Tiden rusar på i en oförminskad hastighet och plötsligt skriver vi 2015! Vi har firat nyår, och jag hoppas att ni haft ett lika trivsamt nyårsfirande som jag har haft. Detta är den sjätte Söndagsturen för säsongen, och mer än en tredjedel av "turerna" är därmed avverkade. Än är det långt till våren, men ljuset är i alla fall på väg tillbaka. Solen går ner allt senare på eftermiddagarna och nu stiger den upp tidigare på morgonen också. Detta inträffade först den 28 december. Och detta trots att vintersolståndet var sex, sju dagar tidigare. Ljusets återkomst på eftermiddagarna bör märkas ganska snart. Idag, den 4 januari, går solen ner mer än en kvart (16 minuter) senare än vad den gjorde när det var som mörkast.

Denna tiden på året kan det ju annars kännas som att solen inte varit uppe över huvudtaget, alltså när vädret är grått och regnet hänger i luften. Men så var det inte den 4 januari. Det var en helt underbart vacker och grön vinterdag. Temperaturen var kring nollan, gator och vägar hade torkat upp, och solen sken från en klar himmel, även om den inte steg särskilt högt på himlen. Vädret lockade nog lite extra till att bege sig till en Söndagstur. Jag räknade till NÄSTAN 60 personer kring elden. Jag kan mycket väl ha missat någon också så det kanske var 60 personer som lyssnade på dagens berättare. Det var en hel del orienterare som löptränade också, men jag fick ingen bild på dessa denna gången beroende på att de dök upp då föredraget redan börjat. Men jag tycker det är trevligt då löparna kommer tassande runt publiken fram till sina vätskebyttor.

Margareta Samuelsson hade berättaruppdraget vid årets första Söndagstur, ett namn som jag gillade skarpt att jag kunde lägga till listan då säsongen planerades. Margareta har deltagit då jag har hållit i släktforskningskurs på biblioteket, och vid två tillfällen faktiskt, och hon hade lätt för att lära sig och förstå tillvägagångssättet vid släktforskning. Hon har sedan forskat själv, och erbjudit sig att vara med som lärare då jag kört kurser vid senare tillfällen (även om det då inte har behövts).

Håkan Jutterdal har ju haft berättaruppdraget vid två tidigare Söndagsturer, och det var Håkan som via mail till mig föreslog Margareta som en Söndagstursberättare, det skedde redan i augusti. Håkan berättade att han och Margareta är pysslingar, de är båda bördiga från Södra Vi socken, och de har en mycket intressant gemensam anfader. Alfred Dalin är namnet. Håkan berättade i sitt mal (som jag fick i augusti) att Margareta och han är med och skriver var sitt avsnitt i en bok om Alfred Dalin. Boksläppet skulle ha ägt rum i oktober men det blev aldrig så, bland annat därför att man i slutskedet fick med en artikel av Lars Grönkvist, det vill säga en man som har skrivit en bok om korrespondensen mellan Alfred, Selma Lagerlöf och Karl Otto Bonnier. Håkan Jutterdal och Margareta har för länge sedan levererat sina berättelser och bilder. De hoppas på ett boksläpp under våren.

Håkan skrev så här till mig:
Alfred föddes 1855 och dog 1919. Han var torparson, tillsammans med ett antal syskon. Familjen flyttade till Djursdala 1864.
Alfred och en yngre bror studerade till folkskollärare. Alfred verkade som sådan huvudsakligen i Huskvarna, där han och hustrun Anna är begravda. Den andre brodern, Frans, blev också folkskollärare men avled strax efter 20-årsåldern. Alfred avslutade sin yrkesbana som undervisningsråd i den centrala skoladministrationen i Stockholm.
Det Alfred är mest känd för är att han som folkskollärare och även rektor i Huskvarna fick de centrala skolmyndigheternas uppdrag att ombesörja en ny läseboksserie för den svenska folkskolan. Arbetet stöttades även av Fritjuv Berg (född i Ödeshög), ecklesiastikminister vid ett par tillfällen.
Den nya läseboksserien innehöll bl.a. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Svenskarna och deras hövdingar, Från pol till pol, Sörgården, I Önnemo och Svenska verser och psalmer. Alla utkom under en 10-årsperiod från 1905.
Författare till böckerna var i tur och ordning Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam, Sven Hedin, Anna Maria Roos (Sörgården och I Önnemo) samt Alfred Dalin.
Alfred var ”spindeln” i arbetet. Generellt gick det till så att respektive författare blev tillfrågad om vederbörande ville skriva inom en viss ram. Författarna skrev och skickade korrekturen fortlöpande till Alfred och till Karl Otto Bonnier (förlaget) för korrekturläsning.
Projektet lyckades men det tog många år.

