Ekebys historia i skriven form

I Krafttagets bokhylla finns pärmar med Boxholmshistoria av olika slag. Nedan följer allmän historia från Ekeby socken, anteckningarna är nämligen hämtade från Ekeby Hembygdsförenings samling. Allt är nedtecknat 1980, tänk på detta då texten läses. Det som i texten anses vara just nu gäller därför med stor sannolikhet inte längre, utan det kanske också är historia…

I 1769—1770 års beskrivning över storskiftet i Ekeby by omtalas Fattigstughagen, där Svartå nu ligger, och stora och lilla Fattiglyckorna vid vägen till Ljungby.

En brist i Fattigstugan om 98 daler och 28 öre Kmt. omtalas. Varnades för att inhysa folk från främmande socknar.

Johan Jönsson i Ryckelsby tog avsked från föreståndarskapet vid Fattigstugan och i. dess ställe tillsattes Per Nilsson i Norrgården Ljungby.

Avskedade soldaten Gustaf Svensson vid Hester, som är nästan alldeles blind, får den i fattigstugan besparade 3 månaders stat, vilken Samuel Erlandssan St. Herkhult lovade åt honom uttaga.

Den 27 november 1856 antogs ett utförligt reglemente för fattigvården, t.ex de fattiga indelades alltefter deras större eller mindre behov i fyra klasser med en gång för alla bestämt underhåll.

Det ålåg varje hemmansägare att lämna de på hans ägor boende fattiga arbete, lämpat efter deras år och krafter, samt skälig ersättning därför, ävensom husrum och vedbrand “intill dess de möjligen kunna i Fattighuset intagas”. Jordägaren var också skyldig att kostnadsfritt transportera den fattige och hans tillhörigheter till fattighuset.

Theodor Petersson, d 1921, Fjättmunna var ordförande i fattigvårdsstyrelsen i första delen av 1900-talet, och det sägs att under hans tid blev fattigvården humanare.

År 1928 var det nya Ålderdomshemmet i Boxholm vid Malexandervägen färdigt, där kunde i 19 rum tagas emot 25 - 30 pensionärer, och då flyttades de gamla från Svartå dit.

Svartå renoverades och 1929 stod det klart med 5 lägenheter, 3 enkelrum och en samlingslokal. Byggmästare Anton Wisén Ekenäs, Ljungby.

1 början av 1960-talet byggdes ett nytt Ålderdomskem i Boxholm, Bjursdalen, det byggdes också till under samma årtionde.

En nybyggd långsjukvårdsavdelning, sammanbyggd med Ålderdomshemmet, öppnades under 1979.

Vaccinination, skyddsympning mot smittkoppor, infördes i Sverige i början av 1800-talet.

1 Ekeby sn skulle Klockaren även äga behörigh kunskap i vaccinering och åderlåtning då det hörde, till hans åliggande att vaccinera sockenborna och då i första hand barnen.

Är 1860 i samband med socknens Valborgsmässostämma ägde en högtidlighet rum, då prosten Aurelius till klockaren Nydahl överlämnade en belöningsmedalj för den senares framgångsrika arbete som vacciriatör. Medaljen vilken kmt honom nådigast tillagt, skulle bäras på bröstet, en bestämmelse som också intogs i protokollet.

Efter koleraepidemin 1892 uppförde Boxholms AB ett epidemisjukhus vid Rösten Boxholm med 8 sängar. Sjukhuset är sedan länge nedlagt och kallas numera Villa Ekeberg.

Fru Möller i Öringe var barnmorska 1859 och hade då haft tjänsten som sockenbarnmorska i över 20 år.

I många år fram till 1905 var Lisa Wikblad barnmorska och efter henne kom Alma Moberg som fortsatte fram till sin pensionering.

Boxholms BB öppnades 1940 och detta förestod Astrid Björk och Helga Jonsson till 1956 då BB lades ner och de båda barnmorskorna gick i pension vid samma

1 Boxholm bildades en “Skyddsförening” i början av 1890-talet som arbetade med symöten och försäljning av tillverkade handarbeten för att samla medel till avlöning av sjuksköterska som anställdes 1894.

Föreningen upplöstes 1907 och bolaget övertog helt kostnaderna för sjuksköterska vid bruket.

Brukssköterskor har bl a varit syster Cecilia och från 1940 till 1958 syster My.

1 slutet av 1800-talet fanns också en ”Skyddsförening” i Norra Ekeby. Denna förening underhöll en syster Lönnrot som hade som uppgift bland de sjuka i Norra Ekeby. Men “Skyddsföreningen” upphörde så småningom med sin verksamhet.

År 1920 startades "Ekeby fruntimmersförening" av Olga Nyström, f 1865, d 1946, Götevi och Serena Alin f 1867, d 1950, Fjättmunna som på olika sätt arbetade bland annat med symöten och auktioner för att kunna ha en församlingssyster anställd i N Ekeby.

Första sjuksköterskan föreningen hade var Edit Wendel sedan kom Elsa Schyldt, f 1895, d 1938, därefter Sigrid Svensson och sist syster Naémi som arbetade fram på 1940-talets början.

“Ekeby Fruntimmersförening” ändrade sitt namn 1928 till “Ekeby Skyddsförening”. När Distriktsjukvården blev uppbyggd i Ekeby upphörde “Skyddsföreningen med sin verksamhet

Sjuksköterskorna Lisa Wasén och Anna-Lisa Rosengren-Petersson som kom till Boxholrn-Rinna distriktet 1939 var pionjärer inom distriktvården i Östergötlands län.

Syster Anna-Lisa som bosatte sig i Ljungstorp Rinna sn slutade sin tjänst 1942, men har ändå arbetat långa tider emellanåt i distriktvården, Från 1942 till 1945 var syster Lisa ensam om tjänsterna, hon bodde då i Boxholm. År 1945. flyttade hon till Lejondalen Ryckelsby och hade sedan i första hand Ekeby Norra och Rinna distriktet. Syster Lisa avgick med pension 1966.

På l940-talet fanns det hemsystrar både i Boxholm och Ekeby Norra. Ekeby Norra fick sin första hemsyster 1946. Bostaden till hemsystern var inredd på övervåningen i Lejondalen Ryckelsby.

Den första hemsystern var Astrid Andersson och sedan har bland annat Margareta Andersson, Anna-Lisa Skärlund-Thieme, Ann-Marie Svensson och Thyra Eriksson tjänstgjort som hemsystrar. Thyra Eriksson flyttade till Boxholm, sedan dess har ingen hemsyster bott i Ekeby Norra.

Första hemsamariten var Viola Köhl Linnefors, sedan kom Gunhild Johansson Bergstorp Fjättmunna som hållit på som samarit till 1979.

Under årens lopp har det varit många kvinnor som ställt upp på detta sätt och hjälpt de gamla och sjuka så de kunnat vara hemma i sina egna hem så länge som varit möjligt.

Hemsamariterna började sin verksamhet i Bygget Boarp där Hilma Johansson, f 1866 d 1954, och hennes son Helmer Karlsson bodde.

Hilma Johansson “mor i Bygget” var sängliggande och hennes son, “Helmer Pos” kallad, skötte henne.

Deras hem var helt nergånget och det var ett hårt arbete för samariterna att få lite “fason” i stugan. Men de gav sig inte trots smuts och armod. Även hemsystrarna var där vid tillfällen och arbetade och allt ordnades tillsammans med syster Lisa Wasén, som även såg till att det korn rena sängkläder och dylikt till mor Hilma.

Som ovan nämnts hade hon omsorg om mor Hilma. Åren 1951 till 1954 besökte hon henne varannan dag vecka efter vecka, och år efter år och blev bara avbytt under semestern.

På vintern fanns det inte farbar väg till Bygget varför hon måste gå sista delen av vägen eller åka skidor och det rörde sig om 1300 -1400 meter från bilvägen till Bygget. Men under alla förhållanden fick mor Hilma sin vård.

Sommaren 1954 fanns ingen ersättare för syster Lisa som kunde åtaga sig skötseln av mor Hilma när syster Lisa skulle på semester. Så Mor Hilrna måste förflyttas till Slomarps Sjukhem (kallades då Kronikerhemmet) Mjölby. Det var svårt för mor Hilma att resa hemifrån, men hon fick löfte av syster Lisa att var det möjligt skulle hon få komma hem igen när syster Lisas semester var slut.

Både Mor Hilma och Helmer hade en stor förskräckelse för fattigvård och ålderdomshem, likaså för sjukhem. De tänkte på forna tiders åldringsvård! Några dagar efter sedan Mor Hilma kommit till Sjukhemmet mötte Helmer en av sina grannar som då frågade hur det var med hans Mor “ja får hon bara leva över solförmörkelsen kan hon nog klara sig ett tag till”.

Den 30 juni 1954 vår det nämligen så gott som total (0,998) solförmörkelse. På förmiddagen ringde Syster från Sjukhemmet och meddelade att (Mor Hilma avlidit, några timmar före solförmörkelsen som började kl 12,29 och slutade kl 14,55 allt den 30 juni 1954!

Så småningom kom Helmer till Ålderdomshemmet i Boxholm och, trots att han fruktat för detta, fann sig väl tillrätta där, ja han till och med trivdes där. Han tyckte han fick så god mat där och han sa “jag trodde man fick lov gå ut och köpa sig lite mat ibland om man inte skulle behöva vara hungrig när man var på Fattigstuga” Helmer avled år 1967.

