När jag planerar Söndagsturernas platser så är en tanke att elden ska brinna i alla väderstreck från Boxholm. Detta för att löparna ska få olika områden att springa i, men också för att få omväxling även för andra som besöker elden. Åt norr eller nordväst hade jag lite idétorka, de flesta intressanta områdena har vi varit vid tyckte jag. Så kändes det när jag satt försjunken över kartan i början av hösten. Visserligen gör det inget att tända elden på någon plats där vi var för några år sedan, men visst är det kul att hitta något nytt. Men jag tyckte den lilla gölen belägen en bit upp i skogen i höjd med domarringen vid gamla Hagebyvägen (där vi hade en Söndagstur den 4 januari 2009) var en fin plats. Skogen står visserligen ganska tät på platsen, men gissningsvis har inte många varit i området tänkte jag, och de flesta vet nog inte ens att där finns en göl! Eller om det möjligen är en damm, det tycks nämligen ha varit ett kärr som har grävts ur. Vad gölen/dammen heter har jag inte haft en aning om, men Lennart Gustafsson sa vid elden att när han var barn kallade de gölen för Fågelsjön. Det låter som ett bra namn på den lilla dammen tycker jag!

Platsen passade bra denna dag, det är ju vackert i området, och det blåste en del denna söndag, men där i skogen kändes det helt lugnt.

Skogen där elden brann kallas för Västerskogen. I varje fall kallades den så förr i tiden, men idag är nog namnet rätt så bortglömt. Namnet Österskogen lever ju som bekant kvar, även om jag antar att många inte tänker så  mycket på varför skogen heter som den gör. Allt kommer sig ju av att skogen ligger öster om Boxholm, men inte samhället Boxholm utan Boxholm säteri. I kyrkböckerna kan man i många fall läsa Östra skogen, följt av torpets namn. Västerskogen är förstås den skog som låg väster om Boxholms säteri.

En bit upp i Västerskogen, kanske ett par hundra meter från Söndagstursplatsen, låg en gång i tiden en gård, nämligen Kishult. Det var en gård som "försvann" redan i slutet på 1600-talet, och det har länge varit ovisst var exakt gården legat. "Kishults ägor" har det stått på en del kartor, men inte var gårdens byggnader låg. Men vid Kishult hade vi ändå en torptur den 5 december 2004, det kommer säkert den minnesgode ihåg. År 2005 kom Kishult dessutom att få en minnesskylt. Att få märka ut Kishult var mycket speciellt, detta eftersom det alltså länge varit väldigt ovisst var gården legat! Genom att studera en karta från 1638 (kan ses genom att klicka här, även Stora Bäck finns med på kartan) samt genom att studera terrängen så kände sig undertecknad och Gunilla Kindberg säkra på att vi hittat var gården legat, detta var år 2003 och 2004. Vi visade även platsen för en arkeolog, Bror-Tommy Sturk och han styrkte våra teorier. Hela vår forskning om Kishult kan man läsa genom att klicka här!

Om det funnits en gnutta tvekan över ifall vi satte den där minnestavlan på rätt på plats, så är tveksamheten numera helt borta! Kishult låg ett par, trehundra meter väster om den lilla gölen vid denna Söndagstur, och gården fick en minnesskylt den 25 maj 2005. Den lilla, lilla osäkerheten är nu borta eftersom jag i höstas "hittade" ytterligare några intressanta gamla kartor på Lantmäteriets historiska kartor. Det var dels en karta över Kishults ägor från 1687, med själva gården markerad. Det var också en karta från 1684 med hela Boxholms säteris ägor upptagna just då, och som var uppdelad i en västlig och en östlig del (klicka på länkarna för att titta på kartorna!) Genom att jämföra dessa gamla kartor med en modern orienteringskarta (från 1985) ser man tydligt att Kishult låg exakt där vi trott hela tiden. Bäcken på orienteringskartan som rundar Kishult i söder och väster finns redovisad också på kartan från 1684! Gölen är ett skuggparti på den gamla kartan.

