Torputmärkningen, onsdagen den 25 maj 2016

Fraxhem och Skyttebo banvaktstuga skyltade

Det börjar bli svårt att hitta objekt att markera men det blev en torpmärkning även 2016 och jag tror nog att vi kan inbjuda till torpmarkeringar ytterligare några. I år kom Fraxhem och Skyttebo banvaktstuga att förses med minnesskyltar. Förhoppningsvis kan besökare vid platserna finna skyltarna intressanta. Iblan kommer slätforskare på besök till våra trakter, då kan absolut skyltar vara till nytta.

Då har ännu en Torpmärkning ägt rum i Ekeby socken. Vilken i ordningen låter jag vara osagt, men utmärkningarna startade ju upp år 1968, då med att Andersberg/Skogsberg, Vivåsen och Karpåsen försågs med minnesskyltar. Sedan lång tid tillbaka genomförs en torpmärkning om året, i regel i slutet av maj. Men det verkar inte som det alltid har varit så, under något år på 1980-talet var det torpmärkning även på hösten.

Efter så många år finns det inte så väldigt många tänkbara objekt kvar att skylta. I år var det dags att sätta upp skyltar nummer 118 och 119, så det är en fantastisk lokalhistorisk gärning som har utförts genom åren. Föreningen Krafttaget har inte varit medarrangör så länge, första gången som föreningens namn står på skyltarna är år 2001.

trots att 117 skyltar satts upp före årets utmärkning så tycker jag ändå att att det var två stycken rejäla objekts som valts att torpmärka i år, nämligen Fraxhem och Skyttebo banvaktstuga.

Årets torputmärkning ägde rum onsdagen den 25 maj. Det var en ganska grå vårdag, och det regnade en del på morgonen och också på eftermiddagen. Regnet upphörde dock kring femtiden på kvällen, men jag befarade ju att vädret skulle skrämma en del från att närvara. Någon gemensam avfärd från Parketten kändes onödigt, så samlingen var klockan 18.30 vid det första objektet som skulle märkas, nämligen Fraxhem. Glädjande nog var det en hel del publik faktiskt. Vi var 18 stycken som bevittnade när Fraxhem (platsen var intill golfbanan) skyltades och vid Skyttebo banvaktstuga dök ytterligare två personer upp.

Att sätta en skylt vid Fraxhem har jag funderat på en tid. Vi känner ju till Fraxhem eller Fraxhemmet som en ganska ny stuga, och många känner nog till att det var bostad åt Åke "Rättarn" och Tyra Eriksson. Men Fraxhem är ett riktigt gammalt torp. Jag hade sett Fraxhem i någon husförhörsbok och det finns också med på en gammal karta, nämligen en karta över Mulebo ägor från 1697. Jag hade med mig kartan för att visa upp den för publiken. Den hänger faktiskt som en tavla på väggen här på Enestigen. Fraxhem är ett urgammalt torp alltså, även om Åka och Tyra bodde i en stuga av relativt sen årgång. Skylten vid Fraxhem lär säkert bli betydligt mer studerad än de flesta andra skyltar vi sätter upp.  Golfspelarna lär säkert titta på den när de ska in och leta efter bollen i buskagen vid Fraxhem…

Torparen Henrik Olsson och hustrun Ingrid Larsdotter kom till Fraxhem 1777, de flyttade dit från Tysslinge, en socken i Närke.

Mellan 1807-1819 finns det ingen husförhörsbok i Ekeby tyvärr, och i de efterföljande kyrkböckerna  finns inte Fraxhem med längre. Fraxhem tycks försvinna. Detta var något som jag egentligen inte hade räknat med men det förändrar ju egentligen ingenting. Fraxhem fanns på 1600-talet och det fanns till 1972, precis som det står på skylten som har satts upp. Jag vet inte vilket år som Fraxhem återuppstod igen, men jag gissar att det skedde på 30-talet eller rent av på 40-talet. Stugan lär i alla fall ha kallats för Fraxhem, precis som den stuga som låg på platsen under 1600-talet.

De sista som bodde i Fraxhem var ju Åke och Tyra Eriksson samt sonen Jan-Åke. Jag ringde Jan-Åke och kollade när de lämnade Fraxhem. ”1972” sa han. ”Det är jag säker på!”

Jan-Åke kunde intyga att ingen bodde i Fraxhem efter den familjen, även om stugan stod kvar en tid och innehöll en del annan verksamhet. Det lär tydligen ha varit en vävstuga under ett antal år.