En passus från ett sockenstämmoprotokoll 1859: Efter inbjudan från Sparbanksstyrelsen i Linköping bildades en “Sparkasseinrättning” för Ekeby församling. Ledamöterna i denna första bankstyrelse var följande:

Kaptenen C.F.Ström, notarien C.P.Burén, inspektoren J. Hederströrn och inspektoren C.V. Willde. Hederström i Ekeby militieboställe skulle sköta bokföringen och mottaga insättningar från de tre kyrkorotarna, och Willde på Boxholms bruk skulle ha samma uppdrag för de tre skogsbygdsrotarna. Det rekvirerades 100 motböcker. De räkenskaper och handlingar, som månatligen måste insändas till styrelsen i Linköping, skulle få 1äggas i kapten Ströms postväska.

“Post Tilda”, Matilda Munther Andersson, f, 1863, d 1949, Peterslund Öringe Frälsegård hämtade posten i Strålsnäs med sin postkärra där de olika postväskorna med sin post till de olika gårdarna lades, sedan gick hon med den till Linnefors mejeri där postväskorna skickades vidare med mjölskjutsarna.

Post Tildas skolgång. hade nog varit minimal, hon kunde inte skriva, så Hilda Larsson, f 1884 d 1959, Öringe fick hjälpa henne när hon skulle skriva brev till sin dotter bland annat.

Föreståndare på Strålsnäs poststation var under många år Fröken Östberg.

Sista tiden som Strålsnäs fanns kvar som poststation var den förlagd till järnvägsstation i Strålsnäs.

Sedan fick Ekebyborna i Norra delen Mjölby som poststation i några år, men sedan 1974-12-02 har de flesta fått Boxholm som sin postadress.

I södra delen av Ekeby ordnades icke postgång förrän 1939 ned Berne Sjögren som postbärare.

För att få öppna en telefonstation eller telefonväxel fordrades minst 5 abonnenter. Engångsavgiften var 20 kronor men höjdes till 50 kronor under 1930-talet. Varje abonnent fick själv bära kostnaden för sin telefonledning, men omkring 1935 kom frikretsen om 500 meter fri ledning som sedan utökades till 1000 meter och omkring 1939 ytterligare utökad att gälla 2000 meter. Bodde man utanför frikretseri fick man själv bekosta den överskjutande delen.

Abonnemangsavgiften per kvartal var 10 kronor, och var det inte över 35 abonnenter anslutna till den telefonväxel det gällde, fick den s k “Växelmakaren” uppbära abonnemangsavgiften som lön. (Denna lön kunde också betalas in natura.)

Boxholm fick telefonstation 1885. Telestationen var från start till automatiseringen inrymd i gamla ölstugan vid ån på Boxholms AB mark. Telestationen startade med 6 abonnenter och Anna Johansson som växelföreståndare. Anna Johansson fortsatte som växelföreståndare till 1937, alltså i 52 år.

Nästa föreståndare blev Maja Johansson som redan 1914, som artonåring, började hjälpa sin faster Anna Johansson med växeln. Maja Johansson stod kvar som föreståndare till Eva Blomqvist övertog ansvaret en tid innan automatiseringen kom.

År 1950 fanns 251 abonnenter, 1960 fanns det 699 och vid automatiseringen 1966 fanns 1240 abonnenter.

Strålsnäs telefonstation öppnades i början av 1900-talet i Karlsborg Öringe, flyttades sedan till Rydberga Öringe.

Anna Wah1ström var föreståndare under många år och en syster till henne, Fru Svantesson var också verksam på Strålsnäs telestation.

År 1945 blev Elsa Carlsson föreståndare och stod kvar som sådan till automatiseringen 1966.

Växeln var öppen kl 8,00 - 21,00 på vardagarna och på söndagarna liksom helgdagarna var det tre olika öppningspass.

Nattkoppling kom till 1950 då man kunde ringa direkt till Mjölby och därifrån komma vidare.

Ryckelsby telefonstation öppnades 1918. Den var först inrymd i Åhagen, därefter hos, arrendatorn hos August Alin, Alfred Adolfsson Ryckelsby.

År 1925 flyttades telestation till Ekenäs Ljungby och Anton Wisén blev föreståndare.

Nr 3 Kvarnen, nr 7 Ryckelsby Frälsegård, och nr 8 Josef Johansson (Adolfssons efterträdare hos Alin).

Nr 9 Skinnartorp, nr 10 Gustaf Alin Fjättmunna och lite senare i tiden övertog Erik Alin Fjättmunna August Alins nr 6.

Växeln var öppen på vardagarna mellan kl 8,00 — 20,00 och på sön- och helgdagar i olika pass.

Är 1939 blev det direkt ledning till Mjölby så sedan behövdes inte gå över Strålsnäs telestation.

Karin Wisén övertog föreståndarskapet efter sin far Anton Wisén 1938 och stod kvar till automatiseringen 1966, då var abonnenternas antal över 100.

Automatiseringen vid Boxholms, Strålsnäs och Ryckelsby telefonstationer togs i bruk 1966-05-24.

Affärer m.m.
När K.A Andersson byggt bostadshuset i Åhagen 1885 önskade folket i trakten att de skulle öppna en affär. Det fanns visserligen en ”snusbod” på trakten, men det var ej tillfyllest, så K.A. Anderssons maka, Hedvig, började med en affär i ett av bostadsrummen.
Behoven ökade på affärsutrymme så en affärslokal med lagerutrymmen byggdes strax intill bostaden. Makarna drev sedan affären till sonen Bror Andersson Landsäter övertog den för en tid men på 1920-talet övertog en annan av sönerna, Karl Andersson, f 1893 d 1980, affären. Han drev den sedan till 1964 då han lade ned den.
I början kom kunderna långa vägar ifrån, det fanns inte så många affärer på landsbygden, de kom från Rinna byn och gick över skogen förbi Diseberg, från Särstad också över skogen m.fl. platser.
Sortimentet i affären var stort, från vävmaterial, tyger, träskor, porslin till lantbruksredskap och specerier icke att förglömma.
År 1939 öppnade Wilhelrn Adolfsson affär i sin nybyggda fastighet Ådala, Ryckelsby. Omkring 1965 lades affären ned.

Speceriaffären i Öringe har haft många innehavare såsom Dahlman, Gullert, Gröndal, David Andersson och från 1935 0.F.Karlsson. Cirka 1970 stängdes även den affären.

1 början av 1900-talet fanns en affär i Björkbacken, Öringe men den lades ned före 1918.

Hjalmar Andersson, f 1886, d 1939, startade slakteri på Hagby gård i norra gaveln av ladugården. Han köpte djur som han slaktade och tillverkade charkuterier m.m. Köttkvarnen drogs med en hästvandring.
Han torgade i Boxholm, och färdades dit med häst och vagn.
År 1923 flyttade han och hans maka, Anna, till Brohagen, Hagby där de byggde slakteri. Han köpte också bil att ha varorna i på sina turresor. På torsdagarna körde han en tur med varor till kunderna i Ekeby, Öringe, Ingemarstorp, Strålsnäs och på fredagarna till Boarp, Stenstorp, Ljungstorp, Särstad och på lördagarna till torget i Boxholm.

Resande affärsmän:
Va1demar Stenqvist, död .i slutet av 1970-talet, började sin affärsrörelse med att sälja varor direkt i hemmen. Han öppnade sedan Walles Varulager i Boxholm. Stod också ofta på marknader med sina varor.
Östen Widahl åkte också omkring och sålde varor i hemmen. Bodde på olika platser som Boxholm, Rösäter i Rinna och Mjölby.

“Lille Fredrik” från Mjölby besökte också bygden, han handlade med “Korta Varor”.
Marknader har hållits i Boxholm i många år och till långt in på 1900-talet,

Förr skräddes virke till byggnation.
På 1920-talet till fram på 1940-talat köpte och sålde Sköld i Ryckelsby virke som gick till båtvike i Göteborg.
Det fick lov att vara fina bitar av tall 21-22 fot långa och 12-14 tum i fyrkant, och så skräddes de före leveransen.
Simon Johansson Lindstorp, Boarp var särskilt duktig på att skrä jämna bitar liksom Johan Larsson Kristineberg, Ryckelsby.

Spånspingare;
Einar Andersson Harnmarshult,
Klas Andersson,
Knut Fritz Kohagen, Boxholrn,
Maskinspingare Edvin Sköld Ryckelsby.

Kolning:
Mycket kol har framställts i skogarna, särskilt i skogar tillhöriga Boxholms AB i Malexandar och Blåviks socknar. Där ifrån det gick kolryssar med kol in på 1950-talet till Boxholms bruk, och så länge masugnen fanns kvar i Boxholm kolades i Dalen Bloxholrn.
1 Boarp kolades på 1910-talet av Pole Andersson i “Sågarhagen” tidigare kallad ”Bränhagen”.

Vid sekelskiftet fanns tjärdal vid Arvidstorp, Boarp.
Ända in i senare tid har tjärbränning förekommit till husbehov på vissa platser.

Från 1837 har det funnits en skola med skolplikt men också med rättighet till skolundervisning för barn son uppnått sjuårsåldern.

Skolan i Ekeby hölls i sockenstugan och förste läraren var församlingens organist Carl Johan Svartling död 1842.

Nu blev även den fasta skolan flyttande ett tag med Steineck som lärare. På en sockenstämma 1856 bestämdes att en ny byggnad, bestående av sockenstuga, skolrum och kyrkobod skulle uppföras på den gamla stugans plats. En byggnadskommitté tillsattes, bestående av inspektor Scharin, pastor Lindhagen, rusthållaren Alin och byggmästare Anders Jönsson.

