Så var den åttonde Söndagsturen avklarad. Vi har passerat halvvägs, det är otroligt så fort det går. Våren kommer allt närmare, ja, så är det ju faktiskt. Även om den fortfarande är ganska avlägsen naturligtvis. Men det märks på ljuset att det går åt "rätt" håll. Idag, den 15 januari, går solen ner klockan 16.10 här i Boxholm enligt min GPS. Den kan jämföras med klockan 15.09 vid vintersolståndet så vi har därmed fått en hel timmes mer eftermiddagsljus redan nu! Den 22 februari går solen ner ytterligare en timma senare.

Berättare denna söndag var ingen mindre än min far, Lennart Johansson. Han har pratat på Söndagsturer förr, och i höstas så meddelade han mig att "är jag vid god vigör så kan jag åta mig en söndag i vinter". Och vi god vigör är han ju, min far, men han fyller ju 85 i höst och det är ju en aktningsvärd ålder.

Platsen för denna söndagstur kom att bli på en liten kulle alldeles norr om gården Sjögarp. I höstas planerade jag ju platserna för Söndagsturerna och då åkte jag omkring i området kring Sjögarps norra ände och funderade över en lämplig plats. Jag fastnade sedan för kullen strax norr om Sjögarp. Det är alltid trevligt med sjökontakt, och här var ju väldigt vackert med en härlig utsikt över sjön. En annan fördel var att det borde vara lätt att ta sig dit även om det skulle komma snö. Kanske kunde man beröra gården Sjögarps historia också tänkte jag. Så mycket historisk fakta om Sjögarp har jag dock inte hittat men gården finns ju med på en karta från 1693, och som kunde studeras på Söndagsturen (klicka på länken för att se kartan). Det är inte lätt att läsa vad det står på den 319 år gamla kartan, men jag lät Gunilla Kindberg försöka läsa texten och lite kunde hon tyda. Och i viss mån jag också. Vid Sjögarp står det "frälse, ett halvt heman vilket är nu reducerat". Två torp finns med på kartan, och det är Finnhemmet och Dammen. Bokstaven J är Finnhemmet och där kan man läsa: Torpet Skyttehemmet beläget på Sjögarps ägor och utmark. Finnhemmet hette alltså på den tiden Skyttehemmet! Torpet Dammen finns vid bokstaven N. Där hade vi väldigt svårt att läsa, och något namn på torpet är inte angivet. "Ett torp eller backstuga på norra sidan om ängen." Det står också nåt om att "utmarkerna är mest berg och stenharg".

Sjögarp finns också med på en karta från 1660, men det är väl troligt att gården är betydligt äldre än så.

Lennart Johansson var alltså dagens berättare, och han berättade om ämnet "mitt 40-tal". Lennart menade att det är lättare att minnas saker från den tiden än det som hände i går... Publiken fick till exempel veta att Lennart tyckte det var väldigt spännande att lyssna på krigsrapporteringarna i kristallradiomottagaren. Det var framförallt de dagliga rapporterna från det finska vinterkriget som Lennart tog del av. "Jag var ju bara 12 år, men jag tyckte det var för jäkligt att stora Ryssland gav sig på det lilla landet Finland" sa Lennart. Lennart kom till och med ihåg den finska fras som dessa sändningar avslutade med vilken han återgav för publiken. Lennart och de sex syskonen växte upp i Adolfshem, ett före detta soldattorp under Luntan. Man kan fortfarande se den lilla stugan belägen norr om motorvägen då man färdas åt Stockholmshållet och strax efter att Mobilia passerats. Lennart lämnade barndomshemmet som 15-åring, då fick han rycka in som "bonndräng" (hans egna ord) på en gård som han under flera år passerat på väg till skolan i Viby. Detta sedan den ordinarie drängen fått inkallelse. Annat som Lennart pratade om var om lumpartiden. Han kom att bli placerad på K 1 i Stockholm, och det var förstås en stor händelse för en kille som inte varit längre hemifrån än det han kunde färdas på cykel. Men Lennart trivdes bra i det militära och han anser att lumparåren var bra och lärorika år. På K1 "lumpade Lennart samtidigt som Jarl Kulle. Han ville inte påstå att de umgicks något, men lumparkompisar var de ju. "Jag tror att Jarl Kulle höll till mer på Dramaten än på K 1 menade Lennart...

Lennart pratade på ett lugnt och mycket intressant sätt om sina minnen från 40-åren. Berättandet var också kryddat med lite humor, det var en hel del fniss och skratt som hördes. Publiken, ett drygt 50-tal, lyssnade mycket intresserat och det var många som kom fram efteråt och tackade honom. "Du hade gärna fått hålla på en timma till" var en mening som hördes! Förutom publiken så var det en hel del löpare i farten också och som kunde släcka törsten intill Sjögarp.

Undertecknad har släktforskat en hel del, och länk till den släktforskningen finns här! Genom att klicka på "antavla" så kan man sedan klicka på namnen och se en del fakta om personerna. Vid klick på undertecknads farfar så ser man alla hans (och farmors barn), alltså syskonen till Lennart.

Nästa söndag är det den 5 februari, och det är då dags för säsongens nionde Söndagstur. Då brinner elden intill Andersbosjön, och Bengt Söderström är berättare. Parkering kan göras intill dammluckorna vid Laxberg, och därefter blir det en promenad på några hundra meter. Man får gå över till andra sidan Svartån och sjön, och när man kommit över svänga av vägen åt vänster. Men det är självklart skyltat och snitslat, så det blir inga problem att hitta rätt. Platsen och området är säkert ganska obekant för många, man beger sig ju knappast dit om man inte har någon anledning. Så välkomna nästa söndag, och så hoppas vi att vi slipper snö i veckan så ingen behöver snöpulsa till elden!

Nedan finns som vanligt länk till bilder från Söndagsturen. Det blev en lite konstig ordning på bilderna, allt beroende på att jag tog bilder med olika kameror denna gången. Far filmades nämligen med min ordinarie kamera denna gången. Det skulle vara kul att få visa upp filmen på hemsidan, men... Vi får se, men det är tveksamt att jag lyckas få till tekniken.

 

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Sjögarp