Johan Blomberg i Björnön

Johan Johansson föddes i ett torp under Sjöbo Norrgård som hette Lugnet (Lugna) den 21 juni 1855. Modern, som var ogift, fick själv föda upp sin son. Att fattigdomen var en ständig gäst i stugan kan man ju förstå då ogifta mödrar på den tiden inte hade det så lätt. Att det många gånger inte fanns mat för dagen, det har Johan själv berättat om många gånger.

Johan var mycket vetgirig och intresserad av att lära sig läsa och skriva. Han satt vid spiselhällen och med ett kol, som han tagit ur askan lärde han sig rita och skriva. En dag korn Fröken Tekla von Goes från Bålnäs och fick se vad Johan höll på med. Hon ordnade sedan så att pojken fick en blyertspenna att skriva med. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, har Johan berättat om senare.

En elak gumma yttrade en gång till honom: "Det är inte svårt att se vem som är far till dej för du är så lik Blomberg". Sedan dess kallades alltid Johan för "Blomberg", kanske även för att kunna skilja på alla som hette Johan i förnamn på den tiden.

Vid 24 års ålder flyttade Johan med sin moder till Björnön (under Ugglebo) Sedan bodde han (dock inte i nämnd ordning) i Moberget (under Moo), Stenstorp (under Hällebo), Madstugan (under Moo), Moo, Övrabo (under Sjöbo Södergård), Karlsö (under Moo), och sedan tillbaka till Björnön igen. Alla små torpställen belägna inom ett litet geografiskt område till där han en gång föddes. De flesta borta för länge sedan.

Vid dödsfall i bygden kallades alltid Johan Blomberg för att "sjunga ut lik" En andaktsstund hölls alltid i hemmet innan den döde fraktades bort. Kanske är det därför så många minns Johan Blomberg, när han stod framför någon anförvant eller grannes kista i sin långa rock och höga krage och talade och sjöng, eller för sitt strålande leende och glada humör.

Johan arbetade vid sågverk, murarhantlangare, hjälpte bönderna med skörden och matade tröskverket på höstarna. Dessutom hade han ju sitt lilla torp att sköta om. I en del fall hade jordägaren själv en ko på torpet som torparen fick sköta om för mjölken, medan kalvarna togs tillbaka av jordägaren.

Johan förblev ogift i hela sitt liv, men hade under många år en trotjänarinna. Han avled den 3 januari 1942 på sitt 87:nde år. Han var känd av alla som en son av bygden, trots att han bara varit en fattig torpare i hela sitt liv.

Onsdagen den 7 jan 1942 fanns följande dödsruna att läsa i tidningen: F jordbruksarbetaren Johan Fredrik Vilhelm Johansson Blomberg från Björnön i Malexander, har avlidit i sitt hem i sitt 87-e levnadsår. Blomberg som var född i Malexander i den numera nedrivna lägenheten Lugnet, har hela sin tid varit bosatt i Malexander. Under de senaste 30 åren bodde han i Björnön under Ugglebo Under sin krafts dagar tjänade han på olika ställen och gjorde sig allmänt omtyckt såsom en driftig, glad och villig arbetare. Som han även var mycket duktig att läsa samt ägde en god sångröst, anlitades han ofta för s.k utsjungning vid dödsfall. Han har under årens lopp förrättat inte mindre än 160 utsjungningar, över vilka han förde noggranna anteckningar. Han hade vid sitt frånfälle inga närmare släktingar i hemlandet, då de tidigare utvandrat till Amerika.