Det ska tilläggas att Alfred Dalin är Håkans farfars farbror och Margaretas mormors morbror. Josefina och Axel var dom två av Alfreds syskon som överlevde i vuxen ålder och bildade familjer. Axel och hans Emma Lovisa fick 7 barn och Josefina och hennes Adolf Timar fick 4 barn. Margareta har dokumenterat dem alla och följt dem fram till våra dagar!
 När Håkan Jutterdal berättade ovanstående fakta om Alfred Dalin för mig så kändes det ju självklart att Margareta Samuelsson måste tillfrågas om hon vill prata på en Söndagstur och om hennes och Håkans gemensamma släkting! Och så blev det och hon tackade ja direkt. Margereta hade dock, precis som alla andra berättare, fria tyglar att prata om det hon ville, men det är klart att jag tog upp historien om Alfred Dalin då hon tillfrågades. Men att hon ju också kunde blanda med en del annat också. Hon började också med att berätta en del om sig själv, om sitt intresse för släktforskning, en syssla hon började med som pensionär, och sedan historien om Alfred Dalin.

Precis som tidigare Söndagsturer så var min tanke att spela in Margareta och göra hennes berättande tillgängligt här, men så blev det inte denna gången! Och det berodde på att batterierna i diktafonen drog sin sista suck precis när jag skulle starta inspelningen! Jag beklagar detta, och det var ju slarvigt av mig att inte ha med reservbatterier (vilket jag dock har tänkt kan vara bra att ha), men det är som det är...

Det går att läsa en hel del om Alfred Dalin bara genom att googla hans namn på nätet. På riksarkivet står det en hel del o honom och där finns också en bild. Även på Wikipedia är Alfred Dalin omskriven.

 

Kommande söndag är det den 11 januari, och en ny Söndagstur äger då rum, självklart. Vi tar oss då söder över, svänger av mot Brokulla och inne i skogen på höger sida, strax innan Brokulla tänder vi elden. Närmare beskrivning av platsen hittar ni på startsidan.

Berättaruppdraget har då Sabina Palm. Jag vet ju att Sabina ibland leder en del typ av... motionsövningar vid simhallen men annars har jag ingen direkt koll på henne, och jag vet inte alls vad hon kommer att prata om ute i skogen. Det kanske blir motion runt brasan, vem vet! Men hur som helst, jag tycker det är ett väldigt intressant berättarnamn på en Söndagstur, och det är väldigt kul att hon utan att tveka tackade ja till att ställa upp!

Välkomna nästa söndag!

 

Klas

Se bilder från söndagsturen väster om Öringe

(Ingen ljudupptagning av Margareta då batterierna tyvärr tog slut)

 

 

Eftersom det inte blev någon ljudupptagning idag så lägger jag här efter ut manuset som Margareta gick efter vid dagens Söndagstur. Texten är alltså skriven som ett underlag för Margareta, men det kan självklart ändå vara intressant att ta del av till exempel Alfred Dalin med mera som Margareta pratade om idag...

 

Ja, välkommen till Öringe vill jag också säja. Det är ganska länge sen Klas frågade om jag ville prata på en söndagstur, jag tackade ja ganska omgående och tyckte att det är ju lång tid tills det blir dags att prata. Vips så är vi nu här och vi ska dessutom vänja oss vid att det är nytt år 2015! Klas tyckte att jag skulle berätta om Alfred Dalin, min släkting/förfader. Kan det vara intressant här, undrade jag? Prata lite om dig själv också så blir det nog bra, tyckte Klas. Ja, jag ska försöka väva ihop det också med mitt intresse för släktforskning.

Dom flesta kallar mig för Maggan och hit till Öringe kom jag för 20 år sedan under det berömda året 1994. Mina rötter står stadigt i norra Småland. Jag är född och uppvuxen i Astrid Lindgren-landet – född och skolgång i 6 år i Södra Vi, realskolan i Vimmerby och gymnasiet i Hultsfred. Mina föräldrar var tidigt engagerade i S Vi hembygdsförening och jag och min syster är mer eller mindre uppvuxna i Brunnsparken i S Vi. Jag tror att grunden till mitt intresse för släktforskning, gamla föremål och bevarande av traditioner lades redan i barn o ungdomsåren. Sen umgicks man ju förstås med mostrar, morbröder, kusiner, sysslingar men det var inte mycket prat om tidigare generationer. Jag tänkte många gånger i mitt vuxna liv att det ska jag ta reda på när jag blir pensionär. Och nu är jag där!

