Några små intryck från skolan

• Jag trivdes aldrig. Sprang jämt hem till mamma och grät.

• Jag minns vår stora svarta tavla, och griffeltavlorna som vi hade med hem att skriva på. Läraren var ju rätt så sträng. Kantor Wretholtz, han kunde ge pojkarna ett rapp av rottingen ibland. Barnen hade svårt att sova ibland, för han var så sträng.

• Vi hade slöjd. Vi skulle sy var sitt linne av oblekt väv, och det fick vi sy för hand, för det fanns inga symaskiner på den tiden.

• Jag hade lång väg till skolan, gick ensam och var rädd för älgar. På våren var spåren så stora, så jag tänkte att det var förskräckligt så stora djur, så jag sprang för livet.

• Vi började med att sjunga en psalm på morgonen, Din klara sol går åter upp. Så hade vi sångövning emellanåt också, och det var roligt.

• Jag hade kort skolväg, Bara tio minuters väg. Jag bodde i sågen och i Sommevi skola.

• Inte var jag precis glad åt skolan inte. Inte kunde jag räkna först, men skrev bra, så jag fick en marzipangris till jul när vi slutade, och då var jag glad och mina föräldrar med.

• Jag tyckte skolan var rolig att gå i. Räkning och historia tyckte jag var roligt.

• Inte hade jag långt till skolan heller, hade bra lärarinnor också.

• Det var bra att gå i skolan, tyckte i allafall jag. Vi hade en lärare som hette Kurt Fagelin, son till prästen i Malexander, det var så ont om lärare då, så då fick de ta honom, och han var bra.

• Jag minns att min småskollärarinna sade att jag inte kunde sjunga, så jag skulle inte sjunga så högt. Jag tyckte det var roligt i skolan. Jag minns att jag kom hem och grät väldigt, när folkskolefröken slutade. Vi hade varit hemma hos henne och fått saft.

• Det var roligt att gå i skolan, men vi fick lära oss alldeles för lite. Det var ju bara varannandagsläsning när jag gick i skolan. Det är ungefär 80 år sedan.

• Från småskolan minns jag mest "vintervägen till skolan. Jag gick i Flemminge skola och då gick vi över Böljarbecken och det var is på den, där stannade vi och lekte och kom försent till skolan. Fröken Hilma Willian frågade om vi tänkte komma någon gång.

• Jag hade väldigt nära, hade skolan på gården där hemma. När jag började 1934, började det en skollärare, det hade inte funnits förut, utan bara lärarinnor, det var allt lite pirrigt, Sven Malmqvist hette han.

Harald Johansson född 1897

Jag gick i Flemminge skola. Vi gick bara varannan dag i skolan och de som gick i Boxholms skola gick varje dag. Vi gick 2 dagar ena veckan och 3 dagar den andra veckan.  Barnen som fick gå varje dag kunde ju så mycket mera än vi, så dom var nästan som lärare för oss andra.

I slöjden fick vi pojkar stå på en kammare och vi hade manlig slöjdlärare.

Jag hade rykte om mig att jag var så väldigt snäll i skolan.

Vega Johansson

Jag hade lärarinna i slöjden. Elsa Runqvist. Det var samma som jag hade i dom andra ämnena. Jag sydde mig en rutig klänning. Jag tycker om musik, men har aldrig haft någon sångröst. Jag hade lätt för att lära mig psalmverserna utantill, så för mig var det inte så svårt med utantillläxorna.

Olof Stenqvist

Under en militärövning på Dalarö så hade jag en grupp på sju man som skulle förflytta sig under natten. Och jag som orienterade, anförde gruppen. Det var mörkt och regnade och vi gick genom tät ungtallskog och rätt som det var när jag gick och sköt undan några grenar så ramlade jag i vattnet. Då hade jag klivit ut i Östersjön. Då sade mina kompisar, "Ska du emigrera till Sovjet?

Jag är född här i Boxholm den 14 maj 1928. När jag var sju år, då började jag i småskolan i Flemminge. Jag gick för en lärarinna som hette (smeknamn) långkatekesen Hilma William. Min familj det var pappa och mamma. Min far jobbade som brukstjänsteman på Boxholms AB.

Sen fick jag sedermera en bror som är sex år yngre än mig, Lasse.

Min mor är ursprungligen från Dalarna. Hennes far var byggmästare på Boxholms AB

Jag gick i skolan varje dag här i Boxholms skola i sex år. Två år i småskola och fyra år i folkskola.

Sedan tenterade jag in till Tranås Samrealskola.

Efter skolans slut 1946, så började jag praktiksera på Boxholms Bruk som elektriker.

Jag gifte mig 1955 med en "Boxholmsflicka" och vi fick fem barn, en pojk och fyra flickor som i sin tur sen har fått barn, så jag har nu sju barnbarn. Jag är både morfar och farfar.

Jag trivdes bra i skolan. Mina starkaste ämnen var svenska språket, litteratur och historia, då kanske framförallt religionshistoria. Då får man en inblick i befolkningsutvecklingen över hela världen om man följer de olika religionerna och deras utveckling.

