|
Ännu en hellyckad säsong med Söndagsturer är genomförd, säsongen 2013-2014 Den trettonde säsongen kan summeras Gröna Plan, 1 december Ingrid Norén
Ingrid Norén pratade om tio stycken olika lövträd och berättade om deras knoppar och löv och vad som skiljer dessa åt. Hon hade också med sig bilder, men även kvistar från de olika träden. Intressant!
Märklig sten 8 december Gustaf Montelius Strax söder om Skytthemsgölen finns en sten som vilar på tre mindre stenar. Alltså ungefär som den mer kända Trollstenen. Intill den märkliga stenen tändes säsongens andra eld, alltså vid den plats som vi EGENTLIGEN skulle ha besökt först den 15:e. Det blev en omkastning för två Söndagsturer mot vad som stod i Boxholmsbladet Var det NÅGON söndag jag inte ville ha snö så var det då vi skulle till den märkliga stenen. Men dagarna innan denna Söndagstur så vräkte snön ner, och jag undrade länge hur det skulle gå... Men på något vis så fixade det sig, så det blev eld vid stenen trots allt. Ett drygt trettiotal pulsade ut till platsen. Fantastiskt! Gustaf Montelius hade berättaruppdraget, och han har jobbat som missionär åt Svenska kyrkan i Afrika, och han kom att prata om en del erfarenheter därifrån. Gustafs berättande handlade mycket om magi och om häxkonster, något som han kom i nära kontakt med under sin tid i Afrika. Intill vägen väster om Södra Kvisslehult, 15 december Leif Svensson
Marielund, Strålsnäs, 22 december Mia Holmqvist och Ann-Sofie Johansson (sjöng och spelade julsånger) Mia Holmqvist (sång) och Ann-Sofie Johansson (piano) underhöll med julsånger strax innan jul år 2012 och tjejerna var villiga att bjuda på lite julstämning intill elden även denna säsongen. Men vädret bjöd inte på julstämning! Det var milt och barmark, och rejält blåsigt. Platsen var Marielund, Strålsnäs, en stuga som hyrs av Pontus Svanström (undertecknads systerson) och han flickvän Frida Adolfsson. Eftersom Ann-Sofies piano går på el så behövde vi vara på en plats där det fanns ström. Någonstans mellan 50 och 60 personer dök upp vid Marielund. Mellan Furuvägen o Storgatan, 29 december 2013
Jan Holmbom I mellandagarna brann elden på en väldigt vacker plats i Boxholms samhälle. Det finns en platå mellan Furuvägen och Storgatan, närmare bestämt rakt ovanför den före detta Texacomacken vid Boxholms norra utfart. Det är en naturskön plats med en riktigt fin utsikt över delar av samhället. Ett 70-tal personer tog sig till Söndagsturen denna vackra dag då vädret var betydligt mer vårlikt än vinterlikt. Jan Holmbom hette berättaren, och detta var andra gången han hade detta uppdrag. Han pratade också den 19 januari 2009. Holmboms ämne denna gången var tillkortakommanden och varje människas rätt till att bli älskad. Jan har ju en förmåga att krydda med mycket humor, och att prata på ett sätt så att publiken blir riktigt intres-serad och verkligen vill lyssna. Janne gav nog många en riktigt tankeställare också misstänker jag. Det är lätt att ge kritik, men betydligt svårare att berömma! Tågverkstan´, 5 januari
Claes Wennerqvist Tågverkstan var platsen för den första Söndagsturen 2014, en lite grå men mild söndag. Eller Boxholms Depå som nog är ett riktigare namn på anläggningen. Att komma innanför grindarna var dock inte möjligt, så elden fick placeras utanför infarten. Platsen var ju inte speciellt naturskön, men det funkade ju ändå... Det var åtminstone 90 personer som dök upp för att lyssna på Claes Wennerqvist som hade berättaransvaret. Claes pratade förstås om tågverkstan och de investeringar som har gjorts. Särskilt intressant tyckte nog många att det var då han berättade om det största arbetsmiljöproblemet i området. Det var nämligen ormar! Torpruin Brostugan, 12 januari
Ann-Sofie Johansson Den sjunde Söndagsturen ägde rum vid en torpruin. Platsen var Brostugan under Åsbo Sjögarp. Stugan låg en gång intill vägen någon kilometer väster om Åsbo Sjögarp. Vintern kom plötsligt tillbaka till våra trakter, så denna söndagstur blev snöig och med minusgrader. Trots vädret och avståndet en bra bit från Boxholm så kom nästan 50 personer för att lyssna på Ann-Sofie Johansson. Men undertecknad berättade först en del historia om Brostugan. Den sista som bodde i stugan hette Johan Andersson. Han bodde tidigare på Boxholms bruk, men 1879 dog hans hustru i barnsängsfeber. Efter den händelsen flyttade han med sina tre döttrar och två pojkar till Brostugan. Barnen lämnade senare boet, och Johan dog ensam i stugan 1902. Berättare Ann-Sofie kom att prata om idiomatiska uttryck. Det vill säga uttryck som till exempel "att lägga rabarber på", "vara på tapeten" "vara på kanelen" eller "mota Olle i grind". Det var mycket intressant och publiken såg väldigt road ut. Det gjorde också Jörgen Auer som ju för Correns räkning besökte Söndagsturen. Resultatet blev en stor och trevlig artikel i Corren.
