Det var den 16 december år 2001 som den första elden tändes. Alltså den första elden i boxholmstrakten i samband med en torptur. Boxholms Orienteringsklubb hade i och för sig tänt eldar i skogarna tidigare också och dit orienterarna kunnat springa för att få vätska, men det var säsongen 2001-2002 som detta blev en aktivitet också för allmänheten. Och det var också då som Föreningen Krafttaget blev involverat, det var ju vi (läs Gunilla Kindberg) som tog fram historik om torpen som ju de första åren presenterades vid Torpturerna.

Till Säsongen 2006-2007 blev Torpturerna Söndagsturer och det har sedan dess varit olika berättare om söndagarna. Och nu kan ytterligare en säsong med Söndagsturer summeras! Den tolfte säsongen Torpturer/Söndagsturer är avklarad! Och den sjunde säsongen Söndagsturer.

Det känns inte alls särskilt länge sedan som jag kunde välkomna till säsongens allra första Söndagstur. Det var den 2 december, Eddy Rosenlöf var berättare och platsen var vid Löningens norrspets. Varje söndag sedan dess har det varit Söndagstur, inte en endaste gång har vi gjort uppehåll. Roligt har det varit, bra väder har vi haft (även om snötäcket gärna kunde fått varit mindre) fantastiskt duktiga berättare har vi också haft. Kort sagt, säsongen har varit hellyckad!

Den allra sista Söndagsturen kom att äga rum vid Blidatorpet. Det är ju ett före detta soldattorp beläget mellan Lagnebrunna och Sjögarp. Blidatorpet har jag "bligat" en del på under åren och tänkt att det vore en perfekt plats för en Söndagstur. Förra året fick jag av en slump veta att Peter Frejd med sambo Lotta Mattsson blivit ägare av Blidatorpet. Snart frågade jag Peter om vi kunde få ha en Söndagstur vid Blidatorpet och det var Peter klart positiv till. Jätteroligt, att få ha elden vid ett äkta soldattorp hör inte till vanligheterna, det har aldrig hänt tidigare. Dessutom finns ju tavlan med kompani, regementsnamn och soldattorpets nummer kvar på husets gavelvägg. Bara den är ju en sevärdhet.

När det blev klart med en Söndagstur vid Blidatorpet så planerade jag att ha den allra sista "turen" där. Det har ju hänt att vi bjudit på korv just den söndagen, och om det skulle bli så även denna säsongen så vore det bra att avsluta med Blidatorpet tänkte jag. Där finns ju el som vi kunde få låna för att få korven varm. Jag tycker att tankegångarna var helt riktiga för det blev ju så bra som jag tänkte. Solen strålade från en blå himmel och värmde skönt, för i luften var det ganska så kyligt. Och korv bjöd vi (Föreningen Krafttaget) på! Eddy Rosenlöf ombesörjde att Folkets Parks anläggning för kokning och servering av korv levererades till Blidatorpet. Eddy såg också till att korven tillagades och han bjöd folk på korv med bröd till höger och vänster. Inköp av korv och bröd hade Lennart och Ulla-Brith Johansson ombesörjt.

Mycket korv delades ut, för publiken bestod av drygt 80 personer. Jag räknade till 85 personer, men det kan också ha varit närmare 90 eller något färre, det är inte helt lätt att ha koll på alla när man räknar.

Med elden vid ett soldattorp så kändes ju Johan Birath som ett lämpligt berättarnamn. Är det någon som skulle kunna berätta om livet som indelt soldat så är det ju Johan. Jag har också tänkt att det kanske kan vara en bra tradition att ha Johan som berättare vid säsongernas allra sista Söndagstur, han avslutade ju också berättandet den förra säsongen. Innan Johan fick ordet berättade först jag om lite människor som bott i Blidatorpet och som jag forskat fram genom Arkiv Digital (kyrkböckerna på nätet).

Blidatorpet är soldattorp nummer 117, Ombergs kompani. Namnet Blidatorpet kommer sig av att flera soldater på torpet har haft efternamnet Blid, dock inte alla. En del livgrenadjärer på platsen har till exempel hetat Wild, men Blidatorpet låter kanske lite bättre än Wildatorpet...

Under mitten av 1800-talet bor Anders Olofsson Wild tillsammans med hustru och fem barn i Blidatorpet. Han var född i Orlunda. År 1855 höll han på med olovlig brännvinsbränning kan man läsa i kyrkboken. Anders Wild och barnen emigrerar till Norra Amerika 1867. Kanske fick han bränna hur mycket han ville där... Hustrun däremot har fallandesot (epilepsi) och tillbringar den mesta tiden på Vadstena hospital! En av sönerna heter Carl Axel. Vid hans namn har prästen skrivit så här: Stor sågverksägare. Mångmiljonär, ödmjuk och anspråkslös. Har flera gånger besökt sitt fädernesland och forna hembygd.