Det värsta jag har gett mig på var väl att försöka lära mig det ryska språket, det har ingen besläktnad med det germanska språket.

Matematik , gymnastik och slöjd var bra. Vi började ju slöjden i folkskolan med den så kallade "Pappslöjden", vi fick lära oss arbeta med papper och kartong och göra prydnadssaker o.s.v.

Sen blev det träslöjd. Att slöjda i trä var kul. Vi pojkar fick inte gå i syslöjd, men trots det så sydde jag gärna. I scouterna, Boxholms Svenska Scoutförbundet, som jag tillhörde fick vi lära oss allting sådant där och jag broderade små dukar, rakdukar till min far, och virkade grytlappar. Det var en härlig tid, där fick man lära sig mycket, sjukvård, andlig vård och naturvård, kamratskap.

Min fritidssysselsättning när jag gick i skolan var idrott.

På sommaren friidrott och fotboll, och på vintern mestadels skidåkning

och bandy.

Skoldagen blev lång. När jag gick i Tranås, gick tåget härifrån kl 7.18.

Kl 15.00 åkte vi buss hem till Boxholm och var hemma 16.30.

När man ätit fick man göra läxor för det var mycket läxor i Tranås Samrealskola

Vi bodde i en Brukstjänstemannabostad när jag var liten tills jag var sex år, då köpte min far ett nybyggt egnahem 1936 i Fällhagen, Martinvägen 21.

Byxorna var för det mesta äppelknyckarbyxor (golfbyxor) utom sommaren då det naturligtvis var kortbyxor.

Jag hade lärare i folkskolan, rmen det fanns parallellklasser som hade lärarinna. Vi fick också lära oss en hel del utantilläxor. Men ju högre upp i klasserna vi kom, så blev det inte så mycket att plugga psalm, utan det var gemensamma sångstunder i Realskolan på fredagseftermiddagarna. Sång och musik.

Chauffören som jag åkte skolskjuts med hette Jonsson. Han hade kört taxi förr och körde så fort så han döptes till Blixt Jonsson. Han var en mästare i att smutsa ner sig på gengas aggregatet. Han var kolsvart jämt. Han dog sedemera i sviterna av gengasförgiftning.

Jag har fått utbildning på gengasaggregat när jag gjorde rekryten. Vi hade provexemplar från försvarets materielverk till bilar och motorvagnar som vi fick provköra. Gengasaggregaten kördes först på träkol senare så gjorde dom träflisor, även torv användes. Man hade en släpvagn efter bussen som det var fullt med säckar på. Man kunde köra ca 10 mil på en påfyllning.

Anna Nilsson

I första klass hade vi mycket planscher, stora, stora, i naturlära, bland annat

På den tiden var det en synd att spela teater.

Har bara gått tre år i skolan, sen flyttade mina föräldrar till Amerika.

Amerikanarna är mera för att gå i kyrkan än svenskarna. Det fanns två svenska tidningar. En hette "Svenska Tribunen", och en till som hette "Nordstjärnan". Den har jag varit och köpt många gånger. På fredagskvällen var det jag som fick gå och köpa "Nordstjärnan" och 1 hg  snus åt pappa. Det var i samma bokhandel. Svenskt snus förmodar jag.

Tidningen kom ut 1 gång i veckan. Det var noga med att den kom hem på fredagskvällen.

I Amerika hade jag ingen slöjd. Dom är inget för att handarbeta i Amerika. Men i Sverige fick jag sy ett oblekt linne. Vi fick sy veck på det. Allt för hand. Då fick vi ta vad vi fick och var glada för allt nytt.

Det var svårt att börja skolan i Amerika. Ungarna pekade finger åt mig och retades för jag kunde ju inte språket, och var större än dom.

Men jag lärde mig ju snart.

Amerikanarna var nog före med undervisningen.

Jag fick börja i Kindergarten när jag kom dit och jag var ju som ett stort hus jämte de andra. Jag var 10 år då. Men jag var snart ifatt dem i läsningen.

Tänk så högtidligt det var när kristallmottagarna kom och man sa "tänk om man kunde se dem.

Det var utsändningar från teatrar och sånt. Nu kan man ju se allt i färg också.

Visst kunde "dom" leva bus även på den tiden, fast det var inte så rått som det är nu.

Tiden som fanns till förfogande var mycket mindre då än nu.

Vi hade mycket läxor.

I Ekeby bodde både småskollärarinnan och läraren i skolhuset. Det gav en viss trygghet åt lärarinnan.

"Läraren frågade en elev som svarade fel, då skrattade de andra, då började han gråta, då frågade läraren

-Vad gråter du för?

De skrattar ju åt mig.

-Det är inte underligt sa läraren - så dum som du är".

Dom hade spottkoppar med klippt enris i på åldersdomshemmen. Men dom användes minsann inte alltid fast dom fanns. Det fanns snus överallt.

Jag hade lagt in snus en gång för tandvärk, och fy vad sjuk jag var, jag var så full och mådde så illa, och när jag nyktrade till så hade jag tandvärk i allafall. Aldrig mer, jag tål inte lukten av snus. Det var någon som hade inbillat mig att det skulle vara bra. Jag lade det i en bit gasbinda.

