|
Kvällsvandring vid Saxabäcken/Gökshult måndagen den 9
maj 2011
Jättebra intresse för kvällsvandring!
En
kortvandring en kväll under våren brukar vara en självklar
aktivitet i Boxholms OK. Även en längre vårvandring en helgdag
har ibland stått på programmet i BOK, men det känns som att det
numera räcker gott och väl att inbjuda till en kvällsvandring.
Under helgdagarna är konkurrensen med andra aktiviteter troligen
övermäktig. Numera samarbetar ju orienteringsklubben mycket med
Föreningen Krafttaget, mycket beroende på att undertecknad är
engagerad i båda föreningarna, och skogen är ju stor så det
passar ju bra att såväl orienterarfolk och Krafttagetfolk kan
inbjudas gemensamt på aktiviteter som kvällsvandringar. Ju mer
folk som kommer, ju roligare är det ju.
Stockholmaren Leif flyttade till Saxabäcken
Årets
kvällsvandring, eller om ni så vill; kvällsutflykt, kom att
genomföras i ett område vid Saxabäcken / Gökshult. Tidigt i
våras passerade jag den vackra ringlande grusvägen förbi
Gripenberg, Skärlunda och Gökshult och då avtagsvägen in till
Saxabäcken passerades kom jag att tänka på Leif Svensson som ju
bor där i skogen. "Kanske Leif kan guida oss om vi genomför en
kvällsvandring i området" tänkte jag. Stockholmaren Leif
kontaktades (han har nu bott i Saxabäcken några år) och han
gillade idén att vandra i hans omgivningar, även om han
fortfarande inte kände till omgivningarna så väl att han kunde
ge förslag på en lämplig runda att vandra. Vid
BOK:s trivselkommittés möte bestämdes det i alla fall att en
kvällsvandring/utflykt vid Saxabäcken skulle genomföras.
Undertecknad och min sambo Ann-Sofie provvandrade den tänkta
rundan på Valborgsmässoafton, och jag tyckte att det kunde bli
bra, även om det ju var lite småbesvärligt att ta sig över
berget Horkoneliden och vidare ner mot Gökshult.
Underbart vårväder
Måndagen
den 9 maj var det utsedda datumet, och det visade sig vara ett
bra val. Det var en kväll då Boxholms OK inte hade konkurrens
från andra klubbaktiviteter, och det var en dag med riktigt bra
väder! Sol, vindstilla och riktigt varmt och skönt. Det kunde
knappast vara bättre! Det var alltså ett betydligt bättre väder
jämfört med fjolårets kvällsvandring vid Pålsbo då vi ju
besvärades av en hel del regn. Samlingen förlades som vanligt
till Parketten, och det var verkligen en glad överraskning att
komma dit. Där var nämligen en riktigt stor samling människor
som ville kvällsvandra! Jättekul, även om jag kände en
olustkänsla över hur det skulle gå att vandra över Horkoneliden.
Men det löser sig nog tänkte jag!
Så tog
vi oss till Saxabäcken, och det var kul att se hur Leif och hans
Jane bor. De ville ju lämna jäkten och trängseln i Stockholm och
bo lite lugnare som pensionärer, och det måste man ju säga att
de numera gör! De letade på internet och hittade Saxabäcken som
alltså var till salu. På så vis bor numera paret i Boxholms
kommun, men långt ut i skogen och långt från Stockholms täta
biltrafik. De ville ju också flytta till tystnaden, och på så
vis måste de ju ha gjort ett mycket bra val. I Saxabäcken kan
det inte vara mycket annat än fåglarna som hörs...
Tjugoåtta vandrare, jättebra!
Efter
ett kort välkomnande av undertecknad och förklaring på hur jag
tänkt att vi skulle vandra så gav sig gänget iväg. Det blev
snart en väldigt utdragen samling vandrare, vilket egentligen
inte gjorde så mycket. Vi passerade först det gamla soldattorpet
Örbäcken, där vek vi av på en mindre väg som snart svängde av
mot norr och berget Horkoneliden. Jag räknade till 26 vandrare,
plus två hundar. Senare anslöt även Håkan och Carina (som inte
hade möjlighet att hinna i tid) så totalt måste vi ha varit 28
vandrare. En
fantastiskt bra siffra! Intresset för kvällsvandringar har
verkligen varierat genom åren, men med bra väder, lockande plats
och tydlig annonsering så går det tydligen att locka bra med
folk. Det sporrar ju faktiskt till att ordna bra
kvällsvandringar även i fortsättningen. Vandringen framgick ju
också i Corren i spalten där aktiviteter framgår. Ibland har det
känts som att många "icke BOK:are" inte törs komma då
Orienteringsklubben står som arrangör, många antar nog att vi är
för hurtiga för "vanligt folk". Men denna gången stod ju också
Krafttagets namn i annonsen, och det kanske inte är en nackdel.
