|
Öringe fabrik och Kärrstugan
försågs med minnesskyltar den 27 maj
Trevlig
kväll då objekt 103 och 104 markerades
En onsdagskväll i
slutet på maj, det är numera den självklara dagen för
torpmarkering i Ekeby socken. En torpmarkering som arrangeras
gemensamt av de tre föreningarna Boxholms OK, Ekeby
Hembygdsförening och Föreningen Krafttaget.
Årets
torpmarkering (2009) kom att genomföras onsdagen den 27 maj. Det
var en ganska blåsig onsdag, även om nog vinden mojnade ganska
så rejält lagom till kvällen. Man kan nog påstå att vädret var
riktigt, riktigt bra för en torpmarkering. Det var inte
jättevarmt, utan... lite lagom för en kväll i den grönskande
naturen.
Annonseringen
till torpmärkningen gör vi i regel i Boxholmsbladet, samt så
brukar jag (Klas) anmäla arrangemanget under "evenemang" på
kommunens hemsida. På så vis brukar det redovisas i spalten i
Corren för vad som är på gång. Krafttaget brukar bekosta
annonseringen i Boxholmsbladet, men i år lät jag SISU betala
annonsen. Det är ju annars bara BOK som får del av SISU:s pengar
som vi erhåller för de kulturarrangemang som vi arrangerar
gemensamt under vintern, nämligen söndagsturerna. Därför tyckte
jag det inte är var mer än rätt än att SISU får betala
annonseringen. Alla kostnader för torpmarkeringen (som är
väldigt små) brukar annars delas mellan de tre föreningarna.
Kvällens första
objekt som försågs med minnesskylt var den fabrik som låg vid
Öringe. Så att kalla detta för torpmärkning är förstås en
sanning med modifikation, men nog var denna fabrik väl värd en
minnesskylt, likaväl som ett torp eller backstuga djupt inne i
den ensligaste skog. Dessutom har Öringe fabrik förärats en mer
informativ minnestavla. Den innehåller en del fakta om fabriken
(hämtat ur Lars Anderssons bok; Ett sekel i Ekeby), samt bilder.
Informationen kan vara värd att återge här också:
Under senare
delen av 1800-talet började industrialismen att ta fart i
Sverige. Fabriker av olika slag växte upp lite varstans i landet
och även Ekeby fick ta del av den nya tiden. Någon gång under
1880-talet byggdes en fabrik i Öringe, där det bedrevs olika
verksamheter - spinneri, väveri, bryggeri och senare vadd- och
filttillverkning. Fabriken var uppförd i trä och 1903 brann den
ner till grunden. Då byggdes en ny fabrik i tegel, och en
fabrikör Larsson (tras-Lasse) hade där trasriveri. Under
20-talet och till mitten av 30-talet stod fabriken tom. Då
användes emellanåt lokalerna av idrotts- och skytteföreningar
till basarer och dansfester.
År 1936
flyttade Erik Vickman med sitt företag Evetorkar in i fabriken.
Företaget tillverkade bland annat torkanläggningar för virke och
senare även parkettgolv och även läggning utfördes. Verksamheten
höll på till in på 40-talet, och sedan stod fabriken tom igen.
År 1947 kom John W. Skånberg dit och startade Öringe
Metallgjuteri med tillverkning av ventiler.
Tidvis fanns
det jobb för 15-16 anställda i rörelsen. Tre ekebygrabbar, då i
15-årsåldern, var med nästan från start. Det var klasskamraterna
Bertil Karlsson, Lennart Rosén och Sten Nilsson. Bertil berättar
att på södra sidan av forsen, på en berghäll som stupar ner i
ån, stod några gamla dass med fall rakt ner i vattnet
(miljöfrågorna hade ännu inte blivit aktuella). En liten avsats
på berghällen var tillhåll för råttor, och jakt på dessa med
luftgevär var ett populärt nöje på rasterna för fabrikens unga
pojkar. Den 12 juli 1948 utbröt brand i fabriken. De två översta
våningarna blev helt utbrända, endast tegelväggarna stod kvar.
Bottenvåningen förblev oskadad tack vare ett gjutet valv, och
eftersom själva gjuteriet fanns där, kunde verksamheten
fortsätta. Monteringen flyttade till en magasinsbyggnad på andra
sidan vägen. Verksamheten fortsatte till 1963 då Öringe
Metallgjuteri flyttade till Hogstad.
Även i
Linnefors har det funnits småindustri. Vid förra sekelskiftet
fanns en patronhylsefabrik och Olssons kättingsmedja. Den senare
drevs ända in på 1930-talet. I Linnefors finns idag ett
krukmakeri som drivs av Jeannette Bennich. Vid Hanarp fanns en
snickerifabrik, som lades ner 1918.
Bruset vid ån var
riktigt störande, så det var svårt att göra sig hörd för alla
närvarande, så vi beslöt att snabbt fortsätta till kvällens
andra objekt som skulle markeras, nämligen Kärrstugan. Det är
ett torp som funnits länge. Det finns till exempel redovisat på
en karta från 1707. Den siste brukaren lämnade Kärrstugan 1947,
och stugan eldades upp 1998. Stugan skulle renoveras, men
blandningen av gammalt och nytt material var inte lyckat. Hela
stugan blev full med mögel! Det gjorde att stugan nu kunde
förses med minnesskylt...
Vid Kärrstugan
intog vi kaffet, och undertecknad läste valda delar av
Erik
Nyströms anteckningar om torpen under Götevi. Dessa
anteckningar kan läsas i sin helhet här på Krafttagets hemsida.
En överraskning var att en person som närvarade vid utmärkningen
tidigare bott i Kärrstugan, nämligen Sven Ström. Svens pappa var
den sista torparen, och Sven bodde på platsen som barn. Efter
lite tjat på Sven, så tog han till orda och berättade en del
minnen från Kärrstugan. Och han gjorde detta på ett väldigt bra
och intressant sätt. Berättelser från stugor som markeras gör ju
torpmärkningarna så mycket intressantare och trevligare! Bland
annat berättade Sven om när en kalv skadade sig, och man valde
att slakta den. Det var ju under kriget, med ransoneringar och
då det inte var tillåtet att slakta hur som helst. Och plötsligt
kommer fjärdingsman från Boxholm på besök. Han skulle dock bara
sälja försäkringar, men då var de boende i Kärrstugan lite
nervösa.
Även Sten Nilsson
bidrog till underhållningen och berättade om en grisslakt under
krigsåren, och även då dök fjärdingsman upp. Men fjärdingsman
visade sig vara en bra karl. Stens mamma bedyrade nämligen att
hon hade ransoneringskuponger för all fläskkött, men
fjärdingsman lär bara ha svarat ungefär att "Det skiter väl jag
i". Han brydde sig inte ett smack om grisslakten.
En riktigt
trevlig och lyckad torpmärkningskväll kom detta att bli. Jag är
lite osäker på det totala antalet närvarande, men jag räknade
till ett 30-tal personer vid Kärrstugan. Men det var många fler
som närvarade vid Öringe, men som av någon anledning inte följde
med till Kärrstugan. Nästa år är det åter dags för en
torpmärkning i de södra delarna av Ekeby socken. Det finns en
del objekt att välja på, men jag får återkomma med vilka vi
väljer.
Klas
Se bilder från utmärkningen av Öringe fabrik och Kärrstugan
|