År 1857 var huset färdigt, ett rödfärgat tvåvåningshus. Det innehöll på nedre botten: förstuga, sockenstuga sant två rum och kök, och på övervåningen en skolsal samt ett boninqsrum.

Är 1858 beslöts att ordinarie skolläraren skulle undervisa i Muleboskolan från 1 februari till 21 juni och i Kyrkskolan från 1 juli till 21 november, och i Skogsborotarnas sydliga delar skulle barnen få undervisning i den flyttande skolan från 20 mars till 20 juni i Bösebo eller Trimplamo, och från 1 juli till 1 oktober i Fiskevik eller Kröcklekulla och som lärare valdes Axel Spångberg Brokulla. Spångberg efterträddes sedan av 15-årige Carl Fredrik Andersson Moen, Öringe.

Den första särskilda läraren vid kyrkskolan blev 1863 J 0 Tuneld som till en början stod under Steinecks överseende. Sedan kom i tur och ordning som lärare P M Hultqvist, Anders Gustav Andersson och år 1873 Carl Magnus Ståhl.

Åt 1875 Rom Carl Peter Engström som lärare till kyrkskolan. Han hade sedan 1873 varit anställd i den flyttande skolan. C P Engström hade sedan denna befattning vid Kyrkskalan kvar till 1915.

År 1901 fick Engström en biträdande lärare och den första var Signe Hjelmqvist och hon efterträddes 1904 av Ester Ljung.

Är 1907 blev det åter byte på tjänsten då Sigrid Nilsson kom, hon hade sedan tjänsten kvar till 1944 (dog:1971) och efterträddes av Brita Lönngren-Andersson Ekeby.

Kyrkstämman beslöt 1894 bygga ett fullständigt skolhus. Byggnadskommitté blev: Prosten Julin, C P Engström, J Larsson i Linnefors, byggmästare Engstrand i Boxholm och brukspatron i W. Wettergren.

År 1897 stod det nya skolhuset färdigt och det gamla huset med skolsal och sockenstuga m m rivet,

Småskolan som i början hölls på olika platser förlades så småningom till Svartå, Från 1881 var Albertina Claesson från Långliden småskollärare. Hon hade tidigare varit lärare i skogsbygdsskolan till 1889, då hon efterträddes av (Mia) Maria Sandberg-Molander. Mia Molander hade sin tjänst kvar till 1925,

Sedan kom Agnes Cassel och. efter henne var Alice Gustafsson småskollärare. Från 1897 hölls småskolan i den nybyggda skolan vid kyrkan.

C P Engströms efterträdare blev Simon Pettersson och där efter har Daniel Olsson, Erik Ouick, Nils Göransson och Alf Hellman haft tjänsten i nu nämnd ordning. Ovanstående lärare har också varit kantorer och haft kantorstjänsten i kyrkan samtidigt.

Fortsättningsskolan var i början ej obligatorisk men blev det i början av l920-talet. Fortsättningsskolan omfattade två årskurser.

Från 1932 kunde de flickor i Ekeby Norra som så ville, gå sista årskursen i fortsätningsskolan i skolkök i Flemminge skolkök.

Sjunde skolåret infördes i Ekeby skola 1938. Barnen fördes med skolskjuts till Centralskolan i Boxholm, för att där gå det sjunde läsåret. De fick ha smörgåsar med sig och så fick de gå till Flemminge skolkök på frukostrasten. Där blev de serverade varm choklad till sina smörgåsar.

Efter sjunde läsårets införande var det bara en årskurs i fortsättningsskolan.

Barnen i Ekeby skolan blev också så småningom serverade smörgåsar och varm choklad. Första tiden skedde serveringen i vestibulen för att sedan ske inne i skolsalen. Det var Maja Karlsson Svartå som skötte om detta arbete.

Sedan gjordes kök och matbespisningslokal i ordning i Svartå och där serverades lagad mat till skolbarnen på frukostrasten. Detta arbete med matlagning och servering skötte Anna Nilsson Hagby.

Städningen i skolan utförde under många år Alma Gustafsson, f 1863, d 1952, Tunaberg.

Vaktmästare i Ekeby skola var i många år Maja och Albert Karlsson Svartå och efter dem kom Gilles Pettersson Hemdala.

I mitten av 1950-talet började Ekeby skola komma i farozonen för indragningar av skolklasser.

Snart nog fick en del klasser åka till Flemminge skola, och skolan i Ekeby trappades ner när det gällde antalet klasser undan för undan.

Skolan har sista tiden stått tom, och i dessa vinterdagar rivs den och allt skall jämnas med marken.

Boxholms Blåbandsförening bildades 1886 som nummer 9 i Sveriges Blåbandsförbund. Blåbandsföreningen byggde sin lokal, den så kallade Blåbandslokalen vid Nygatan år 1907.

Blåbandsföreningarna i Boxholm, Strålsnäs, Åsbo, Blåvik och Malexander bildade en krets, Blåbandskrets.

Templet “Rätt och Sanning” inom NTO bildades i Boxholrn 1889-11-26. En sjukhjälpsfond bildades omgående och 1890 startade en syförening. Boxholms AB skänkte 1890 tvåhundra kronor till musikinstrument för en blåsorkester.

Verksamheten var livlig, år 1900 hade Templet 47 möten. Verksamheten lades ner 1950.

Templet “Rätt och Sanning” tog initiativ till att bilda en föreläsningsförening och Boxho1ms Föreläsningsförening bildades vid sammanträde 1897-09-19. Den nyvalda styrelsen utgjordes av ingenjör W. Sandahl, förvaltare K. Sjunnesson, skollärare A. Knutsson, verkmästare K. Ekedahl, stationskarl A. Hallén, smältsrned A.C. Gärling och snickare K.L. Anell.

Redan 1897-11—13 hölls första föreläsningen och verksamheten var mycket livlig i många år.

Manskören “Sångarbröderna” Boxholm bildades 1908 och har fortfarande livlig verksamhet.

När Hilda Andersson “Hilda Pontus” Vadstorp fyllde 90 år 1957 berättade hon att hon tillhört Ekeby kyrkliga syförening i 67 år!

Kanske ett rekord. Det var prosten Julin som startade syföreningen. Syföreningen är fortfarande aktiv.

Ekeby Sångkör fanns 1918 med kantor Simon Pettersson som ledare, sedermera domkyrkokomminister Torsten Borggård var med och startade denna kör. Åren 192-1931 var musikdirektör Daniel Olsson kantor i Ekeby och då ledare för kören. Sedan låg sångkören och dess arbete nere några år. Kantor Nils Göransson som hade sin tjänst i Ekeby 1935-1951 blev 1948 ledare för den nystartade Sångkören.

Åren 1952-1965 var kantor Alf Hellman körledare och sedan den tiden har kantor C.G. Moström varit ledare för sångkören.

Ekeby Föreläsningsförening bildades 1922. Förste föreståndaren blev kantor Daniel Olsson och ordförande Bror Andersson-Landsäter, Åhagen.

Missionsföreningen var en frukt av den andliga väckelse, som gick over Boxholmsbygden vid 1840-talet. Det var då främst en ung informator, Clas Adolf Hultkrantz, som var anställd hos friherre af Burén, som höll bibelförklaringar i ett gammalt lusthus.

År 1868 kom apotekare Theodor von Zeipel till Boxholm, det var svårt få lokal till mötessamlingarna, då inredde apotekaren en möteslokal på apoteksvinden.

År 1876 stod Boxholms Missionshus färdigt att tagas i bruk för mötesverksamhet. Det var byggt på mark som Boxholms bolag upplåtit.

År 1877 bildades Boxholms Evangeliskt Lutherska Missionsförening, på uppmaning av lärare Carl Blomstrand, av 150 personer och förste ordförande blev apotekare Zeipel.

Ungdomsverksamhet förekom redan på 1890-talet, då med namnet Jungfru- och Ynglingaförening. Ungdomsverksamheten fortsätter men nu under andra beteckningar.

Tidigt anslöt sig Missionsföreningen till Svenska Missionsförbundet och 1924 ändrades namnet till Boxholms Missionsförsamling.

Boxholms Baptistförsamling bildades 1879 och fick från början 14 medlemmar. Församlingen var första tiden annexförsarmling till Linköpings första Baptistförsamling. Församlingen anslöt sig till Svenska Baptistsamfundet.

När riksväg 32 fick ny sträckning genom Boxholm kom missionsförsamlingens kyrka att ligga olämpligt och måste rivas, det var år 1967.

År 1978 skedde ett samgående mellan Boxholms missionsförsamling och Boxholms Baptistförsamling, den nya församlingens namn blev Centrumkyrkans Församling, och verksamheten bedrives i Centrumkyrkan.

Omkring 1880 bildades metodistförsamlingen i Boxholm. Metodistförsamlingen uppförde sin Kyrka vid Malexandervägen där Boxholms bolag upplät tomtmark.

Frälsningsarmén bildade kår i Boxholm 19l6. Förste kårchef var brigadör Greta Mattson som biträddes av löjtnant Ellen Gustavsson. Armélokalen, som låg vid Järnvägsgatan, invigdes 1926. De första mötena hölls i Blåbandslokalen. Frälsningsarmén har haft en livlig verksamhet i Boxholm med bland annat söndagsskola, syförening och hjälptrupp.

Verksamheten är förlagd till före detta Blåbandslokalen som församlingen äger och

Ekeby missionsförsamling räknar sin begynnelse från 1894 då Rinna-Hogstads Friförsamling bildades.