Herkonalia, en historiskt intressant plats
Vid
torpruinen Herkonastugan stannade vi och slog oss ner i
gröngräset och packade upp matsäcken. Det var en sällsynt vacker
plats, och vi kunde tydligt se spåren efter stugan som legat
intill där vi satt. Undertecknad läste den text som står på
skylten intill vägen och som beskriver Herkonalia:
Herkonalia är ett sammansatt
ord och betyder fritt översatt häradskvinnans backe. Namnet på
området kommer sig av att en herkona blivit avrättad här.
En herkona fick av
häradsdomaren rätt att i häradet utöva "världens äldsta yrke",
prostitution. Hon hade därmed skyldighet att försörja sina
föräldrar.
Troligtvis har denna herkona
brutit mot lagen, kanske hade hon stulit eller utövat sitt yrke
på fel sida om häradsgränsen. Hon dömdes till döden och
avrättades genom hängning. Enligt historien har det avrättats
sju personer här. I samband med avrättningen av herkonan skulle
också någon eller några personer trillat ner från berget och
slagit ihjäl sig. En avrättning var en stor attraktion som
samlade mycket människor.
Dessa uppgifter återfinns
endast som muntliga berättelser. När Malexander kyrka brann 1929
försvann tyvärr också de gamla kyrkböckerna och därmed
intressant historik.
Ordet horkona, vilket också
återfinns i samband med denna plats, betyder trollkvinna. Huset
som varit beläget strax öster om denna plats heter Berget.
Kanske har namnet, Herkonalia, sin enkla förklaring i att en
trollkvinna varit bosatt här i backen (lia). Ordets stavning har
sedan ändrats.
Malexander Hembygdsförening.
Efter
fikapausen så förklarade undertecknad att de som inte vill ta
den något strapatsrika vägen över berget kunde gå cirka 300
meter rakt ner från där vi satt, på så sätt kom de ut på vägen.
Några gjorde detta, men de flesta följde med upp på berget
Horkoneliden. Nu fick vi gå i obanad terräng, men det var
relativt lättgånget ändå. Vi tog oss upp på en av de två
topparna, där vi pustade ut en stund. Utsikten var ganska
begränsad på grund av all skog, men det syntes ändå att vi var
en bra bit högre än omgivningarna.
Så tog
vi oss ner från höjderna igen, och snart öppnades landskapet och
vi kom fram till Gökshults hagar. Solens strålar trängde sig
igenom lövträden, och naturen var verkligen enormt vacker denna
kväll!
Nyfikna
hästar mötte oss
Längre
ner mötte vi två hästar, och det var ju en liten överraskning,
kanske en obehaglig överraskning för en del. Men de var väldigt
snälla, och mest nyfikna på oss människor som från skogen
ramlade in i deras hage. Man kan väl säga att hästarna satte en
liten spännande och äventyrlig touch på denna kvällsvandring...
Från
Gökshult gick vi den gamla landsvägen tillbaka mot Saxabäcken.
Detta var ju en gång i tiden landsvägen från Åsbo till
Malexander, och längre fram; vid Skärlunda, fanns ju ett
gästgiveri. Vi såg en torpskylt intill vägen; Lybeck. Det finns
också redovisat på den gamla häradskartan. Det gör däremot inte
"store gran" som stod intill vägen lite längre fram. Det är
verkligen en gran av imponerande storlek. Hur hög den är var det
dock ingen i sällskapet som säkert kunde säga, i varje fall inte
vad jag kunde höra.
Snart så
var sällskapet åter samlat vid Saxabäcken. Vad jag vet blev
ingen kvar i skogen. Alla verkade väldigt nöjda med kvällen, och
det var även undertecknad som ju var ansvarig för promenadvägen.
De som gick över berget hade gått 5,4 kilometer enligt min GPS.
En lagom lång runda att vandra skulle jag tro, även om det
viktigaste en kväll som denna ju är att inta matsäcken i den
vackra naturen...
Klas J
Se bilder från
kvällsvandringen vid Saxabäcken / Grytbäcken
|