|
Kvällsvandring, Slästorp -
Pålsbo - Dörhult, måndagen den 24 maj 2010
Guidning i Pålsbo satte extra piff
på vandring
Vandringar i vår
vackra boxholmsnatur är givna inslag när Boxholms
Orienteringsklubbs trivselkommittén planerar aktiviteter. och
dessa vandringar är ju även Krafttagets medlemmar välkomna på.
På våren brukar det bli lite kortare kvällsvandringar, i regel
två stycken har det varit på senare år. Dock inte detta år,
främst berodde nog detta på den snöiga vintern. Det kändes som
om det räckte med att boka in EN kvällsvandringsrunda, och
datumet kom att bli måndagen den 24 maj. Då har våren kommit på
allvar antog vi, blommorna blommar, göken gal och det är varmt
och skönt. Det lät ju verkligen som ett lämplig datum för att
vandra den runda som kom att gå förbi Pålsbo äng!
Så kom den 24 maj,
och vädret denna dag var väl inte riktigt vad vi hoppats på. Men
visst, det kunde varit MYCKET värre, och när vi lämnade
Parketten och rullade mot Slästorp, var det riktigt bra
vandringsväder. Tretton personer var vi som gjorde oss redo att
starta vandringen några hundra meter väster om Slästorp, en
riktigt glädjande deltagarsiffra! Såväl Boxholms OK som
Föreningen Krafttagets medlemmar hade ju inbjudits, och det var
folk från båda föreningarna som deltog.
Vi började
vandringen på en liten grusväg, och först såg vi Nygård till
höger om oss. Där bor ju Lars "Uggla" Johansson, och Lena
Johansson, bibliotekschefen i Boxholm.
Strax efter att
Nygård passerats, och efter bara några hundra meters vandring,
så kände vi de första regndropparna. Regnkläder plockades fram,
och regn var ju verkligen inget vi önskat oss. Visst, det går
att vandra ändå, men det sänker humöret litegrann, tyvärr är det
ju så.
Vi lämnade vägen
för att ta oss över ett surdrag, men jag tröstade alla med att
"det blir bättre bara vi kommer över. Det är stig att gå på
sedan". Men... Nu väntade, tråkigt nog, ett par kilometers
ganska besvärlig och trist vandring. Skogsmaskiner hade rullat
fram på stigen ganska nyligen, och allt regnande hade gjort
maskinernas hjulspår rejält geggiga. Det var inget jag räknat
med, och det kändes inget vidare. Skönt dock att vandrarna inte
verkade misströsta för detta. Och det blev ju bättre så
småningom.
Jonsberg hette en
torpruin som passerades strax efter att vi tagit oss över
surdraget. Det var bebott till 1904 (den siste i stugan hette
Carl August Jonsson), och många spår av flitig odlargärning
syntes. Eketorp / Ekstugan var ett annat torp som passerades.
Johanna Engel hette den sista i den stugan, hon flyttade 1908.
Lydingsberg är ett torp som finns kvar, men det tycks stå helt
övergivet. Jag var framme och kände på dörren och den stod öppen
så det var bara att titta in i den övergivna stugan.
Så passerade vi
stora vägen mellan Åsbo och Björke och vandrade ner mot Förmo
Kvarn. Det är en idyll intill Åsboån, och väl värt att kika
närmare på. Här forsade vattnet för fullt, även om det stora
kvarnhjulet på kvarnbyggnaden antagligen idag mest finns där för
syns skull. Förmo kvarn ligger ju en bit ifrån allfartsvägarna
så det är ju inget man normalt passerar. Därför var det ju
trevligt att nu få se denna "sevärdhet". Alldeles intill den
gamla kvarnbyggnaden bor för övrigt Alice Larsson, tidigare
lärare på Stenbocksskolan.
Vandringen
fortsatte, nu rakt norr ut, och över ängarna. Just den sträckan
provgick jag ett par veckor tidigare. Då var det helt
problemfritt, men nu fanns det elstängsel en bit in i hagen! Den
var tydligen helt nyuppsatt, och det vållade ju en del problem
för alla att forcera den, men till slut gick det ju bra.
Så var vi framme
vid borden och bänkarna vid naturreservatet Pålsbo äng och nu
var det många som var rejält sugna på matsäcken. Regnet hade
kommit och gått, men naturligtvis så regnade det ganska rejält
lagom till fikarasten. Men alla åt och verkade trivas ändå.
Carina jagade under tiden sin kusin boende på Pålsbo gård. Denna
kusin hade nämligen lovat att guida och berätta för oss om
Pålsbo äng! Och så blev det också, gänget fick dra sig ner mot
gården Pålsbo, och sedan ut på den 2000 år gamla slåtterängen.
När man passerar stora vägen vid Pålsbo så är det lätt att tro
att Pålsbo äng inte är "något märkvärdigt" men slåtterängen är
ju belägen intill och söder om gården Pålsbo, den gård som Per
Daniel Amadeus Atterbom föddes på år 1790. Carinas kusin heter
Siv Friedmann Björk och är boende på Pålsbo gård. Hon fungerar
också som naturguide på Pålsbo äng och när hon fick veta att vi
tänkt att vandra i trakten erbjöd hon sig att berätta litegrann
om den gamla slåtterängen. Det satte ju en extra piff på denna
kvällsvandring, och det blev verkligen ett riktigt trevligt
inslag. Siv visade sig ha den där berättarbegåvningen som gör
att det är trevligt att vara lyssnare och ta del av det som
berättas. Vi fick veta mycket om Pålsbo äng, bland annat att den
antagligen funnits i 2000 år och är en av Sveriges artrikaste
ängar.
På denna länken kan man läsa om Pålsbo äng:
http://www.boxholm.se/download/18.3ccc7b1211f189c869c800030014/Naturguide+121-144.pdf
Där finns också en del annat att läsa om sevärda områden i
kommunen, men filen börjar med information om Pålsbo äng
Nu hade klockan
blivit riktigt mycket, ändå tog några tog en titt på
Tuddebokällan, men de flesta valde att vandra mot bilarna. Sista
biten gick ju fram på grusväg, men en ovanligt vacker sådan där
gårdarna Dörhult och Slästorp passerades.
Visst fick vi en
bra måndgkväll, även om jag kände att regnet och den bitvis
leriga promenadvägen gav lite smolk i bägaren. Jag hoppas och
tror dock att ingen ångrade att man tillbringade en dag i
naturen i stället för att stanna hemma och se på exempelvis "Det
kungliga bröllopet" på TV...
Klas J
Se bilder från kvällsvandringen Slästorp - Pålsbo - Dörhult
|