År 1898 delades Friförsamlingen i två kretsar, Rinna och Åhagen. Dessa kretsar upphörde i och med att Ekeby Missionsförening bildades 1906. Den första ordförande och föreståndare i missionsföreningen blev Karl A. Andersson, f 1849, Åhagen. Han hade sedan 1896 varit ordförande i ovanstående friförsamling, och han stod kvar på denna post till sin död 1929. Efterträdare på ordförandeposten blev Karl A. Anderssons måg Karl Andersson, f 1886, Ekeby boställe. Han tjänade till sin död 1937 då Gideon Karlsson, f. 1891 d. 1976, Boarp valdes till ordförande. Han i sin tur stod kvar till 1961 då nuvarande ordförande Per Andersson Ekeby boställe intog den plats som hans far och farfar tidigare haft.

Församlingens Gudstjänstlokal, Ekeby missionshus, invigdes 1905, ombyggdes 1939.

Ekeby Kristliga Ungdomsförening bildades 1903 och hade från början 20 medlemmar.

Söndagsskola har hållits i många, många år med olika lärare som troget ställt upp på söndagsmorgnarna för att möta barnen i missionshuset för en stunds samvaro och undervisning. Sedan många år är det Brita och Lars Andersson Gärdebo, Ekeby som har ansvaret och arbetar i söndagsskolan. Närmare ett 20-tal barn är för närvarande inskrivna.

Likaså har i många år en syförening arbetat inom missionsförsamlingen och är fortfarande verksam med 15-20 aktiva deltagare.

IOGT-logen nummer 4815 “Ekeby Framtid” bildades 1925-12-06 av 26 medlemmar med Sven Franzén, f 1903, Hagby som ledare, och Gunnar Johansson som sekreterare.

Logen hade sina sammankomster i skolan och någon gång i Bergstorp, Fjättmunna, men när samlingslokalen i Svartå blev klar 1929 förlades sammankomsterna dit. Verksamheten var livlig i början men fram på 1950-talet började intresset för Logens arbete dala.

Troligen var det sista protokollförda mötet 1951-10-30, ordförande var då Oskar Johansson Linneberg och sekreterare Göte Nilsson Hagby. Logen hade ett bibliotek som man hade öppet i det längsta för utlåning, men så småningom överlämnades böckerna till kommunbiblioteket i Boxholm.

Ungdoms1ogen nummer 2107 “Snödroppen” inom IOGT bildades 1930-12-14 med 61 medlemmar. Förste ordförande var Arvid Franzén, f 1917, Hagby och sekreterare var Astrid Johansson Hagby.

Sista protokollförda mötet var 1943-02-14, ordförande då var Astrid Ahl och sekreterare Gunnar Ahl båda från Hagby. Därefter upphörde logens arbete i brist på ledare.

Ekeby Hembyds- och Fornminnesförening startades 1930. Förste ordförande blev Rupert Isaksson. Föreningen har lagt ner ett stort arbete på att bevara den gamla kulturen och miljön i sina samlingar i Hembygdsstugan “Boden” och i de övriga gamla husen som föreningen köpt och uppfört på området omkring “Boden”, och på mark som också inköpts. Även hembygdsböcker om Ekeby har utgivits av föreningen.

Föreningen startade på initiativ av dåvarande v. pastorn Gustav Törnvall, och 125 medlemmar anslöt sig från början.

Ekeby-Holaveds Sportklubb bildades 1934 på initiativ av Hans Hansson senior Öringe, Erik Nyström Götevi, Åke Nilsson Ekeby, Erik Alin Fjättmunna och Hans Hansson junior Öringe.

Sportklubben ägnade sig i första hand åt skidåkning och skidtävlingar. Redan 1935 skickade Sportklubben Hans Hansson jr, f. 1916 d. 1979, till Småland-Östergötlands vinterspel i Eksjö, och där tog han hem segern i juniormästerskapstävlingen 15 km på skidor. Denna seger följdes sedan av flera liknande.

Sportklubben köpte mark till fotbollsplan från Ingemarstorp Strålsnäs och iordningställde Ingemarsvallen där fotbollsmatcher arrangeras. Även en paviljong uppfördes på området.

Nuvarande ordförande i Sportklubben är Thore Johansson Strålsnäs, och ordförande i skidsektionen är Sten Nilsson Götevi.

Strålsnäs Skytteförening hade under många år Otto Gustafsson Strålsnäs som ordförande och hans efterträdare som ordförande blev Hans Hansson sr, f. 1893. Omkring 1960 gick Strålsnäs Skytteförening upp i Boxholms Skytteförening.

Boxholms första Folkets Hus uppfördes i slutet av 1880-talet av byggnadsföreningen Minerva och användes som sådant ända till det nya Folkets Hus vid Storgatan stod färdigt att tagas i bruk 1939.

År 1907 bildades avdelning 184 av järn- och metallindustriarbetareförbundet i Boxholm.

Lantarbetareförbundets avdelning 231 Strålsnäs startade 1937 och är fortfarande verksam trots minskningen av arbetskraften i lantbruket.

Träindustriarbetareförbundets avdelning 11 Boxholm hade tidigare en sektion i Ryckelsby.

Inom Ekeby Arbetarekommun bildades 1945 byggnadsföreningen “Våra Krafter”, och som ordförande valdes Axel Almén Ryckelsby.

Byggnadsföreningen köpte ett markområde från Fjättmunna Norrgård för 500 kronor för att där ordna en festplats med dansbana

År 1952 inköptes dansbanan i Linneberg, Öringe som fick ersätta den gamla dansbanan på Granforsen.

På våren 1954 började man planera för en samlingslokal på samma område. Man hade en del rivningsvirke över som man ville skulle komma till användning.

Byggmästare Johan Larsson (då 77 år gammal) Kristineberg, Ryckelsby åtog sig ledningen av bygget, och medlemmarna utförde mycket frivilligt arbete. Summan för lokalbygget blev 16000 kronor.

Vid invigningsfesten medverkade Signe Olsson Mjölby och tre generationer Stenkvist Boxholm, nämligen Georg, Georg Valdemar och Rolf.

Sommarfester med dans har hållits på Augmentet, Öringe med olika organisationer som arrangörer som till exempel Skytteföreningen, Sportklubben och Arbetarekommun.

Hembygds- och Fornminnesföreningen brukar ordna fest vid Hembygdsstugan Boden midsommarafton då mycket folk från när och fjärran brukar möta upp.

Ekeby Sångkör brukar varje Valborgsmässoafton inbjuda till våreld, med samling vid vägen till Hagtorpet, Ekeby, där kören bjuder på vårsånger och tal till Våren med mera

En lokalavdelning av RLF, Riksförbundet Landsbygdens Folk, bildades i Ekeby 1933-11-08.

Till styrelse valdes Karl Eklöf Flemminge ordförande, Erik Nyström Götevi, Ernst Karlsson Hybbeln, Thure Wiström Lagnebrunna och Nils Alm Bleckenstad.

LRF:s lokalavdelning Boxholm nuvarande ordförande är Magnus Petersson Ljungby.

Det var resandes ensak med anspelning på den gamla gästgivareordningen, som i den parodierade travesteringen påstods innehålla bestämmelsen, att gästgivaren var skyldig att till resandes bekvämlighet sätta “stång i vägg”, men däremot icke var ansvarsskyldig, om resanden vid begagnandet av anordningen blev biten av gris: “det var resandes ensak”.

P D Widegren omnämner i Ny beskrivning över Östergötland 1828 ”de trenne Gästgivaregårdar som ligga vid de tvenne landsvägar som sträcka sig genom socknen:

Hester, varifrån skjutsas till Säthälla 2, Dala 1 1/4, Ryckeisby 1 1/4 och Ramsmåla 2 1/4 mil med 4 håll-, 2 gästgivare egna (varannan dag) och 38 res. hästar.

Dala, varifrån skjutsas till Mjölby 3/4, Hester 1 1/4, Ryckelsby 1/2 och Björke 1 1/2 mil med 4 håll-, 2 gästgivare egna (varannan dag:) och 35 res. hästar.

Ryckelsby, varifrån skjutsas till Hester 1 1/4, Östad 1, Dala 1/2 och Skänninge 1 3/4 mil med 2 gästgivare egna och 10 res. hästar.

Om Hesters Gästgiveri, som omnämnes redan 1683, säger Anton Ridderstad i sin beskrivning över Östergötland: ”På 1830-talet hette ägaren Per Adolf Gripensköld och där fanns en traktör som hette Per Wilhelm Luthander och en gästgivare vid namn Sven Andersson. Vidare fanns 8 hållkarlar, 2 gårdsbrukare samt pigor och drängar.

Omkring 1850 ägdes Hester av kronolänsman Nelson i Backasand. Då var C J Johansson och C A Svensson innehavare av gästgiveriet, och Gustaf Olofsson var arrendator. Under 1870-talet var bröderna Nicolaus och Jonas Nilsson ägare av Hester, och Gustaf Olofsson var restauratör. Arrendator var A J Nilsson

Dala Gästgivaregård är flyttad till Mjölby och finns vid Magasinsgatan men är påbyggd en våning. Hembygdsstugan Boden lär ha varit hållgård till Dala Gästgivaregård.

I Ryckelsby storskiftes beskrivning 1772 talas om Ryckelsby Gästgivaregård, står för Frälsedonationshemman till Vadstena Krigsmanshus, åboer var då Magnus Wahlberg, som även hade del i Rusthållet, och Märta Olofsdotter.

