Kvällsvandring vid Saxabäcken/Gökshult måndagen den 9 maj 2011

Jättebra intresse för kvällsvandring!

En kortvandring en kväll under våren brukar vara en självklar aktivitet i Boxholms OK. Även en längre vårvandring en helgdag har ibland stått på programmet i BOK, men det känns som att det numera räcker gott och väl att inbjuda till en kvällsvandring. Under helgdagarna är konkurrensen med andra aktiviteter troligen övermäktig. Numera samarbetar ju orienteringsklubben mycket med Föreningen Krafttaget, mycket beroende på att undertecknad är engagerad i båda föreningarna, och skogen är ju stor så det passar ju bra att såväl orienterarfolk och Krafttagetfolk kan inbjudas gemensamt på aktiviteter som kvällsvandringar. Ju mer folk som kommer, ju roligare är det ju.

Stockholmaren Leif flyttade till Saxabäcken

Årets kvällsvandring, eller om ni så vill; kvällsutflykt, kom att genomföras i ett område vid Saxabäcken / Gökshult. Tidigt i våras passerade jag den vackra ringlande grusvägen förbi Gripenberg, Skärlunda och Gökshult och då avtagsvägen in till Saxabäcken passerades kom jag att tänka på Leif Svensson som ju bor där i skogen. "Kanske Leif kan guida oss om vi genomför en kvällsvandring i området" tänkte jag. Stockholmaren Leif kontaktades (han har nu bott i Saxabäcken några år) och han gillade idén att vandra i hans omgivningar, även om han fortfarande inte kände till omgivningarna så väl att han kunde ge förslag på en lämplig runda att vandra. Vid BOK:s trivselkommittés möte bestämdes det i alla fall att en kvällsvandring/utflykt vid Saxabäcken skulle genomföras. Undertecknad och min sambo Ann-Sofie provvandrade den tänkta rundan på Valborgsmässoafton, och jag tyckte att det kunde bli bra, även om det ju var lite småbesvärligt att ta sig över berget Horkoneliden och vidare ner mot Gökshult.

Underbart vårväder

Måndagen den 9 maj var det utsedda datumet, och det visade sig vara ett bra val. Det var en kväll då Boxholms OK inte hade konkurrens från andra klubbaktiviteter, och det var en dag med riktigt bra väder! Sol, vindstilla och riktigt varmt och skönt. Det kunde knappast vara bättre! Det var alltså ett betydligt bättre väder jämfört med fjolårets kvällsvandring vid Pålsbo då vi ju besvärades av en hel del regn. Samlingen förlades som vanligt till Parketten, och det var verkligen en glad överraskning att komma dit. Där var nämligen en riktigt stor samling människor som ville kvällsvandra! Jättekul, även om jag kände en olustkänsla över hur det skulle gå att vandra över Horkoneliden. Men det löser sig nog tänkte jag!

Så tog vi oss till Saxabäcken, och det var kul att se hur Leif och hans Jane bor. De ville ju lämna jäkten och trängseln i Stockholm och bo lite lugnare som pensionärer, och det måste man ju säga att de numera gör! De letade på internet och hittade Saxabäcken som alltså var till salu. På så vis bor numera paret i Boxholms kommun, men långt ut i skogen och långt från Stockholms täta biltrafik. De ville ju också flytta till tystnaden, och på så vis måste de ju ha gjort ett mycket bra val. I Saxabäcken kan det inte vara mycket annat än fåglarna som hörs...

Tjugoåtta vandrare, jättebra!

Efter ett kort välkomnande av undertecknad och förklaring på hur jag tänkt att vi skulle vandra så gav sig gänget iväg. Det blev snart en väldigt utdragen samling vandrare, vilket egentligen inte gjorde så mycket. Vi passerade först det gamla soldattorpet Örbäcken, där vek vi av på en mindre väg som snart svängde av mot norr och berget Horkoneliden. Jag räknade till 26 vandrare, plus två hundar. Senare anslöt även Håkan och Carina (som inte hade möjlighet att hinna i tid) så totalt måste vi ha varit 28 vandrare.  En fantastiskt bra siffra! Intresset för kvällsvandringar har verkligen varierat genom åren, men med bra väder, lockande plats och tydlig annonsering så går det tydligen att locka bra med folk. Det sporrar ju faktiskt till att ordna bra kvällsvandringar även i fortsättningen. Vandringen framgick ju också i Corren i spalten där aktiviteter framgår. Ibland har det känts som att många "icke BOK:are" inte törs komma då Orienteringsklubben står som arrangör, många antar nog att vi är för hurtiga för "vanligt folk". Men denna gången stod ju också Krafttagets namn i annonsen, och det kanske inte är en nackdel.

