Mål nummer 77, avhandlat den 27 november vid Göstrings hösteting 1876, tilldrog sig säkert ganska stort intresse. Kronolänsman K A Almgren hade lämnat in en stämning, som löd som följer:


"Å tjenstens vägnar och uppå angifvelse af Skomakaren H D Kron i Dalen kallas och stämmes drängarne Johan Nilsson i Sågforssen under Somvik och Johan Jacobsson i Gunnardetorp under Trimplamo att inställa sig inför Göstrings Häradsrätt å tingsstället Hogstad Måndagen den 27 nästinkommande November att genmäla mina påståenden om laga ansvar för det de nästlidne Långfredag under Gudstjensten varit af starka drycker öfverlastade samt under rusets inflytelse trängt in i Krons bostad hvarest de svurit och fört oljud öfverfallit och illa misshandlat målsägaren samt uppskrämt hans hustru att hon en längre tid och ännu af skrämsel ligger illa sjuk.


Kronolänsmanskontoret den 5 Oktober 1876

K A Almgren"

 

Vad föranledde rabaldret i Krons bostad? Vi återvänder till domboksprotokollets, som i vanlig ordning utförligt beskriver det hela.


"Åklagaren anhöll om vittnesförhör med vid häradsrätten tillstädesvarande torpare Peter Hemming och dennes son Alfred Petersson i Ekedalen under Somvik, hvilka, då emot dem jäf ej anfördes eller kunde utrönas, fingo aflägga vittneseden, hvarefter de, om edens vigt erinrade, hördes hvar för sig och berättade:


1:o Peter Hemming: att Långfredagen innevarande år vitnet skjutsat svarandena, af hvilka Jakobsson var af starka drycker öfverlastad och äfven Nilsson något rörd ehuru vid fullt redig sinnesförfattning, samt att då de kommit utanför angifvarens vid allmänna vägen emellan Blåvik och Boxholm belägna bostad Jakobsson ropat på denne, som också utkommit och handslagit med Jakobsson, dervid han häftigt ryckt till med den påföljd, att Jakobsson fallit ur åkdonet; att den sistnämnde häröfver uppretad sprungit in på gården efter angifvaren och öfverfallit denne, som derpå begifvit sig in i sin bostad; att vittnet, som haft sin uppmärksamhet riktad på den af honom körda hästen, efter en stund sett angifvaren, stående på trappan, med en skofvel tilldela Jakobsson två slag, hvarefter först angifvaren och straxt efter honom Jakobsson gått in; att sedan vittnet bundit sin häst, äfven vitnet inträdt i angifvarens bostad och såg vitnet då angifvaren och Jakobsson resa sig upp från golfvet, der de antagligen till följd af någon våldsam brottning omkullfallit, men att derefter allt blef lungt och svaranden aflägsnade sig samt att vittnet icke sett svaranden Nilsson, som äfven var inne i angifvarens bostad, uppföra sig oregerligt eller våldsamt.


 

2:o Alfred Petersson: lika med förra vitnet intilldess Jakobsson å gården angripit angifvaren, hvarefter vittnet gjorde följande tillägg: att derefter såväl angifvaren som Jakobsson begifvit sig in i den förres bostad, men hade angifvaren, som nu fått sin vest sönderrifven, straxt utskuffat Jakobsson och med en skofvel tilldelat honom två slag, att, sedan derpå både angifvaren, svarandena och vitnet ingått i bostaden hade Jakobsson derinne återigen angripit angifvaren, dervid båda föllo omkull å golfvet samt måttade ett slag åt angifvaren med en snusdosa, hvilket slag denne dock med armen afböjde, att Jakobsson var mycket oregerlig och högljudd samt utfor i en mängd hotelser mot angifvaren, men att vitnet ej sett svaranden Nilsson våldfört sig å någon eller hört honom föra oljud."


Johan Nilsson nekade såväl före som efter vittnesberättelserna till att ha varit berusad eller ha misshandlat någon eller fört oljud då han var inne i Krons bostad. Johan Jakobsson, däremot, erkände att han var "drucken" samt att han trängt sig in hos Kron. Han ville emellertid först inte medge att han våldfört sig på Kron eller fört oljud.


 

Jakobsson gav dock så småningom med sig och måste tillstå att vittnesmålen var riktigt avlämnade, och målet överlämnades till prövning. Johan Nilsson begärde att bli helt friad.


Den 30 november avkunnades domarna. Åter till domboken:


 

"Utslag


Som genom hvad i målet förekommit, lagligen upplyste blifvet, att sedan svarandene Jakobsson och Nilsson Långfredagen den 14 sistlidne april kommit åkande men stannat utanför angifvarens utmed vägen belägna bostad, och angifvaren på anrop af svaranden Jakobsson, utkommit och helsande tagit denne i hand, men dervid ryckt till så häftigt, att Jakobsson, som var af starka drycker öfverlastad, fallit ur åkdonet, så hade Jakobsson, deröfver uppretad, gått efter angifvaren in på dennes gård och angripit honom samt vidare, då angifvaren begaf sig in i boningshuset, dit inträngt, men blifvit utskuffad och af angifvaren, stående på trappan, tilldelad två slag af en skofvel, hvarefter Jakobsson åter inträngt i angifvarens bostad och honom der öfverfallit, derunder de båda fallit till golfvet och Jakobsson med en snusdosa måttat ett slag åt angifvaren, som dock undvikit detsamma men i stället fått uppbära många hotelser af Jakobsson; alltså och då någon skada icke bevisligen tillskyndat angifvaren eller eljest uppkommit genom svarande Jakobssons berörda förfarande, bröfvar Häradsrätten i förmåga af 7 kap 4§, 11 kap 14§ och 14 kap 13§ samt 18 kap 15§ strafflagen, rättvist döma svaranden Johan Jakobsson att böta för omförmälda våld 65 kronor och för fylleri 10 kronor, vilka böter tillhopa 75 kronor tillfaller staten."


Johan Nilsson klarade sig från straff. Ingen kunde bevisa att han varit spritpåverkad eller gjort något olagligt, och därför fick Jakobsson ensam - förutom de dryga böter han redan dragit på sig - ersätta målsägaren för dennes kostnader i samband med målet (15 kronor) samt betala ut vittnesersättning till Peter Hemming och Alfred Petersson (10 kronor vardera). Summa summarum kostade misshandeln och fylleriet Johan Jakobsson från Sågforsen 110 kronor! En mycket stor summa, och det är inte omöjligt att Jakobsson fick sitta av böterna på länsfängelset i Linköping.


Johan Birath

april 1998