Kvällsvandringen över Vargfällebergen den 13 maj 2008

Trevlig kväll med underbar natur och en del historia!

Exakt en månad efter kvällsvandringen på Daniels slinga - så när som på två dagar - så var det den 13 maj dags för säsongens andra kvällsvandring. Denna gången till ett vacker område mitt emot samhället Sommen!

20 deltagare

I år tog ju trivselkommittén (Boxholms OK:s trivselkommitté, och som ju också ligger bakom vandringen) greppet att inte kalla till någon vårvandring. Det vill säga en längre vandring en lördag eller söndag. Helgerna är i regel så fulltecknade på våren och intresset för dessa vandringar har på senare år varit uselt. Då är nog chansen större att få deltagare till kvällsvandringar. Gissade vi, och till just denna kvällsvandring kom vi att bli 20 personer, och det var ju godkänt. Eftersom jag själv har intressen såväl i Boxholms Orienteringsklubb som i Föreningen Krafttaget så har jag kallat till vandring i båda föreningarna. Därmed var det kvällsvandrare med intressen i både BOK och Krafttaget som närvarade, men det tycker jag bara var trevligt.

Starten för vandringen blev mitt på vägen in mot Stekanäs. Eller intill Hesters banvaktsstuga och där stigen till Krafttagets kolmileplats börjar. Vi vandrade förbi en varggrop, och där Carls Johan Nilsson i torpet Lyckan på Hesters ägor år 1854 fångade den sista vargen i Ekeby socken. Fortsatte förbi Pölen och Sjöstugan och in i djupa skogen eller Vargfällebergen som området kallas. På ortnamnsregistret på internet kan man läsa om torp- gårds- och naturnamn i Sveriges socknar. Under vargfällebergen i Ekeby socken kan man läsa: "I torpet Fällorna bodde en gubbe med öknamnet Varg". Men man kan också läsa: "Enligt sagesmannen fanns det vargfällor uppe i skogen så sent som in på 1830-talet". Se också denna länken: http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_cdweb/_s1ex001/302208d1.htm

Vandring i obanad terräng

Vi vandrare fick nu vandra fram över Vargfällebergen utan att ha väg eller stig att följa. Det var obanad terräng som gällde, men skogen var väldigt ren och fin (nåja) och jag hade ju rekat gångvägen och sågat av en hel del kvistar och grenar inför vandringen. Så det gick alldeles utmärkt att komma fram, och snart väntade ju också belöningen; Matsäcken, samt en vidunderlig utsikt över sjön Sommen och samhället med samma namn. Dessutom kunde vi njuta av solens varma strålar medan vi njöt av utsikt och matsäck. Vädret hade vi ju en makalös tur med denna dag. Det var soligt som sagt, men heller inte så varmt som det ju varit under ett par veckor. Visst; värme är ju skönt, men då man ska vandra är det ju skönt om temperaturen är mer måttlig.

Verklig berättelse lästes upp

Under fikarasten passade undertecknad på att läsa en historia med anknytning till torpen Fällorna och Bergslund (nu ruiner), belägna på Vargfällebergen. Det handlade om Johan Peter Pettersson född 1831 och som i unga år hade en hel del med rättvisan att göra. Men han fick senare ordning på sitt liv. Han fick flera barn med hustrun Klara, och senare kontaktade han bolagskontoret i Boxholm, och som kunde erbjuda honom torpet Bergslund där han också kom att flytta in. Han blev också god vän med grannen i Fällorna, den 30 år äldre Peter Almgren med hustrun Eva Charlotta och deras barn. Åren går med slit och släp på det torftiga torpet och med dagsverken i skogen, men så kommer de tre hemska nödåren på 1860-talet. Johan Pettersson bestämmer sig för att fly ännu en gång, denna gången långt bort, nämligen till Amerikas förenta stater! Året efter kom övriga familjen över och två år senare emigrerade också familjen Almgren från Fällorna. Man får hoppas det gick bra för familjerna i det nya landet. Berättelsen kan läsas på denna länken: http://www.krafttaget.com/tidningsklipp/Lantz_75-77_1.pdf. Historien dyker upp först och heter "Den bittra verkligheten bakom minnesskylten vid torpstället".

SBSK bildades i Östergötland!

Efter fikarasten fortsatte vandringen, och vi kom nästan omedelbart till Fällorna. Där alltså familjen Almgren bodde. Just vid denna vackra plats bildades faktiskt Sommen-Bygdens SK! Året var 1940, och ett gäng samlades vid Fällorna och beslöt att bilda en klubb. Smålandsklubben SBSK kom alltså att bildas i Östergötland! I varje fall togs ju beslutet där.

Vid Fällorna stod Gullvivorna i full blom och även fruktträden blommade. Man kan ju fråga sig hur gamla ett fruktträd kan bli egentligen... Vi gick vidare, fortfarande i obanad terräng, men väldigt vacker sådan, och med en hel del vitmossebeklädda berghällar.

Bergslund; idag en idyll...

Snart såg vi åter spår efter torpverksamhet. Denna gången var vi vid Bergslund, det var alltså här han bodde; Johan Peter Pettersson. Grund efter byggnad syntes tydligt, och all grönska, gullvivor och fruktträd fick platsen att framstå som en riktig idyll. Även om det knappast kan ha varit så idylliskt när Johan Pettersson med familj bodde på platsen...

Vandringen gick sedan på en stig ut mot Stekanäsavägen. En väg snitslad med "Naturvård - skogsvårdsstyrelsen". Den vackra gamla stigen fram till Bergslund vill man alltså bevara. Bra!

Olstorp var nästa sevärdhet. Ett enormt vackert och välskött torpställe som man verkligen inte kan få se utan att lämna allfartsvägarna.

Tullerum var ett torp som vi torpmärkte 2004. Det ligger på Brokullas marker, och vid detta torp finns förutom minnesskylten också en särskild informationstavla. Fyra år har förflutit sen den kom på plats, men den var fortfarande tydlig.

Tillbaka efter 6,2 km

Till sist kom vi bakvägen till Krafttagets kolmileplats i den vackra storskogen, innan vi åter var framme vid fordonen, och efter ungefär 6,2 kilometer naturvandring. Jag tycker det blev en riktigt trevlig kväll. Bra väder och riktigt naturskön natur. Visst är det trevligt med en och annan kvällsvandring ibland, och med 20 deltagare så blir man ju faktiskt sugen på att hitta nya rundor. Kanske redan till hösten, vi får se.

Klas

Nedan följer bilder från vandringen över vargfällebergen