Den 20 maj 2009 hade Föreningen Krafttaget tillsammans med Boxholms Orienteringsklubb en kvällsutflykt till Hermannekulle. Johan Birath pratade för deltagarna den kvällen, och vi njöt av fikat i gröngräset. Det var ju vår då så allt grönskade och det var fantastiskt vackert vid den idylliska platsen. Jag minns dock att vädret var lite opålitligt den dagen. När vi anlände föll en del regn, men så sken det upp och vi kunde njuta av solen när Johan pratade, men mörka moln hotade i horisonten. Förresten så finns det referat och bilder från den utflykten. Klicka här för att komma dit.
 

Hur som helst, efter utflykten till Hermannekulle för snart två år sedan har jag tänkt att man skulle kunna ha en Söndagstur vid samma plats. Och till denna säsong kom dessa tankar att omvandlas till handling. En söndagstur vid Hermannekulle planerades till den 6 februari.
För ett antal år sedan så brukade jag tänka att det var säkrast att förlägga söndagsturer (torpturer förr) som var lite svårtillgängliga om det var snö, till i början av säsongen eller i slutet. Platser som det var lätt att ta sig till, även om det var snö, tänkte jag att det nog var säkrast att förlägga till januari eller februari. På senare år har jag dock struntat i att fundera på detta, för man vet aldrig på vilket humör vädergudarna är! Och denna säsong har jag fått detta bekräftat. När söndagsturerna drog igång den 28 november låg snön djup i markerna, och under hela december och långt in januari trodde jag ju ALDRIG att vi skulle kunna genomföra en söndagstur vid Hermannekulle den 6 februari! Men efter ett par perioder med riktigt milt väder under 2011 så försvann ju snön i en rasande fart på ängar och i hagmarker, och det visade sig ju att söndagsturen vid Hermannekulle fått ett fullständigt perfekt datum! En vecka tidigare hade det varit tveksamt om vi tänt elden på den vackra platsen, men lagom till 6 februari var ju hela promenadvägen i stort sett snöfri. Okej lite isigt var det, och blött på något ställe, men det var i alla fall inte snöpulsning. Jag hade ju "hjälpt till" också genom att skotta en gång fram till platsen, men det var ju egentligen ganska onödigt. Väldigt trevligt var det i alla fall att vi kunde ha en söndagstur vid Hermannekulle. Tur med vädret hade vi också, dagen innan föll ju regnet, det blåste enormt och det var allmänt olustigt att vara ute.
 

Hermannekulle, denna idyll intill Svartån är säkerligen ganska så okänd för boxholmarna, och det är sådana platser som det är roligt att få visa genom att ha söndagsturer just där. Det är ju bara att rekommendera alla att också göra ett besök vid Hermannekulle när det börjar våras. Tänk, när allt börjar grönska... När fåglarna kvittrar.... Blommorna blommor och en svanfamilj glider fram på Svartåns vatten... Det är inte utan än att man längtar! Fast i och för sig, att svanpar gled ju fram även nu när vi hade Söndagstur vid Hermannekulle!
 

Johan Birath var ett självskrivet kort som berättare vid Hermannekulle. Han hade ju pratat på platsen två år tidigare så jag visste ju att han skulle göra det bra. Dessutom är det ju självklart att placera Johan på historiska platser, och en historiskt mycket spännande plats är ju verkligen Hermannekulle. Det kan knappast finnas någon annan plats i Boxholms kommunen som varit befolkad av människor i så lång tid. Det skulle vara på andra ställen utefter Svartån i så fall, människor som började slå sig ner i vår bygd höll sig ju vid vattendragen. Vid Hermannekulle finns ju dessutom gravfält från Vikingatiden och där finns ju också en runsten. Hermannekulle lär en gång i tiden ha varit en gård, men den lär ha brunnit någon gång på medeltiden. Idag är det svårt att avgöra exakt var gården kan ha legat.

Johan berörde förstås Hermannekulle i sitt berättande. Han pratade om den bråkiga släkten Stråhle på gården Näs, ett namn som efter släkten ändrades till Strålsnäs. Han förklarade också på ett väldigt målande sätt hur otroligt kort tid som vi människor funnits på vårt klot om man jämför med hur länge jorden har funnits. Om jorden har funnits i ett års tid, så gick Gustaf Vasa på jorden på nyårsaftonskvällen när vi skålade i champagne eller pommac, ungefär så var Johans beskrivning. Men det vore inte Johan Birath om han inte halkade in på diverse sidospår också, ofta komiska sådana. Denna gången pratade han ishockey och om när Nisse Nilsson blev tacklad av kanadensare för att han inte såg upp... Sådant kan man också få höra på Söndagsturer...

Johan var verkligen i högform och den väldigt stora publiken trivdes vid Hermannekulle. Solen sken ju, även om vi vinden friskade i ibland. "Jag har bott i Boxholm i 60 år, men aldrig tidigare varit på den här fina plasten" var ord som hördes. Det var som sagt mycket folk, så mycket att det var svårt att räkna alla. Men minst 90 personer kom jag fram till att det var i ringen som stod och lyssnade på Johan. Det var också en del löpare, jag uppskattar dessa till 10-12 stycken.

En kanonsöndagstur blev det verkligen, mycket folk, trevligt, intressant och kul berättande av Johan, bra väder och en vacker plats. Mer kan man knappast begära...

Hoppas nu att det blir mycket folk också nästa söndag, då är det den 13 februari och elden brinner vid gården Grytbäcken. Välkomna tillbaka då!

 

 

Klas

Se bilder från söndagsturen vid Hermannekulle!