har gått!

Den 6 mars, Vasaloppssöndagen, var en ganska så grå dag. Temperaturen låg på någon plusgrad denna morgon, men det var uppehåll i alla fall och och i princip helt vindstilla. Det var en sån där dag när TV:n och Vasaloppet kanske kändes mer lockande än att ta sig ut i skogen, men när man väl kommit ut så ångrade man sig knappast. Det var en behaglig vinterdag. Ja önskar jag kunde skriva vårdag, men vintern vill inte gärna släppa sitt grepp. Nätterna har länge varit kalla och snön lyser vit i naturen.

När jag i höstas skulle utse platserna för vinterns brasor så kom jag snart att snegla på Freby. En vacker och idyllisk plats i skogarna knappt fem kilometer öster om Boxholm, och där mängder av människor bott och verkat i många hundra år. Numera kan det nog gå flera dagar i streck mellan besöken av människor vid Freby.

Vid Freby har elden tänts en gång tidigare, men det var på den tiden som namnet på våra arrangemang var Torpturer. Den 29 december år 2002 hölls en Torptur vid Freby, det var alltså den andra säsongen med eldar i skogarna dit Boxholms OK och Föreningen Krafttaget välkomnade allmänheten. Bilder och referat saknas från den tiden så jag vet inte mycket om hur det var.

Freby är en mycket gammal gård. Hur gammal är det knappast någon som vet, men Freby finns med på en karta från 1660. Men gården kan ju vara betydligt äldre än så! Kanske kan namnet ge en ledtråd... Men det är svårt att veta vad namnet Freby kan betyda, men kanske skulle det kunna betyda "Frejas by" enligt min fru Ann-Sofie, och som ju är mycket intresserad av språkhistoria och som också föreläser i ämnet. Hon misstänker starkt att namnet har med Freja att göra. Och i så fall är Freby riktigt, riktigt gammalt. Men "fre" skulle också kunna stå för "fred". Eller kanske för "fur".

Frebys mangådsbyggnad fanns kvar i början av 1970-talet då Boxholms OK tog fram den första egenritade orienteringskartan (över skogarna öster om Boxholm) och då undertecknad tog de första stapplande stegen i orienteringsskogen. År 1973 fotograferade Boxholms AB torp och gårdar som bolaget ägde, och även Freby fotograferades detta år. Dessa bilder kan ses här: Bild 1. Bild 2.

Mest av en slump så kom jag under fikat på jobbet i torsdags få reda på att det var Lennart ”Geson” Gustavsson och Sture Josefsson på Sparbanken som plockade ner Freby. Kåken eldades alltså INTE upp av brandkåren, men hade inte Sture och Geson tagit tillvara på brädorna så hade det blivit så. Lennart "Geson" berättade att Sture skulle använda materialet till något bygge och han själv skulle också använda virket till ett byggprojekt (så blev det dock inte, Lennart sålde senare brädorna). Vidare berättade Geson att han varit vid Freby långt tidigare och gjort något jobb, det vill säga när det bodde folk i Freby, gården ägdes ju av bolaget. Då bodde en tant och en farbror i Freby sa han. Och det var en fantastisk spis och bakugn inne i stugan, ”något som man ju borde ha tagit tillvara på" menade han på!

Vilket år Freby plockades ner är osäkert, men Lennarts son, Mikael, är född 1972 och han var med och minns detta, men han var då en ung pojke. Mikael har ett minne från händelsen, nämligen att han trampade på en spik...

Runt Freby fanns förr gott om åkrar och ängar, mark som brutits med mycket svett och möda. Idag är praktiskt taget allt av detta igenväxt av tät skog. På kartan här ovan kan man se Freby och dess närmaste omgivning år 1948.

När man bläddrar i olika husförhörsböcker och slår upp Freby så slås man av hur enormt mycket människor det var som bodde på platsen. Men så var det ju vid de flesta torp och gårdar vid den tiden. Det är en himla massa namn, och det är ingen större mening med att nämna namnen här. I husförhörsboken 1817-1823 har prästen skrivit att någon är sjuk och en annan är klen. Vidare står det intill namnet Freby: Äger Br: P C af Burén på Berg.

