Kvällsutflykten till Herrmannekulle den 20 maj 2009

Vacker plats, och Johan i form. Men ostadigt väder...

Gravarna under vikingatiden kännetecknas av höggravfält med högar och runda övertorvade stensättningar. I enstaka fall kan treuddar och skeppsformade stensättningar förekomma. De döda brändes vanligen på bål, men det finns också gravar där den döde begravts obränd. När bålet svalnat byggdes en gravhög eller en stensättning ovanpå resterna.

Graven markeras ofta av en rest sten. Arkeologiska undersökningar visar att den döde fick med sig personliga tillhörigheter, såsom kläder, smycken, verktyg och vapen på den sista färden.

Gravfälten ligger oftast i nära anslutning till boplatsen.

Runstenar restes som minne över familjemedlemmar, ibland sådana som blivit borta i främmande land och inte kunnat begravas hemma. De flesta runstenar är från vikingatiden och främst från 1000-talet efter Kristus. Många runstenar står inte längre på sin ursprungliga plats utan är flyttade till kyrkor eller finns inmurade i stengrunder. Man kan dock träffa på en och annan ute i markerna, som här vid Herrmannekulle. De förekommer ofta i närheten av vikingagravfält eller gamla vägförbindelser och vadställen.

Ovanstående text kan läsas på den tavla som Projekt Krafttaget satte upp vid Herrmannekulle för ungefär 10 år sedan. Tavlan studerades givetvis av det gäng som nappat på inbjudan för kvällsutflykten till just Herrmannekulle onsdagen den 20 maj. Gänget bestod av 24 personer, och var en blandning av BOK:are och Krafttagetmedlemmar, och några var nog också medlemmar i båda föreningarna. Detta var ju en aktivitet där kallelse gått ut till både Boxholms OK och Krafttaget.

Kvällsutflykter brukar vara ett givet inslag när Boxholms Orienteringsklubbs trivselkommittén planerar aktiviteter, och ofta genomförs dessa i form av vandringar. En kvällsvandring genomfördes ju dessutom i april, och frågan var ju vad vi skulle hitta på för majaktivitet. Jag kom då att tänka på den historiska och idylliska platsen Herrmannekulle, belägen några hundra meter norr om Strålsnäs säteri och alldeles intill Svartån. Och mina tankar föll på Johan Birath, han kanske kan berätta om platsen, så var min tanke. Och så blev det också. Därmed skippade vi vandrandet denna kväll (förutom stigen från bilarna till platsen), men man behöver ju inte alltid göra så som det brukar vara.

Onsdagen den 20 maj var en dag med vad man skulle kunna kalla ostadigt väder! Regnskurarna och solskenet turades om under dagen, så det var ju med viss oro man tog sig till Parketten den kvällen. Hur många skulle komma? Visst lär väl vädret "skrämma" en del...? Lagom som bilarna parkerades nära Strålsnäs säteri och vi vandrade stigen fram till Herrmannekulle så regnade det ganska så rejält. Det var ju verkligen inte på detta sätt jag hade tänkt mig denna dag. Jag räknade med picknick i gröngräset och en varm och solig onsdagskväll med fågelkvitter och så Johans "historilektion" förstås.

Framme vid runstenen hälsade undertecknad välkommen, och jag räknade alltså till att vi var 24 personer. Inte illa alls, och klart mer än vad jag hade vågat hoppas på! Johan fick så ordet, och har man sett; plötsligt upphörde regnet och solen tittade fram. Alldeles lagom, och det kom faktiskt att bli riktigt skönt. Johan var som vanligt i högform, och berättade och pratade om vikingatid, runstenar, kyrkor och Gu´ vet vad! Riktigt länge höll han på, och alla vi åhörare kunde senare lämna Herrmannekulle med klart större kunskaper om vår historia jämfört med tidigare. Tänk om bara allt ville fastna i hjärnan också...

Efter Johans lektion så smakade självklart matsäcken riktigt bra!

Med vid Herrmannekulle var också Kjell Nilsson, och som arrenderar marken på platsen. Jag ringde Kjell fyra dagar innan utflykten för att kolla så det inte gick några djur i hagen. Jag fick då beskedet att det gjorde det inte, men att han var på gång att släppa ut djuren där vilken dags som helst! Kjell lovade dock att lugna sig till vår utflykt var avklarad och det ska han ha ett stort tack för. Kjell berättade när vi gick från platsen att nu skulle djuren släppas ut i hagen, de stod och väntade på andra sidan stängslet.

Sammanfattningsvis måste man väl säga att det ändå blev en riktigt trevlig onsdagskväll vid Herrmannekulle. Visst, vädret kunde varit bättre, men det kunde definitivt ha varit sämre också. Nu fick vi ju trots allt lite sol på oss under Johans berättande.

Och ni som aldrig varit vid Herrmannekulle; åk gärna dit! Det är verkligen en naturskön plats. Fast nu är förstås risken att ni får sällskap av en massa kossor om ni vill besöka platsen. Men enligt Kjell så är de mest bara nyfikna och sällskapliga...
 

Klas J

Se bilder från utflykten vid Herrmannekulle!