Solen strålade från en klarblå himmel, temperaturen låg kring nollan, ja det var en fantastiskt vacker vinterdag då det var dags för säsongens näst sista Söndagstur. Samtidigt var det Vasaloppet på TV och det får garanterat en del att stanna hemma i TV-soffan. Elden brann denna söndag en bit bort dessutom, och det brukar också innebära en något glesare publik. Jag räknade till 33 personer strax innan jag hälsade välkommen, och det är väl trots allt inte så dåligt. En hel del löpare syntes också vid vätskebyttorna, även om jag tyckte de var väldigt utspridda denna söndag.

Ett fenomen var att besökarna inte samlades nära elden utan en bra bit därifrån. Orsaken var att det var lite skugga där elden brann, folk ville ju vara i solen. Självklart är det ju så, men att det skulle vara skugga vid eldplatsen tänkte vi inte på då vi rekade vid Fagerhult och körde undan snö tidigare i veckan.

Torpruinen Fagerhult har jag haft ögonen på i många år. Det vill säga haft planer på Fagerhult som en plats för en torp- eller Söndagstur. Redan under torpturstiden ville jag bra gärna förlägga elden till platsen. Det är nämligen en plats som uppfyller de flesta kriterier som en utmärkt söndagstursplats. Där finns ju resterna efter ett torp och ladugård, och Fagerhult var ju bebott så sent som 1942. Under torpturstiden förlades ju elden alltid vid en torpruin och "ruinerna" var ju inte hur många som helst, så det är klart att jag sneglade på Fagerhult. Det är också en vacker plats, med ett öppet landskap runt torpruinen, även om buskagen växer tätt runt minnesskylten sommartid så att det är svårt att komma intill den. Fagerhult är också en plats där knappast så många Söndagstursbesökare tidigare satt sin fot, och det är ju vid sådana platser som det är så kul att få tända elden.

Vad som fått mig till att tveka till att göra detta, är att jag varit orolig för att vädrets makter ska hindra oss från att ta oss dit. Fagerhult ligger ju 900 meter "innanför" Trollhålsbygget, och för att slippa jaga någon som kunnat ploga vägen om så skulle behövas har gjort att jag tidigare valt bort Fagerhult.

Strax öster om Trollhålsbygget ligger ett vindskydd, och där har ett jaktlag en samlingsplats. Där gjorde jag ett reportage häromåret, och jaktledaren jobbar på samma ställe som undertecknad. Han är välvilligt inställd till Söndagsturerna och han meddelade också att han kunde ordna att vägen blir plogad om så skulle behövas. Snöat har det ju också gjort en del i vinter och jägarna har vid ett par tillfällen plogat vägen mot Fagerhult. Men just inställningen från jaktlaget i området gjorde att jag till denna vinter placerade en Söndagstur vid natursköna Fagerhult. Jag väntade dock till mars månad, då är det ju inte SÅ mycket jakt på gång jämfört med tidigare under vintern kanske...

Enligt minnesskylten så var Fagerhult bebott till 1942. Den sista församlingsboken för Blåvik sträcker sig dock bara till 1926. Den efterföljande boken går från 1926 fram till 1969, det vill säga långt över sekretessgränsen och därför är den boken inte tillgänglig. År 1926 bodde i alla fall "torparen" Karl Axel Karlsson i Fagerhult, detta tillsammans med hustrun Emilia Karlsson, född Andersdotter. Karl Axel var född i Tjusebotorp 1866, så han hade inte rört sig så lång sträcka... Hustrun var född i Säby socken, i Tenbäcken närmare bestämt, år 1872. Emilia står som "oäkta" och hon är dotter till "bondedottren" (som det står) Hedda Christina Johansdotter. Emilia hette alltså Andersdotter i efternamn innan hon gifte sig, så kanske var det en Anders som var pappan. År 1893 flyttade Carl Axel och Emilia in i Fagerhult, det var en månad innan de gifte sig, så de har bott på platsen i mer än 33 år! Paret hade fem barn, men tre av barnen flyttade hemifrån i början av 1920-talet. Det äldsta barnet, en son; Karl Albin står som jordbruksarbetare.