Och i laga skiftesbeskrivningen för Ryckelsby på 1850-talet talas om Vadstena Krigsmanshushemman, Gästgivaregården. Åboer på livstid var då Erik Rydberg eller dess arvinge C J Alin på den ena halvan av hemmanet och på den ändra halvan Sven Jaensson. Det fanns stall med 6 spiltor på den ena gården och stall med 4 spiltor på den andra gården.

Gårdarna låg ganska nära Ryckelsby boställe mellan ån och vägen Ryckelsby – Väderstad, men flyttades vid laga skiftet.

Sven Jaensson flyttade och byggde upp vad som kallas Ryckelsby Frälsegård som hans son Jakob Vilhelm Svensson övertog omkring 1880 och brukade till sin död 1926. Därefter över tog sterbhuset gården, men nu mera har den gått ur släkten. En dotter till J V Svensson, Ingrid f 1895, är fortvarande boende på Frälsegården.

År 1858 uttalade sig sockenstämman för järnvägförbindelser från Sommen till Norrköping och Vadstena. ”Genom Sommens förbindelse medelst järnväg med hamnarna i Vadstena och Norrköping skulle oberäknelig fördel beredas Kinds, Ydre, Göstrings och Norra Vedbo härad på skog, spannmål och ladugårdsprodukter rika härad, bland vilka de två förstnämnda samt södra delen av Göstrings, från avsättningsorter avlägsna, för närvarande sakna lämpliga kommunikationer”.

De backiga landsvägarna påtalas också i inlagan. Särskilt nämns vägen Mjölby-Hester med sina stora backar mellan Bleckenstad och Gäddhem vid Öringe, samt vid Boxholms bruk och från Höga rösten, vid Grebo, till länsgränsen.

Gästgiveriernas betydelse minskade när stambanan kom till, men i början av 1900-talet startades i Boxholm Janssons Gästgiveri. År 1913 fanns där 8 hästar. Man körde åt olika håll som till exempel Kisa, Malexander, Ulrika, Vadstena, Ödeshög och Väderstad.

Kuskar var bland andra Sigfrid Glaad, f. 1887 d. 1971, Hanarp och Axel Nilsson Boxholm.

Omkring 1920 skaffade gästgivare Jansson hyrbil, troligen den första hyrbilen i Boxholm.

I Norra Ekeby fick Ernst Johansson, f. 1905 d. 1978, Lindstorp droskrättigheter 1928. Han sålde 1931 rättigheterna till Carl Rosén Ryckelsby.

Till in på 1930-talet åvilade underhållet på de allmänna vägarna de som var ägare till fast egendom. Det gällde grusning av vägbana samt snöröjning, vägsträckans längd det gällde berodde på fastighetens storlek. Det var ibland långt från den underhållsskyldiga fastigheten till den vägsträcka ansvaret gällde.

Även en särskild vägskatt uttogs men bortföll 1944 då Staten övertog kostnaderna för de allmänna vägarnas anläggande och underhåll.

Bussförbindelser finns med Mjölby och Tranås men i den Norra och Västra delen av socknen är förbindelserna med någon tätort dålig. Men på 1940-talet till in på 1960-talet fanns det bussförbindelser även i de delarna med både Boxholm och Mjölby.

Den 15 april 1760 trädde Ekeby församling tillhopa att välja föreståndare till den upprättade brandstodskassan.

År 1858 donerade fältkamrer S. J. Bergman Boarp 500 riksdaler riksmynt till ett sockenbibliotek.

Den 25 juli 1860 var allmänt länsrnöte, lantbruksmöte, ordnat i Boxholm. Ett tusental personer besökte mötet. På kreatursutställningen visades 98 djur.

Brännvinsbränning, var vanlig för på gårdarna. Till exempel fanns på gästgivargården i Ryckelsby två brännerier på 1850-talet, och även i Boarp fanns bränneri. Greve M. Klingspor säger härom i sitt till förvaltningsutskottet insända protokoll över Göstrings hushållningsgilles sammanträde å Grönlund 1852:

Brännvinsbränningen var fordom en allmänt tillitad bi-industri, vilken här som annorstädes mäktigt bidrog till ängsförstörelsen. Den har koncentrerat sig, på färre händer och bedrives nu mera endast av de mera bemedlade bland allmogen, som ännu hava något att förlora på denna rörelse”.

Bland framstående odlare av slåtter- och betesvallar omnämner Hushållningssällskapet på 1840-talet S.J. Bergman Boarp.

Theodor Petersson i Fjättmunna köpte Ljungby gård 1913. Han gjorde där ett försök att med vattenkraft från Lillån vid Kvarnfällan få dragkraft till sitt tröskverk. Det har funnits märken efter bockar till en transmissionsanordning på nedsidan av bron till Ljungby. Effekten blev för dålig så det lyckades inte.

Han hade även tanke på att anlägga ett elektricitetsverk vid Kvarnfällan men det förverkligades aldrig.

En av kursdeltagarna, Bertil Johansson Bergstorp, berättar: “Vi kom från Brännbolskärr i Rinna till Svarvarhem, Boarp 1914 där min far, Henning Johansson, f. 1879 d. 1935, var dagsverkstorpare. Han var mycket intresserad för djur. Därför gick far och en av oss pojkar varje höst till marknader i Småland bland annat till Frinnaryd, Hullaryd, Aneby, Vireda med flera platser. Vi gick från Svarvarhem i kvällningen och var framme vid marknadsplatsen på morgonen, och efter marknaden gick vi samma väg hem för att vara åter på morgonen.

Far köpte småstutar som han tämjde. Vi barn fick då först gå före och leda dem. Särskilt på vintern då det kunde vara mycket snö var det tröttsamt för det kunde taga ganska lång tid innan de var styrtama.

Lagom till våren var stutarna tama så då kunde torpet brukas med dem. När sedan höstplöjningen var gjord såldes de som dragoxar.”

Den siste lantbrukaren i Ekeby som använde oxar som dragkraft i lantbruket var Simon Johansson Lindstorp, Boarp. Han sålde oxarna 1947.

1980-03-10 fick Lilly Johansson Haga, Hagby hämta en guldmedalj ur kung Carl XIII Gustafs hand under Lantbruksveckan i Stockholm. Guldmedaljen fick hon för minst 23 års felfria mjölkleveranser och efter 1500 godkända stickprov på mjölkens hållbarhet, renhet, lukt och smak!

Under de båda första årtiondena på 1900-talet hade Bror Andersson - Landsäter, som var skicklig fotograf, en fotografiateljé i Åhagen. Han har med sin kamera räddat många gamla fina Ekeby motiv från att glömmas.

Theodor Petersson, d 1921, Fjättmunna var den förste i Ekeby som hade personbil. Hjalmar Kindgren var chaufför hos honom. Men vägen till Fjättmunna var för smal för bilen så den fick de lämna i Öringe.

År 1864 var ett stort bröllop i Linnefors då Larsson gifte sig. En orkester från Linköping spelade “Björneborgarnas marsch” för bröllopsföljet under färden till Linnefors från Ekeby kyrka.

Det var så mycket gäster bjudna så när första ekipaget var framme vid Linnefors var det sista fortvarande kvar i Ekeby.

Bröllopet varade i tre dagar. Gäster och hästar var inkvarterade i gårdarna i Öringe.

Ola Nilsson Klockargården Ekeby var fjärdingsman 1903-1928 och kyrkovaktmästare 1921—1946.

I backstugan Brostugan, Knippe bodde skomakare Gustav Andersson i många år. Stugan var en ryggåsstuga, alltså fanns det inget innertak. Gustav Andersson hade det fattigt och eländigt och var nästan döv. Till slut skickade Pole Andersson Boarp två karlar med häst och vagn som förde honom till Fattigstugan Svartå. Detta hände omkring 1912.

I Mygghem, Boarp bodde Gustav Hall-Karlsson “Gösse Hall”, ett orginal. Död 1944.

Sandstugan, “Slottet” kallad, söder om Hester, hade jordgolv. Var bebott in på 1920-talet.

På norra sidan om “kyrkvägen” i Öringe nere vid vägkorset fanns två små stugor “Halvspann” där Ester Andersson bodde på 1920-talet och “Kappen” där Ulla Johansson bodde.

Djurskötsel.

Ekeby år 1980.

Från Göstrings gille meddelas, år 1858, att ladugårdsskötseln i allmänhet inom dess område befinner sig på en låg ståndpunkt, att tillverkning och försäljning av smör och skummjölksost äger rum, men ej stallning av gödkreatur.

År 1847 visar friherre Mauritz Klingspor, Grönlund [Åsbo], genom ett vidimerat utdrag ur räkenskaperna vid Grönlund att medelavkastningen per ko och år var 450 kannor (1170 l) mjölk.

Utdrag ur Östergötlands läns Hushållningssällskaps historia, del 11.

Hagby tjurförening fanns år 1913 och fram till år 1933 eller 1934. Från början var det tjur av Ayrshirerasen som föreningen hade. Föreningen omfattade 14 medlemmar och 62 kor år 1913. Tjurnamn som Dicke och Pontys förekom. När den sista tjuren såldes till slakt fick föreningen 370 kronor för den. Slaktpriset för en ko var då 130 kronor. Tjurhållare var Oskar Franzén på Hagby gård och Axel W. Lindahl på Ekenäs, Hagby.

