En höstvandring har länge varit en tradition i orienteringsklubben, och sedan den sammankallande i BOK:s trivselkommitté (kommittén som ordnar vandringarna) också blev engagerad i Krafttaget (sekreterare och webbmaster), så har även Krafttaget fått hänga med på många av Boxholms OK:s arrangemang. Uppslutningen bland BOK:s medlemmar brukar dessutom inte va särskilt stor numera, och ju fler vi blir på arrangemang som detta, ju roligare är det ju!

Länge funderade jag på vart sjutton höstvandringen skulle förläggas. Den brukar alltid genomföras en helgdag och vara närmare 10 kilometer. Strax innan ett möte i BOK:s trivselkommitté fick jag plötsligt idén om att gå runt Sjögarpesjön.  Det verkade vara lagom långt, dessutom lagom lättgånget… Dessutom kunde ju detta att gå runt sjöar vara ett koncept att fortsätta med. Tänkbart är ju att till kommande höstvandringar gå runt Trehörningen, året därpå runt Lången och så vidare…

Söndagen den 8 november blev datumet för höstvandringen 2009. Då hade Novembersprinten avgjorts, vilket brukar vara orienteringssäsongens sista tävling, men just i år dök det upp en sprinttävling i Borås djurpark dit några boxholmsorienterare begivits sig. Det var helgen efter Novembersprinten, alltså den 8 november. Det är ju möjligt att någon tänkbar vandrare tagit sig till Borås, men det är helt klart svårt att hitta datum som passar alla. Men det kändes bra att älgjakten pågått under en månad, och vädret i november brukar ofta vara riktigt bra för vandring.

Och visst var vandrarvädret snudd på perfekt denna novembersöndag. Visserligen saknade vi ju solen, men det var alldeles vindstilla, uppehåll och cirka 4-5 plusgrader.  Och så härligt det var att komma till Parketten, och se att där fanns fler än jag som vet att en novembersöndag i naturen ofta är helt underbar, trots att det novembergråa utanför köksfönstret kan te sig outhärdligt.  Totalt var vi 11 vandrare som begav oss till Sjögarpsbadet och för att därifrån, med ryggsäckar och gott humör, bege oss iväg på vandringen runt sjön. Stora delar vandrade vi ju på banan för Sjögarpslunken, och delvis vandrade vi ju också på Östgötaleden.

Jag tycker det är riktigt naturskönt runt Sjögarpesjön.  Stora delar består ju av lövskog, till exempel från torpet Dammen upp mot Hammarshult.  Där vandrade vi längs en bädd av gulnade eklöv på marken.

Norra änden av sjön rundades, liksom Vargliden, och plötsligt passerade vi en jägare! Vi förklarade vår promenadväg och fick veta att vi inte skulle stöta på fler jägare. Och kanske hjälpte  vi jägarna genom att stöta bort eventuellt vilt i den skog där vi gick fram.

Hybbeln passerades, då hade vi kommit ungefär halvvägs, och strax var vi framme vid Kvarngölen. Där fanns Lennart och Ulla-Brith på plats, och de hade tänt en varm och inbjudande brasa. Där slog vi oss ner för en stunds rast och gemenskap, och för att njuta av matsäcken förstås. Tänk att det här med en eld i naturen kan vara så inbjudande och mysigt, men det är det verkligen!

Men efter en stund var det förstås dags att fortsätta, så vi lufsade vidare i lagom mak, rundade sjön i söder, Tengvalls stuga och Skäggenäs passerades, och snart så såg vi bilarna vid badplatsens parkering.

Det kändes som detta var en alldeles lagom runda för en höstvandring. GPS:en visade att vi gått knappa nio kilometer. Så bröt vi upp och var och en tog sig hem till sig. Jag också, även om jag också funderade på kommande torsdagen. Då ska jag vandra med en kompis, och kanske blir det runt Trehörningen. Vilket alltså KANSKE kan bli en lämplig runda för en höstvandring nästa höst…

Klas

Se bilder från höstvandringen!!!