Torpmärkning Ekeby socken, onsdagen den 20 maj 2015

Två tydliga torpruiner skyltade, Kärret och Oxhultet

Matsäck i den natursköna naturen, och en dos historiska vingslag, det kan den ta del av som medverkar på torpmärkning i Ekeby socken. De tre arrangörsföreningarna har nu gjutit fast 117 stolpar med minnesskyltar kring Boxholm. Torpmärkningarna startade upp 1968, men sällan har så tydliga torpruiner markerats som i år. Torpmärkningen ägde rum den 20 maj.

Boxholms Orienteringsklubb, Ekeby Hembygdsförening och Föreningen Krafttaget, det är de tre föreningar som står bakom utmärkning av ödetorp i det som en gång i tiden var Ekeby socken i nuvarande Boxholms kommun. Utmärkningarna av ödetorp startade upp år 1968, och det är tradition sedan många år tillbaka att inbjuda till en torpmarkering en onsdagskväll i slutet av maj. Fast egentligen är det inte bara torpruiner som har skyltats genom åren. Till exempel så har även gårdar, backstugor, en skola och en fabrik markerats med minnesskylt.

I år så kallade föreningarna till en torpmärkning den 20 maj, och i annonseringen framgick att torpet Kärret under gården Ljungby, samt Oxhultet under Södra Fjättmunna skulle markeras. Sällan har så tydliga torpruiner markerats, för skorstensmuren står kvar som monument på båda platserna

Först att få stolpen med skylt fastgjuten i marken var torpet Kärret under Ljungby. Det var en slump att jag för ett antal år sedan fick se skorstensmuren efter detta torp, och jag tänkte då att ”där har vi ju ett objekt att markera”. För efter att ha satt ut 117 skyltar i skogarna så börjar det förstås bli ont om nya objekt.

Kärret låg drygt två kilometer norr om Ljungby. Vägen fram till platsen var bedrövlig. Den var gropig och knölig, stora vattensamlingar på några ställen, och även lervälling på en plats! Men alla som skulle dit, kom också dit, och det var ett femtontal personer närvarade när skylten vid Kärret kom på plats.

Att få fram när den siste som bodde i Kärret lämnade stugan var inte helt enkelt. Undertecknad hade kollat på torpets historik genom kyrkböckerna och Kärret kom till på 1860-talet, och möjligen också på 1870-talet. Kärret bestod nämligen av två torp och med bara ett hundratal meters mellanrum! Kärret var bebott relativt långt in på 1900-talet och på grund av sekretessgränsen var kyrkböckerna som vi behövde kolla i inte tillgängliga hos Arkiv Digital. Så undertecknad och Gunilla Kindberg åkte till Vadstena för att få fram årtalet när den siste i Kärret flyttade. Men nu kan man på skylten vid Kärret läsa: ”De sista som bodde i Kärret flyttade 1937”.  En av de båda Kärretstugorna finns dock kvar, men idag kallas detta torp Jägersro. Troligen fick torpet ett nytt namn då den under många år fungerade som jaktstuga.

De gamla kyrkböckerna kan ju många gånger berätta en hel del intressanta saker. Till Kärret flyttade år 1869 Sven Peter Petersson och hustru Hedda Persdotter, och vid Sven Peters namn har prästen skrivit:  11/6 1855 fälld för inbrott och snatteri. Misstänkt för mord å en piga i Mygghem.

Med vid torpmärkningen var Karl Henrik och Caroline Brun, och de bjöd på en rejäl överraskning. De kunde berätta att det var de som plockade ner Kärret, och detta skedde år 1991. Stugan är nu uppförd på en helt annan plats, nämligen i Hannäs socken utanför Åtvidaberg! Caroline visade bilder på Kärret som det såg ut innan stugan plockades ner, samt bilder på hur stugan ser ut idag. Det var riktigt trevligt, det är ju inte ofta det finns bilder på objekten vi markerar.

Nästa objekt som skulle få en minnesskylt denna kväll var Oxhultet på Fjättmunna Södergårds ägor. Det visade sig att flera personer avstått från att närvara då Kärret skyltades, men som däremot tagit sig direkt till Oxhultet, så 22 personer närvarade då stolpe med skylt kom på plats vid detta torp. Skylten berättar att de sista som bodde i Oxhultet lämnade stugan 1940. När stugan revs kunde dock ingen svara på, men det är inte så jättelänge sen.

Kvällen var riktigt skön, och det hotande regnet höll sig borta. När Oxhultet skyltats var det dags att plocka fram matsäcken, och det skedde på en vacker plats i närheten, och där presenterades också en del fakta om Oxhultet. En av de som hade minnen och historier om Oxhultet var Göta Johansson. Även undertecknad hade med kyrkböckernas hjälp grävt fram en del intressanta saker om Oxhultet ur historiens dunkel. Bland annat efter tips av Gunilla Kindberg ska tilläggas, hon kunde nämligen berätta om ett mord med koppling till Oxhultet. Ur dödboken från Ekeby socken och för år 1818 går det att läsa om Petter Nilsson från Pettersberg, född vid Ryckelsby boställe 1766. Så här står det om honom: Bodde flera år i Oxhult (Oxhultet), nybyggde Pettersberg och blev torpare vid Hagby. Alltid ärlig, arbetsam, godkänd, dock IHJÄLSLAGEN av en Anders Nilsson som nyligen var antagen till rekryt.

Naturen under våren är ju underbart vacker i princip överallt, och en torpmärkning är ju en utmärkt anledning att komma ut och ta del av skönheten och grönskan under denna årstid. Att dessutom få ta fram matsäcken i en skogsbacke och serveras sanna berättelser från gångna tider gör ju det hela ännu mer spännande. Visst är det ruskigt med en 200-årig mordberättelse hämtad ur Ekebys dödbok, men visst sätter en sådan historia lite piff på torpmärkningen!

Nu är 117 stycken minnesskyltar utplacerade i Ekeby socken. Det är klart att det inte kan finnas så många före detta torp och backstugor kvar att markera, men troligen kallar de tre föreningarna till en ny torpmärkning i maj nästa år. Vilka objekt som då ska markeras har jag dock ingen aning om för tillfället.

Klas Johansson

Se bilder från utmärkningen av Kärret och Oxhultet