Intresset för släktforsning delar jag ju dessutom med många av er som står framför mig nu. Jag har forskat i några år nu efter en introduktion av Klas. Det ger mig en riktigt ordentlig kick när jag hittar min förfäder i de svenska kyrkböckerna. Tänk att vi idag så enkelt med ett klick kan få så mycket information om hur det var förr och hur våra förfäder flyttade, nya barn föddes och vi kan t o m i de flesta fall se vad förfäderna dog av.

Men jag ska idag koncentrera mig på Alfred Dalin, han är min mormors morbror. Det är ju inte så många generationer tillbaka men faktum är att det är bara 7-8 år sedan jag för första gången fick klart för mig att Alfred var en känd man inom skolväsendet och hade bidragit starkt till att utveckla den svenska skolan i slutet på 1800- och början av 1900-talet. Så här ser han ut --- ganska godmodig, tycker jag. Men jag har fått veta att han var synnerligen envis och ambitiös!

Alfred Karlsson föddes 1855 i ett torp i Bränna i Horns socken i södra Östergötland som fjärde barnet till torparen/brukaren Carl Johan Johansson och hans hustru Maja Stina Johansdotter. Det föddes ytterligare 2 barn i familjen. När Alfred var nio år flyttade familjen till torpet Klocketorp i Djursdala, tillhör Vimmerby kommun och således Småland. Vid flytten hade två av syskonen dött, en syster blev bra 3 år och en bror blev 10 år.

Det står antecknat att Alfred hade ett gott läshuvud och han gick i skolan i 3 terminer med goda resultat. 1873 började han vid folkskollärarseminariet i Linköping och under de 3 studieåren där ändrade han efternamnet till Dalin. Att det blev just Dalin är många som funderat över men vi vet inte varifrån det kom. Även Alfreds yngre bror Frans August började studera till folkskollärare och bytte även han namn till Dalin. Frans August avled dock endast 24 år gammal av äggvitesjukdom.

Efter examen 1876 flyttade Alfred till Stockholm där han fick sin första tjänst, dock ej ordinarie. Han trivdes dock inte så värst och han tyckte inte om de gamla i hans tycke föråldrade undervisningsformerna, det var ju det mörka och eländiga som lyftes fram. Dessutom var undervisningsmaterialet föråldrat och synnerligen hierarkistiskt.

1879 kom han till Huskvarna som ordinarie lärare vid Huskvarna skola. Här blev han kvar till sin död 1919. Att det blev just Huskvarna får vi nog tillskriva Huskvarna Vapenfabriks store man vid den här tiden, nämligen Wilhelm Tham. Under Wilhelms ledning hade Vapenfabriken sin storhetstid och han ville att hans arbetare skulle ha det bra ordnat för familjerna bland annat med skolgång. Det berättas att skolan i Huskvarna vid den här tiden utgjordes av en stenbyggnad som tidigare använts som kruthus. Alfred var energisk och satte igång att förändra såväl skollokalen som de pedagogiska metoderna, han såg till att nya lokaler byggdes (med Wilhelm Thams bistånd) och flera lärartjänster kom till och det syntes bli ordning och fasthet i skolan. Han fortsatte sitt idoga arbete och byggde upp en mönsterskola i Huskvarna dit många av landets skolfolk kom för att inspireras.
Bl a var Huskvarna Samrealskola den första i landet där pojkar och flickor blandades. Han ville också införa en bottenskola/grundskola för alla Sveriges barn och slogs också för att skolan inte bara skulle ha varannandagsläsning, som var på tapeten ett tag. Idag kan vi nog tycka att Alfred var lite före sin tid och flera av hans pedagogiska idéer förverkligades inte förrän efter hans död.

Alfred kom tidigt att engageras inom olika föreningar inom skolans område bland annat inom Sveriges allmänna folkskollärareförening där han först blev ledamot och sedan dess ordförande. Det är väl det som idag motsvaras av Lärarförbundet. I slutet av 1890-talet hände mycket inom skolans värld och Alfred blev utsedd att ta hand om alla ärenden som rörde undervisning, undervisningsmedel och skolornas utrustning. Han arbetade hela tiden för att få en enhetlig skolorganisation under en enhetlig ledning från småskolan fram till realexamen.

