Uppförd: Medeltida, 1786, 1940
Öde: Betongbron finns idag (2024)
Från "Ur Ekeby sockens hävder 5", av Elis Wettergren:
Landsvägen från Linköping till Eksjö gick här sedan gammalt över Svartån på en träbro,
som efter den strax ovanför liggande Gropa kvarn kallades Gropa-bron.
Under senare delen av 1770-talet var denna så dålig och riskabel att trafikera, att kronobefallningsmannen i slutet av år 1779 sammankallade "brolaget", d. v. s. ägarna av de 29 hemman i Ekeby och Asbo socknar, som hade underhålls-skyldighet av bron, och förelade dem att omedelbart sätta den i bruk-bart skick samt framhöll önskvärdheten av att träbron så snart som möjligt ersattes av en stenbro.
Beslut fattades, att bron omedelbart skulle nödtorftigt repareras och penningsmedel uttaxerades för en ny stenbro. I enlighet härmed skulle redan följande måndag varje hemman leverera 6 st. 12 alnar [7.2 meter] långa stockar och tre lass sten vid bron.
Beträffande anskaffande av medel till en ny stenbro beslöts, att kyrkovärdarna årligen skulle uppbära den rätt blygsamma summan av 32 skilling (5/3 daler) för helt hemman räknat.
Dessa penningar skulle förräntas mot säker pant, och, prästerskapet skulle tillse att allt gick rätt till.
Ej fullt sex år därefter måste kronobefallningsmannen fordra, att bron helt ombyggdes av sten, och kallade "brolaget" till sammanträde den 18 juli 1785.
Här stöddes han kraftigt av den största intressenten brukspatron C. D. Burén, som även utlovade ett extra bidrag.
Överenskommelse träffades även vid detta tillfälle med två dalkarlar, bröderna Lars och Per Matsson från Älvdalen, om att på entreprenad utföra bygget inklusive utkilandet och ditfrakten av erforderlig sten.
Bröderna Matsson hade förut under flera år hjälpt Burén att av sten uppföra dammar och byggnader vid bruket och voro därför väl kända på platsen. Enligt kontraktet, som undertecknades samma dag, åtogo sig bröderna Matsson att före september månads slut samma år, utföra brobyggnaden mot en ersättning av 3.000 daler kmt eller 200 riksdaler specie jämte en tunna malt och ett ankare brännvin. Till följd av ett ihärdigt regnande under sensommaren och hösten blev det så svår översvämning i ån att arbetet tidvis omöjliggjordes och mycket försvårades, varför det ej blev färdigt förrän i januari 1786. Härigenom gjorde entreprenörerna en avsevärd förlust, vilken dock åtminstone delvis ersattes. Enligt ritningen skulle broräcket utgöras av runt bultjärn, uppburet av tackjärnsstolpar. Detta uppsattes också men ersattes mycket snart på Buréns bekostnad med vackert huggna stenpelare (även utförda av bröderna Matsson), överst sammanbundna med graciöst hängande järnkättingar och något längre ner förenade med järnstänger. På mittpelaren på bron finns inhugget i förgylld skrift årtalet 1785 jämte Gustaf III:s namnchiffer och därunder C. D. B. (Buréns initialer). På brukskontoret hänger en ritning till denna bro med titeln: "Dessein till Stenbro Byggnad vid Boxholms Bruk i Öster Göthland". Ritningen är undertecknad: "Stockholm af Kongl. Öfwer Intendents Contoiret den 8 Augusti 1787. G. F. Adlercrantz/Jac. Wulff. Vidare har Gustaf II egenhändigt skrivit: "Approberat. Drottningholms slott den 5 October 1787. Gustaf". Ritningarna godkändes sålunda ca två år sedan bron blev färdig. Denna bro med sina tre vackra stenvalv stod kvar under mera än 150 år, men ersattes omkring 1940 med en betongbro, som bättre lämpade sig för den starkt ökade trafiken men i viss mån återger den gamla brons utseende.
Betongbron från 1940 har fortfarande stenfasaderna från den tidigare bron och finns idag (2024).
1967-1968 uppfördes viadukten för riksväg 32 över bruksområdet och riksvägens förbipasserande trafik togs därmed bort från bruksområdet.
Google maps.
|
Landsvägsbron är till höger och ovanför den är Övre verket. Till vänster är brukskontoret.
År 1880. Gamla Landsvägsbron. Till vänster syns resterna efter Vidingesmedjan och till höger är Övre verket. Nedströms bron syns Brukskontoret, Lancashiresmedjan/grovverket och Askerbomsbyggnaden.
Lönnkrogen (i trädet) och landsvägsbron uppströms, år 1903.
Betongbron från 1940 med de gamla stenfasaderna. Uppe till vänster är den gamla huset för telefonväxeln. Till höger skymtar Övre verket.
Karlsberg och Rönneberg år 1874.
|