Nära vägen mellan Gröndalen och Kohagen, 19
januari Mats Lönngren Denna söndag hämtades en berättare från de egna leden. Mats Lönngren har varit berättare vid åtminstone två tillfällen tidigare, men då har han pratat en hel del om miljö och klimatfrågor. Denna gången blev ämnet klart lättsammare. Mats berättade händelser ur hans orienterarliv, i huvudsak mestadels väldigt komiska händelser. Platsen för elden skulle bli på en kulle nära den gamla Hagebyvägen, men eldansvarige Lennart Gustafsson placerad elden inne i skogen på den andra sidan av vägen. Orsaken var att det denna söndag blåste väldigt kallt på den öppna kullen, inne i skogen var det betydligt skönare. Det blåste kallt som sagt, och detta var en riktig vintersöndag. Det låg en hel del snö i markerna, och det är ju så som många vill ha det i januari. Många kom till elden intill Hagebyvägen, jag räknade till mellan 70 och 80 personer i publiken. Ängsmark, 200 meter nordväst om Långliden, 26 januari. Anya Feltreuter
Berättare denna söndag var Anya Feltreuter. Anya är ju chef på biblioteket och därmed ett känt ansikte för ganska många, och det kändes kul att ha lyckats få Anya som berättare till en Söndagstur. Det var i och för sig inte svårt, hon tackade ja direkt, men nu fick vi lära känna henne lite mer i och med att hon berättade en del om sig själv. Det blev givetvis också en del prat om böcker och om bibliotek. Nästan 60 personer tog sig till hagmarken vid Långliden denna ganska gråkalla vintersöndag. Västra sidan om Svartån, norr om Laxberg, 2 februari. Cecilia Dufmats
Vädret denna söndag kändes fortfarande ganska så vinterlikt, men nu var det ett par plusgrader i luften. Ett drygt 60-tal personer hade tagit sig till den vackra platsen vid Svartån, och för att lyssna på Cecilia Dufmats som premiärpratade på en Söndagstur. Cilla jobbar ju som sjukgymnast hos E.R.I.K AB och hon har också ett eget företag där hon får jobba med hästar Cillas berättarämne blev dock lite annorlunda, hon valde nämligen att prata om sömn! Sova måste ju alla, så det kändes som ett intressant och tacksamt ämne att prata om, och publiken lyssnade intresserat och ställde också en del frågor. Hembygdsgården Boden, 9 februari
Skogsdag (ingen berättare) Tidigt i höstas ringde Anders Montelius till undertecknad och föreslog att jag skulle förlägga en Söndagstur till Hembygdsgården Boden. Tanken som Anders hade var att hembygdsföreningen kunde ha lite olika aktiviteter en söndag, annars är det ju nästan bara vid Midsommar som något händer vid Boden. Körning med häst, skogsavverkning med gamla redskap, transport med veterantraktor, mat och kaffe över öppen eld och visning av hembygdsföreningens byggnader och samlingar, det var vad det inbjöds till denna väldigt annorlunda Söndagstur. Det blev alltså inte någon sedvanlig berättare denna söndag. Det milda vädret hade tagit greppet över södra Sverige, men det låg fortfarande så pass mycket snö på gärderna intill hembygdsgården så att det gick att köra med häst och släde. Det var svårt att räkna eller ens uppskatta publiken denna söndagen, men kanske det var ett 70-tal personer på plats.
