|
Boxholms nya kyrka I går invigdes af stiftets biskop d:r C. V. Charleville den kyrka som Boxholms bruks aktiebolag låtit uppföra der på platsen. Bruket ligger deladt inom två församlingar, nämligen Åsbo och Ekeby, hvilkas kyrkor dock äro temligen aflägsna derifrän. Allt sedan början af ås 1888 har derför, i enlighet med en mellan bruksförvaitningen och ovan nämnda församlingarspresterskap träffad öfverenskommelse gudstjenst hållits tre söndagar i månaden i Boxholms folkskolas samlingssal. Då denna emellertid befans allt för knapp till utrymmet och äfven i öfrigt mindre lämplig till gudstjenstlokal, väckte disponenten W. Wettergren inom bruksbolaget förslag om uppförande af en kyrka, och beslöt bolaget derpå årligen afsätta 7,500 kr. För två är sedan lades grunden till det tempel, som i går invigdes och hvilket utgör ett värdigt exempel på, den omtanke man vid vår tids kyrkobyggnader ådagalägger att ej blott göra kyi korna ändamålsenliga och beqväma utan äf-ven tillgodose skönhets: inneis for-dringar med hänsyn till byggnadens form och inredning. Vid invigningen, hvilken försiggick på öfligt sätt, assisterades biskopen af följande nio prester: kontraktsprostarna F. W. Metzén i Skeninge, G. R. Lundborg i Vestra Eneby och C. Eriksson i V. Ryd, kyrkoherdarne M. Landström i Åsbo, J Julin i Ekeby, utn. kyrkoherden i Asby O. Wågman samt komministrarne O. I. Edoff i Skeninge, E. Ljung i Ekeby, och C. F. Blomstrand i Åsbo. Biskopen tog till text för sitt invigningstal orden i kon. Davids 24 Psalm 9 och 10 verserna: "Görer portarna vida och dörrarna i verlden höga, att ärones konung må draga derin. Hvilken är den samme ämnes konung? Det är Herren Zebaoth ; han är ärones konung". Talet var ej långt, men der fans kraft och kärna i orden, såsom man alltid är van att finna i biskopens framställningar. Sedan de assisterande presterna uppläst sina för tillfället utvalda bibel-språk, bönerna lästs och psalmen sjungits, var härmed den första delen af dagens gudstjenstfirande i Boxholms nya kyrka slut. Omedelbart härpå vidtog högmessogudstjenst, hvilken erhöll en mer än vanligt högtidlig prägel genom särskilda anordningar. För altaret tjenstgjorde båda "bruksförsamlingarnas" kyrkoherdar, hofpredikanten Julin och kyrkoherde Landström. Den senare höll predikan öfver dagens text om det ljufliga ok och den lätta börda Herren pålägger. Innan predikanten besteg predikstolen, utfördes från orgelläktaren en kyrklig högtidssång (ur "Liber cantus") med solo af en amatör och kör af ett 20-tal personer, damer och herrar från samhället, hvilka särskildt för tillfället inöfvat de sånger som nu utfördes. En andra dylik högtidssång utfördes äfven efter predikans slut. En väldig menniskoskara hade strömmat till högtiden och fylde ej allenast templet till sista sitt- och ståplats, utan äfven närmast utanför ingångarna till kyrkan rådde trängsel. Men det blef tröttsamt att stå för länge i den varma luften der inne och derför befann sig skaran i ett ständigt böljande, en oafbruten ström ut och en in, så, att på det sättet torde de fleste fått vara med om åtminstone någon del af hvad som försiggick inne i templet. Nu några ord om den nya kyrkans byggnadssätt och utstyrsel. Der den ligger på en höjd söder om jernvägsstationen beherskar den nästan hela omgifningen och låter sina mörka murar och sin smäckra tornspira skönjas vidt omkring. Tornet har också den ganska ansenliga höjden af 158 fot [47 m], deraf sjelfva spiran 68 fot [20 m]. Byggnadsmaterialet i kyrkan är hufvudsakligen slagg, hvilket ju är ganska ovanligt för kyrkobyggnader. Detta material ger ytterväggarna en nästan svart färg, hvars entonighet dock på ett lyckligt sätt brytes af de i kalksten utförda listverk, "fönsterbräden" m. fl. af de delar som arkitektoniken älskar att särskildt markera. Det är dock icke endast slaggtegel som ingår i jemnväggarna; innantill äro de beklädda med rödtegel; och slaggteglet, som användts, är sjelft af två olika slag. Det yttersta skiktet består af s. k. vällugnstegel, hvilket vinnes vid jernets behandling i valsverket, der den flytande slaggen uppsamlas och får stelna till likformiga tegelstycken. Mellan det yttersta skiktet och det innersta af rödtegel ligger ett af s. k. masugnstegel. Men det är vällugnsteglet som ger kyrkans yttre dess karaktär. Byggnadsstilen är den vid nutida