Vifolka - Göstrings kontrollförening fanns år 1913 och hade då 16 medlemmar och 487 kor anslutna. I början var inte så många gårdar med i “kontrollen”, men senare hade de flesta gårdar med mjölkkor gått med.

Genom Hushållningssällskapets försorg förekom premiering av djur fallna efter Tjurföreningens tjurar på Hagby gård under 1920-talet.

Medelavkastningen för kor anslutna till Kontrollföreningar i Östergötlands län var år 1902 2470 kg och år 1912 2752 kg mjölk.

Enligt tidningen Land nr. 5, 1980, mjölkar den svenska kon i genomsnitt 5190 kg per år. Medelpriset för mjölken är samtidigt 1:59 kr/kg.

På 1930-40-talen infördes klinisk och/eller bakteriologisk tuberkulös undersökning av nötkreaturen. Många djur blev utslagna, men nu är tuberkelsmittan övervunnen.

Svin.

Svinavelsförening har funnits med avelsgalt stationerad på Flemminge gård på 1940-talet.

Husdjursbestånd.

Djurslag:                 årtal: 1805    1875     1947

Kor, ungdjur, tjurar            663      1149     1000

Oxar                                  102      352

Hästar                               204      118       240

Får                                    612       607       64

Getter                                            39

Svin                                               147       275

Höns                                                          2000

År 1805 hörde delar av Blåvik fortfarande till Ekeby socken.

Mjölkhantering.

Innan man hade möjlighet att leverera mjölk till mejeri förädlades den hemma. Man ystade mjölken och kärnade smör av grädden som togs på fodermjölken. Även skummjölksost ystades. Det som kunde undvaras i det egna hushållet såldes på torget, till affärer eller till privata kunder.

För ca. 100 år sedan användes trä i mjölkkärlen, såsom byttor och silar. I silen lade man en handduk eller t.ex. granris och silade mjölken genom.

Ekeby andelsmejeri, Linnefors.

1913 vägdes in 450000 kg mjölk. Det fanns vid samma tid 25 medlemmar. De flesta av gårdarna i norra Ekeby levererade sin mjölk till andelsmejeriet. Boxholms AB köpte Linnefors år 1918 och då lades mejeriet ner.
Götviks (Götevis) herrgårdsmejeri.

Nils Th. Nyström, f.1858 d.1955, startade mejeriet i Götvik år 1911. Produkterna, ost och smör, såldes till Stockholm. 1913 hade mejeriet två leverantörer och 27000 kg mjölk vägdes in. När mejeriet i Linnefors lades ner år 1918 gick leverantörerna över till Götviks mejeri.

Götviks mejeri upphörde troligen år 1932, men man fortsatte med att där samla upp mjölken och den kördes därifrån med lastbil till Mjölkcentralen i Skänninge. När Andelsmejeriet på Skänningevägen i Mjölby blev färdigt 1933 eller 1934 övergick mjölkleverantörerna i Ekeby dit. Mjölkbilschaufför var under många år Axel Almén, d. 1979, och lastare likaså under många år Karl Gustafsson, d. 1972. De var båda anställda på Skölds åkeri, Ryckelsby.

Mjölby andelsmejeri nedlades år 1964 och därefter körs mjölken till Mjölkcentralen i Linköping.

Laggarps herrgårdsmejeri [Åsbo].

Hagby gård, var ägare var Kernell på Laggarp, levererade sin mjölk till Laggarp. 1913 vägdes 210000 kg mjölk.

Boxholms herrgårdsmejeri. [Avskr. anm.: Uppfört av Boxholms AB som ej hade med säteriet att göra. Avses disponentbostaden Karlsberg?]

Mejeriet byggt 1890. 1913 vägdes 560000 kg mjölk och det fanns 23 leverantörer. Mejeriet är känt för sina fina osttillverkningar, s.k. Boxholmsost.

Efter år 1905 styckades Hagby gård i mindre gårdar. En del av de nya gårdsägarna började lämna sin kvällsmjölk för separering på ett uppsamlingsställe, Hagby gård. Skummjölken tog var och en hem för foderändamål. Morgonmjölken samlades upp och grädden togs med för leverans till Boxholm. Ibland räckte inte mjölken [avsnitt här omskrivet: Götviks mejeri agerade buffert för Hagby gård. Det kunde både köpa överskott och sälja underskott].

Så for mjölkbudet med häst och vagn till Boxholm och levererade mjölk, grädde och de beställda varorna till kunderna vid deras dörrar. Det sägs att kusken, väl i Boxholm, fick hålla hårt i tömmarna om det inte var meningen att färden skulle gå fram till varje dörr! [Var hästen van att köra till precis alla hus?]

Oskar Franzén och Axel W. Lindahl turades om att köra i tvåveckorsintervaller. En del såldes på kredit, så en eller två gånger i månaden åkte de och “björnade” kunderna.

När mejeriet i Götvik lades ner [1932] började Gideon Karlsson, f.1891 d.1976, ysta mjölken på Boarp. Han torgade sedan med osten i Boxholm. Så småningom upphörde han med detta och sände sedan mjölken till Mejeriet i Mjölby när det startade [1933-34, så han höll på med detta i ett år?].

Längre tillbaka förekom endast slagtröskning när säden skulle tröskas, men slagtröskning har förekommit in på 1900-talet. T.ex. John Grahn, som bodde i bygget, Boarp, 1890-1917, tröskade sin säd med slaga.

Så kom stifttröskverken. Det fanns mindre som drogs med vev. De användes ganska långt in på 1900-talet på mindre gårdar och torp. Så fanns det verk som var större och drogs av hästar eller oxar [eller via vattenkraft] som spändes för en s.k. körvandring. På de flesta gårdar har det funnits körhus med körvandring. Körvandringen kunde användas till flera göromål, t.ex. för att skära hackelse eller dra upp vatten (vilket den användes till på Ekeby Prostgård).

Ångmaskin som dragkraft till tröskverken kom till Ekeby vid sekelskiftet. När man använde ångmaskin fick man lov att tänka på brandfaran och placera den långt från husen. Man fick använda transmissionsbockar mellan ångmaskin och tröskverk.

Från Hagby gård har Oskar Franzén, f. 1882 d.1956, berättat “De sista åren av 1890-talet hade man en ångmaskin som drev tröskverket på Hagby. Jag fick elda och bära vatten till ångmaskin och det var verkligen arbetsamt. Det gick åt massor av ved och vatten för att hålla ångan uppe.”

Theodor Petersson, d.1921, Fjättmunna, hade tidigt tröskverk och ångmaskin. Han började på hösten att köra runt till de olika gårdarna och tröska.och höll på långt fram på senvintern innan tröskarbetet var klart.

Bröderna Erik och Ivar Nilsson i Stenkullen, Hagby köpte omkring 1920 ett mindre tröskverk med fotogenmotor som de tröskade med i bygden. Efter två-tre år köpte Erik ett större tröskverk som drogs av en råoljemotor. Även detta var transportabelt och han tröskade på de större gårdarna med sitt verk.

Gårdarna Boarp och Ryckelsby bildade en tröskverksförening och köpte omkring 1923 tröskverk, halmblåsare och halmrör samt nötare och en råoljemotor som dragkraft. Hernold Ahl Markhult, Hagby var tröskverksskötare.

Bleckenstad hade eget tröskverk.
Korgmakare, smeder.

Anders Petter Gustavsson, d. 1906, och hans maka Lovisa Matilda, d. 1907, bodde i Udden (Lustigtorp) Boarp. De tillverkade korgar som de sålde på Skänninge marknad. Det var Lovisa som med oxar och en stor häckvagn full av korgar som åkte till marknaden och alltid brukade hon ha sålt slut när hon kom hem.

Sigrid Samuelsson-Johansson, f.1887 d.1977, har berättat:

“Mina föräldrar Otto och Gustava Samuelsson var torpare på Svarvarhem, Boarp 1900-1914 och då kunde det hända när jag kom hem att jag fick försöka få hem korna från skogen där de gick på bete. Ibland hade de förirrat sig långt bort och då hände det att jag sprang förbi Udden. Jag minns så väl yttertrappen i Udden; den var alltid vitskurad.”

Hulda Karlsson-Eriksson, d.1977, Kullen, växte upp i Hästhagen, Borap och hon har berättat att hon kunde få gå till Udden med lite mjölk någon gång ibland. Så en gång när hon kom dit fann hon ingen hemma men så fick hon se att “moster” låg död. Dottern Jenny hade gått för att skaffa hjälp. Jenny flyttade så småningom till Hov sn. varefter husen senare revs. Rivningsvirket köpte Herman Åkerblom och uppförde dem på Ängdalen, Hagby.

Helmer Karlsson, d.1967, Bygget, Boarp, var också korgmakare. Han gjorde både små korgar och stora så som “hämtekorg”, “kolfat”, potatiskorg, vedhämtare m.fl.

Helmer gjorde först redskapen han behövde för sitt arbete och spingade också spånen som han arbetade med. Naturligtvis gjorde han ämnena själv av material direkt från skogen. Arbetsplatsen var köket.

Frans Karlsson, Perstorp, Boxholm, var också korgmakare.

Smeden Bergström bodde i Säldelund, Ljungby och hade även sin smedja där.

Smeden Herman Åkerblom kom efter Bergström till Säldelund men flyttade någon gång på 1910-talet till Ängdalen, Hagby där han fortsatte som smed och betjänade många lantbruk i Ekeby med smide och hovslageri.

Ofta fanns det förr en smedja på varje gård liksom det nu finns verkstäder så att bonden själv kan laga mycket av maskiner och redskap som går sönder.

