Det var nog många som funderade på om det skulle bli någon söndagstur denna premiär den 28 november. Snön vräkte ju ner nästan varje dag i veckan innan, och på morgonen samma dag föll det också mycket snö. Många valde nog därför att stanna hemma, men det ska mycket till för att en söndagstur ska ställas in. Däremot ställer ju all snö till problem, och riktigt besvärligt är det ju när den kommer alldeles inpå en söndagstur. Det kan vara svårt att ta sig till de tänkta platserna, och det kan vara svårt att "bli av med" bilen. Vi minns ju också den förra säsongen, den har vi ju alla i färskt minne. Men då började säsongen med att det var barmark de två första gångerna. Sen kom "vintern" smygande så sakteliga och den tredje söndagsturen hade vi riktigt kallt och en hel del snö. Ett snötäcke som sedan ökade ju längre vintern gick.

Men aldrig tidigare har vi haft så enormt mycket snö redan premiärsöndagen, och det gör förstås att vi alla undrar hur det ska bli resten av vintern. Det vet vi förstås inte, men som undertecknad sa sedan han hälsat välkommen, "vi tar en söndag i taget".

Jag räknade till 28 personer som samlats kring brasan, en fantastiskt bra siffra med tanke på vädret. Platsen var inte riktigt den som var tänkt från början. Jag hade valt ut en enormt vacker plats för söndagsturen, en öppning i den täta skogen med en bädd av vitmossa. Men det hade inneburit snöpuls en halvkilometer in i skogen, och någon vitmossa hade vi knappast sett med tanke på all snö! Därför förlades elden betydligt närmare skogsvägen in mot Södra Kvisslehult. Men det var väldigt, väldigt vackert på den platsen också. De snötyngda träden gjorde att det var vackert i princip överallt denna söndag. De som vågat sig ut i vintervädret kunde snabbt konstatera detta, och jag tror ingen ångrade en sekund att de tagit sig ut på "söndagstur". Det var absolut inte kallt, snarare riktigt skönt ute i skogen, och som sagt, väldigt vackert! Men det gällde att vara beredd på snöras. Ibland så brakade snö ner från träden, och då gällde det att hålla jackan tätt in till halsen för att inte få snö inpå kroppen.

Även en del löpare hade vågat sig ut. Orienteringsklubbens löpare erhåller ju vätska i samband med söndagsturerna. Klubben har ju dessutom välkomnat andra som vill löpträna på söndagarna och springa till vätskekontrollerna, detta i en annons i Corren. Totalt var det 10 personer som löptränade, fördelade i fyra grupper.

Hans Carlander var ju dagens berättare. Han är numera en pensionerad VD på Boxholms Skogar (www.boxskog.se) Han pratade givetvis om sitt specialämne, skogen! Det var mycket publiken fick veta om skogen under Hans Carlanders dryga 35 minuter långa berättande. Det är svårt att återge något kort från referatet här, men lite kul var historien om "spöktallen" vid Helgebo i Blåvikstrakten, och som blåste ner under stormen Gudrun.

- Den ville inte Gustav Hörling såga upp berättade Hans, utan då frågade han mig! Aldrig i livet svarade jag!! Så den ligger kvar. Orörd!

Efter sitt berättande erhöll Hans Carlander en gräddost som tack. Detta är en nyhet för i år. Ovako har ställt upp och sponsrar med 15 stycken gräddostar, vilket gör att varje berättare kommer att få en ost som tack. Det känns bra att kunna erbjuda nånting för insatsen.

Nu hoppas vi på ett bra väder den 5 december. Då brinner elden förhoppningsvis vid Hammarshult. Välkomna tillbaka då!

Klas

Se bilder från söndagsturen i skogen söder om Södra Kvisslehult!