Kvällsvandringen vid Hammarskog / Buska den 22 april 2009

En trevlig kväll med vacker natur o sevärdheter

Boxholms Orienteringsklubb har en trivselkommitté och den jobbar för att alla medlemmarna i klubben ska trivas! Det gör naturligtvis andra kommittéer i Boxholms OK också, men trivselkommitténs uppgift är att anordna aktiviteter som inte direkt har med orientering att göra. Och till dessa arrangemang hör givetvis vandringar. Under våren oftast i form av kvällsvandringar. Visserligen har intresset på senare år inte varit särskilt stort, men ett litet gäng brukar ju vid varje vandring möta upp vid Parketten, och emellanåt har intresset varit riktigt bra.

Undertecknad är sammankallande i Boxholms OK:s trivselkommittén, men eftersom jag också jobbar för Krafttaget så känns det självklart att också Krafttagets medlemmar får följa med på en del saker som BOK:s trivselkommitté anordnar.

Onsdagen den 22 april inbjöd kommittén till årets första och kanske enda kvällsvandring. Jag hade rekat en runda i närheten av Hammarskog och Buska rakt väster ut från Boxholm. Det vill säga kring sjön Långens norra ände.

Som vanligt samlades vi vid Parketten, och när det var dags att åka så kunde jag konstatera att vi var åtta tappra kvällsvandrare. Vi rullade iväg och parkerade så småningom vid en plan intill vägen mot Skräppe och Kimme.

På den gamla häradskartan kan man se att delar av den nuvarande Centralvägen faktiskt fanns redan för 140 år sedan. Men just där vi parkerade bilarna krökte tidigare vägen mot väster och gick mot trakten av Hammarskog och Hultarestugan, och den fortsatte på den tiden inte till Kimme. Inte därifrån alla fall. Den gamla vägen är i dag en vacker och lämplig promenadled, även om skogsmaskiner skapat fula ärr i naturen.

Odlingsrösen och enorma stenmurrar intill promenadvägen visade hur människor arbetat och slitet för att få lite odlingsbar mark.

Bebyggelse dök upp, och det trevligaste under denna runda var kanske att få se de stugor och torp som ligger söder om "stora landsvägen" vid Hammarskog. Det är ju byggnader som man normalt inte ser då man åker längs "stora vägen". Det finns ett par riktigt fina sommarstugor belägna där, en av stugorna med ett högt och fint läge på ett berg.

Vi vandrade vidare längs en riktigt gammal väg och kom så småningom ut på grusvägen som går mellan Trehörningstorp och "Kallasågen". Vi vek av från vägen och snart så skymtade vi Buska. Buska ägs av Maud Anell, och hon deltog också på vandringen. Maud och Håkan Larsson var de enda från Krafttaget som deltog på vandringen. Maud berättade att hennes pappa Åke Anell köpte Buska 1947. Åke köpte Buska för att ha det som sommarstuga, men han betraktades då som en idiot. År 1947 var det andra tider, och att köpa ett torp som en sommarstuga var inte särskilt vanligt... Men man måste väl säga att han gjorde rätt! Buska är idag ett paradis med ett fantastiskt läge intill Lången.

Fikat intog vi på Skansen. Ja, den lär ha kallats så, udden i sjön Lången vid Buska. Man tror det är nått historiskt, kanske en fornborg av något slag, men ingen lär säkert veta. Idag är det en vacker plats, och det var perfekt för fikapausen.

Sen fortsatte vandringen, och för att vi skulle gå i cirkel tillbaka mot bilarna, så fick vi också gå 700 meter i obanad terräng. Men det var en vacker och ren storskog, dock bitvis lite stenig. Namnet Hammarskog betyder ju också den steniga skogen! Men ingen klagade över promenadvägen, och jag hade ju också gallrat vägen från störande kvistar och grenar. Stenarna kunde jag ju dock inte flytta på... Strax så skymtade ju också torpet Löjtnantsmossen mellan träden, och sen var det ju bara att gå centralvägn någon kilometer tillbaka till bilarna.

Jag tycker det blev en riktigt trevlig kväll, men lite synd att det inte är fler som kan, eller vill följa med på utflykter som detta. Fler får ju definitivt plats! Detta var ju en riktigt bra vandrarkväll. Visst, lite kyligt kanske, men perfekt för vandring, och solen sken ju. Så totalt åtta stycken deltagare från två föreningar är förvånande lite! Nåja. Vi fortsätter säkert med kvällvandringar/utflykter ändå. Närmast på programmet är en utflykt till Herrmannekulle. Då vandrar vi bara typ... 700 meter, men å andra sidan får vi då lyssna till Johan Birath!

Klas