kyrkobyggnader så moderna götiska, hvilken ju med sina spetsbågar och smidiga linier är synnerligen egnad att förtaga den tryckande - tyngd, som med användande af här ifrågavarande byggnadsmaterial torde varit en nödvändig följd vid t. ex. en romansk byggnad. I det inre företer kyrkan en enkel anordning, men ger på samma gång ett lifligt intryck af soliditet och prydlighet. Väggarna äro hvitmenade med nedre delen afdelad i små tält af mattröda linjer eller ock 1prydd med likafärgade små rosetter, och nedom takstolsbasen löper en i något bjertare färger målad, grönskimrande fris. Taket är af fernissadt trä i naturlig färg, ett tunnhvalf, men ej fullt halfcylinderformigt utan med sidorna mötande i en svag vinkel och afdeladt af takstolarnas sirade hvalfbågar. Koret bildar ett utskjutande parti, något lägre än den öfriga kyrkan och rikt upplyst af tre höga fönster med glasmålningar; midtfönstrets föreställer Jesu dop, i sidofönstren äro evangelisterna placerade två och två. Å motsatta gafveln är orgelläktaren inskjuten i sjelfva tornet och får sitt ljus från en fönsterrosett i densamma. Strax nedanom koret, till höger från stora ingången (genom tornet) räknadt, är predikstolen af snidad ek placerad och midt emot densamma finnes en utbyggnad, hvars nedre del inrymmer sakristian och den öfre en läktare, som får ljus från ett stort fönster i dess fond. För öfrigt strömmar dagsljuset in i templet genom 4 långfönster och en större rosett (öfver ingången) å södra sidan och tre fönster å norra, samtliga försedda med s. k. katedralglas. En synnerlig omsorg har egnats ät bänkinredningen, och det torde vara enastående att i en landtkyrka finna bänkar, på hvilka så, mycket arbete med svarfning och snidning nedlagts. De äro ordnade i långskeppet i två rader med 20 i hvarje på, ömse sidor om en bredare gäng och med smalare gängar utefter väggarna. Hvarje bänk gifver beqväm plats åt 10 ä 12 per-soner. Med läktarne också, beräknas kyrkan rymma 5 ā 600 personer. Å altaret, hvilket är bygdt af sandsten, reser sig som prydnad ett i ek snidadt krucifix. I långskeppet skola nedhänga två ljuskronor; de äro ej uppfästa ännu, men att de skola pryda sin plats kan man förstå deraf, att Gusums bruk nu utställer dem i Stockholm. En tredje krona är placerad öfver sidoläktaren. Dessutom lampetter utefter väggarna. Belysningen sker medels elektricitet från brukets anläggning. Orgel saknas ännu (i går tjenstgjorde en för tillfället ditsatt); man vill ej riskera att få ett så dyrbart instrument förstördt af fukten i byggnaden, och ämnar derför dröja en tid med anförskaffande af sådan. Kyrkans uppvärmningsverk är placeradt under sjelfva altaret, och koret bortom detsamma stiger varmluften upp för att utbreda sig, men några rörledningar finnas ej. Ritningen till kyrkan är uppgjord af arkitekten G. Pettersson i öfverintendentsembetet, och sjelfva byggnadsarbeter, hvars utmärkta beskaffenhet, soliditet och omsorgsfullhet erkännes af både fackmän och icke fackmän har ledts af byggmästaren P. A. Hallander från Varola i Vestergötland. Sand- och kalkstensarbetena ha utförts af den välkända firman J. E. Nelson i Linköping. De s. k. Viktoriaplattor, som utgöra golfläggnin-gen, äro levererade af Skånska cementgjuteriet. Allt träarbetet är från Boxholrnsbolagets egen snickerifabrik. Glasmålningarna äro utförda af firman Neurnann & Vogel i Stockholm. Måleriarbetet är under tillsyn af artisten Berg verkstäldt af hr Th. Hellberg i Boxholm. De båda ringklockorna äro från firman Bergholtz & Co. i Stock-holm. Altarprydnaden och prediksto-len äro äfven levererade af en Stockholmsfirma. Det ursprungliga kostnadsförslaget slutade på något öfver 50,000 kr. men har betydligt öfverskridits. Hela kost-naden lär uppgå till omkring 100,000 kr., oberäknade hvad som utgilvits för planeringen omkring kyrkan. Platsen är nämligen mycket prydligt ordnad, och den höga trappa som leder upp till tornet och hufvudingången, i och för sig ett ståtligt verk i granit, med balustrad af samma ämne och smidt jern, gör sig i denna omgifning gällande på ett rent af imposant sätt. Hvad vi från början antydt och som af det sagda torde nöjaktigt framgå; den nya kyrkan länder som byggnadsverk betraktad till all heder både tör dem som bekostat den och dem som lagt hand vid dess fullbordan. Boxholm Kyrkoinvigningen Boxholms bruk
|