Familjen som bodde i i Fagerhult INNAN Karl Axel och Emilia bestod av Anders Andersson (f. 1830) och hustrun Eva Kristina Svanberg (f. 1837) och deras fem barn. Paret kom till Fagerhult från Norra Andersbo år 1865. Hela den familjen flyttade till Norra Amerika. Det var en av sönerna som tog steget först. Han stack över 1887. En annan av sönerna flyttade över "oceanen" 1888 och år 1893 följde föräldrarna samt tre av barnen efter. Man kan ju undra hur det sedan gick för familjen där borta i Amerika...

Jo, sen undrar man ju vad som hände med Fagerhult efter 1926. Jag har dock kunnat titta i mantalslängderna för år 1941, och där har jag sett att Karl Axel och Emilia någon gång mellan 1926 och 1941 flyttade till Karsbo! Det KAN vara Karsbotorp, jag misstänker detta, för även andra familjer står skrivna i Karsbo. I Fagerhult bor 1941 Ernst Verner Johansson, född 1890 i Sågen, Arrebo. Hustrun hette Dagny Ingegerd f. Andersson och hon var tjugo år yngre och således född 1910. Hon föddes också i Blåviks socken, men exakt plats vet jag inte då den födelseboken saknas. Paret hade fått många barn år 1941. I mantalsboken står dessa uppräknade: Tore född 1928, Stig född 1929, Hans född 1931, Ing-Marie född 1932, Karl född 1933, Anna född 1935 och Sten född 1938. Det är väl troligt att familjen var den sista som bodde i Fagerhult eftersom minnesskylten säger att torpet var bebott till 1942. Vart familjen tog vägen vet jag inte.

Lennart Johansson hade berättaransvaret denna näst sista Söndagstur för säsongen. Han fick ordet efter att jag berättat om Fagerhult, det vill säga efter att jag berättat om det ni kan läsa ovan. Lennart läste olika dikter, flera med anknytning till torp och torparlivet, det var också därför Lennart hade som önskemål att få ha berättaransvaret vid en torpruin. Dikterna var skrivna av till exempel Pelle Näver och olika arbetarförfattare, men någon dikt hade också Lennart själv skrivit. Även från denna Söndagstur kan man lyssna på berättandet, så gör gärna det och ta del av dikterna. En del dikter är lite humoristiska. Gå till sidan "Torp- och Söndagsturer" och välj Lennarts namn i rullisten efter Söndagstursprogrammet.

Nästa söndag är det alltså dags för säsongens sista Söndagstur! Det känns märkligt, precis som det alltid brukar göra när säsongen går mot sitt slut. Jag tycker vintern känts lång på något sätt, men samtidigt har Söndagsturssäsongen gått fort! Märkligt som sagt!

Säsongens sista eld tänder vi vid Blidatorpet, ett före detta soldattorp beläget mellan Lagnebrunna och Sjögarp kan man säga. Det är väldigt trevligt att få ha en Söndagstur vid ett före detta Soldattorp, och som finns kvar! Det gör ju också tavlan med kompani, regementsnamn och soldattorpets nummer. Tavlan sitter på husets gavel.

Blidatorpet ägs sedan något år av Peter Frejd och Lotta Mattsson, och Peter är jag lite bekant med och han var klart positiv till en Söndagstur vid Blidatorpet. Eftersom det är sista gången så finns det vissa tankar på att bjuda på korv också. Jag har inte pratat med Peter om detta, men vi får säkert låna lite el för att värma korvgrytan.

Berättare vid den sista Söndagsturen är, precis som förra året, Johan Birath! Välkomna!

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Fagerhult