Söndagsturerna rullar på, och säsongens nionde "tur" är nu avklarad. Detta var också den sista Söndagsturen i januari och att vi kommit några veckor in på det nya året märks på ljuset. Faktum är att just den 27 januari så gick solen ner ganska så exakt en timma senare än vad den gjorde vid vintersolståndet den 21 december. Själv märker jag det tydligt hemma i huset där flera fönsterlampor tänds på timer, och dessa timrar måste justeras så att lamporna tänds senare, och jag tycker det är härligt! Soltiderna kan man studera dag för dag på vilken ort som helst på sidan www.prognosen.se.

Att arbeta med Söndagsturerna är bitvis ganska kul. Att söka efter berättare hör väl till det mindre roliga, även om tillfredställelsen är stor då namnen "ramlar in", och för att inte tala om då namnlistan är komplett. Att söka efter lämpliga platser för "turerna" tycker jag kan vara riktigt roligt. Det blir till att hänga mycket över kartor och fundera på hur det kan se ut på olika platser. Det ska ju helst gå att ta sig skapligt till de flesta platserna också, i varje fall om man inte sitter i rullstol eller går på kryckor.

Någonstans rakt söder ut från Boxholm hade jag tänkt mig en plats, men det tog ett tag innan jag bestämt mig. Jag hade planer på att vi skulle hålla till intill en väldigt gammal väg som går ungefär från Funkan och upp mot Lilla Herkhult, och jag hade också funderingar på ett par platser norr om Lilla Herkhult. Men att undersöka naturen och leta efter bra Söndagstursplatser är som sagt ganska trevligt. När jag i höstas tog en titt på berget där elden kom att tändas denna söndag så tyckte jag att jag hittat en rofylld och vacker plats. Nedanför berget växer en björkskog (åt nordost) och när jag var där i höstas var skogen alldeles gul! Nu är det vinter och det mesta är vitt, men det är ju också väldigt vackert. För att inte tala om hur det kommer att vara om sisådär tre månader när allt knoppas och björkarna skimrar i grönt…

När jag väl fattat beslutet om plats, så gällde det att fixa en bra väg upp till berget. Skogen växte riktigt tät intill vägen så det var lite bestyr att hitta den bästa vägen, men efter att ha buskat ur en del så tyckte jag det gick att ta sig upp relativt enkelt.

Caroline Brun har pratat vid tre tillfällen tidigare sedan Torpturerna startade den 16 december 2001. Fattas bara annat, Caroline var ju med i starten för Krafttaget, nämligen när Projekt Krafttaget pågick, det var i slutet av 1990-talet. Hon pratade vid en Torptur, och det var vid hennes hem vid Hester, nämligen då elden brann vid Hesters Gästgivaregård, och det var den 12 februari 2006. Det var en torptur som jag själv missade eftersom jag då var på Teneriffa! Caroline pratade också på Söndagsturen den 10 februari 2008. Då höll vi till vid Krafttagets kolmileplats, en trolsk gammal skog. Hon hade också berättaruppdraget den 15 februari 2009, då brann elden vid Ugglehult. Den gången fick vi veta mer om Kajsa Warg. Det har alltså gått nästan fyra år sedan vi kunde lyssna på Caroline Brun. Det är roligt att ha Caroline som berättare, för det blir alltid bra. Hon är väldigt duktig på att stå framför en publik och prata om "någonting"!

Caroline pratade denna gången om en resa och projekt till Zambia som hon har varit med om. Caroline jobbar ju som rektor på Värnamo folkhögskola, så hon veckopendlar ner till Värnamo. Projektet i Zambia genomfördes genom folkhögskolan, och resan och projektet innebar mycket intryck för svenskarna förstås, och det blev ett minne för livet. Caroline pratade på ett målande sätt om resan, och publiken, som uppgick till dryga 40 personer, lyssnade andäktigt. Som avslutning berättade Caroline att personer från Zambia varit i Sverige i september, människor som tidigare inte varit utanför sina hembyar. Hon återgav vad dessa människor tyckte var konstigt  och vad de reflekterat särskilt över då de var i Sverige. Det blev lite komiskt, men det var samtidigt tankeväckande.

Du kan lyssna på Caroline Bruns "berättande". Länk till detta finns på sidan Torp- och Söndagsturer, och EFTER årets program. Ändra i rullisten.

Nästa söndag är det den 3 februari, och det är dags för Söndagstur nummer tio. När den är genomförd är två tredjedelar av Söndagsturerna genomförda och det måste ju betyda att våren rycker allt närmare…
Elden brinner på söndag nära Stora Bäck. Det är intill den gamla landsvägen och vid några ruiner (fundament efter byggnader) strax öster öm Stora Bäck. Den som vill promenera dit har en promenadväg på 4,9 kilometer mätt från rondellen i Boxholm och via Svartåvallen och säteriet.
Berättare vid Stora Bäck skulle ha varit Inger Karlsson och men hon har av hälsoskäl meddelat att hon inte kan närvara, något vi fått veta alldeles nyligen. Tanken var att Inger skulle berätta historier från den anrika och väldigt gamla gården Stora Bäck. Förhoppningsvis har hon det mesta nedskrivet av det hon skulle säga, så att historierna på något sätt kan framföras ändå. Hur som helst, en Söndagstur vid Stora Bäck blir det!
 

Klas

Se bilder från söndagsturen på berget intill vägen söder om Lilla Herkhult

Lyssna på Caroline Brun (längd: 29.26)