Efter Anders Wild kommer en Gustaf Blid från Säby till Blidatorpet. Vid hustrun Carolina Josefina Månsdotters namn har prästen skrivit "svårt ofärdig". Paret hade tidigare bott i Korskälla grenadjärtorp.

Karl August Hagman Blid är näste soldat på Blidatorpet. Han flyttar in 1880, och 1883 får han sällskap av hustrun Hedda Sofia Gustafsdotter. De får också flera barn. Tyvärr blir varken Karl August eller hustrun särskilt gamla. Hustrun dör i lungsot bara knappt 32 år, och Karl August dör fem år senare i tuberkulos, bara 40 år gammal. Karl August hade då dessutom hunnit gifta om sig, det var med Hulda Kristina Svensson. En son han de få också, han var 2,5 år när fadern dog. Änkan Hulda Kristina bodde kvar länge i Blidatorpet. Hon och sonen bodde "till hus" som det heter. De var alltså kvar när andra familjer flyttade in. Hulda Kristina blir kvar i Blidatorpet fram till sin död den 23 april 1937. Vart sonen Karl Erik Blid tog vägen när modern dog vet jag inte, men han dog ogift i något som heter Härnalund vid Vreta Kloster 1975!

År 1902 flyttar det in en bruksarbetare i Blidatorpet. Han heter Karl Johan Palmqvist och har med sig hustru och tre barn. De stannar till år 1907 då flyttade i stället "brukaren" Karl Ossian Fröjd med hustru och tre barn in i Blidatorpet. Ytterligare ett barn fick de 1908.

Men ytterligare en livgrendjär flyttar till Blidatorpet, han heter Oskar Alfrid Wild. Han flyttar in år 1911. Hustrun heter Maria Ottilia Johansson, och en dotter föds 1912, Margit Linnea. Ytterligare en dotter föds 1917; Ingeborg Maria. Denna familjen bor kvar i Blidatorpet så långt kyrkböckerna framåt i tiden räcker, nämligen till 1937.

Johan August Vild kommer till Blidatorpet 1925. Han står som jordbruksarbetare så då tycks han och livgrenadjären ha bott i Blidatorpet samtidigt. Johan August Vild flyttar till Stora Målen 1929.

Den sista familj jag hittat som flyttar till Blidatorpet är Johan Einar Andersson, f 1900 och hustru Signe Charlotta f. Gustafsson 1905. Johan Einar står som "spånspingare". De får två barn fram till 1937 (så långt kyrkboken sträcker sig), det är Signe Signhild Cecilia född 1926 och Stig Einar född 1935.

Johan tog över sedan och han höll sig också till ämnet soldater, eller snarare om den tid då indelningsverket fanns. Karl XI var ju den kung som lät driva igenom att indelningsverket infördes, och Johan menade att Karl XI betytt massor för Sverige och han tycker inte om att Karl XI ska försvinna från 500-kronorssedeln. Det var en rejäl historielektion som Johan gav oss och han pratade alltså om tiden från 1600-talets slut fram till det sista svenska kriget som var fälttåget mot Norge år 1814. Som vanligt berättade Johan på ett underhållande och målande sätt. Han kan ju få den mest ointresserade att bli intresserad! Johan hade en önskan att inte bli inspelad, och den önskan var vi ju tvungna att acceptera. Det går därför inte att lyssna på Johans berättande.

Femton underbara söndagar med turer till skogen är avklarade. Det känns lite tråkigt, men också otroligt skönt! Det är en tillfredsställelse att känna att det grejade sig även denna vintern. Det har varit väldigt roligt, det blir ju det när intresset är så otroligt bra, och när man får träffa alla positiva människor där ute bland gran och tall! Ni ska ha ett stort tack för ert intresse. Om inte ni ställer upp som ni gör så vore nog inte jag lika intresserad av att jobba för en ny säsong. Men en vinter utan Söndagsturer, det vore väl inte detsamma!? Jag tycker ju det är kul att planera och jobba med turerna, förutom det där med att jaga berättare... Men löser sig berättarbiten smidigt så finns det hopp om en fortsättning. Jag har faktiskt några klara namn på listan redan nu, nämligen Ann-Sofie Johansson, Johan Birath, Janne Holmbom och Håkan Jutterdahl. Och ett par föreslagna namn har jag också uppskrivit. Men det krävs ju upp mot femton berättarnamn, så frivilliga som känner att de har något att prata om är välkomna att höra av sig.

Nu väntar dock en sisådär 37 söndagar UTAN Söndagsturer. Den första fria söndagen vet jag vad jag gör. Den helgen tillbringar jag och Ann-Sofie i Göteborg, där vi bor på Gårda Hotell. På fredagen ser vi Chess på Göteborgsoperan. Längre fram går vi säkert tipspromenader från Parketten när inte jobbet eller husvagnsutfärder lägger hinder i vägen.

Och till alla er Söndagstursvänner; vi ses säkert ibland, men ha en riktigt skön vår, sommar och höst! Och går allt som jag önskar så får jag väl säga välkommen tillbaka den 1 december!

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Blidatorpet