Vid denna Söndagstur kunde man också ta del av dessa gamla kartor, de satt upphängda på träd, och undertecknad berättade en del om Kishult och dess historia innan dagens huvudberättare fick ordet. Att studera dessa gamla kartor är fullständigt underbart, i alla fall för en "nörd" som undertecknad. Här ser man ju nämligen namnen på torp och gårdar, de flesta välkända idag, och då vet man ju att de existerade också 1684. Mulebo, Sjögarp, Berg (Karlsberg), Gropen, Norräng, Rävtomta, Bryggarehemmet, Knallen och Lokarp är namn som är redovisade på kartan. Likaså Klankesten, så hette ett torp som låg ungefär där Sandbacken i Linneberg idag ligger, mina föräldrars sommarbostad. Tro heller inte att namnet Björnamossen är "uppfunnet" på 1900-talet. Det står Björnamossen vid samma kärr på denna karta från 1684!

Berättare denna söndag var ju Håkan Jutterdal. Håkan är sommarboende i  Malexander, annars så är han skriven i Linköping. Landsbygdsfrågor ligger Håkan varmt om hjärtat, till exempel befolkningstal, telefoni, bredband, de fortfarande öppna landskapen och liknande saker. Det var detta ämne som han pratade kring och det var väldigt intressant att lyssna på Håkan. Det var mycket statistik och siffror, men allt gav säkert en tankeställare till de flesta. I Sverige bor 80 % av befolkningen på 20 % av landets yta. Han pratade också om Östergötland, och gav en bild av att det verkligen finns mycket glesbygd också i vårt län. Om man bortser från stråket med städerna Norrköping, Linköping, Mjölby, samt tätorterna Söderköping och Motala så är det enormt mycket glesbygd söder och norr om de platserna. Håkan menade att 75 % av Östergötlands befolkning bor på 1,5 % av ytan!

Håkan är ju sommarboende i Malexander och där verksam i byalaget. Malexander har ju haft en enorm negativ befolkningsutveckling sedan 1800-talet. År 1870 bodde drygt 1700 personer i socknen. År 2010 var siffran nere i 240 personer. Och det är mycket äldre människor så det är klart att Håkan är orolig inför framtiden. Även Boxholm har ju backat mycket befolkningsmässigt sedan 1950-talet. Inte mest i länet, men Håkan har studerat siffrorna för vart tionde år, och då är Boxholm den enda kommunen med negativa siffror varje gång. Visst har det varit positiva år ibland, men trenden totalt har varit negativ.

Håkan var också inne på kommunikation. Bra kommunikation i glesbygd är väldigt viktig menade Håkan. Även telefoni och bredband, är viktigt, och han var mycket imponerad av satsningen på Vökby bredband som skett gemensamt av några mindre kommuner i södra och västra delen av länet.

Det var mycket positiva tongångar som hördes efter Håkan Jutterdals berättande. Visst, hans siffror och bild av befolkningsutvecklingen var väl inte så positivt precis, men många tyckte det var mycket intressant. Och som min mor sa i bilen hem, "tänk att det finns människor som har så mycket att säga". Och så är det verkligen, på Söndagsturerna får vi veta mycket!

Håkan Jutterdal tackades, precis som alla berättare denna säsongen, med en Ovakosponsrad gräddost.

Publiken uppgick till omkring 50 personer. En bra siffra denna lite gråa, och för en gångs skull; snöiga januarisöndag.

Nästa söndag är det dags för Söndagstur nummer åtta. Då är min far, Lennart Johansson berättare. "Om jag är vid god vigör så kan jag väl åta mig en söndag" lät han mig få veta då planeringsarbetet pågick i höstas. Elden brinner den 29:e januari på en kulle strax norr om gården Sjögarp (Ekeby). Bilar kan parkeras vid Sjögarpsbadet. Välkomna!!

 

Klas

Se bilder från söndagsturen vid gölen mellan Kohagen och Lilla Bäck