Söndagsturerna rullar på, men man kan väl säga att vi nu har kommit fram till den absoluta slutspurten. Den 20:e februari genomfördes ju säsongens trettonde Söndagstur, och nu återstår det alltså bara två stycken.

De två Söndagsturerna som återstår genomförs ju på väldigt lättillgängliga platser, och i Boxholms tätort, så då lär säkerligen eldarna tändas exakt där vi planerat från början.

Med tanke på den snöiga vintern som vi haft så är det ju helt fantastiskt att säsongen har kunnat genomföras utan minsta grus i maskineriet (nästan). Vi har ju knappast behövt göra några som helst justeringar av den ursprungliga planen. Man kan väl säga att de ändringar som gjorts är försumbara.

Till och med premiären i skogen vid Södra Kvisslehult genomfördes ju, trots att Kung Bore var på besök, även om elden den dagen flyttades litegrann. Men att det överhuvudtaget blev en Söndagstur den 28 november var ju fantastiskt, det rådde ju full vinter med snöfall när Hans Carlander pratade.

Sen flyttades elden något också när Lisbeth Gustafsson skulle prata vid Götevi gamla tomt (flyttades på grund av blåsten), och vi undvek också att tända elden på Rankeberget som vi annars hade tänkt. Marianne Holmbom och vi andra slapp pulsa i djup snö upp till bergstoppen. I övrigt har eldarna kunnat tändas exakt där vi tänkt, utom den söndag som detta referat ska handla om. Jan Jonsson, för de flesta känd som "Lill-Blöta", skulle ju prata i en skog intill sjön Löningens sydöstra strand. Men undertecknad insåg att det var bäst att flytta Söndagsturen. Jag valde därför att placera elden ungefär en kilometer öster om den från början tänkta platsen. Vägen upp i skogen fram till en vändplan var visserligen plogad men det var svårt att lämna vägen för att parkera bilar. Gångstigen från vägslutet fram till den tänkta eldplatsen var dessutom jobbig att promenera. Snön låg fortfarande djup just där, och skaren var visserligen ganska tjock men inte tillräckligt tjock för att bära en normalviktig person, så därför var det lätt att besluta om en annan plats för Söndagsturen. Platsen vid sjön hade ju dessutom inte någon speciell historisk betydelse, och så himla vackert var det ju knappast heller… Däremot finns det knappast så många som sett sjön Löningen från det hållet, och sådana platser kan det ju vara kul att visa upp. Men det kanske kan bli ett annat år.

När platserna för Söndagsturerna väljs så är ju tanken att det ska vara åt alla väderstreck från Boxholm, framförallt för att de som löptränar ska få olika områden att springa i. Nu flyttade vi elden ungefär en kilometer rakt åt öster, vägvisningen utefter riksväg 32 blev alltså inte ändrad. Men elden kom nu att tändas på höjderna till höger (från Boxholmshållet) precis då man åker av 32:an. Det blev ju en riktigt trevlig och bra plats där också! Visst, lite kämpigt var det kanske för lite äldre personer eller sådana med lite dålig kondition, men väl framme vid brasan var det ju en härlig utsikt. Solen värmde dessutom riktigt gott på den platsen, det hade den knappast gjort där vi från början tänkt tända elden som ju var mitt inne i skogen. Detta var ju en rejält kylig, men vacker vinterdag. I Fällhagen visade termometern 22 minusgrader klockan 8 på morgonen, och det är väl troligt att många stannade hemma när de upptäckte hur kallt det var ute. Men termometern säger ju inte allt. Ibland är det skönare än man tror. Det var ju helt vindstilla denna dagen, och solen värmde riktigt gott där vi stod i sluttningen. Det var en helt underbar vinterdag! Jag räknade till 46 personer som samlats för att lyssna på Janne Jonsson. Ungefär lika många personer som en vecka tidigare då elden brann vid Grytbäcken, det var också en kylig dag. Även en del löpare trotsade faktiskt kylan. Två gäng dök upp vid vätskebyttorna, jag gissar att de totalt var sex, sju stycken.