I den efterföljande husförhörsboken, den som går från 1824-1828, står det att en Petter Håkansson "äger undantag vid gården". Han bodde alltså i ett annat hus intill gården. Där bodde han med hustru och en gift son med sin familj. Vid den gifta sonen har prästen skrivit: "Lomhörd. Talar illa, mantalsfri."

En Gustaf Persson som lite senare under 1800-talet bodde i Freby dömdes till enkelt hor med tjänstepigan, året var 1853.

I den sista församlingsboken som jag kan se i datorn framgår att Johan August Hjalmar Andersson, född i Åsbo 1870, samt hustrun Klara Matilda Andersdotter, född i Åsbo, kom till Freby 1914. De hade med sig fyra barn. Gunhild Matilda född 1896, Johan Theodor född 1899, Ivar Bernhard född 1903 och Anton Gunnar född 1906. Familjen bodde kvar i Freby i varje fall fram till 1928 då en ny församlingsbok tog vid (och som jag inte kommer åt).

Meningen var att ju att Ulf Eriksson skulle ha haft berättaruppdraget denna söndag, men lördag morgon fick vi veta att Ulf var sjuk och med största sannolikhet inte kunde ställa upp upp som berättare och senare under lördagen fick vi detta bekräftat. Det var en bedrövad Ulf Eriksson som inte kunde göra annat än att beklaga detta. Han skrev: Jag hade förberett en halvtimme utan manus och såg verkligen fram att få prata om människan, varför vi är som vi är och varför det finns hopp, och varför vi gillar att träffas över en eld och berätta historier för varandra. Just det finns faktiskt i våra gener. Kort sagt, från Kalahari till vårt moderna samhälle.

Naturligtvis kan folk bli sjuka detta vet vi om, och jag har alltid några historier med mig i ryggsäcken som kan tas till om inte berättaren dyker upp. Förra vintern blev ju Madeleine Ögren (Håkansson numera) sjuk och jag tog själv på mig berättaruppdraget den söndagen. I år så blev det Ann-Sofie som tog på sig högtalarvästen i Ulf Erikssons ställe. Hon pratade ju även den 27 december, även om det då blev lite kort på grund av olika omständigheter. Hennes ämne denna gången blev hur man kan träna sig på hur det är att stå framför folk och prata! Ann-Sofie lät alla förstå hur hon själv led och våndades när något skulle göras från en scen, som att spela eller prata inför människor. Och det var nog många som kände igen sig i hennes beskrivning. Jag tycker Ann-Sofie som vanligt var helt lysande! Lyssna gärna på Ann-Sofie via länken nedan.

Man kan ana att det lite grådisiga vädret och Vasaloppet fick människor att stanna hemma denna söndag, men jag räknade ändå till 30 personer runt den värmande brasan som Pär Andersson fixat. Och vi ångrade oss knappast! Det var riktigt skönt i skogen, bara man klätt sig varmt, och Freby kanske är säsongens mysigaste Söndagstursplats!

Vad gäller Ulf Eriksson så kanske vi får lyssna på honom nästa vinter, i varje fall om Söndagsturerna återkommer. Jag frågade Ulf om han kan tänka sig att ta berättaruppdraget då i så fall och svaret blev "självklart"!

Vintern har gått i en rasande hastighet, och nu har vi kommit fram till säsongens sista Söndagstur! För femte året i rad får Johan Birath agera vårtecken, det vill säga avsluta säsongen. Elden tänds inte så himla långt från Fjättmunna, och från en plats varifrån man kan se Ekeby kyrkas kyrktorn. Se startsidan för närmare förklaring av var den sista Söndagsturen äger rum.

VÄLKOMNA!

Klas

Se bilder från Söndagsturen vid Gröna dalen

Lyssna på Ann-Sofie Johansson (längd: 26:56)