Valborg Löving

Det fanns alltid någon som ville skrämmas. Det kom en och annan. lodis ibland, och elever som var förargade på lärarinnan. Hon bodde ju ensam.

Jag minns en, vars pappa aldrig tyckte om musik, dom fick aldrig spela grammofon eller spela hemma, och det tyckte jag var synd för han tyckte ju om musik.

Vi sjöng jämt "Din klara sol" när vi började, och slöt dagen med "Så går en dag ifrån vår tid". Man sjöng inte så fort då som man gör nu.

Stina Andersson

Det första jag gjorde i slöjden var att sticka ett par strumpeband. Vi fick sy handsömnad. Ett daglinne sydde jag. Vi fick sy allt för hand. Det var stort och vitt, och så var det en liten spets uppikring och i ärmarna.

Jag har aldrig haft någon sångröst, så jag har aldrig sjungit. Men jag tycker om musik och är glad att jag kan höra. All sång och musik, förutom sån som jag inte begriper, även rock tycker jag om. Jag skulle varit med i kyrkokören när jag var liten, men det blev inte så.

Jag har gått i skolan i Åsbo för kantor Ståhl, och han var mer för musik än för att lära oss något. Min syster hade Rydén, han var väldigt sträng vid barnen.

Sigrid Löving

född 1903 11 25

Jag har bott i Ulrika till jag var 19 år, sen flyttade jag till Malexander och där har jag varit hela mitt liv. Nu är jag 84 år. Jag gick i skolan i Ulrika, först i småskolan i 2 år, och sedan i storskolan i 2 år. Sedan gick jag sista åren i Malexander hos Wreitholtz, för att vi flyttade dit. Min mamma levde tills jag var 6 år.

Skoldagen började alltid med "Din klara sol går åter upp". Därefter morgonbön.

Dagen slutade med "Så går en dag ifrån vår tid". I skolan skulle vi lära oss katekesens huvudstycken och Biblisk historia, det fick vi lära oss utantill. Vad Gud befaller och vad Gud förbjuder. Sånt som man sjunger går lättare att lära sig utantill. Jag har en liten duk kvar sedan slöjden. Fyrkantig och sydd med blad och blommor i hörnen. Kan inte sy så väl nu som då. Jag har även ett betyg kvar.

Det fanns ju inte bilar och inte så mycket fortskaffningsmedel. Man fick gå på den tiden. En annan hade ingen fritid, man fick börja jobba så fort man orkade och kunde.

Våran lärare han hade ett eget hus och bodde i Ullrika, men våran lärarinna hon fick bo i ett annat hus, hon hyrde ett rum på övre botten.

Lärarinnan i Danskebo bodde ensam mitt inne i skogen. Hon hade både småskolan och folkskolan. Annars var det nog mest så att lärarinnorna hade småskolorna och lärarna de högre klasserna 3-6. Många läste bara varannan dag då.

Jag minns en som hette Sven Emaderna. Vi hade en öppen spis, han satte sig mitt framför och sen spottade han en stråle rätt ut, och det var snus runtomkring när han gick hem och min farmor fick hålla och torka upp efter honom.

Augusta Moberg

född 1898

I småskolan hade jag en fröken. I folkskolan hade vi en lärare. Vi var hans första klass. Han hette Axel Rymond. Han var väldigt snäll och bra. Vi hade syslöjd ett par timmar på lördagarna, då fick vi hjälp av småskollärarinnan. Pojkarna hade ingen slöjd då, men de vart ju sen, men inte när jag gick, det är ju länge sedan. Är ju 90 nu i år. Ibland fick vi sticka ibland sy och virka. Slöjden såg vi glädje allihop. Lördagarna var det roligaste av allt.

Det var inte så vanligt att bli fotograferade då så några skolkort har jag inte.

Vi hade ingen vanlig skola de första åren, utan vi gick Metodistkapellet som vi hade vår skola i.

Folkskolläraren Rymond var mycket road av rasterna och att leka. Han lärde oss mycket och var mycket bestämd. Mina syskon hade stränga lärare.

Stenström var en sträng lärare, men Rymond var rolig, han ville leka och dansa. Vi var 37 barn i klassen. Jag gick i Boxholms skola.

När vi inte kunde svara, det var mest pojkarna naturligtvis, flickorna var mera rädda, - gjorde läxorna ordentligt, så hade han överseende med det och sade "Jag har varit pojk själv, så jag vet hur det är.

Jag är född i Boxholm år 1898, Vidingbyggninga hette det då och fins kvar än idag. Vi var 5 syskon så vi hade det trångt många gånger. Vi hade 1 rum och köket var stort och bra, så vi hade ingen nöd. Min far jobbade i smedjan, var hovslagare.

När vi började skolan sjöng vi en psalm t.ex " Din klara sol går åter upp, och när vi gick hem så sjöng vi " Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer. Jag tyckte det var så hemskt att vi skulle sjunga den sången, så jag sa till mamma när jag kom hem - varför skall vi sjunga den där sången? Jag tyckte den var så sorglig, att dagen aldrig kom mer.

Rymond var så kobent så han slog knäna mot varandra.