Jan "Lill-Blöta" Jonsson var berättare denna söndag. Vi som nått 50-årsåldern och har ett idrottsintresse minns säkert "Lill-Blöta" mycket väl från tiden som handbollsspelare i IF SAAB, liksom i svenska handbollslandslaget. Det går förresten att läsa en hel del om Lill-Blöta" bara genom att googla hans smeknamn på Internet. En historisk sida om Linköpings Lejon (SAAB bytte namn till HF Linköpings Lejon på 90-talet) finns på Internet, och där Jan "Lill-Blöta" Jonssons namn figurerar en hel del. Klicka här! "Lill-Blöta" är också omnämnd på Sveriges olympiska kommittés hemsida. Klicka här!

Numera är Jan "Lill-Blöta Jonsson boxholmare! Han bor ju på Sandgatan och han jobbar som Plan- och byggchef i kommunen. Knappast någon säger idag "Lill-Blöta", och han kallar sig själv knappast för "Lill-Blöta" utan han brukar presentera sig som Janne Jonsson. Så jag väljer själv att i fortsättningen av detta referat skriva "Janne". Janne är en pratsam och trevlig person, så det var ganska naturligt att fråga honom om han kunde tänka sig att prata vid en Söndagstur. Han tyckte också att vår idé med Söndagsturer lät trevligt när jag ringde honom i höstas och försökte förklara vad Söndagsturer är för något… "Men det kan jag ställa upp på, då kan jag bli mer bekant med folk, ungefär så var svaret jag fick.

Trevligt med det positiva beskedet, och Janne Jonsson har ju också besökt ett par Söndagsturer även då han inte själv haft berättaransvaret. Besökarna vid denna Söndagstur fick höra honom berätta om sin familj och orsaken till att han hamnat i Boxholm. Han berättade att han är 62 år, och att han tidigare bott på en del mindre orter och att han trivs med detta. "I Boxholm finns ju allt man behöver" sa han. "Och vill man ta sig till Linköping eller Tranås så är ju inte det några problem med bil eller pendel". Jan Jonsson har tre barn, alla pojkar. Självklart kom Janne också in på sin handbollskarriär. Han var säkert 15-16 år när han började spela handboll, och det var ju i IF SAAB han kom att få några riktigt trevliga handbollsår. Några år spelade han också tillsammans med sin far "Blöta". Det var mycket irritation mellan de hetlevrade far och son Jonsson, vilket ibland gjorde mamma ganska förtvivlad berättade Janne. Handbollen har gett mig enormt mycket berättade Janne också. Han har ju fått se platser som han annars knappast fått se. Olympiska spelen i München betraktar Janne som en riktig höjdpunkt. IF SAAB blev ju svenska mästare tre gånger med Jan "Lill-Blöta" Jonsson i laget, nämligen åren 1968, 1973 och 1974. På Wikipedia kan man läsa mycket historiskt om handbollen i Sverige och se alla mästare. Länk här! Janne Jonsson kom också att berätta en del om den nya villabebyggelsen som planeras i Timmerö, något som tilldrar sig ett visst intresse.  Kanske kan Boxholm i detta område får en del nya boxholmare. Avslutningsvis blev det också en hel del frågor till Janne Jonsson, mestadels om handboll. Janne svarade villigt, och folk hade denna dagen inte bråttom hem i det soliga vädret.

 

Kommande söndag är det den 27 februari, och det är också säsongens näst sista Söndagstur! Då besöker landshövding Elisabeth Nilsson Söndagsturen, det ser vi verkligen fram emot! Hon kommer att få berättaransvaret på Lusthuskullen, eller i varje fall på Lusthuskullens sluttning mot riksväg 32. Välkomna alla att lyssna på Elisabeth!

 

 

Klas

Se bilder från söndagsturen på höjden intill riksväg 32 nära Broby!