Min kollega på jobbet, Jan Helgesson, berättade att han hade sin Porsche i Fraxhems garage över någon vinter. Han uppskattar att det bör ha varit 1982-1983 eller 1983-1984. Men gissningsvis revs huset ganska snart sedan.

Jan-Åke pratade om att det varit slakteri i Fraxhem också.

Karl-Johan Andersson och Sven Ström hade med sig murbruk så stolpen med skylt kommer lätt att klara en snedslagen golfboll.

Efter genomfört uppdrag vid Fraxhem vidtog förflyttning till Skyttebo. Strax intill den före detta skogvaktarbostaden låg en banvaktstuga, Skyttebo banvaktstuga. De flesta banvaktstugor som uppfördes efter järnvägens tillkomst är borta idag, även om någon enstaka stuga står kvar utefter stambanan. Många gånger är alla spår efter banvaktstugorna borta, men vid Skyttebo finns det tydliga spår kvar efter bostaden, även om stugan försvunnit. Fruktträd och syrénbuskar  pryder området och en osedvanligt rejäl jordkällare står kvar som ett minne efter de familjer som bott på platsen.

Vid våra torpmärkningar anger vi ju alltid årtalet för när de sista som bodde i stugan flyttade. Att hitta årtalet för "sist boende" i banvaktstugan var inte helt lätt.

Det finns en sekretessgräns på 70 år så det går inte att själv bläddra i församlingsböcker så sent, det är en orsak till problemet. Det fick bli besök på landsarkivet i Vadstena och be om hjälp där. Men det var besvärligt ändå att få fram rätt årtal till skylten! Förr så skrevs folk in i det torp, gård eller liknande där de bodde, men 1938 ändrades detta berättade den hjälpsamma personalen i Vadstena. Sedan 1938 står människorna uppskrivna på ett ställe, och där ändras torpet eller gården varefter de flyttar. Tyvärr gör ju detta att det är jättesvårt att hitta året när, till exempel, Skyttebo banvaktstuga, lämnas öde. I oktober 1948 flyttade en familj från banvaktstugan och de hette Fransson. Hade jag inte vetat annat så hade det varit lätt att tro att Franssons var de sista som bodde i banvaktstugan.

Nu visste jag att så inte kunde vara fallet för Carina Gustafsson hade ju berättat för mig att hon bodde i banvaktstugan från det att hon var nyfödd fram till hon var 1,5 år, och detta kunde jag berätta då jag var i Vadstena. Personalen kunde därför söka genom Carina och hennes födelsedata och på så vis hitta dokumenten där det framgår att de lämnade Skyttebo banvaktstuga i november 1953.

Nu trodde jag vi hade rätt årtal! 1953!! Om nu inte någon mer flyttade till stugan efter Carina och hennes föräldrar...

Jag träffade Carina på biblioteket när jag hade släktforskningskurs där och frågade då hur del låg till, och jodå! Gunnar och Ingrid Vidén flyttade till Skyttebo banvaktstuga sedan. Carina har ett minne av att hon var med sin mamma som ung flicka och hälsade på i stugan men hon trodde inte att någon mer kom dit efter Vidéns.

Hur som helst, jag fick besöka landsarkivet igen och be att de följde upp Gunnar och Ingrid Vidén. Och det blev napp, de bodde nämligen i Skyttebo Banvaktstuga fram till den 7 augusti 1962, då flyttade de till Fällhagsvägen 5. Det är nära avtagsvägen till Övre vägen.

Landsarkivet kunde inte se att någon mer bott i banvaktstugan efter 1962 och det tror ju inte Carina heller, så jag tror att det blev rätt årtal till slut. Ett bra år för övrigt…?

Jag tycker det blev en bra och trevlig utmärkningskväll. Kul att intresset var så pass bra. Det är knappast som i fornstora dagar, men bra ändå kan man väl säga. Och objekten som markerades kändes ju väl värda att skylta tycker jag.

När Sven Ström och Karl-Johan Andersson fått i murbruket i det grävda hålet vid banvaktsugan och då stolpen tycktes stå hyfsat rak så berättade jag ungefär det jag skrivit om här ovan. Därefter slog vi oss ner i slänten intill vägen och njöt av matsäcken till blandat småprat. Det var en skön kväll, även om solen saknades. Därför var det lite typiskt då vi kunde se hur molnen drog bort och en knallblå himmel visade sig i nordväst. Lagom när det var dags att åka hemåt kom solen fram bakom molnen.

Nåja vi klagar inte, det var en skön kväll. Och det är trevligt med torpmärkning!

Klas Johansson

Se bilder från utmärkningen av Fraxhem och Skyttebo banvaktstuga