Diverse anteckningar och citat från
BRUKSARKIVETS HANDLINGAR
Elis Wettergrens samlingar VI
VI. Sveriges förste spikklippare (Klipp ur Östgöta
Correspondenten, onsdag 4/7 1945)
- Dansken von Stöckel, som dog
i Boxholm för jämnt 40 år sedan -
Klippspiktillverkningen börjades i Sverige 1862 av den
mångfrestande brukspatronen Carl Pontus Buren i Boxholm,
som samma år lät uppföra den första fabriksbyggnaden under
ledning av ingenjör C. V. Selander.
Man har antagit att klippspikstillverkningen skulle vara en
uppfinning, gjord i England. Det sannolika är dock att
den förskriver sig från Frankrike. Därmed må dock vara hur som
helst, till Boxholm kom den från Danmark,
närmare preciserat från Köpenhamn, där en mekansik verkstad
fanns som tillverkade maskiner för
klippspiksfabrikation.
Från denna verkstad engagerade brukspatron Buren två män, dels
för uppsättningen av maskinerna, dels för att visa
och lära hur dessa skulle användas. Den ene av dem hette von
Stöckel, den andre Jensen. Jensen trivdes dock ej i
Sverige utan återvände snart till sitt land igen, under det att
von Stöckel stannade kvar i Boxholm till sin död den 4
juli 1905. Denne danskfödde man var Sveriges förste
spikklippare.
Ivar Fredrik Christian von Stöckel föddes den 15 december 1834 i
Aarhus på Jylland. Som helt ung kom han till
Köpenhamn, där han ägnade sig åt det mekaniska facket, lärde
till smidesmästare och fick erbjudande att resa till
Sverige och Boxholm för att sätta upp spikmaskinerna. Den 7
november 1862 anlände von Stöckel till Boxholms
bruk, efter att ha gått landsvägen från Motala. Resan hade
företagits kanalvägen, och i resplanen ingick att mellan
Motala och Boxholm använda diligensen. Denna hade emellertid
avgått två timmar före Stöckels ankomst, och då
han fick höra att avståndet blott skulle vara ett par mil,
beslöt hans sig för att gå denna sträcka. Kommen till
Boxholm mötte han på bron över Svartån den förste boxholmaren,
skräddare Gustafsson i Rösta. Av denne
upplystes han om var brukspatron Buren bodde och gick så till
Carlsberg och anmälde sin ankomst. På Carlsberg
pågick en större festlighet, men brukspatronen lämnade sina
gäster för en stund för att personligen hälsa främlingen
från ett annat land och på bästa sätt ordna för denne.
Von Stöckels arbete med själva spikklippningen pågick dock inte
så länge, han fick nämligen full sysselsättning med
smide och reparationer av maskinerna m.m. Då disponent Hansson [Hanström]
1873 blev chef för Boxholms bruk insåg han
snart vilken mekanisk förmåga han hade i von Stöckel. Han satte
honom till förman för den mekaniska verkstaden. Denna, obetydlig
i sin början, kom under von Stöckels ledning att så småningom
utveckla sig till aktningsvärda proportioner. I det
nydaningsarbete på området som utvecklades under 1800-talets
sista del vid Boxholms bruk har von Stöckel stor del. Att hans
arbete uppskattades förstår man även därav att då brukspatron
Wettergren utverkade Patriotiska sällskapts medalj åt några av
sina mera förtjänta plikttrogna arbetare var von Stöckel en av
dessa. Nu är det icke många som minnas von Stöckel, men de som
det göra ihågkomma honom som en rättrådig man, som med sin tids
resurser på bästa sätt sökte gagna det företag han ägnat sina
bästa år och krafter. Han minnes som en glad och god människa i
besittning av det äkta danska gemytet. Pensionerad något av de
första åren på 1900-talet avled han som nämnts den 4 juli för 40
år sedan och ligger begraven på Boxholms kyrkogård, där en enkel
minnesvård på hans grav talar sitt tysta men vältaliga språk,
minnande eftervärlden om främlingen från vårt broderland, som
hos oss utförde en redlig och uppskattad livsgärning.
Von Stöckel har ännu efterlevande kvar i våra bygder. En av
dessa är f. lokomotivföraren Ivar von Stöckel, bosatt i Mjölby.
C. F. S.