Herkonalia, en historiskt intressant plats

Vid torpruinen Herkonastugan stannade vi och slog oss ner i gröngräset och packade upp matsäcken. Det var en sällsynt vacker plats, och vi kunde tydligt se spåren efter stugan som legat intill där vi satt. Undertecknad läste den text som står på skylten intill vägen och som beskriver Herkonalia:

Herkonalia är ett sammansatt ord och betyder fritt översatt häradskvinnans backe. Namnet på området kommer sig av att en herkona blivit avrättad här.

En herkona fick av häradsdomaren rätt att i häradet utöva "världens äldsta yrke", prostitution. Hon hade därmed skyldighet att försörja sina föräldrar.

Troligtvis har denna herkona brutit mot lagen, kanske hade hon stulit eller utövat sitt yrke på fel sida om häradsgränsen. Hon dömdes till döden och avrättades genom hängning. Enligt historien har det avrättats sju personer här. I samband med avrättningen av herkonan skulle också någon eller några personer trillat ner från berget och slagit ihjäl sig. En avrättning var en stor attraktion som samlade mycket människor.

Dessa uppgifter återfinns endast som muntliga berättelser. När Malexander kyrka brann 1929 försvann tyvärr också de gamla kyrkböckerna och därmed intressant historik.

Ordet horkona, vilket också återfinns i samband med denna plats, betyder trollkvinna. Huset som varit beläget strax öster om denna plats heter Berget. Kanske har namnet, Herkonalia, sin enkla förklaring i att en trollkvinna varit bosatt här i backen (lia). Ordets stavning har sedan ändrats.

Malexander Hembygdsförening.

Efter fikapausen så förklarade undertecknad att de som inte vill ta den något strapatsrika vägen över berget kunde gå cirka 300 meter rakt ner från där vi satt, på så sätt kom de ut på vägen. Några gjorde detta, men de flesta följde med upp på berget Horkoneliden. Nu fick vi gå i obanad terräng, men det var relativt lättgånget ändå. Vi tog oss upp på en av de två topparna, där vi pustade ut en stund. Utsikten var ganska begränsad på grund av all skog, men det syntes ändå att vi var en bra bit högre än omgivningarna.

Så tog vi oss ner från höjderna igen, och snart öppnades landskapet och vi kom fram till Gökshults hagar. Solens strålar trängde sig igenom lövträden, och naturen var verkligen enormt vacker denna kväll!

Nyfikna hästar mötte oss

Längre ner mötte vi två hästar, och det var ju en liten överraskning, kanske en obehaglig överraskning för en del. Men de var väldigt snälla, och mest nyfikna på oss människor som från skogen ramlade in i deras hage. Man kan väl säga att hästarna satte en liten spännande och äventyrlig touch på denna kvällsvandring...

Från Gökshult gick vi den gamla landsvägen tillbaka mot Saxabäcken. Detta var ju en gång i tiden landsvägen från Åsbo till Malexander, och längre fram; vid Skärlunda, fanns ju ett gästgiveri. Vi såg en torpskylt intill vägen; Lybeck. Det finns också redovisat på den gamla häradskartan. Det gör däremot inte "store gran" som stod intill vägen lite längre fram. Det är verkligen en gran av imponerande storlek. Hur hög den är var det dock ingen i sällskapet som säkert kunde säga, i varje fall inte vad jag kunde höra.

Snart så var sällskapet åter samlat vid Saxabäcken. Vad jag vet blev ingen kvar i skogen. Alla verkade väldigt nöjda med kvällen, och det var även undertecknad som ju var ansvarig för promenadvägen. De som gick över berget hade gått 5,4 kilometer enligt min GPS. En lagom lång runda att vandra skulle jag tro, även om det viktigaste en kväll som denna ju är att inta matsäcken i den vackra naturen...

Klas J

Se bilder från kvällsvandringen vid Saxabäcken / Grytbäcken

 

<<--- STARTSIDA   |   ARRANGEMANG O ARTIKLAR --->>

| © Föreningen Krafttaget, Boxholm