Eldplatsen sydost om Götevi var nog den plats som jag "hittade" sist av alla under planerandet av säsongens Söndagsturer. Jag ville ha elden en bit norr om Boxholm nånstans, och gärna neråt Götevi. Att ha Söndagstur i Österskogen är annars lite besvärligt, nämligen om det är snö. Det kan göra platsen svårarrangerad, det plogas inte och det kan vara skidspår. Efter att ha studerat kartor så tänkte jag att på höjderna sydost om Götevi kanske det är fint. På kartan såg det ut som om det skulle kunna vara en plats med fin utsikt. Så jag tog mig dit och blev verkligen inte besviken. Platsen kändes klockren för en Söndagstur!! Problemet var om det skulle bli rejält med snö, då kunde det bli knöligt att ta sig dit, det insåg jag. "Det får det inte bli..." tänkte jag. Och vid besvärliga snöförhållanden hade vi antagligen fått hålla till nedanför höjderna åt Götevihållet till. Nu hade vi ju en del snö i markerna och på vägar så sent som helgen innan, men all snö försvann ju plötsligt i en väldig fart. Men vägen upp på höjderna blev väldigt isig och det var också oroande, men även detta blev bättre bara det blev söndag.

Söndagen den 26 februari kom att bli en fullständigt fantastiskt vacker vinterdag. Markerna hade blivit helt snöfria, det var torrt och bra och denna söndag strålade ju solen från knallblå himmel! Att det skulle bli en så vacker dag lagom när vi skulle till berget med Göteviutsikten var ju bättre än vad jag hade vågat hoppas! Visst var vinden lite småkylig den drog ju in över platsen från norr också, men jag tycker inte den störde så himla mycket ändå.

Om den vackra Söndagstursplatsen var obekant för undertecknad och en del andra, så var den verkligen inte obekant för folk boende i Ekebytrakten har jag förstått. Margareta Nilsson berättade att Sångarbröderna sjungit vid platsen, och vid något tillfälle var det nog hundra personer där! Det är förståeligt. Platsen är en sån där plats man skulle kunna tänka sig att sätta sig vid en vacker vårdag med en filt och en fikakorg och bara meditera...

Så många som ett hundratal personer var det inte denna vackra söndag vid utsikten men så väldigt långt därifrån var det inte. Det är alltid svårt att räkna alla personer, egentligen borde man skaffa ett portabelt vändkors som folk får gå igenom. Denna söndag var det lite svårt att få överblick över alla också, men det var helt klart närmare 70 personer som lyssnade på dagens berättare; Per-Arne Larsson. Kanske det var över 70 personer också. Även en del orienterare var ute och sprang dessutom. Det sägs att de denna söndagen utgick ifrån Åsbo skola.

Jag pratade med Per-Arne den 19:e, en vecka innan sin berättartur, och frågade då vad han tänkt prata om. "Jag har ingen aning" svarade han med ett litet leende. Det var säkert sant, för innan han fick ordet vid Söndagsturen så sa han att "jag satte mig igår och funderade på vad jag skulle säga..." Per-Arne hade som ett slags tema, "berättelsens betydelse". Han pratade väldigt avslappnat och liksom funderade medan han höll på vad han skulle säga. Han hoppade en del mellan olika saker, men det gjorde egentligen hela hans föredrag charmigare. Det var mycket humor i hans berättande, och en sak som fick publiken att skratta var när han jämförde dagens köpcentra med hur det var förr. Per-Arne var ute och åkte moped i 15-årsåldern och kom till lanthandeln i Pålsbo. Han stannade till det för att köpa en glass och det fanns en person före. Per-Arne väntade förstås men då så expediten att "detta kommer att ta tid. Men det finns en piltavla därute, du kan väl kasta lite pil så länge"! Det är ju inte direkt sådant man får höra när man idag handlar i affärerna på Tornby... Per-Arne berättade också om sina intressen. Fåglar och segling till exempel, och just segelintresset fick honom att berätta om en Nautisk mil. Sträckan är (avrundad) 1852 meter, och den som vill veta mer om varför just den sträckan är en Nautisk mil är kan läsa mer på Wikipedia.

Nästa Söndag är det den 4 mars, det vill säga Vasaloppsöndagen. Just vasaloppssöndagen har vid ett flertal tidigare säsonger varit säsongens sista Söndagstur, men så blir det inte i år. Vi kör ju en söndag till så nästa söndag är den näst sista "turen". Tveklöst får Vasaloppet några stycken att stanna hemma, och det är ju förstås tillåtet att göra det. Själv tycker jag att det är betydligt trevligare att komma ut i skogen vid elden och ta del av en berättare än att sitta hemma och se på TV. Även om det är Vasaloppet som visas. Berättare den 4 mars är Petter Birath. Det var in i det längsta svårt att hitta ett passande datum till Petter, detta på grund av hans studier, men till slut fick jag klart med den 4 mars som ett lämpligt datum. Han gav också klartecken häromdagen, så han ska dyka upp på söndag! Elden brinner vid en fångstgrop, och den sista vargen i Ekeby socken fångades ju av Carl Johan Nilsson i torpet Lyckan på Hesters ägor, det var år 1854, och det kanske var i just DEN gropen. Eller om han sköt vargen, det kan ju ha varit så det gick till... Men omöjligt är det ju inte att vargen fångades i gropen där elden brinner, en tid långt före biltrafiken förstås och innan järnvägen var byggd.

Välkomna till fångstgropen på söndag!

 

Klas

Se bilder från söndagsturen på berget sydost om Götevi.