Mindre industrier

Enligt Öringe byalag storskifteskarta och skifteshandlingar år 1775 fanns ett färgeri i Öringe, beläget vid vägkorsningen, norr om vägen till Ekeby och väster om vägen till Mjölby. På 1860-talet fanns också valk- och stampverk som förestods av J.E. Lennström och efter honom kom A.R. Siegbahn som föreståndare. På 1900-talet har också funnits Garveri och Vaddfabrik. Under 1920- och in på 1930-talet stod lokalen tom och under den tiden förekom ibland dans där.

Från 1936 till in på 1940-talet hade firma Evetork tillverkning av parkettgolv och trätorkar i fabriken. Från 1946 drev Johan W. Skånberg “Öringe Metallgjuteri” i fabriken. Den brann 1948 men Skånberg kunde driva sin rörelse där till 1964 då han flyttade den till Hogstad.

Kättingsmedja har funnits Svartån och Linnefors (Hanarp). Den drevs av Gunnar Olsson, Solbacka, troligen fram till 1930-talet. Anställda var bl.a. en Ahlström.

Snickerifabrik fanns på Hanarp i början av 1900-talet, men lades ner 1918.

Kruttillverkning har förekommit på Götevi.

Tegelbruk fanns på 1800-talet på Hanarp, Hagby och Mulebo [där Boxholms reningsverk är idag].

I Bergstorp Fjättmunna finns takpannor med årtal 1840 och i Boarp finns med årtal 1865 från Hagby.

Pottaskebruk har funnits på Boarp och Mulebo under 1800-talet.

Vid Boxholm, Korskälla och Stekenäs [?] fanns på 1880-talet Kalkugnar.
Sömmerskor, stickerskor m.m.

Sömmerskor:

Tilda Kling, gift med Alfred Andersson, bodde med sina föräldrar i “Alinahagen”, Ryckelsby. Som gift bodde hon i Jakobsberg, Ekeby och senare i Ryckelsby.

Marta Rask, Jakobslund, Ryckelsby.

Ingeborg Rydén, Höjden, Ryckelsby.

Anna-Becka Andersson, Solbacka, Ryckelsby, f.1884 d.1946, var sömmerska i Ryckelsby på 1930-40-talet.

Ester “Halvspann” Andersson, Öringe, var sömmerska på 1920-talet.

Anna Damm-Karlsson, Bleckenstad, var sömmerska på 1930-talet och framåt i tiden. Hon åkte också till hemmen och sydde.

Frida Hjelte Bergdalen, Ekeby, var också hemsömmerska.

Ingeborg Linde bodde först i Hagby och sedan i Linnefors.

Alma Nilsson i Hagby tog emot sömnad men var också hemsömmerska.
Sömmerskor i Boxholm:

Gertrud Kristofferson, systrarna Ester och Gerda Molin, Dagmar Gustavsson, Anna Gustavsson i Lövhagen, Herkhult.

Linnesömmerskan Maria Andersson, Åhagen, utförde även klänningssömnad.

Byxsömmerska Anna Jakobsson-Johansson, Kärret, Ekeby, f.1887 d.1973.

Stickerskor:

Anna Andersson, f.1884, Haga, Hagby, maskinstickade strumpor.

Anna Månsson, f.1887, Koltorpet, Ekeby, maskinstickade strumpor.

Det var långa, varma yllestrumpor de stickade och de behövdes verkligen. Varken pojkar eller flickor använde långbyxor förr och de kanske hade långa obanade vägar till skolan att gå på vintern.

Glansstrykerska Hilma Cecilia Johansson, f.1866 d.1954, Bygget, Boarp.

Barnhusbarnet nummer 11063 Hilma från Stockholm växte upp hos smeden Bergström i Säldelund, Ljungby. Bergströms fick ett erkännande för sin fostrargärning av Kungliga Direktören Över Allmänna barnhusinrättningen, Stockholm, och en bibel i praktband den 22 juni 1884.

Hilma levde under enkla förhållanden och hårt arbete. Hon var duktig glansstrykerska. Strykjärnen var alltid blanka och stod i byrån i rummet väl skyddade. Många kom med sin rena tvätt för att få den hårdstärkt. Det gällde särskilt karlarnas lösa vita kragar, manschetter och skjortbröst.

Förr fanns kvinnor som arbetade som extra hjälp i hemmen vid slakt, städning, byk m.m. En av dessa var Emma Andersson, f.1890 d.1951, Kärret, Ekeby. Emma var en kvinna som aldrig sparade någon möda för att kunna uträtta så mycket som möjligt i de olika hem där hon arbetade.
Skräddare:

Adolf Eriksson, d.1912, bodde i Norsberg som var en stuga på gränsen mellan Boarp och Göstrings häradsallmänning. Hans hustru Kristina Charlotte, f.1841 d.1936, bodde kvar i Norsberg till stugan brann ner i juni månad, 1931. Hon bodde sedan hos sin son i Simarp [Simmarp]. Hon bodde sedan där till sin död.

Johannes Eriksson (Bror till Adolf Eriksson) och hans hustru Stava bodde i Höjden, Ryckelsby. Han kallades “Skräddarejocke”. Det påstods att mor Stava var lite synsk av sig.

K.G. Fridström, f.1855 d.1931, och hans hustru Matilda, f.1861 d.1943, bodde i Lövsborg, Ljungby. De fick i sitt äktenskap tolv barn som alla nådde mogen ålder.

Hjelte bodde i Fjättmunna.

David Alfredsson bodde i Kvarngården, Öringe, och dog 1946.

Carl Östlund, f.1876 d.1952, bostadsort Boxholm. [Östlunds skrädderi]

Skomakare:

Postbärare Libert i Rosendal, Fjättmunna, lagade och tillverkade även skor efter måttagning.

August Miller, Hagby.

Herman Karlsson, Hammarslund, Hagby,

Persson Markhult, Hagby.

Krantz, Dalhagen, Hagby.

Öberg, Brunsvik, Öringe.

Klas Andersson, Kvarngården, Öringe.

Karl Andersson, Arvidstorp, Boarp.

Träskomakare:

Albin Andersson, Granängen vid Linnefors.
Snickare och byggmästare:

Otto Johansson, f.1837 d.1916, och hans hustru Karolina, f.1827 d.1920, bodde i Karlslund, Ryckelsby. Otta kallades “Otto i Pruta” och han byggde hus på sommaren och snickrade vagnar och kälkar på vintern.

C.H. Ekström, Ekeberg, byggde år 1900 Ekeby prästgårds ladugård. Först fick han avverka virket i skogen, som gick åt till bygget, och därefter skrädde han så timret och byggde så ladugården. För det fick han 6000 kr i ersättning.

Johan Ulrik Andersson, Ryckelsby, byggde och byggde om boningshus och ladugård på Bygget, Boarp. Det var under Pole Anderssons tid 1909-1917.

Anton Wisén, Ekenäs, Ljungby, f.1875 d.1950, har bl.a. byggt Jakobslund, Ryckelsby.

Simon Johansson i Lindstorp, Boarp, f.1880 d.1950, har bl.a. byggt ladugården på Lindstorp.

Hugo Ejderstad, Björkhamra, Ryckelsby, har byggt många villor både i Ryckelsby, Boxholm och på andra håll.

David Fridström, f.1890 d.1968, Lövsborg, Ljungby.

Johan Larsson, f.1877 d.1970, Kristineberg, Ryckelsby.

Knut Forsen, Solhem, Hagby.

Olle Wisén, Ekenäs, Ljungby.

Ännu verksam [1980]: Sven Johansson, Lindstorp, Boarp.

Byggmästare som varit verksamma i Boxholm:

Kåre, Engström, C.O. Johansson.

Möbelsnickare:

Karl Andersson, f.1893 d.1980, Åhagen.

J Skärstrand, Nyhem, Knippe.

Sadelmakare:

Olle Wisén, Ekenäs, Ljungby.

Helmer Eriksson, Stenbacken, Ryckelsby.

Leif i Ryckelsby.

Ragnar Larsson, Stenlådan, Dala.

Larl [Karl?] Karlsson, Långliden.

Murare:

Ekholm i Linneberg.

Målare:

Timm i Udden, Bleckenstad.

Eriksson i Ryckelsby (Målar-Linas man).

Cementarbetare:

Gustav Franzén, f.1886 d.1979, Holmvik, Hagby.

Hernold Ahl i Markhult, Hagby.

Kvarnar:

I Ryckelsby har funnits kvarn sedan århundraden tillbaka, vid Lillån.

På 1772 års storskifteskarta finns angivet en skattelagd kvarn och såg på samma plats som nuvarande kvarn och såg ligger [1980]. Den drevs med vattenhjul.

Not år 2024. Karta från 1638 över Ryckelsby. F, E och G är mjölkvarnar, H är sågkvarn. Tillhör Lantmäteriet.

Den nuvarande kvarnen byggdes omkring 1860-70-talet och byggdes om 1910.

Edvin Sköld, f.1892 d.1976, efterträdde sin far S.A. Sköld som arrendator av kvarnen och som mjölnare 1910. Kvarnen har drivits av vattenkraft när vattnet räckt till i ån, eljest med motorkraft.

Ivar Andersson, f.1901 d.1974, arbetade som mjölnare 1916-1968.

Edvin upphörde 1968 med hela sin rörelse i Ryckelsby. Ägare till kvarnen var Ryckelsby bys hemman. Kvarnen såldes 1968 till Stig Andersson som drev kvarnen en tid, men numera [1980] är den nedlagd.

