|
Höstvandring den 10
november 2012
Senhösten, en härlig tid för vandring
Att vandra i november har blivit en tradition för BOK o
Krafttaget
Det var en grådisig novemberlördag, och
förutom jägarna ger sig nog inte så många ut i naturen en sådan
dag. Men samtidigt är ju detta på många sätt den bästa tiden för
vandringar. Det tycker Boxholms OK och Föreningen Krafttaget som
varje år höstvandrar en novemberlördag. Denna gång förlades
deras höstvandring till Blåvik med omgivningar. De fick en
riktigt skön höstlördag!
En höstvandring i början av november har
varit en tradition i Boxholms Orienteringsklubb i många år. De
tycker att när tävlingssäsongen är slut och innan den första
snön har anlänt, då är det en lämplig tid för att vandra i
vacker natur. Det finns fler fördelar med att vandra denna tiden
på året tycker gänget som denna lördagsförmiddag i november
tagit sig till parkeringen i Blåvik för att vandra. Det finns ju
inga mygg, och temperaturen är behaglig! Det ska helst inte vara
varmt och klibbigt under vandringar.
Sedan några år inbjuds även Föreningen
Krafttagets medlemmar till dessa höstvandringar men även andra
är förstås välkomna. I skogen får ju många plats!
Grått, men bra
vandringsväder
Det var totalt tolv personer som samlades i
Blåvik denna lördag för att gå den planerade rundan på lite
drygt nio kilometer. Vädret var grått som det ju ofta är denna
tiden på året. Men det var helt vindstilla, och temperaturen låg
på några plusgrader. Det var en sådan där dag då många nog helst
stannar inne för att vädret verkar vara grått och trist, men då
det är riktigt skönt i skog och mark om man bara ser till att
komma ut!
Denna vandring gick i mycket skiftande
natur. Boxholmsnaturen är ju verkligen väldigt omväxlande. Här
passerades först Kopparhult, följt av urgammal torpbebyggelse
såsom Häggarp, följt av Flaskarp och Fiskarp.
Vid Östgötaledens vindskydd vid Fiskarp
fanns Lennart Johansson på plats när vandrarna anlände. Där
brann en varm och skön brasa riktigt inbjudande, röken syntes på
avstånd. Det var ju knappast någon som frös, men det är något
visst med att få intaga matsäcken intill en ”lägereld”.
Några hade dessutom med sig korv som
grillades över glöden.
Efter fikapausen fortsatte vandringen och
anrika Liljeholmens gård med det ståtliga läget vid sjön Sommens
strand passerades. Alla var ju lite nyfikna på att få se det
nyanlagda sommarstugeområdet vid Liljeholmen/ Hårdaholmen. I
området ligger nu många flotta sommarstugor, och så gott som
alla har en fantastisk utsikt över Sommen. En hel del personer
har valt att bli fast boende i området.
Det lite äldre sommarstugeområdet
passerades sedan, detta innan gänget kunde njuta av den
vidunderliga utsikten från Knapplaberget.
Magisk utsikt.
Strax innan Knapplaberget kom en del
regnstänk, men lagom som utsikten kunde avnjutas visade sig
plötsligt solen mellan några tunga moln. Det gjorde utsikten
från berget magisk. Platser som Tranås, Skoboviken och Rommanäs
skymtade långt bort i diset, och det diskuterades var egentligen
gränsen mellan Östergötland och Småland gick.
Från Knapplaberget återstod egentligen bara
slutspurten. Blåviks kyrka reste sig ståtlig på den lilla kullen
intill sjön Sommen, och då den passerades återstod bara ett par
hundra meter till bilarna.
De flesta kände sig nu lagom trötta.
-
Det är ju så skönt att komma hem och känna att man rört
på sig, sa Ulla-Brith Johansson som var äldst av vandrarna med
sina 78 år.
Så är det ju, det är alltid skönt att röra
på sig, men allra bäst tycker nog de flesta att det är efteråt.
Klas
Se bilder från
höstvandringen vid Blåvik och dess omgivningar
|