Skogarna runt Boxholm kryllar ju av vackra platser, och det finns också en hel del, mer eller mindre, intressanta saker som är värda att visa upp och berätta om i samband med Söndagsturerna. Elden har ju brunnit vid många torpruiner, men också vid gårdar och torp som finns kvar, liksom gruvhål, Östergötlands största ek, "gammelskogen", det gamla vattentornet och flera andra "sevärdheter". Längre fram i vinter är det tänkt att förlägga elden vid en av kommunens finaste sevärdheter, nämligen Herrmannekulle där ju en av kommunens runstenar finns, men i det fallet är jag rädd vi kan få problem. På grund av snön kan det bli svårt att ta sig dit.

Ribbingska fåfängan har varit en tänkt plats för en Söndagstur även tidigare år, men då har platsen "sparats". Men nu var det äntligen dags att låta elden brinna intill det "historiska diket". Ribbingska fåfängan ser väl "inte mycket ut för världen", men historien om "fåfängan" är ju desto intressantare. Gabriel Ribbing, eller om det möjligen var hans son, började bygga en kanal mellan Kvarngölen och Sjögarpesjön. I en dokumentation, hittad på internet står det så här:

Enligt familjesägen varnas Gabriel av "Sjörået" - alltså vattnets ande eller "Näcken" - som verkligen inte vill ha någon nymodig kanal. Riktigt hur varningen förmedlas är oklart, men Gabriel, som sannerligen sett värre saker i livet, låter sig inte avskräckas. På besök där kanalen grävs blir Gabriel dock sålunda biten i foten av en kräfta och han dör av förgiftning. Sjörået vinner genom sin utsände våldsverkare - kräftan. Det stora kanalprojektet avbryts när Gabriel dör - den grävda gropen finns kvar än idag och kallas fortfarande i folkmun för den "Ribbingska fåfängan".

Hela dokumentet om Gabriel Ribbing, inklusive ovanstående rader om Ribbingska fåfängan, kan läsas genom att klicka här!

Johan Birath är Föreningen Krafttagets ordförande och han brukar få på sin lott att prata vid två Söndagsturer under en säsong. Denna säsongs första uppdrag för Johan var att vara berättare vid Ribbingska fåfängan. Johan berättade givetvis om Gabriel Ribbing och hans projekt; kanalbygget och som ju gjordes för att man ville öka bevattningsmöjligheterna vid Boxholm säteri. I dokumentet från internet står det att ingen vet var Gabriel Ribbing begravdes. Johan forskade dock om detta, och han kunde konstatera det vid misstänkte. Gabriel Ribbing begravdes i gravkoret i Ekeby kyrka. Med all säkerhet vilar han där.

På den skylt som sitter vid Ribbingska fåfängan står det att det är Gabriel Adolf Ribbing som lät bygga kanalen, vilket är Gabriel Ribbings son. Vad som är sant, skrönor och halvsanningar lär vi väl knappast få veta... Det där med kräftan låter ju lite tveksamt det också, något som Johan berörde i sitt berättande. "Och jag som trodde att man blir nupen av kräftor" kommenterade Johan.

Nästan 80 personer räknade jag till i publiken vid Ribbingska fåfängan, den klart högsta siffran i år. Det var också en hel del löpare, även om jag har dålig koll på hur många dessa kan ha varit. Jätteroligt med det stora intresset, och kul att se så många nya ansikten vid en söndagstur. Det fanns ju till och med barnvagnar intill elden, och DET är inte vanligt...  Vädret denna söndag var ju riktigt behagligt, så det bidrog väl till intresset att ge sig ut i skogen. Visst var det lite mulet, även om solen gjorde sina ansträngningar att visa sig. Temperaturen var ju alldeles lagom med några få minusgrader.

Ribbingska fåfängan ligger ju mellan Kvarngölen och Sjögarpesjön och intill vägen in mot Hybbeln. Den vägen var inte plogad, men Kjell Wiström hjälpte oss med den saken. Ett jättestort tack till Kjell för detta!

Nästa söndag är det givetvis dags för ännu en söndagstur. Då är platsen Lokarp beläget mellan Boxholm och Linneberg, inte långt från Rävtomta. Sören Bremer, Boxholms Orienteringsklubbs ordförande är då berättare. Välkomna då!

Till sist; ett riktigt Gott Nytt År!

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Ribbingska fåfängan!