Efter sågen vid Kvarnfällan vid Lillån har funnits en kvarn, men den är länge sedan borta.

Not år 2024. Sågen vid Kvarnfällan. Kvarnen låg uppströms på andra sidan bron och ån.

På 1708 års karta över Linnefors finns angivet en kvarn med två kvarnstenar och på 1850-talet hade kvarnen tre par stenar.

År 1865 byggdes kvarnen om.

Mjölnare på 1900-talet har bl.a. varit F. Löfholm som kom 1906, avled omkring 1916, Allen Köhl som kom 1924 och bodde fortfarande kvar när kvarnen revs 1947. Ägare sedan 1918 är Boxholms AB.

I Öringe har också funnits kvarn vid Svartån. På 1775 års karta finns kvarn angiven. Kvarnen hade på 1850-talet tre par stenar och mjölnare var Carl Gustaf Jonsson Frisk, f.1824, med hustru Gustafa Helena Johansdotter, f.1830.

Kvarnen riven före 1923.

Not år 2024. Karta från 1638 över Öringe. 3 är sågkvarn och 4 är mjölkvarn. Tillhör Lantmäteriet.

Kvarnen i Boxholm byggdes 1777 med sex par stenar av hovmarskalken baron Adolf Rudbeck. Kvarnen stängdes 1968-12-31.

Disabaergha queern (Diseberg) finns omnämnd på 1400-talet.

Maltull som betalning till Mjölnaren för malningen har upphört sedan många år i Ekeby, men fanns nog [!] kvar på något ställe i trakten in på 1940-talet.

Elektricitetsverk m.m.

Linnefors elektricitetsverk byggdes år 1895, där en generator drevs av ett vattenhjul som i sin tur levererade likström, byggdes sedan om 1918 och gav sedan växelström. Elektrisk ström levererades från 1918 till bl.a. Blackenstad, Bärbäck, Ekeby, Ljungby, Brohagen Hagby. År 1945 kopplades Linnefors in till Statens Vattenfalls ledningar och erhöll sin elström därifrån.

Öringe elekricitetsverk fanns 1918 och levererade till gårdarna i byn och fabriken. År 1936 byttes turbiner, men är numera nedlagt.

Hagby elektriska belysningsförening bildades och drog fram ljus till de olika gårdarna i Hagby 1928. Kilowattpriset som abonnenterna fick betala år 1929 var 12 öre.

I Ryckelsby fanns ett elektricitetsverk från 1918 som drevs med vattenkraft, men vid vattenbrist fick man driva med motor. Elektriciteten som verket lämnade räckte inte till mer än ljus i de närmaste gårdarna och husen.

Då Boarp bland andra gårdar ej kunde erhålla ljus från Ryckelsby satsade Gideon Karlsson på att draga fram elektrisk kraft till Boarp från statens ledningar. År 1939 var arbetet i full gång med detta och då ansåg även Ryckelsbyborna att det vore lämpligt med en säkrare kraftkälla. Så kom det sig att Ryckelsby Elektriska Distributionsförening bildades. Kontrakt skrevs om köp av elektrisk ström från Ekeby Elektriska Andelsförening som sedan Ryckelsbyföreningen sålde till sina abonnenter. Kilowattpriset 1948 var 5 öre under de fyra sommarmånaderna och 8 öre under de övriga. Föreningen upplöstes 1951 då kvarvarande medel delades upp per andel. Nu [1980] är det mera AB Boxholms Elverk som levererar elströmmen till alla abonnenterna i Ekeby. Kilowattpriset 1979 var när det gäller enkeltariff 16,5 öre plus 3 öre energiskatt.
Sågverk m.m.

I Ryckelsby fanns såg vid Lillån redan 1772 [1638] enligt karta över storskiftet nämnda år.
Den såg som nu [1980] finns byggdes omkring 1850 och byggdes om 1910.

Not år 2024. Karta från 1638 över Ryckelsby. F, E och G är mjölkvarnar, H är sågkvarn. Tillhör Lantmäteriet.

Den såg som nu [1980] finns byggdes omkring 1850 och byggdes om 1910.
Sågen drives med vattenkraft, när vattnet i ån räcker, eljest med elkraft. Ägare är Ryckelsby byamän.

Sedan början av 1900-talet arrenderades sågen först av S.A. Sköld och sedan av hans son Edvin Sköld. På 1940-talet fanns ett tiotal arbetare anställda vid sågen.

Joel Fors, f.1888 d.1977, kom som kamrer 1928 till Skölds rörelse i Ryckelsby och var kvar till 1968.

Edvin Sköld upphörde med både sågveksrörelsen och kvarnrörelsen 1968 och då flyttade han med sina systrar Kerstin och Sara samt Joel Fors till Mjölby.

Han har berättat om olika vattenflöden i Lillån: 1914 kunde dammluckorna stå stängda i tre dygn utan att vattnet märkbart höjde sig i dammen. 1924 var avrinningen i tre veckor 7 kbm i sekunden mot en normal avrinning av ½ kbm. Då räckte det ej att ha dammluckorna öppna, utan vattnet stod ½ meter över dammen.

Stig Andersson köpte 1968 sågrörelsen liksom kvarnen.

Numera [1980] ägs och drivs sågen av Göran Friberg, Ryckelsby Boställe, som betjänar bygdens folk med husbehovs sågning av virke.

Vid Kvarnfällan, Ljungby, har funnits en ramsåg vid Lillån. Där fanns en fördämning och ett vattenhjul som höst och vår när vattentillgången var riklig drev sågen. I övervåningen fanns ramsågen och i undervåningen ett hyvleri. Sågen gick sakta: Det sägs att sågaren satte in en stock i sågen varefter han gick in i stugan för att dricka kaffe, sågningen väl klar när kaffet var uppdrucket.

Anton Wisén köpte och rev sågen 1914 och byggde sedan ladugården på Ekenäs, Ljungby av virket.

Not år 2024. Sågen vid Kvarnfällan. Kvarnen låg uppströms på andra sidan bron och ån.

I början av 1900-talet fanns såg i Öringe vid Svartån.

Not år 2024. Karta från 1638 över Öringe. 3 är sågkvarn och 4 är mjölkvarn. Tillhör Lantmäteriet.

Skogalunds Träindustri [nära Ingemarsvallen] byggdes 1942 av Samuel Karlsson, f.1866 d.1968, elektrisk såg och hyvleri. Drivs nu [1980] av sonen Gösta Karlsson.

Sedan långt tillbaka finns ett stort sågverk i Boxholm, ägt av Boxholms AB [nedlagt 2017 i annan ägo].

I Boarp fanns en såg i Sågarhagen under Pole Anderssons tid i Boarp, 1909 till 1917 eller 1918.

Simon Johansson, Lindstorp, Boarp, var sågare hos P. Andersson.

Trävaruhandlare Otto Gustafsson i Strålsnäs hade ambulerande sågverk som drevs med ångmaskin omkring 1920. Även där var Simon Johansson sågare.

Bröderna Erik och Ivar Nilsson, Hagby, hade ett sågverk på 1920-talet och ett par årtionde framåt som de transporterade till olika trakter i Östergötland. De utförde legosågning.
Diverse uppgifter framtagna våren 1981. (ur Östergötlands läns kalender 1840, 1872, 1876, 1895, 1921)

År 1840: Boxholms Postkontor, Norra Posten ankommer måndagar och torsdagar samt avgår tisdagar och fredagar kl. 7 e.m., Södra Posten ankommer onsdagar och avgår samma dag kl. 7 e.m.

Postförvaltare var Postmästare Hr Didrik Pontus af Burén.

Postavgifter från Boxholm till olika orter i landet var t.ex.:

Linköping 3 sk

Skänninge 2 sk

Söderköping 4 sk

Haparanda 12 sk

Hellerstad 4 sk

Stockholm 6 sk

År 1876 var Strålsnäs postadressen till Norra Ekeby.

Handlande.

År 1876 var P.A. Löfgren handlande i Öringe.

År 1883 Handelsbod vid Boxholm.

År 1895 Handlande i Ekeby: Boxholms Handelsförening, föreståndare G.Larsson, Solidariska föreningen Flemminge, föreståndare skollärare A.J. Åsenius Flemminge, Öringe Handelsbod ägare H. Ekgrens sterbhus, föreståndare A.G. Holm samt N.O. Källgren Boxholm.

Torgdag varje helgfri lördag i Boxholm.
Hantverkare m.m.

Skräddare John Alf. Gustafsson.

Sadelmakare J.P. Svensson Skogalund.

Velocipedreparatör G.F.M. Karlstedt.

År 1872 fanns Boxholms ölbryggeri, Ångbränneri vid Ljungby och Såg vid Tolhem.

År 1883 fanns kvarn vid Boarp och vid Dala skjutsstation står (Bärbäck) inom parentes [?].

1895 fanns Svagdricksbryggeri vid Grebo och Boxholms Skjutsstation.

Barnmorskor.

År 1859 hade fru Möller i Öringe varit barnmorska i 20 år och år 1876 var hon fortfarande i tjänst, men 1883 hade Carolina Ericsson efterträtt henne och 1895 innehade Lisa Wiklund barnmorsketjänsten.

Emigrationen.

Åren 1852-1894 lämnade närmare 1200 personer Ekeby socken för att emigrera, främst till norra Amerika.

Den totala utflyttningen från Ekeby socken (ej endast emigration) åren 1807-1826 och 1836-1894 rör sig omkring 12000 personer.