Vilken vinter vi fick! Det är till stor glädje för många, det vet jag. Själv är jag inte så himla förtjust i snö och kyla. Framför allt inte sen Söndagsturerna kom in i mitt liv. En massa snö gör ju dessa arrangemang betydligt besvärligare att arrangera. Tidigare, det vill säga på 00-talet, var det ju ovanligt med snö, så det kändes rätt så lugnt att placera elden var som helst. Nu har vi haft några snövintrar och det är klart att scenariot med massor av snö i markerna finns i bakhuvudet när platserna placeras in på kartan.

Nordväst om Boxholm var ett område där jag givetvis ville ha elden en söndag. Tanken är ju att Söndagsturerna ska till alla väderstreck om Boxholm. Kartor studerades och intresset fastnade för en liten sjö strax väster om torpet Haga. Sjön är egentligen en grävd damm, och den har inte funnits där så jättemånga år. I tjugo år trodde Lennart Gustafsson då frågan ställdes. Jag tog mig en sensommardag till dammen och tänkte att det var en fin plats för en Söndagstur. "Men det får inte vara en massa snö i markerna" tänkte jag. "Då kan det bli svårt att komma hit..."

Men snö har vi fått, och jag var ganska fundersam när jag åkte dit fem dagar innan Söndagsturen. I bagaget hade jag en snöslunga. Förra husägaren lämnade ju kvar en sådan då vi köpte huset. Förträffligt! Men det jag funderade på i bilen var; är vägen plogad? Jo, den lilla vägen som går rakt väster in i skogen, och som slutar där, var underligt nog plogad! Så jag var riktigt nöjd när jag parkerade bilen, men snöslungan kom väl till pass. Den körde jag med stigen fram till den planerade eldplatsen, och den fick jobba hårt för att skapa lite bättre parkeringsutrymme.

På lördagen föll ju mer snö, så jag var där då också och gick stigen fram med snöslungan. Blev glad också över att det då var nyplogat, och min tänkta parkering var också nyplogad. Sen blev det ju milt under lördagen vilket gjorde att snön sjönk ihop. Under Söndagsturen hade vi någon eller kanske rent av ett par plusgrader i luften, och snö rasade från träden. Något som Claes-Göran Olson fick erfara, han fick en stor snökocka i huvudet. Men han älskar ju snö så det gjorde ju inte så mycket...

Gården Haga var Söndagsturens närmaste byggnad, så jag tog en titt i kyrkböckerna efter Haga. Först tittade jag i kyrkböcker från mitten av 1800-talet, men där fanns inte Haga med. Jag kikade på häradskartan från 1870-talet, men inte heller där fanns Haga redovisat. Men i församlingsboken som sträcker sig mellan 1901-1913 hittade jag Haga. Det var lite rörigt, och marigt att förstå hur prästen egentligen menade, men vad jag kunde se så flyttade de första människorna till Haga 1909, så då måste torpet ha varit nybyggt. Emil Andersson flyttade in i Haga 1909, och han kom från Lilla Kohagen, torpet alldeles intill alltså. Hustrun Ida Olivia Johansson flyttade in tillsammans med Emil. Men paret flyttade redan 1910 ut från Haga. In i stugan flyttade i stället Ernst Teodor Andersson. Han kom också från Lilla Kohagen, och jag har funderat på om de två herrarna hade samarbetat med bygget och med planerna för torpet. År 1914 flyttade en hustru till Ernst Teodor Andersson in i Haga och hon hette Anna Katarina Augusta Forsman. Hon hade med sig en oäkta son, Carl Gunnar. Paret får sedan en son tillsammans; Ernst Erik 1917 och en dotter 1924; Gullvi Anna Maria. Hur länge familjen stannar i Haga vet jag inte då jag inte har tillgång till någon efterföljande kyrkbok.

Göta Johansson är ju ägare av Haga idag och hon närvarade vid Söndagsturen och hon återgav allt värt att veta om Haga. Från dess tillkomst fram till idag. Hon rättade också undertecknad då jag sa "torpet Haga", vilket var fel. Haga är en gård! Hon berättade också att Haga började byggas 1907, så det kan nog stämma det jag sa att de första flyttade in där 1909.

Tore Nilsson var berättare denna söndag. Han ses numera ofta (jämt) på Söndagsturer, så det är klart att han fick förfrågan om att vara berättare. Glädjande nog fick jag ett positivt besked.

Tore pratade på ett avslappnat och mycket trevligt sätt om lite av varje. Det handlade mycket om hans egna liv och allt han har varit med om. Han har ju bott på lite olika ställen. Umeå något år, innan det blev Piteå i många år. Han har också bott i Karlskoga och sedan 1986 i Boxholm där han trivs mycket bra fick vi veta. Tore var ju chef på TT i Boxholm, senare kallat för Depenova. Depenova lades ju ner i Boxholm 1997, men tandteknikerarbeten finns ju kvar i samhället fortfarande, då två företag kom att bildas efter Depenovas nedläggning. Jag kan ju också nämna att ur Depenovas nedläggning skapades Projekt Krafttaget, som ju då var en sysselsättningsåtgärd för många arbetslösa.

Tore är idag en glad pensionär som trivs med tillvaron, Han är regelbundet med på torsdagsvandrarna promenader, eller "antikrundan" som de kommit att kallas. Han gillar också att åka skidor, men då är det utför som gäller. Det blir säkert en del turer till Tolvmannabacken i Kisa, och kanske också till Sälen senare i vinter.

Det var ett väldigt trevligt "föredrag" som Tore höll för publiken. Han kryddade ju allt med mycket humor också, bland annat ett par historier som han "lånat" av sin stora idol; Ronny Eriksson som ju också kommer från Piteå.

Nästa Söndag är det den fjärde advent och det är dagen innan julafton. Då har också vintersolståndet passerats, och tänk; snart så blir dagarna åter igen längre! Och vi går mot en vår och en sommar! Jo, det är långt dit, men visst är det skönt att det går åt rätt håll!

Elden brinner nästa söndag på ett berg med en fin utsikt över delar av Fällhagen. Ja, inte bara Fällhagen, utan med en enastående utsikt över Enestigen 1! Det vill säga, undertecknads och Ann-Sofies bostad. Vi har därmed nära till elden kommande söndag.

Det är vägvisning till elden från Pehr Hannergatan.
Det blir ingen traditionell berättare nästa söndag, i stället ska Mia Holmqvist och Ann-Sofie Johansson bjuda på några julsånger. Och vem vet, kanske det serveras lite glögg också...
 

Klas

Se bilder från söndagsturen vid dammen nära Haga och gamla Hagebyvägen