Hagmark mellan Sjögarpesjön och
Stortorp, 16 februari Håkan Jutterdal I en hagmark norr om gården Stortorp brann elden vid säsongens tolfte Söndagstur. Det var en naturskön plats, jag fick mycket berömmande ord för att jag lyckats hitta en så fin plats för Söndagsturen. Platsen låg högt med utsikt åt de flesta håll, inte minst åt norr där Sjögarpesjön kunde skådas en bit bort. Nu var snön borta och temperaturen låg på behagliga 4-5 plusgrader. Det var en riktigt skön dag, men trots detta var nog publiken den längsta för hela säsongen denna söndag! Jag misstänker att detta berodde på att TV:n lockade. OS hade ju dragit igång! Det var 32 personer i publiken, och det är ju inte dåligt, men jag tycker att Håkan Jutterdahls "berättande" var värt en större publik. Håkan är intresserad av glesbygdsfrågor, och han arbetar för föreningen "Hela Sverige ska leva", det var något han pratade kring. Han berättade också om ett solcellsprojekt i den bostadsrättsförening där han bor.
Finnhemmet, 23 februari Britt-Marie "Brittis" Johansson
Finnhemmet står idag och förfaller, och det är ganska ledsamt att se. Vi vet inte hur gammalt torpet är, men Finnhemmet finns med i den första tillgängliga husförhörsboken i Ekeby och den börjar på 1788. Fortsätter förfallet av Finnhemmet så kan vi så småningom sätta upp en minnesskylt vid platsen. Britt-Marie "Brittis" Johansson hade berättaruppdraget denna söndagen. Innan Brittis fick odret så berättade jag först en del historia om Finnhemmet, något som jag forskat fram via kyrkböckerna. Brittis pratade om sitt yrkesliv inom vården.
Hermanekulle, 2 mars Lena Bruzæus
Platsen för Söndagsturen blev Hermanekulle, Lenas fritidsbostad som ligger alldeles intill kyrkan i Åsbo. Stugan tillhörde tidigare Lenas föräldrar. Den tidigare prästen i Boxholm, Börje Bruzaeus, känner nog de flesta till. Det var väldigt trevligt att få ha Söndagsturen hemma hos Lena, det är ju en enormt vacker plats, även om Lena önskat att vi kommit längre fram när tomten grönskar och alla vårblommor kommit. Men jag tycker det var en vacker plats nu också. Hermanekulle ligger högt med en härlig utsikt över Åsbodalen. Nästan 60 personer kom till Hermankulle och de kunde ta del av Lenas väldigt händelserika, och som hon också sa, roliga liv! Något som det också var jätteroligt att få ta del av.
Strax norr om bostadsområdet Dalen i Österskogen, 9 mars Johan Birath
Elden brann i en vacker gammal storskog, och Kalle i Långliden var lite förvånad att den inte avverkats. Vi är förstås glada för att så inte skett och vi hoppas den får stå ett tag till. Att elden tändes just där berodde inte på något särskilt, jag tyckte helt enkelt bara det var en vacker skog. Johan Birath avslutade en Söndagsturssäsong för tredje året. Jag sa då jag hälsade välkommen att jag tycker det är trevligt att Johan får fungera som ett vårtecken. Johan höll på i ungefär 45 minuter, och inte minsta tankepaus behövde han. Det är smått omöjligt att sammanfatta vad Johan pratade om men det handlade mycket om barn... Till exempel om hur barn förr i tiden fick förklarat för sig hur barn kom till. I Boxholm var det inte ovanligt att barnen fick höra att de kom från "Björnamösen"! Över huvudtaget handlade föredraget mycket om barn som sagt, och mycket om synen på unga människor på olika sätt. Till exempel om hur det påverkar att växa upp som storasyskon, mellanbarn eller lillebror/syster.