Han fick också i uppdrag att skapa en ny läseboksserie för den svenska folkskolan. Det hade inte hänt mycket på området läseböcker sedan han själv började som nybliven folkskollärare 1876. Och han hade många idéer och många människor som stöttade honom. Han hade skaffat sig ett stort kontaktnät och backades upp av bl a Fridtjuv Berg (författare med ursprung i Finspång) som var ecklisiastikminister , han backades upp av den store bokförläggaren Karl Otto Bonnier. Det började också röra sig allmänt i landet med lite ljusare syn på det mesta och författare som Ellen Key, konstnärer som Carl Larsson och Zorn rönte uppskattning.
Alfred visste tidigt vem som skulle skriva den nya geografiboken – Selma Lagerlöf. Hon var ju redan en etablerad och berömd författarinna och det tog inte lång tid förrän hon accepterade att skriva en ny och annorlunda geografibok. Vilken bok tror ni att det resulterade i? Ja förstås Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Det här exemplaret fick jag på min 10-årsdag 1957 och det är den 50:e upplagan av boken. Den utkom första gången vid årsskiftet 1906/07 efter mycket våndor från både Alfred och Selma.
Första kontakten med Selma togs 1901 och alla inblandade var överens om att det skulle skrivas ett kapitel om varje landskap i landet. Selma var mycket ambitiös till en början, hon reste runt bland Sveriges landskap och läste en massa material som bl a många lärare hade skickat till henne efter uppmaning från Alfred. Ett landskap, två landskap, det går som en lek men 24 – Selma våndades flera gånger och var nära att ge upp och det tog som sagt cirka 5 år innan boken var klar. En fantastiskt brevkorrespondens mellan Alfred, Selma och Karl Otto Bonnier finns bevarade i arkiven på Kungl biblioteket i Stockholm och resulterade förra året i en bok om tillkomsten av en av våra mest lästa böcker. Det finns väl inte någon svensk som inte läst Nils Holgersson.

Vad blev det då för historiebok? Jo, det blev förstås Svenskarna och deras hövdingar med Verner von Heidenstam som författare. Några år senare kom de bekanta läseböckerna av Anna Maria Roos: Sörgården och I Önnemo. Säkert har flera av er använt dessa som sina första läseböcker i skolan. Sven Hedin gav ut Från pol till pol 1911, Alfred gav ut Psalmer, sånger och visor valda och sammanställda av Alfred och Fridtjuv Berg och han såg också till att vi fick de berömda Bibliska tavlorna/planscherna av Julius Kronberg och våra svenska husdjur av Nils Kreuger, i båda dessa verk var det Alfred som skrev texten. År 1914 till sin död 1919 var Alfred undervisningsråd i folkskolöverstyrelsen, det som sedan kom att kallas skolöverstyrelsen under en lång period. Han bodde då delvis i Stockholm men övergav inte Huskvarna som bostadsort. Han var dessutom under många år lokal politiker i Huskvarna.

När man hör om hans gärning känns det som han jobbade jämnt och ständigt. Så var det nog. Alfred höll kontakten via brev med sin hembygd i Djursdala och sin familj. Flera av dessa brev finns bevarade inom familjen. Där berättar Alfred om sin ibland vacklande hälsa och att han varje år åker till ett pensionat i Jämtland för rekreation och stärkande promenader. Det talades om att Alfred var överansträngd och med ett modern ord så gick han in i väggen, fick en kraftig lunginflammation som tog hans liv i december 1919. Han dog i Stockholm men ligger begrav i Huskvarna där han ju gjorde sitt livsverk. Han och frun Anna Gnosspelius fick inga barn, inga ättlingar finns således.

Att vi vet så här mycket om Alfreds arbete kan vi tacka två lärare, nu pensionerade, i Huskvarna för. Jan Förander och Arne Hjertqvist som både arbetade på den skola som uppkallats efter Alfred. De har iordningsställt ett litet museum och är initiativtagare till en bok om Alfred. Den här boken kommer ut under vårdagarna och har många författare som skrivit var sitt kapitel. Själv har jag skrivit om Alfreds syster Josefina d v s min mormors mor och efterkommande generationer.
Ytterligare ett par ättlingar medverkar i boken, en av dom känner nog de flesta av er, det är nämligen Håkan Jutterdal. Håkan skriver om sin farfars far Axel d v s Alfreds bror.

Nej nu får det vara slut. Tack för att ni lyssnat och hoppas ni tyckte att det var intressant att höra om Alfred Dalin, tänk på honom när ni läser Nils Holgerssons underbara resa.
Tack och en riktigt God fortsättning på 2015!