Till sist... Därmed är den trettonde säsongen med Torp- och Söndagsturer avklarad. Det har varit en bra och lyckad säsong på alla sätt. Jag är tacksam att vi inte har dränkts i mängder av snö denna vintern, snöskyffel och snöslungan har inte behövts släpas ut i skogen någon gång i vinter. Hm, möjligen med undantag för säsongens andra "tur", den i Åsboskogen. Som vanligt har vi haft bra och duktiga berättare också. Det har varit kul att det varit ganska många nya namn, dessutom en hel del damer. Jag tänker inte fundera på en ny säsong förrän tidigast framåt sommaren, och jag har väl heller inte säkert lovat att det ska bli en fortsättning. Men löser det sig bara med berättarnamn så vill jag gärna fortsätt. Men det krävs ju många namn får att ro iland en säsong! Nu har dock min fru Ann-Sofie lovat att jobba med den namnbiten. Hon tycker att jag ska jobba med platserna, så ordnar hon med namnen. Så vi får se, men en förhoppning är väl att vi kör Söndagsturer även nästa vinter.
|
Den
första elden för säsongen tändes vid Gröna Plan på den västra
sidan av Fårhusberget. Premiären ägde rum den första advent, en
mild och skön decembersöndag. Publiktillströmningen brukar
alltid vara lite mindre i början av säsongen för att sedan öka
då "turerna" pågått ett tag. Så tycker jag att det i viss mån
varit också denna säsongen. Cirka 35 personer kom till
premiären, och det är väldigt bra för en premiär!
Till
söndagen den 15 december hade nästan all snö försvunnit. Platsen
för Söndagsturen var intill vägen strax väster om Södra
Kvisslehult. Det regnade faktiskt en del denna morgon, men trots
detta så kom 35 personer för att lyssna på Leif Svensson som var
berättare. Leif och hustrun Jane är Stockholmarna som ville
lämna stadslivet och flytta till tystnaden. De tittade på många
tänkbara ställen att slå sig ner vid, bland annat i
Västergötland, men så fick de i datorn syn på Saxabäcken i de
djupa Malexanderskogarna, och de beslöt sig för att titta
närmare på detta ställe. Och de kände ganska omedelbart att de
hittat sitt drömställe. Tystnaden har de också hamnat vid, även
om Leif menar att det inte är tyst jämt. Det är mycket
fågelkvitter till exempel... När de flyttade till Saxabäcken
2004 kände de inte en kotte i boxholmstrakten, men de har rotat
sig ordentligt och trivs jättebra!
Även
januari månads sista söndag fortsatte det vintriga vädret.
Snötäcket var dock inte besvärande, något som en
Söndagstursarrangör är glad över. Vetskapen om att snö kan
ställa till det gör att platserna för eldarna väljs med stor
tanke på detta. Denna söndag brann elden i en väldigt vacker
hagmark ganska nära Långliden. Kalle i Långlidens vackra
gärdesgårdar sätter stor prägel på landskapet i detta område, så
det var lockande att förlägga en Söndagstur dit.
Den
30 december år 2001 hade vi en söndagstur på en vacker plats
intill Svartån norr om Laxberg. Den 2 februari 2014 brann elden
åter på den platsen! Många beundrande kommentarer hördes om den
vackra platsen.
Februari
månads sista söndag var en mild och behaglig söndag. Det vara
flera plusgrader, inte ett snökorn i sikte och solen gjorde
faktiskt visa försök att visa sig, så det kändes som vår i
luften fast det var flera dagar kvar av februari. Elden brann
vid Finnhemmet och i en sänka lite vid sidan om torpet och
precis nedanför lerduvebanan. 
Ingrid
Norén kom med tipset att jag skulle kontakt Lena Bruzæus och be
henne prata på en Söndagstur. Lena var informerad om våra
Söndags-turer, så hon visste vad det handlade om. Jag gjorde som
Ingrid tyckte, och snart hade jag Lenas namn antecknat på
vinterns berättar-lista.
Jag
har varit med om att säsongens sista Söndagstur har varit snöig
och isande kall, men de flesta gångerna har avslutningen trots
allt bjudit på vårkänslor. Årets sista Söndagstur bjöd på ett
underbart vårväder, det var soligt och varmt. Vackert väder och
Johan Birath som berättare, plus en lättillgänglig plats,
nämligen i Österskogen nära bostadsområden, det gjorde förstås
att det blev stor publiktillströmning. Det var någonstans mellan
90 och 100 personer i publiken så det var en publiksiffra som
nosade på rekordnoteringen helt klart.